Han blir upprörd varje gång jag pratar om ekonomi

Ja då om inte förr lär man framstå som ett efterblivet dagisbarn när man talar med sin bank.

Vet ett antal kvinnor i min mors generation som stått som fån när maken dött och inte ens vet hur de ska köpa mat för dagen eller betala hyran, men det är nåt jag förknippar med de som är 80+ i nuläget, inte med kvinnor mitt i livet.

Så länge kvinnor fortsätter omyndigförklara sig själva av ren lathet och bekvämlighet kommer aldrig samhället att bli jämställt, och jag hade bokstavligen skämts ihjäl inför mina döttrar över att behöva erkänna att jag inte har koll på den gemensamma ekonomin.

Jag var väldigt ung och oerfaren när vi flyttade ihop. Hade inget att jämföra med och utgick ifrån att han visste bäst (han är 10 år äldre). Ju äldre jag blivit, desto mer självständig har jag också blivit och jag är verkligen inte lika lätt att bestämma över idag som jag var för några år sen. Invanda roller är inte lätta att ta sig ifrån och jag kämpar för att bryta mig loss ifrån dem. Vår familj fungerar och jag vill inte separera, men jag är väldigt frustrerad över att inte få ha någon riktig inblick i saker.

Jag vet vad vi har på kontona, jag vet vad huslånet ligger på och jag vet hur mycket vi handlar för, men mycket mer än så har jag ingen aning om. En vän klagade över sin elräkning häromdagen och jag insåg att jag inte ens vet vad vår ligger på. Andra i min omgivning kallar det lyxproblem för att vi har det bra ställt, men det handlar ju inte om det, jag vill kunna svara på sånt utan att känna mig som en idiot.

Pengarna är lika mycket bådas, så nu är den saken avklarad.

Jag bidrar i allra högsta grad, jag gör precis allt förutom att vara den som drar in pengar. Pengar är inte det enda som spelar roll. Hade jag börjat "jobba" (vilket jag anser att jag redan gör) så hade han blivit tvungen att sluta på sitt och skaffa något annat, det hade inte fungerat annars och det vill han verkligen inte.

Det jag vill är att vara säker på vilken sits jag och barnen skulle vara i om vi en dag måste klara oss själva, jag är föga intresserad av att veta vart varenda krona hamnar.

Problemet är att din man inte anser att pengarna är lika mycket bådas. Han anser att han har mer rätt till pengarna (och lagen står på hans sida).

Därför fungerar inte ert upplägg. Han anser inte att du är värd hälften av hans pengar och han vill inte leva jämställt.

Antingen så får han börja dela pengarna med dig eller så får du skaffa ett jobb. Jobbar du 8 h om dagen, dagtid så finns det ju barnomsorg. Mannen är en pappa och måste börja agera som en genom att anpassa sig.

Det är lite kluvet det där, för ja visst, han är den som hanterar pengarna (förutom de 10000 jag får in på mitt konto varje månad) och i slutändan är det han som har sista ordet vid större utgifter, men han har heller aldrig tvekat när jag behövt något. Körkort och dyl. Han blinkade inte ens när jag lite halvt skämtsamt (trodde han skulle neka) visade en dyr vigselring jag ville ha. Jag vet inte vad han inbillar sig ska hända om jag skulle få tillgång till allt. Sen funderar jag på OM jag skulle få det, betyder det då att han ska ha 100% insyn i vad jag lägger mina pengar på? För det skulle kännas ännu jobbigare, att behöva argumentera för varenda inköp.

Att skaffa ett jobb skulle bara göra livet svårare för mig, han skulle ändå inte göra något hemma. Han sitter ibland klistrad med jobbet från 6 till närmare tio, men slutar som tidigast runt 18. Han vill inte dra ner på det för det skulle skada hans karriär. Hade han tvingats hade det till slut blivit så att han måste byta jobb och då garanterat få sämre lön och den frustrationen hade knappast främjat vårt förhållande.

Vi har två skolbarn och ett som är hemma på heltid. En sak har jag iaf på senaste tiden lyckats få honom att ta över ansvaret för, att hjälpa barnen med matten, så ett litet framsteg åtminstone.

Jag ÄR nöjd med att vara hemmafru, i vårt liv och med de barn vi har känner jag att det är det bästa för oss att jag kan fokusera helt på familjens behov, men jag gillar inte att jag inte har samma inblick som han och jag vet inte vad jag ska göra för att han ska förstå det.

Det är lite kluvet det där, för ja visst, han är den som hanterar pengarna (förutom de 10000 jag får in på mitt konto varje månad) och i slutändan är det han som har sista ordet vid större utgifter, men han har heller aldrig tvekat när jag behövt något. Körkort och dyl. Han blinkade inte ens när jag lite halvt skämtsamt (trodde han skulle neka) visade en dyr vigselring jag ville ha. Jag vet inte vad han inbillar sig ska hända om jag skulle få tillgång till allt. Sen funderar jag på OM jag skulle få det, betyder det då att han ska ha 100% insyn i vad jag lägger mina pengar på? För det skulle kännas ännu jobbigare, att behöva argumentera för varenda inköp.

Att skaffa ett jobb skulle bara göra livet svårare för mig, han skulle ändå inte göra något hemma. Han sitter ibland klistrad med jobbet från 6 till närmare tio, men slutar som tidigast runt 18. Han vill inte dra ner på det för det skulle skada hans karriär. Hade han tvingats hade det till slut blivit så att han måste byta jobb och då garanterat få sämre lön och den frustrationen hade knappast främjat vårt förhållande.

Vi har två skolbarn och ett som är hemma på heltid. En sak har jag iaf på senaste tiden lyckats få honom att ta över ansvaret för, att hjälpa barnen med matten, så ett litet framsteg åtminstone.

Jag ÄR nöjd med att vara hemmafru, i vårt liv och med de barn vi har känner jag att det är det bästa för oss att jag kan fokusera helt på familjens behov, men jag gillar inte att jag inte har samma inblick som han och jag vet inte vad jag ska göra för att han ska förstå det.

Han GER dig pengar när du BER om det.

Det är inte dina pengar. Inte ens hälften är dina pengar. Du får hans pengar när du ber om det och du är tacksam för det. Han har inte en tanke alls på att det skulle vara dina pengar ens lite.

Argumenterar han för varje inköp han gör? Försvarar han vad lunchen på jobbet kostade?

Du har verkligen vare sig inblick eller får vara med och bestämma i de riktigt viktiga ekonomiska besluten.

Ska ni satsa på att amortera huslån eller lägga pengarna på börsen? Hur stor är bufferten för bästa renovering? Hur finansieras ev bilar? Har ni låneskydd eller livförsäkringar? Och en av de viktigaste, hur ser du på ditt pensionssparande? Hur mycket sparas för din framtid? Hur mycket sparas till era barn?

En dyr vigselring kan ju vara trevligt och är ev pantbar men nej, det är inget långsiktigt viktigt ekonomiskt beslut.

Hur kan du tycka att era pengar är gemensamma när du vare sig vet eller får vara med och bestämma?

Nej det gör han inte, snarare tvärtom. Han har köpt massor som jag uttryckligen sagt att jag inte vill ha. Han lägger sig oftast inte i vad jag köper för mina pengar, men hade allt varit på ett gemensamt konto hade det garanterat varit annorlunda.

Gällande hans lunch så är det jag som lagar den. De gånger han är på jobblunch, -middagar etc så är det jobbet som betalar.

Jag var väldigt ung och oerfaren när vi flyttade ihop. Hade inget att jämföra med och utgick ifrån att han visste bäst (han är 10 år äldre). Ju äldre jag blivit, desto mer självständig har jag också blivit och jag är verkligen inte lika lätt att bestämma över idag som jag var för några år sen......

Jag vet vad vi har på kontona, jag vet vad huslånet ligger på och jag vet hur mycket vi handlar för, men mycket mer än så har jag ingen aning om.

Du behöver ha koll på vilka lån ni har. Och på din egen möjlighet att få jobb på en framtida arbetsmarknad.

Samt ungefär vilka tillgångar ni har!

Som någon påpekade kan du ju öppna post... Eller än mer diskret kolla igenom de papper som ligger hemma!

Det handlar ju inte heller bara om FRAMTIDEN, utan också om nuet! Fråga om hur hans bransch går och om de har några svårigheter nu!

Sånt får han på kivra. Väldigt sällan något kommer i pappersform nu.

Hans bransch går lika bra som alltid, han har fått bonusar på flera hundra senaste månaderna.

Sånt får han på kivra. Väldigt sällan något kommer i pappersform nu.

Hans bransch går lika bra som alltid, han har fått bonusar på flera hundra senaste månaderna.