Äldre grannbarn vill leka med vår 6-åring
Tidigare i år flyttade vi till ett radhusområde och till vår 6-årings stora glädje bor det många barn här. Ganska snabbt blev han kompis med ett jämnårigt tvillingpar. Dessa tvillingar har även en 11-årig storebror som också är ute och leker. I början tyckte vi att det var gulligt av honom att leka med sina småsyskon, men nu känns det lite "off".
Vad jag har sett umgås han aldrig med barn i sin egen ålder (finns många i området) och tvillingarna är aldrig ute utan honom. Ofta är det han som ringer på och frågar om vår son kan leka. Själv hade jag aldrig valt att leka med "småungar" i hans ålder, men han är kanske lite yngre i sättet.
Ibland har jag råkat höra hur han liksom styr och ställer över sina småbröder, men över triviala saker, t ex: "Säg vad alla fröknar på din skola heter eller så får du inte ha din cykel". När vår son är ute och leker med dem kommer han ofta hem och frågar om han får ta med sig en viss sak ut. Det brukar komma fram att det är 11-åringen som har sagt att han ska fråga, så jag misstänker att han behandlar vår son på samma sätt.
När vår son frågar om han t ex. får gå till en lekpark lite längre bort och vi säger nej brukar han acceptera det, men då ringer 11-åringen på och argumenterar med oss: "Men jag ska ju följa med och vakta barnen, så varför låter ni inte "Pelle" följa med?". Vi förklarar varför, men lite senare skickar han en av tvillingarna att fråga oss igen.
Självklart har vi förklarat för vår son att 11-åringen inte har rätt att bestämma över honom, men det går inte riktigt in. Jag tror att han ser upp till honom och tycker att det är coolt att någon så stor vill leka med honom.
Jag försöker uppmuntra sonen att leka med andra barn i området och hittar på ursäkter ibland när 11-åringen ringer på, men eftersom min son tycker om att leka med honom undrar jag ibland om jag gör rätt.
Han slåss ju inte och säger inte elaka saker, men jag tycker att det liksom blir en obehaglig dynamik i relationen mellan 11-åringen och de yngre barnen och jag oroas över hur det påverkar min son i längden. Plus att jag är urless på att han ringer på och vill prata med mig i tid och otid...
Hur hade ni hanterat detta? Gör vi rätt i att försöka begränsa umgänget?