• Anonym (Ledse­n)
    Fri 20 Nov 2020 06:53
    3048 visningar
    67 svar
    67
    3048

    33 år och abort

    Som tråden säger är jag alltså inne på tankarna att göra en abort, men det är inget lätt beslut. Graviditeten var inte oplanerad men relationen jag lever i har visat sig vara mycket annat än vad jag tänkt mig och vad som visats innan. Det är första gången jag längtar efter barn och jag är 33 år. Jag bor långt ifrån min familj, helt ensam i en stad 50 mil ifrån. Jag har min sambo men trivs inte längre med honom eller med hans familj.

    Finns det någon som varit i samma situation?

    Jag går nu och funderar mycket på abort och på att lämna honom. Jag kommer troligtvis behöva söka psykolog efter den här perioden och efter aborten.

    Jag är rädd att jag inte kommer ha chansen att kunna bli gravid igen, men jag vill heller inte sätta ett barn till världen som direkt har två skilda föräldrar och en mamma som är olycklig. Hade jag vetat nu att jag kan bli gravid igen hade jag valt abort.

    Bespara mig gärna elaka kommentarer. Mår redan pissdåligt som det är.

  • Svar på tråden 33 år och abort
  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Sat 21 Nov 2020 17:45
    #41
    Anonym (Låtbarnetleva) skrev 2020-11-21 17:38:36 följande:

    Så för att barnafadern är ett as så förtjänar barnet att dö? Och du förtjänar inte att bli mamma? Logik. 


    Vem är ett as? Du har inte läst tråden.

    Förtjänar och förtjänar, det handlar om att vilja också.
  • Anonym (Fröke­n)
    Sat 21 Nov 2020 17:50
    #42
    Anonym (Låtbarnetleva) skrev 2020-11-21 17:38:36 följande:

    Så för att barnafadern är ett as så förtjänar barnet att dö? Och du förtjänar inte att bli mamma? Logik. 


    Det är inget barn, inga barn aborteras!
  • Sat 21 Nov 2020 17:58
    #43
    Anonym (Fröken) skrev 2020-11-21 17:50:51 följande:
    Det är inget barn, inga barn aborteras!
    Så sant.
  • Anonym (CE)
    Sat 21 Nov 2020 18:15
    #44
    Anonym (Ledsen) skrev 2020-11-20 08:07:56 följande:
    Sambon är snäll men väldigt ego, snål och jobbar mycket. Jag känner mig så himla ensam. Innan kunde jag iallafall åka iväg till jobbet men efter nästan ett års hemmajobbande står jag inte ut med varken förhållande eller någonting.
    Jag har nog aldrig känt mig så utsatt som när jag var gravid. Så graviditeten gör saker med en.

    Men det du skriver ovan oroar också. För livet blir verkligen inte lättare med barn. Och är det du skriver ovan något som alltid funnits där så får du räkna med att känna dig rätt ensam. Eller har dessa tankar kommit i och med graviditeten?

    På vilket sätt är han snäll men också ego och snål? Och kommer han fortsätta jobba mycket även efter barnet? Och kan du lita på hans svar om han säger att han ska minska på det?

    Det känns inte som mitt inlägg hjälper så mycket men det var tankar som dök upp. Du har verkligen inget lätt beslut framför dig.
  • Sat 21 Nov 2020 19:04
    #45

    Vill du verkligen, så har du hela graviditeten och sedan fram tills han fått delad vårdnad på dig att flytta. Och försöker han inte neka dig så kan du flytta senare också. Men om ni faktiskt planerade barn och du tyckte om honom då, så är det förhoppningsvis "bara" hormoner som ställer alla hans fel i blixtbelysning. Vissa är känsligare för det än andra. Hjärta

  • Anonym (M)
    Sat 21 Nov 2020 21:20
    #46
    Anonym (T) skrev 2020-11-21 11:37:35 följande:

    Så du menar alltså att alla kvinnor ska ha barn efter 30. Ok....


    Förutom att du särskriver så verkar du även ha problem med läsförståelse.

    Läs om, läs rätt!
  • Anonym (Fröke­n)
    Sat 21 Nov 2020 21:54
    #47
    Anonym (M) skrev 2020-11-21 21:20:37 följande:
    Förutom att du särskriver så verkar du även ha problem med läsförståelse.

    Läs om, läs rätt!
    Strunta i den där människan som ändå inte begriper skriven text.
  • Anonym (Pia)
    Sat 21 Nov 2020 21:55
    #48

    Tvekar du?

  • Anonym (Ledse­n) Trådstartaren
    Sun 22 Nov 2020 10:38
    #49
    Phalaenopsis skrev 2020-11-21 19:04:54 följande:

    Vill du verkligen, så har du hela graviditeten och sedan fram tills han fått delad vårdnad på dig att flytta. Och försöker han inte neka dig så kan du flytta senare också. Men om ni faktiskt planerade barn och du tyckte om honom då, så är det förhoppningsvis "bara" hormoner som ställer alla hans fel i blixtbelysning. Vissa är känsligare för det än andra.


    Delad vårdnad sker oftast när barnet är 3 år,stämmer det?

    Kan jag flytta innan det? Vad kan det bli för påföljder juridiskt? Jag har försökt läsa mig till det men tycker att mycket utelämnas. Jag skulle vilja veta det för att ha en plan B ifall att jag fortfarande vill lämna efter att barnet är här.
  • Anonym (CE)
    Sun 22 Nov 2020 20:00
    #50

    Jag är inte alls någon expert här. Men har ni gemensam vårdnad får du inte byta kommun utan pappans tillstånd om jag förstått rätt. Ni får dessutom hälften av dagarna var men där den ena kan skriva över ett visst antal på den andra. Men bara om partnern vill det (partnern som har dagarna).

    Det finns ett antal trådar här på FB där kvinnan valt att separera. Mannen vägrar att ta föräldraledigt med barnet eller att skriva över dagar. Och barnet är för ungt för förskolan.

Svar på tråden 33 år och abort