• Anonym (Något är fel)
    Tue 15 Dec 2020 05:34
    561 visningar
    19 svar
    -1
    19
    561

    Välja mig själv eller familjen

    Ja, jag är en ganska velig person. Det vet jag. Jag passar sällan in i någon mall.

    Jag är lite udda, vilket gör att jag ofta hamnar utanför. Jag funkar på arbetsplatser, då är det liksom jobbet i fokus. Men till fritiden har jag några få, men också udda vänner.

    Uppvuxen på gård med djur. Jag vet vad det innebär med att sköta djur, renovera gården och hus, bygga nytt osv osv. Alltid något att gör och sköta. Gården ligger i Västra Götaland i en håla.

    Men, när jag var runt 24 kom jag in på en utbildning i Stockholm. Kände typ att världen äntligen öppnade sig för mig. Självklart, lite omställning från gård till lägenhet men de kändes så bra. Åren går, en liten saknad till gården börjar att gro ändå men trivs bra. Planen har ju självklart alltid varit att flytta tillbaka efter examen.

    Jag tar examen, flyttar tillbaka och får jobb. Och jag mår sämre än någonsin. Jag saknar Stockholm, alla människor jag träffade där. Allt. Jag passar inte in i denna håla. Jag är över 30, singel och barnfri (ja, alltså frivilligt, aktivt utan barn. Vill inte ha några).

    Alltid något att fixa med, något djur blivit sjukt, ställa in planerade saker pga något oväntat. Maskiner går sönder osv. Jag är så trött på det. Nu går jag mot strömmen, jag avskyr landet. Jag vill bo i en etta i centrala Stockholm.

    Men... Jösses va min familj skulle bli besvikna. Det är ju inte normalt i min ålder att flytta från hus och gård till en liten etta i Stockholm, i min ålder gör ju folk tvärt om. De behöver mig här för att få gården att gå runt. Jag skulle svika alla, vars den otacksamma som inte förstår vad jag har.

    Jag borde välja mig själv, tyvärr får jag dålig samvete. Undrar mer vad det är för fel på mig. Varför kan jag inte vara som andra, vilja ha en fast partner, gifta mig och skaffa barn. Bo i hus på gård. Känner jag alltid hamnar sent och fel, förutom när jag bodde i Stockholm.

  • Svar på tråden Välja mig själv eller familjen
  • Anonym (Hm)
    Tue 15 Dec 2020 05:53
    #1

    Wow, du beskrev mig exakt typ. Gör vad du mår bäst utav. Men tänk efter noga. Det du verkar sakna är den sociala biten. Kanske inte just precis sthlm?

    I vilket fall, om du flyttar tillbaka dit, får jag ta din plats på gården då? För har haft min beskärda del utav det sociala och drömmer om att bo på landet med djur och reparera och bygga igen.

    Skämt å sido typ eller nåt. Men som sagt tänk efter, du vill u inte gå på gården och känna att du lät dina möjligheter och liv bara rinna ut i sanden för att andra inte skulle bli ledsna.

    Andra möjliheter är väl ex att bo i ett kollektiv men närmare hem. Du får utforska och försöka finna den bästa vägen för dig helt enkelt. Men låt dig inte dras ner p ga andra, då vi alla bara lever en gång och självklart ska man leva livet också på det sätt man önskar sig!

    Men rent generellt så är det ingen bra ide att söka sig till storstäderna i dagens läge. Landet har gått utför de senaste åren och värre kommer det att bli.

    Men försök lösa ditt sociala behov och möjligheter åtminstone.

  • Anonym (Något är fel) Trådstartaren
    Tue 15 Dec 2020 06:07
    #2
    Anonym (Hm) skrev 2020-12-15 05:53:28 följande:

    Wow, du beskrev mig exakt typ. Gör vad du mår bäst utav. Men tänk efter noga. Det du verkar sakna är den sociala biten. Kanske inte just precis sthlm?

    I vilket fall, om du flyttar tillbaka dit, får jag ta din plats på gården då? För har haft min beskärda del utav det sociala och drömmer om att bo på landet med djur och reparera och bygga igen.

    Skämt å sido typ eller nåt. Men som sagt tänk efter, du vill u inte gå på gården och känna att du lät dina möjligheter och liv bara rinna ut i sanden för att andra inte skulle bli ledsna.

    Andra möjliheter är väl ex att bo i ett kollektiv men närmare hem. Du får utforska och försöka finna den bästa vägen för dig helt enkelt. Men låt dig inte dras ner p ga andra, då vi alla bara lever en gång och självklart ska man leva livet också på det sätt man önskar sig!

    Men rent generellt så är det ingen bra ide att söka sig till storstäderna i dagens läge. Landet har gått utför de senaste åren och värre kommer det att bli.

    Men försök lösa ditt sociala behov och möjligheter åtminstone.


    Ne, asså det är väl inte enbart den sociala biten. Utan staden i sig. Allt man kunde hitta på osv. Jag kan inte vara mig själv fullt ut i denna by, jösses va folk skulle snacka. Vill inte bo med andra, är väldigt noga av mig med städning och ha ett eget utrymme. Inte dela kök, dusch osv.

    Nja, att det går utför är väl lite att ta i. Jag behöver ju inte tänka på att mina barn ska växa upp bra och tryggt då jag inte har några. Är ju bara mig själv jag behöver sköta.

    Jag gillar attityden som finns i Stockholm. Folk skiter fullständigt i hur du ser ut, vad du gör osv. Den livsstilen jag vill ha funkar inte i en liten bondhåla.

    Skulle jag inom några år känna att jag vill tillbaka finns gården alltid kvar. Den kommer inte att försvinna, men jag kände mig inte klar med Stockholm riktigt. Ja, du är mer än välkommen att få hyra mitt hus under tiden jag är borta.
  • Anonym (Hm)
    Tue 15 Dec 2020 06:57
    #3
    Anonym (Något är fel) skrev 2020-12-15 06:07:26 följande:

    Ne, asså det är väl inte enbart den sociala biten. Utan staden i sig. Allt man kunde hitta på osv. Jag kan inte vara mig själv fullt ut i denna by, jösses va folk skulle snacka. Vill inte bo med andra, är väldigt noga av mig med städning och ha ett eget utrymme. Inte dela kök, dusch osv.

    Nja, att det går utför är väl lite att ta i. Jag behöver ju inte tänka på att mina barn ska växa upp bra och tryggt då jag inte har några. Är ju bara mig själv jag behöver sköta.

    Jag gillar attityden som finns i Stockholm. Folk skiter fullständigt i hur du ser ut, vad du gör osv. Den livsstilen jag vill ha funkar inte i en liten bondhåla.

    Skulle jag inom några år känna att jag vill tillbaka finns gården alltid kvar. Den kommer inte att försvinna, men jag kände mig inte klar med Stockholm riktigt. Ja, du är mer än välkommen att få hyra mitt hus under tiden jag är borta.


    Våldsbrotten ökar mer och mer. Oskyldiga blir allt oftare drabbade. Men visst ju fler det är inom staden jy mindre blir ju chansen att råka ut för nåt själv. Personligen.har jag hund och fel typer dras till mig, så jag undviker hellre ställen där det finns mycket folk. Men ja, finnas alltid lite mer att göra i en stad. Men ensamheten kan bli påtaglig ändå. Men ska inte låta så negativ ^^

    Om du känner att det är det rätta så go for it! Så kan du ju alltid åka hem och besöka vid storhelger. Likaså, så finns pengarna mest inom städerna så det är ju bra! (Försöker faktiskt vara lite posetiv nu) :)

    Oj! Det hade varit en dröm ju! O om man hade kunnat hitta någon inkomstkälla i närheten. Men skulle tro att ett hus är alldeles för dyrt för mig. Men får man fråga vart det ligger ungefär och vad ev hade du tänkt dig i hyra isåfall?
  • Anonym (eee)
    Tue 15 Dec 2020 07:27
    #4
    Anonym (Något är fel) skrev 2020-12-15 05:34:12 följande:

    Men... Jösses va min familj skulle bli besvikna. Det är ju inte normalt i min ålder att flytta från hus och gård till en liten etta i Stockholm, i min ålder gör ju folk tvärt om. De behöver mig här för att få gården att gå runt. Jag skulle svika alla, vars den otacksamma som inte förstår vad jag har.


    Nja, jag skulle nog säga att de senaste 20 åren eller så, har det blivit mer och mer vanligt att flytta iväg, även om man är i din ålder. Idag har vi så många fler möjligheter och om du verkligen känner att jobba med gård inte är din dröm i livet så måste du ju få säga det. 

    Du kan nog se det som att dina chanser till "rätt liv" faktiskt inte är på denna gård - det vet du ju nu efter att ha skaffat dig andra erfarenheter. Att du är behövd förstår jag, men idag fungerar inte samhället som förr längre, då "alla" hade en liten gård och någon av sönerna behövde stanna och ta över. 
    Om de älskar dig så bör de kunna acceptera att du måste få välja hur du vill forma ditt liv, utan att det ska skada er relation. Har de dig bara för att du ska dra in stålar på gården - liksom? 
  • Anonym (Något är fel) Trådstartaren
    Tue 15 Dec 2020 07:38
    #5
    Anonym (Hm) skrev 2020-12-15 06:57:08 följande:

    Våldsbrotten ökar mer och mer. Oskyldiga blir allt oftare drabbade. Men visst ju fler det är inom staden jy mindre blir ju chansen att råka ut för nåt själv. Personligen.har jag hund och fel typer dras till mig, så jag undviker hellre ställen där det finns mycket folk. Men ja, finnas alltid lite mer att göra i en stad. Men ensamheten kan bli påtaglig ändå. Men ska inte låta så negativ ^^

    Om du känner att det är det rätta så go for it! Så kan du ju alltid åka hem och besöka vid storhelger. Likaså, så finns pengarna mest inom städerna så det är ju bra! (Försöker faktiskt vara lite posetiv nu) :)

    Oj! Det hade varit en dröm ju! O om man hade kunnat hitta någon inkomstkälla i närheten. Men skulle tro att ett hus är alldeles för dyrt för mig. Men får man fråga vart det ligger ungefär och vad ev hade du tänkt dig i hyra isåfall?


    Jag kände mig aldrig otrygg när jag bodde i Stockholm. Har också hund, gick ut mycket på olik ställen. Löptränade alltid ute. Kände mig aldrig hotad.

    Jag har inga större problem att vara ensam. Har däremot stort behov av att leva mitt liv som jag vill utan utan nyfikna idioter ska lägga sig i.

    Stället ligger bara några mil från Göteborg vid havet. Så det är liksom inte en håla, men förlitet för mig. Finns stora jobbmöjligheter och området är mycket attraktivt, skulle lätt hyra ut det för 15.000-20.000 i månaden.

    Men jag trivs inte.
  • Anonym (Något är fel) Trådstartaren
    Tue 15 Dec 2020 07:43
    #6
    Anonym (eee) skrev 2020-12-15 07:27:27 följande:

    Nja, jag skulle nog säga att de senaste 20 åren eller så, har det blivit mer och mer vanligt att flytta iväg, även om man är i din ålder. Idag har vi så många fler möjligheter och om du verkligen känner att jobba med gård inte är din dröm i livet så måste du ju få säga det. 

    Du kan nog se det som att dina chanser till "rätt liv" faktiskt inte är på denna gård - det vet du ju nu efter att ha skaffat dig andra erfarenheter. Att du är behövd förstår jag, men idag fungerar inte samhället som förr längre, då "alla" hade en liten gård och någon av sönerna behövde stanna och ta över. 

    Om de älskar dig så bör de kunna acceptera att du måste få välja hur du vill forma ditt liv, utan att det ska skada er relation. Har de dig bara för att du ska dra in stålar på gården - liksom? 


    Ne, de klarade ju sig i flera år utan mig. Men de var tungt. Däremot skulle de gå att fixa en långsiktig plan utan mig här.

    Jag tror absolut skulle acceptera att jag inte vill, men någonstans kommer de bli besvikna. Känns som de har lagt hela sina liv på denna gård för att bygga ett bra liv åt mig och mitt syskon. Känner mig bara så otacksam som säger nej till en så fin möjlighet.
  • Anonym (Svar på tal)
    Tue 15 Dec 2020 08:44
    #7

    Om man är 24 år är det fullt normalt att flytta hemifrån! Eller ska du leva som dräng resten av livet? När ska du leva för din egen skull istället för andras?

    Din familj kanske har alla möjliga reaktioner men du måste ju sätta dig själv först!

  • Anonym (ems)
    Tue 15 Dec 2020 09:19
    #8
    Anonym (Något är fel) skrev 2020-12-15 07:43:21 följande:
    Ne, de klarade ju sig i flera år utan mig. Men de var tungt. Däremot skulle de gå att fixa en långsiktig plan utan mig här.

    Jag tror absolut skulle acceptera att jag inte vill, men någonstans kommer de bli besvikna. Känns som de har lagt hela sina liv på denna gård för att bygga ett bra liv åt mig och mitt syskon. Känner mig bara så otacksam som säger nej till en så fin möjlighet.
    Det du går igenom är samma som vi alla gått igenom som växt upp på det sättet. Det är svårt att välja bort gården. Det är skitsvårt. Men om dina föräldrar är någotsånär vettiga så fattar de att det inte är ett liv man kan "tvinga på" någon som inte önskar det.
    Genom mina år som lantarbetare har jag träffat så många (60-talister och äldre) som inte getts något annat val än att ta över familjegården. De har varit bittra och olyckliga och genuint fast. Du vill inte hamna där. Det kommer varken vara bra för dig, dina föräldrar eller gården.

    Jag har själv gjort det valet du vill göra. Inte så att jag längtade efter stadsliv, men jag ville inte känna mig fastlåst på en plats. Det var lättare för mig eftersom båda mina syskon ville ta över gården. Även om min far (som själv drömde om en annan karriär) många gånger sagt att jag borde ha varit den som tog över. 

    Kort sagt. Jag förstår ditt dilemma. Det är skitjobbigt att behöva göra det här valet. Men du är inte ensam om att behöva göra det.

    Liten fråga, behöver du göra ett definitivt val nu? Eller kan du skjuta upp det slutgiltiga valet några år med ursäkten att du behöver skaffa andra erfarenheter? Eller är du helt säker nu på att gården inte är det du vill, vare sig nu eller senare i livet?
  • Anonym (Något är fel) Trådstartaren
    Tue 15 Dec 2020 09:25
    #9
    Anonym (Svar på tal) skrev 2020-12-15 08:44:16 följande:

    Om man är 24 år är det fullt normalt att flytta hemifrån! Eller ska du leva som dräng resten av livet? När ska du leva för din egen skull istället för andras?

    Din familj kanske har alla möjliga reaktioner men du måste ju sätta dig själv först!


    Nja, asså gården är utöver mitt arbete. Gick 5 år på universitet så jag är bra mycket mer än "bra en dräng". Men jag känner inte att jag har någon tid till andra saker jag vill göra.

    Vet att jag måste sätta mig själv först. Detta är ett liv familjen vill ha, inte något jag känner är för mig. Kände såhär lång innan jag flyttade också. Men känner mig mer säker nu att stan lockar mer.
  • Anonym (L)
    Tue 15 Dec 2020 09:31
    #10
    Anonym (Något är fel) skrev 2020-12-15 07:38:49 följande:

    Jag kände mig aldrig otrygg när jag bodde i Stockholm. Har också hund, gick ut mycket på olik ställen. Löptränade alltid ute. Kände mig aldrig hotad.

    Jag har inga större problem att vara ensam. Har däremot stort behov av att leva mitt liv som jag vill utan utan nyfikna idioter ska lägga sig i.

    Stället ligger bara några mil från Göteborg vid havet. Så det är liksom inte en håla, men förlitet för mig. Finns stora jobbmöjligheter och området är mycket attraktivt, skulle lätt hyra ut det för 15.000-20.000 i månaden.

    Men jag trivs inte.


    Då hyr du ut det och gör det som gör dig själv lycklig. Misstänker vi bor på samma ställe eller väldigt nära varandra. Och gör du det skriker folk efter ställen att hyra. Livet här är inte för alla, jag hade nog aldrig flyttat tillbaka hit om jag inte hade fått barn och började sakna närheten till min mamma och ett av mina syskon.
  • Anonym (P)
    Tue 15 Dec 2020 11:22
    #11

    Först trodde jag att du hamnat i familjeföretagsfällan, men det verkar ju inte så. Du ska styra ditt liv åt det håll du vill. Att andra bäddar något som du inte vill ha är liksom inte ditt fel.

  • Anonym (A)
    Tue 15 Dec 2020 11:26
    #12
    +1

    Välj dig själv. Välj alltid dig själv. Du ska inte leva det liv som gör dig olycklig eller för att göra andra nöjda. 

  • Anonym (Något är fel) Trådstartaren
    Tue 15 Dec 2020 12:09
    #13
    Anonym (ems) skrev 2020-12-15 09:19:34 följande:

    Det du går igenom är samma som vi alla gått igenom som växt upp på det sättet. Det är svårt att välja bort gården. Det är skitsvårt. Men om dina föräldrar är någotsånär vettiga så fattar de att det inte är ett liv man kan "tvinga på" någon som inte önskar det.

    Genom mina år som lantarbetare har jag träffat så många (60-talister och äldre) som inte getts något annat val än att ta över familjegården. De har varit bittra och olyckliga och genuint fast. Du vill inte hamna där. Det kommer varken vara bra för dig, dina föräldrar eller gården.

    Jag har själv gjort det valet du vill göra. Inte så att jag längtade efter stadsliv, men jag ville inte känna mig fastlåst på en plats. Det var lättare för mig eftersom båda mina syskon ville ta över gården. Även om min far (som själv drömde om en annan karriär) många gånger sagt att jag borde ha varit den som tog över. 

    Kort sagt. Jag förstår ditt dilemma. Det är skitjobbigt att behöva göra det här valet. Men du är inte ensam om att behöva göra det.

    Liten fråga, behöver du göra ett definitivt val nu? Eller kan du skjuta upp det slutgiltiga valet några år med ursäkten att du behöver skaffa andra erfarenheter? Eller är du helt säker nu på att gården inte är det du vill, vare sig nu eller senare i livet?


    Ja, det är verkligen jättesvårt att behöva säga att detta vill jag inte ha. Men jag är inte någon familjeperson. Släkt är liksom något påtvingat och det gillar jag inte. Jag vill välja vilka personer som ska vara i mitt liv.

    Känner mig så hemsk, för helt ärligt så saknade jag inte gården, släkten och familjen när jag bodde där uppe. Eller jo, mina föräldrar älskar jag. Mitt syskon är helt ok, men vi har inte mycket gemensamt mer att vi är syskon. Utöver de känner jag inte att jag har så mycket mer att hämta här.

    Jag skulle redan imorgon kunna säga hej då och bara flytta upp. Men vill inte göra så. Jag har något/några år kvar att planera. Huset måste renoveras, hitta hyresgäster som känns bra, se till att gården funkar utan mig, nytt jobb och boende att fixa i Stockholm. Har inte bråttom att det måste ske nu, men jag måste ju berätta ganska snart vad jag känner.

    Sa redan som tonåring att jag ska flytta till Stockholm, bort från detta småställe. Går ju inte ens att lägga en smygare utan att hela byn vet inom en dag och så ska det snackas. Alla känner alla mentaliteten, inget privatliv. Har jag besök ska det frågas "Jaha, vem hade du på besök igår då? Kände inte igen bilen". I värsta fall kollar folket upp vem som äger bilen för att ta reda på vem jag hade över. Usch!
  • Anonym (NK)
    Tue 15 Dec 2020 12:24
    #14

    Det här säger ju allt: "Skulle jag inom några år känna att jag vill tillbaka finns gården alltid kvar. Den kommer inte att försvinna, men jag kände mig inte klar med Stockholm riktigt."

    Du är inte klar med Stockholm och vill bo där iaf ett tag till kanske för alltid men känner ändå nånstans att gården gärna får vara kvar. Som du skrev nånstans så klarade sig dina föräldrar i 5 år utan dig, de får väll anpassa sin verksamhet till att vara två personer då? 

    En liten kompromiss vore ju att du flyttar till Stockholm men åker hem till gården en helg i månaden exempelvis och hjälper till? Du kanske jobbar hemifrån och kan parera det lite snyggt utan stress för dig själv? Eller en semestervecka om året då det är som mest stressigt på gården. 

    Klart du inte trivs i ett hus själv i en håla med massa arbete på en gård utöver ditt heltidsjobb! Framförallt inte när du faktiskt trivdes i Stockholm. Varför flyttade du ens ifrån Stockholm? 

  • Anonym (Något är fel) Trådstartaren
    Tue 15 Dec 2020 12:40
    #15
    Anonym (NK) skrev 2020-12-15 12:24:03 följande:

    Det här säger ju allt: "Skulle jag inom några år känna att jag vill tillbaka finns gården alltid kvar. Den kommer inte att försvinna, men jag kände mig inte klar med Stockholm riktigt."

    Du är inte klar med Stockholm och vill bo där iaf ett tag till kanske för alltid men känner ändå nånstans att gården gärna får vara kvar. Som du skrev nånstans så klarade sig dina föräldrar i 5 år utan dig, de får väll anpassa sin verksamhet till att vara två personer då? 

    En liten kompromiss vore ju att du flyttar till Stockholm men åker hem till gården en helg i månaden exempelvis och hjälper till? Du kanske jobbar hemifrån och kan parera det lite snyggt utan stress för dig själv? Eller en semestervecka om året då det är som mest stressigt på gården. 

    Klart du inte trivs i ett hus själv i en håla med massa arbete på en gård utöver ditt heltidsjobb! Framförallt inte när du faktiskt trivdes i Stockholm. Varför flyttade du ens ifrån Stockholm? 


    Jag trodde det var de jag ville. Lurade nog mig själv en del, det förväntades av mig att komma tillbaka osv. Men jag kände väldigt snabbt när jag flyttade tillbaka att det inte kändes rätt. Tänkte att det går över, alltid jobbigt att flytta liksom. Men nej, det blir värre. Jag vantrivs mer och mer, det vänder inte.

    Det värsta är väl att jag är allt mina föräldrar tycker är löjligt och fjantigt. De har inte sagt de till mig rakt ut. De vet inte om många saker jag gillar att göra för jag vet att de liksom skulle försöka prata vett med mig. Kände mig fri i Stockholm, vara den jag är. Ingen som lägger sig i kläder, livsstil eller annat. De behövde inte kämmas över mig där uppe, finns ju inga små spioner där som gör att det går snack i byn.
  • Anonym (NK)
    Tue 15 Dec 2020 17:31
    #16
    Anonym (Något är fel) skrev 2020-12-15 12:40:23 följande:
    Jag trodde det var de jag ville. Lurade nog mig själv en del, det förväntades av mig att komma tillbaka osv. Men jag kände väldigt snabbt när jag flyttade tillbaka att det inte kändes rätt. Tänkte att det går över, alltid jobbigt att flytta liksom. Men nej, det blir värre. Jag vantrivs mer och mer, det vänder inte.

    Det värsta är väl att jag är allt mina föräldrar tycker är löjligt och fjantigt. De har inte sagt de till mig rakt ut. De vet inte om många saker jag gillar att göra för jag vet att de liksom skulle försöka prata vett med mig. Kände mig fri i Stockholm, vara den jag är. Ingen som lägger sig i kläder, livsstil eller annat. De behövde inte kämmas över mig där uppe, finns ju inga små spioner där som gör att det går snack i byn.
    Ett beslut man tar som att flytta till ett specifikt ställe behöver inte innebära att man ska bo där för resten av livet. Du flyttade och har bott där x antal år nu och trivs inte. Jag tror säkert att detta kanske inte skulle komma som världens överraskning för dina föräldrar, de borde ju se och märka på dig att du inte direkt trivs helt hundra och inte verkar ha någon att umgås med! Är du verkligen säker på att dina föräldrar faktiskt tycker så? De får väll tänka om helt enkelt om de har en dotter som gillar dessa saker. 

    Var ärlig, flytta till Stockholm och lev det liv som du vill leva. 
  • Anonym (Ö)
    Tue 15 Dec 2020 17:31
    #17

    Flytta!! Förstår precis hur du känner. Jag drog, igen. Har aldrig ångrat mig.

  • Anonym (Något är fel) Trådstartaren
    Tue 15 Dec 2020 17:55
    #18
    Anonym (NK) skrev 2020-12-15 17:31:28 följande:

    Ett beslut man tar som att flytta till ett specifikt ställe behöver inte innebära att man ska bo där för resten av livet. Du flyttade och har bott där x antal år nu och trivs inte. Jag tror säkert att detta kanske inte skulle komma som världens överraskning för dina föräldrar, de borde ju se och märka på dig att du inte direkt trivs helt hundra och inte verkar ha någon att umgås med! Är du verkligen säker på att dina föräldrar faktiskt tycker så? De får väll tänka om helt enkelt om de har en dotter som gillar dessa saker. 

    Var ärlig, flytta till Stockholm och lev det liv som du vill leva. 


    Ett litet avslöjande kanske. Några i tråden verkar tro att jag är man, men jag är faktiskt en kvinna ????

    Ja, jag får nog ta tag i det hela och börja planera en flytt. Säger som Bell i Skönhet och odjuret: Jag vill något mer än att bara leva småstadsliv.
  • Anonym (NK)
    Wed 16 Dec 2020 09:24
    #19
    Anonym (Något är fel) skrev 2020-12-15 17:55:55 följande:
    Ett litet avslöjande kanske. Några i tråden verkar tro att jag är man, men jag är faktiskt en kvinna ????

    Ja, jag får nog ta tag i det hela och börja planera en flytt. Säger som Bell i Skönhet och odjuret: Jag vill något mer än att bara leva småstadsliv.
    Haha ja du skriver ju faktiskt inte om du är kvinna/man men tycker nog att hela ditt inlägg andas kvinna så antog väll bara det i rena farten. Du skriver en del om barn på ett sätt som kanske avslöjar lite. 

    Men all lycka till och välkommen tillbaka till Stockholm! 
Svar på tråden Välja mig själv eller familjen