Tweeniebeteende

Jag har upptäkt att alla tweens egentligen är förvuxna treåringar, och de mår bäst av att behandlas som treåringar, fast med lite tillägg. Till en tvååring som ljuger/säger fel säger man att nej, så är det inte. Till en tween som ljuger säger man, nej, så är det inte, det vet du att det inte är. Och så tar man ett samtal om att ljuga och konsekvenserna avdet. Em treåring som har sönder saker, även av misstag, tar man saken ifrån. En tween tar man saken ifrån och pratar om vikten att vara försiktig. En treåring ger man kanske ett alternativ på maten, om ens något. En tween får ett alternativ, om ens det, och så pratar man om mat och nutrition på ett sätt och en nivå som de förstår.  Ja, herer gud, det krävs tålamod med både treåingar och tweens. Stora skillanden är att om man pratar, på riktigt pratar, med en tween så har de tillräkligt mycket innanför pannbenet att förstå, även om de slår bakut totalt.

Det hjälper också ofta att helt enkelt lyssna. Många tweens har småsyskon och är lite halvt bortglömda. Så pass stora att vuxna runtom tror att de klarar sig helt själva, både praktiskt och känslomässigt. Så pass små att det inte är så egentligen.

Jo så är det. Har väl behandlat henne som större än hon är. Gon behöver nog behandlas som en 6-åring ungefär. Och massor av uppmärksamhet.

En 10-åring är inte en ''tweenie'', utan ett barn. 

Tweens är de mellan 8-12 år.

Dvs en förkortning för inbetweens, mellan barn och tonår. Visst är de barn, men de är också tweens.

Nej. 

Vad tycker du är en tweenie då? För tweenie är ju en ålder INNAN teen, alltså innan barnet är 13 år, tonåring. För mig är en tweenie mellan 10-12 år.

JO. Det är ett numera vedertaget begrepp importerat från USA för barn som annars i sverige/på svenska brukar kallas "barn i skolåldern", fast kanske snarare den övre delen, det vil säga någon stans mellan 9 och 12.
__________________________________________________
Till TS: jag håller med den första skribenten. Ge mindre valfrihet och prata och lyssna väldigt mycket mer.

Precis så.
Det är så löjligt det där påhittet med "tweenies". Som en jäkla dålig ursäkt för småungar att få hitta på dumheter.

Du får ursäkta ts, men hon verkar ju defintivt inte vara så "antastisk, klok och snäll" som du inleder med.
Snarare tvärtom.

Ingen är en ''tweenie''. Innan tonåren, så är man ett barn. 

Jag sätter mig inte emot att det är ett vedertaget begrepp, jag sätter mig emot vad begreppet INNEBÄR. Tweenie betyder ''in between'', alltså mellan barn och tonåring. Jag sätter mig emot att småungar beskrivs som mellan barn och tonåringar, när de är barn. 

Och inlägget som du citerar, säger jag nej till att barn är barn och tweens, NEJ, de är bara barn. 

Exakt, på pricken så.

Ska vi gå in på detta nu?

Du sätter dig emot ett begrepp som används av miljoner av människor? Du ehöver inte använda det men många andra gör det för att förenkla vad man menar när man prayar om barns utveckling och beteende.

Det uppfinns nya ord pga att det finns ett behov. När barn börjar komma upp i 9-10-årsåldern händer vissa saker som är gemensamma för den åldern, och det kan behövas begrepp att använda.

Nu går du väl lite långt. Man kritiserar inte barn. Jo, hon är en bra tjej. Hon är omtänksam, hon lämnar aldrig någon utanför, snackar inte skit och fryser inte ut som nästan alla tjejer i den åldern gör. Hon är också ett barn som är på väg att bli stor, och behöver vägledning för att ta rätt beslut och bete sig väl. Alla barn går igenom perioder och alla är olika.

Vadå "man kritiserar inte barn"?
Det kan man visst göra.

Och din lilla prisessa "ljuger, luras, manipulerar, lyssnar inte. Hon har ofta sönder saker av misstag, råkar slå eller sparka lillasyskon. Ingen mat duger fast jag presenterar 3-4 alternativ, hon sitter med tillgjort sur min. Hon tar inte tag i läxor."

Där finns mycket att kritisera!

Du säger nu att hon inte snackar skit, i ts skrev du att hon ljuger, luras och manipulerar?

Hon har troligen någon diagnos. Är hon utredd?

Alltså, jag hade tillfällen när jag kunde vara riktigt svinig när jag var 10. Men de tillfällena var få för att mina föräldrar inte curlade mig. Jag avser att göra samma sak med min egen son.

Sluta presentera 4 olika alternativ till mat. Man äter det som serveras för att visa respekt för den som har stått och lagat mat. Annars får man gå utan mat. Finns knäckebröd i skafferiet, typ.

Har man sönder sina saker så är de sönder - då får man fan inga nya grejer, såvida man inte får veckopeng och sparar för att ersätta prylarna. Det bör lära henne att vara försiktig med prylarna i fortsättningen. Jag växte upp fattigt, att få något ersatt fanns ju inte på världskartan. Fick ju inte direkt veckopeng.

Låter ju inte spontant som diagnos, utan snarare att du är för snäll och hon vill testa dig. Orka liksom. Sätt ner foten.

Saken är att hon är väldigt tankspridd, har eventuell add eller liknande. Så hon gör inte sönder saker med flit. Hon är väldigt försiktig men också klumpig. Hon visar upp sparkar mm utan att tänka på att någon står nära, så hon skadar ingen med flit. Visst är hon kanske bortskämd med maten. Men säg den unge som inte retar gallfeber på sina föräldrar ibland.