Amning och kommentarer

Om jag var du hade jag sagt att jag är förkyld, så kan dina föräldrar inte komma på besök på ett tag. Förkyld kan du ju vara i flera veckor, och nu i coronatider kan dina föräldrar inte säga att de vill komma trots att du är förkyld. Känns som att du behöver vila lite ifrån de negativa känslor som era möten skapar, och bara fokusera på att få amningen (delamningen) att fungera. Tänk på dig själv i första hand, det får man helt klart göra som nyförlöst (och annars också tycker jag).

Jag vill tillägga att bara för att din förälder har en historia av depression och är känslig så är det på inget sätt okej för hen att bete sig illa mot dig, eller att du på något vis måste svälja en massa negativa kommentarer från föräldern för att skydda hen. Jag har själv en historia av depression men inte ger det mig rätt att vara elak eller okänslig mot andra, och jag förväntar mig inte att folk ska ha silkesvantar på gentemot mig. Jag kan förstås säga ifrån vänligt om någon säger nåt som triggar min oro eller liknande, men att jag ostörd skulle få sitta och fälla negativa kommentarer om någons liv, nej. Det är bara inte ok.

Tack gör era kommentatorer.

Låter som en bra idé med fejkad förkylning - har dock påvisade antikroppar så vet inte om föräldrar tror på det och håller sig borta

Ja, det är sant att min mors historik inte ger henne rätten att säga elaka saker (tack för ditt kloka påpekande), men situationen är så pass komplex att det inte är så enkelt att bara säga ifrån och gör jag det då går jag äta upp det senare (enligt erfarenhet) antingen från mammas sida eller pappas - pappa går ofta mammas ärenden helt okritiskt och troligen är det bla det som låter henne fortsätta att säga sådana saker. Vi (jag och maken) har sett detta i så många år nu och de har tom försökt intala mig att min man också upplever att det är jag som är jobbig och svår.

Nu när vi har fått vår lille son tycks mamma anses att hon vet allt bäst och tycka det är fritt fram att påpeka det. De flesta saker kan jag låta rinna av mig, men just amningen är så pass känslig för mig att dessa kommentarer sätter sig fast. När jag hänvisade till amningsmottagningens råd om hud mot hud så sa hon att hon minsann hade läst på nätet och det var inte alls så som jag sa. Orkar inte säga emot och få ett storbråk om halsen... vill liksom bara få lugn och ro och ta hand om familjen och i synnerhet den lille.

Respektlöst av din mamma : bra info finns på amningshjalpen.se t ex sites.google.com/site/amningsfakta/barnbarn

För det första: Heja dig som gör det du själv tycker är rätt för dig och din bebis!

Vad gäller din mamma, så är det en allt för vanlig föräldra-typ, som styr familjen med järnhand med passiv aggressivitet och den påstådda psykiska ohälsan som vapen. Att din mamma håller på så och din pappa är medberoende kan du tyvärr inte göra något åt.

Det kräver lång träning, men det bästa sättet att hantera din mamma är att inte bry dig. (Vilket är lättare sagt än gjort!) Du behöver inte din mammas godkännande, och när hon vill underkänna dig behöver du inte bry dig om det, eftersom problemen ligger hos henne och inte hos dig.
När din mamma sätter igång kan kritiska frågor besvaras med något goddag-yxskaft-aktigt, och negativa påstående besvaras med ointresse. 
Mamma: Det är inte bra att du ammar hela tiden, bebisen kommer ju bli hungrig om du inte ger ersättning!
Du (likgiltig ton): Jaha, säger du det...

Din mamma vill ha reaktioner, påverka och skapa drama. Om du genuint inte bryr dig, lyckas hon inte. Eftersom hon inte är intresserad av ditt bästa, hon är ju solen i sitt eget universum, får du själv vara ansvarig för ditt och dina barns bästa.

"Mata inte trollet" är ett bra förhållningssätt för såna föräldrar (funkar lika bra i verkligheten som mot puckon på nätet).