Hur mycket pengar är moraliskt okej att "norpa" åt sig?
A och B har levt ihop i ca tio år. Gifta utan äktenskapsförord. Inga barn. Separat ekonomi, betalar alltså hälften var av allt det gemensamma.
Båda parter har lagt in ungefär lika mycket resurser:
A har gjort smarta val som besparat paret en hel del pengar, har lagt mer tid och energi på gemensamma angelägenheter (ej hushållssysslor utan större projekt), bara nyttjat 2/3 av bostaden (de 2/3 är alltså gemensamma ytor), gått ner i arbetstid en period för bådas skull.
B har betalat kontantinsatsen för det gemensamma boendet, även en renovering.
A har inga större besparingar, B har ärvt och fått pengar av familj.
Vid en skilsmässa, hur mycket är moraliskt okej av A att begära? Alternativen:
1. Hälften av giftorättsgodset. A kommer bidra med 0 kr efter CSN är avräknat, B med minst en miljon kr. Boendet är i nuläget +/-0.
2. Så lite som möjligt, men så det räcker till en kontantinsats (ca 300 000 kr kanske). Hyresrätt blir väldigt svårt eftersom paret bor i Sthlm.
3. Ingenting.
