• Anonym (K45)
    Thu 17 Dec 2020 21:27
    246 visningar
    8 svar
    8
    246

    En fråga till Killar och män

    Genom större delen av livet. Har jag funnit att, när man har behövt att tala med någon, ett stöd. Att det inte finns. Man är helt ensam. 


    Är detta vanligt? Är vi många i samma sits?

  • Svar på tråden En fråga till Killar och män
  • Anonym (AB)
    Thu 17 Dec 2020 21:32
    #1

    Du har dina föräldrar, syskon och någon gammal vän. Det brukar vara alternativen.

  • Thu 17 Dec 2020 21:41
    #2

    Om man inte har någon partner, då har man ingen att få stöd av. För de flesta män är det så.

  • Anonym (K42)
    Thu 17 Dec 2020 21:45
    #3

    Ja, vetefasen hur man kommer tillrätta med det där. Men håller med. Gamla vänner som man alltid känt som ofta bor på annan ort finns kvar för mig men de är ju också uppsnärjd i sina liv som en själv. Ett syskon möjligtvis. Själv kände jag att nånting hände när man fick barn. Har mer eller mindre gett upp en stor del av mitt egna liv sen dess, vilket jag är rädd för kommer att leda til bitterhet.

  • Anonym (K45) Trådstartaren
    Thu 17 Dec 2020 22:29
    #4

    Ja, det är en fet smäll av insikt när man sitter här. Att man är helt ensam. Nej mina föräldrar och syskon skulle inte kunna behandla det jag har att säga.

    Det skulle vara elakt att lägga över det på dom alla mina syskon utbrända och försöker sköta sina familjer å liv. Mina föräldrar är på ålderns höst.

    De vänner jag har skulle inte heller orka med de tunga samtal jag behöver. Har prövat psykologer, men dom går gärna över ens huvud. Oftast kvinnor som inte förstår män till råge.

    Så självmordsstatistiken säger ju en del då.

    Jag har inte det i mig. Men kommer nog få dålig hälsa pga att jag mår illa.

    Nåväl god jul och älska era nära.

  • Anonym (K45) Trådstartaren
    Thu 17 Dec 2020 22:29
    #5

    Ja, det är en fet smäll av insikt när man sitter här. Att man är helt ensam. Nej mina föräldrar och syskon skulle inte kunna behandla det jag har att säga.

    Det skulle vara elakt att lägga över det på dom alla mina syskon utbrända och försöker sköta sina familjer å liv. Mina föräldrar är på ålderns höst.

    De vänner jag har skulle inte heller orka med de tunga samtal jag behöver. Har prövat psykologer, men dom går gärna över ens huvud. Oftast kvinnor som inte förstår män till råge.

    Så självmordsstatistiken säger ju en del då.

    Jag har inte det i mig. Men kommer nog få dålig hälsa pga att jag mår illa.

    Nåväl god jul och älska era nära.

  • Anonym (K45) Trådstartaren
    Thu 17 Dec 2020 22:30
    #6

    Ja, det är en fet smäll av insikt när man sitter här. Att man är helt ensam. Nej mina föräldrar och syskon skulle inte kunna behandla det jag har att säga.

    Det skulle vara elakt att lägga över det på dom alla mina syskon utbrända och försöker sköta sina familjer å liv. Mina föräldrar är på ålderns höst.

    De vänner jag har skulle inte heller orka med de tunga samtal jag behöver. Har prövat psykologer, men dom går gärna över ens huvud. Oftast kvinnor som inte förstår män till råge.

    Så självmordsstatistiken säger ju en del då.

    Jag har inte det i mig. Men kommer nog få dålig hälsa pga att jag mår illa.

    Nåväl god jul och älska era nära.

  • Thu 17 Dec 2020 22:49
    #7

    Jag har turen att ha några goda kvinnliga vänner som jag kan prata om allt med.  Jag har provat mig fram och sett på reaktionen hur mycket man kan prata om - en del går det inte att prata alls med, några går det att vara lite djupare med och lyckligtvis har jag hittat några som jag kan prata om precis allt med.
    De har ju naturligtvis sina egna problem, så det ör en balans att inte vräka ur sig allt på samma hela tiden utan känna sig för vad som går ......
    En av vännerna var min räddning när jag tog mig ur en riktigt destruktiv relation - hade troligen slutat riktigt illa annars.
    Jag har aldrig haft något romantiskt med dom hör vännerna.

  • Pagani­ni
    Thu 17 Dec 2020 22:54
    #8

    Sedan mamma dog i somras har jag ingen att anförtro mig. Jourhavande medmänniska kan man alltid prata med om det behövs.

Svar på tråden En fråga till Killar och män