• Fri 18 Dec 2020 22:33
    3901 visningar
    16 svar
    16
    3901

    Hur var tredje förlossningen?

    Hej!

    Jag är gravid i vecka 38 med mitt tredje barn, syskonen är 5 & 6 år. Hur var er tredje förlossning jämfört med den andra när det gått så lång tid emellan? Kommer kroppen ihåg något eller blir det typ som första gången igen? Och den största frågan av alla - när drog det igång i förhållande till de andra? Svara gärna med vecka + dag för alla tre. Så tacksam över att höra allas erfarenheter!

  • Svar på tråden Hur var tredje förlossningen?
  • Sat 19 Dec 2020 01:36
    #1

    1. Vecka 37, igångsättning pga havandeskapsförgiftning. Tog 5 timmar och det var en dramatisk förlossning på många sätt.

    2. Igångsättning vecka 40+2 pga värkar i tre dygn som inte gjort nytta.. 5 timmar även denna gång men rena drömmen i jämförelse med första.

    10 år senare föds nr 3. Spontan vattenavgång i vecka 35+3 och 7 timmar senare är sonen född..Helt fantastisk förlossning men det var också den som gjorde som mest ont. Det var oerhört smärtsamt. Aldrig gråtit och skrikit så mycket som då. Och ändå visste kroppen hur den skulle göra. Jag flöt med i värkarna och det var superhäftigt. Det var den lättaste förlossningen men den mest smärtsamma

  • Sat 19 Dec 2020 09:00
    #2

    Första barnet startade med värkar i v 41+2. Från första onda värk till ute tog det ca 1,5 dygn varav 4,5 h på förlossningen. Fick sy lite men lände mig nöjd med förlossningen. Barnet mådde bra. Född 2013.

    Andra barnet igångsatt i v 42+0 på grund av överburenhet. Tog 1 h och 40 min från första onda värk till ute. Endast ett litet skrapsår. Väldigt nöjd med förlossningen. Barnet mådde bra. Född 2015.

    Tredje barnet startade med värkar i v. 41+5. Från första känning till ute tog det ca 21 h, varav drygt 5 h på förlossningen. Gick från 5 cm till ute på drygt 1 h. Jag fick en grad två bristning och bebis var blå och medtagen så fick hjälp med andning den första kvarten, sen mådde bebis bra. ( Gick helt enkelt för fort på slutet). Inte för att skrämmas men detta va värsta smärtan och värsta förlossningen av mina tre. Född 2020.

  • Anonym (Mami)
    Sat 19 Dec 2020 09:27
    #3

    ej!

    Jag är gravid i vecka 38 med mitt tredje barn, syskonen är 5 & 6 år. Hur var er tredje förlossning jämfört med den andra när det gått så lång tid emellan? Kommer kroppen ihåg något eller blir det typ som första gången igen? Och den största frågan av alla - när drog det igång i förhållande till de andra? Svara gärna med vecka + dag för alla tre. Så tacksam över att höra allas erfarenheter!

    Hej!

    Det är en myt att man blir som en förstföderska igen om det går många år mellan förlossningar. Så det behöver du inte vara orolig för. Om du har fött vaginalt tidigare så har din livmoderhals/livmodermun vidgats en gång och en bebis (i ditt fall t.o.m två bebisar) har pressats ut genom förlossningskanalen och det har ingen betydelse att det var 5 år sedan. Så där kan du vara lugn :)

    Min tredje förlossning blev min jobbigaste efter två snabba förlossningar med barn 1+2. Startade i 40+0 (1:an föddes i 40+0, 2:an 40+1, 4:an 40+0) Latensfasen började mörknat precis lagt mig för natten och blev lång (16 timmar) med regelbundna värkar. Jag fick inte sova och blev trött. Sen gick det snabbt när vi väl kom till sjukhuset, och bebisen föddes på 2 timmar och 45 min. Men det gjorde hemskt ont, och jag var utmattad. Blödde mycket efteråt för livmodern var också trött, och jag kände mig helt slut i några dagar efteråt. Jag tog ingen ryggbedövning och det ångrar jag nu efteråt för det hade jag behövt efter den långa latensfasen. Min bebis var också lite medtagen, och orkade inte amma ordentligt förrän dygn fyra. Men det var inget som hon vårdades för.

    Allt gick bra egentligen, men jag kände inte psykiskt att jag var med under förlossningen pga smärtan. Hade jag tagit en spinal så hade det nog varit annorlunda tror jag. Det fick jag med fyran och det blev min bästa förlossning eftersom jag knappt hade ont efter bedövningen.

  • Anonym (K)
    Sat 19 Dec 2020 09:32
    #4

    Första barnet: Startade med vattenavgång i v 38+5 och sonen föddes knappt 9 timmar senare. Sprack lite på insidan men inget stort. Barnet var lite medtagen men när han fått upp en massa fostervatten mådde han bra. Jag förlorade dock mer blod än vad de räknade ut och fick järn på BB eftersom jag höll på att svimma när jag satt i rullstolen påväg dit.

    Andra barnet: Startade med vattenavgång i v 38+5 och sonen föddes knappt 6 timmar senare. Hela förloppet var precis som första förlossningen bara det att det gick snabbare, framförallt krystningsfasen. Trots att jag inte krystade så länge märkte jag en stor skillnad på själva framfödandet då det var mycket jobbigare den här gången. Det visade sig att barnet var stort vilket resulterade i en stor förlossningsskada. Barnet mådde dock bra och jag fick bra hjälp efteråt.

    Tredje barnet: Pga min tidigare förlossningsskada och min stora oro för att även det här barnet skulle bli stort planerades en igångsättning in i v 38+0. När jag kom till förlossningen var jag öppen 3 cm men tappen var lite hård så jag fick tre doser cytotec. Efter det fick jag lite molvärk i magen och vid nästa undersökning var tappen mjuk och jag hade öppnat mig ytterligare 1 cm så de tog hål på hinnorna. Sonen föddes 15 timmar efter första dosen cytotec, 7,5 timmar efter jag började känna molvärk och 3,5 timmar efter de tog hål på hinnorna. Barnet mådde bra och jag fick en liten bristning men mådde som vanligt efter ca en vecka. Även om jag blev igångsatt med tredje barnet sa bm att hon var övertygad om att förlossningen hade startat av sig själv innan bf med tanke på att jag hade öppnat mig en del redan när igånfsättningen startade. Lycka till när det drar igång!

  • Anonym (K)
    Sat 19 Dec 2020 09:44
    #5

    Ska tillägga att jag har ganska exakt 3 år mellan alla mina barn. Och så blir jag lite provocerad av inlägget ovan som antyder att det är lugnt för att man fött barn tidigare så förlossningskanalen redan har vidgats. Det må vara en myt att man blir som en förstföderska efter ett visst antal år mellan sina förlossningar men det finns fler riskfaktorer än att vara förstföderska, vilket jag tyvärr är ett bevis på. Hur som helst. Ts jag vill inte heller skrämmas utan tycker inte du ska oroa dig men jag tror ändå det är bra att vara beredd på att vad som helst kan hända. När jag födde andra barnet trodde jag aldrig att jag skulle få en stor förlossningsskada för "första barnet banar väg för kommande syskon" som så många sa men så behöver det inte vara. Återigen lycka till! Jag ska erkänna att jag blir lite avundsjuk för det är ju så häftigt att föda barn och få träffa den där nya lilla skrynkliga människan för första gången! <3

  • Sat 19 Dec 2020 10:13
    #6

    Tack för alla era svar! Ska bli spännande att se hur det blir här. Första kom 39+1 (7,5 h på förlossningen), andra 39+6 (3 h på förlossningen).

  • Anonym (E)
    Sat 19 Dec 2020 13:22
    #7
    Anonym (K) skrev 2020-12-19 09:32:55 följande:

    Första barnet: Startade med vattenavgång i v 38+5 och sonen föddes knappt 9 timmar senare. Sprack lite på insidan men inget stort. Barnet var lite medtagen men när han fått upp en massa fostervatten mådde han bra. Jag förlorade dock mer blod än vad de räknade ut och fick järn på BB eftersom jag höll på att svimma när jag satt i rullstolen påväg dit.

    Andra barnet: Startade med vattenavgång i v 38+5 och sonen föddes knappt 6 timmar senare. Hela förloppet var precis som första förlossningen bara det att det gick snabbare, framförallt krystningsfasen. Trots att jag inte krystade så länge märkte jag en stor skillnad på själva framfödandet då det var mycket jobbigare den här gången. Det visade sig att barnet var stort vilket resulterade i en stor förlossningsskada. Barnet mådde dock bra och jag fick bra hjälp efteråt.

    Tredje barnet: Pga min tidigare förlossningsskada och min stora oro för att även det här barnet skulle bli stort planerades en igångsättning in i v 38+0. När jag kom till förlossningen var jag öppen 3 cm men tappen var lite hård så jag fick tre doser cytotec. Efter det fick jag lite molvärk i magen och vid nästa undersökning var tappen mjuk och jag hade öppnat mig ytterligare 1 cm så de tog hål på hinnorna. Sonen föddes 15 timmar efter första dosen cytotec, 7,5 timmar efter jag började känna molvärk och 3,5 timmar efter de tog hål på hinnorna. Barnet mådde bra och jag fick en liten bristning men mådde som vanligt efter ca en vecka. Även om jag blev igångsatt med tredje barnet sa bm att hon var övertygad om att förlossningen hade startat av sig själv innan bf med tanke på att jag hade öppnat mig en del redan när igånfsättningen startade. Lycka till när det drar igång!


    Kapar tråden lite. Förlåt!

    Men Måste bara fråga vad ditt andra barn vägde? Fick själv mitt andra barn precis som vägde 4,6 och då blev jag igångsatt på bf datumet Pga högt blodtryck.. men funderar på om jag kan få en tidigare igångsättning om jag blir gravid igen.
  • Anonym (K)
    Sat 19 Dec 2020 18:14
    #8
    Anonym (E) skrev 2020-12-19 13:22:32 följande:

    Kapar tråden lite. Förlåt!

    Men Måste bara fråga vad ditt andra barn vägde? Fick själv mitt andra barn precis som vägde 4,6 och då blev jag igångsatt på bf datumet Pga högt blodtryck.. men funderar på om jag kan få en tidigare igångsättning om jag blir gravid igen.


    Han vägde också 4,6 kg men föddes 9 dagar innan bf. Jag är så glad att förlossningen startade spontant så tidigt för jag kände på mig att barnet var stort och var livrädd för att gå över tiden. Tyvärr tog inte bm på mvc min oro på allvar eftersom sf-måttet låg mitt på medelkurvan men bm som förlöste mig sa att om jag hade fått ett tul hade de med största sannolikhet sett det eftersom huvudet var stort. Eftersom jag fick en så stor skada fick jag välja ks om jag ville men eftersom jag är rädd för operationer ville jag undvika det och föreslog tidig igångsättning vilket läkaren på spec mvc tyckte lät bra. Hon tyckte inte jag skulle föda ett barn över 4 kg vaginalt med tanke på min bakgrund. Mina andra barn vägde 3,6 kg i v 38+1 respektive 3,8 kg i v 38+5 och de förlossningarna var inga problem. För övrigt låg sf-måttet mitt på medelkurvan även med dem och då skiljde det ändå 0,8-1 kg i vikt mellan dem och mellanbarnet.
  • Anonym (Mami)
    Sat 19 Dec 2020 19:20
    #9
    Anonym (K) skrev 2020-12-19 09:44:06 följande:

    Ska tillägga att jag har ganska exakt 3 år mellan alla mina barn. Och så blir jag lite provocerad av inlägget ovan som antyder att det är lugnt för att man fött barn tidigare så förlossningskanalen redan har vidgats. Det må vara en myt att man blir som en förstföderska efter ett visst antal år mellan sina förlossningar men det finns fler riskfaktorer än att vara förstföderska, vilket jag tyvärr är ett bevis på. Hur som helst. Ts jag vill inte heller skrämmas utan tycker inte du ska oroa dig men jag tror ändå det är bra att vara beredd på att vad som helst kan hända. När jag födde andra barnet trodde jag aldrig att jag skulle få en stor förlossningsskada för "första barnet banar väg för kommande syskon" som så många sa men så behöver det inte vara. Återigen lycka till! Jag ska erkänna att jag blir lite avundsjuk för det är ju så häftigt att föda barn och få träffa den där nya lilla skrynkliga människan för första gången! <3


    Du har fel i det du skriver. Det finns inga riskfaktorer alls med att vara omföderska med fem år sen sista förlossningen. Förstföderskor löper större risker vid sina förlossningar än omföderskor med okomplicerade vaginala förlossningar i bagaget, oavsett när omföderskorna sist fick sitt barn (om inte förlossningarna är väldigt tätt inpå och man exempelvis har fött med kejsarsnitt innan). Exempelvis är det vanligare att förstföderskor går över tiden, att deras förlossning slutar med sugklocka eller kejsarsnitt, att deras bebis blir stressad under förlossningen, att de drabbas av större bristningar osv.

    Däremot finns det ökade risker för mångföderskor, som har fött väldigt många barn. Men det har inte med antal år mellan förlossningar att göra.

    Man är såklart aldrig garanterad en okomplicerad förlossning, oavsett om det är barn nummer ett eller barn nummer tio, men som sagt, riskerna för en omföderska med två okomplicerade vaginala förlossningar bakom sig är väldigt små, och betydligt mindre än för en förstföderska.

    I ditt fall så berodde troligen komplikationerna på att din bebis var stor. Så man kan säga att troligtvis hade det gått ännu värre om du inte hade fött barn innan.
  • Anonym (E)
    Sat 19 Dec 2020 21:04
    #10
    Anonym (K) skrev 2020-12-19 18:14:29 följande:

    Han vägde också 4,6 kg men föddes 9 dagar innan bf. Jag är så glad att förlossningen startade spontant så tidigt för jag kände på mig att barnet var stort och var livrädd för att gå över tiden. Tyvärr tog inte bm på mvc min oro på allvar eftersom sf-måttet låg mitt på medelkurvan men bm som förlöste mig sa att om jag hade fått ett tul hade de med största sannolikhet sett det eftersom huvudet var stort. Eftersom jag fick en så stor skada fick jag välja ks om jag ville men eftersom jag är rädd för operationer ville jag undvika det och föreslog tidig igångsättning vilket läkaren på spec mvc tyckte lät bra. Hon tyckte inte jag skulle föda ett barn över 4 kg vaginalt med tanke på min bakgrund. Mina andra barn vägde 3,6 kg i v 38+1 respektive 3,8 kg i v 38+5 och de förlossningarna var inga problem. För övrigt låg sf-måttet mitt på medelkurvan även med dem och då skiljde det ändå 0,8-1 kg i vikt mellan dem och mellanbarnet.


    Tusen tack för svar! Jag gjorde ett tul den visa att han skulle vara stor ( +19) men han var ännu större. Jag kände det på mig men bm lyssna inte. Som tur var sprak jag inget men vill verkligen inte födda ett så stort barn igen. Men nu vet jag att jag ska stå på mig om det blir en till...
  • Anonym (K)
    Sat 19 Dec 2020 21:50
    #11
    Anonym (Mami) skrev 2020-12-19 19:20:58 följande:

    Du har fel i det du skriver. Det finns inga riskfaktorer alls med att vara omföderska med fem år sen sista förlossningen. Förstföderskor löper större risker vid sina förlossningar än omföderskor med okomplicerade vaginala förlossningar i bagaget, oavsett när omföderskorna sist fick sitt barn (om inte förlossningarna är väldigt tätt inpå och man exempelvis har fött med kejsarsnitt innan). Exempelvis är det vanligare att förstföderskor går över tiden, att deras förlossning slutar med sugklocka eller kejsarsnitt, att deras bebis blir stressad under förlossningen, att de drabbas av större bristningar osv.

    Däremot finns det ökade risker för mångföderskor, som har fött väldigt många barn. Men det har inte med antal år mellan förlossningar att göra.

    Man är såklart aldrig garanterad en okomplicerad förlossning, oavsett om det är barn nummer ett eller barn nummer tio, men som sagt, riskerna för en omföderska med två okomplicerade vaginala förlossningar bakom sig är väldigt små, och betydligt mindre än för en förstföderska.

    I ditt fall så berodde troligen komplikationerna på att din bebis var stor. Så man kan säga att troligtvis hade det gått ännu värre om du inte hade fött barn innan.


    Det du skriver i sista stycket är ju precis det jag säger, det finns fler riskfaktorer än att vara förstföderska. Då pratar jag om riskfaktorer för att få en förlossningsskada. Att vara förstagångsföderska är en riskfaktor, att föda ett barn på minst 4 kg är en annan. Sen är det klart att flera riskfaktorer tillsammans ökar risken och när det är första barnet är det en riskfaktor som inte går att komma ifrån.

    backenbottenutbildning.se går det att läsa att de största riskfaktorerna för bristning är just att vara förstagångsföderska och hög födelsevikt hos barnet men även en instrumentell avslutning på förlossningen. Just instrumentell avslutning är visserligen vanligare hos förstagångsföderskor men inte heller något som aldrig händer omföderskor. Det går även att läsa att "kvinnor utan kända riskfaktorer drabbas också av sfinkterskador".

    Jag har aldrig påstått att förstagångsföderskor inte löper större risk att få en förlossningsskada än en omföderska. Det jag säger är att jag tycker det är fel att påstå att det inte finns några riskfaktorer alls med att vara omföderska, oavsett hur många år det är sedan senaste förlossningen (som du skriver i första stycket) eftersom det helt enkelt inte stämmer.

    Följande är kopierat från backenbottenutbildning.se:

    Riskfaktorer relaterade till kvinnan:

    - Förstföderska

    - Ålder över fyrtio år

    - Könsstympad kvinna

    - Tidigare kejsarsnitt, första vaginala förlossningen

    - Tidigare sfinkterskada

    - Bristande kommunikation

    - Kort perineum

    Riskfaktorer relaterade till barnet:

    - Hög födelsevikt >4000 g

    - Avvikande bjudning: vidöppen hjässbjudning

    - Stort huvudomfång

    Om du som omföderska prickar in minst en av dessa finns det minst en känd riskfaktor för att du ska drabbas av en bristning. Då tycker inte jag man kan säga att "det finns inga riskfaktorer alls med att vara omföderska", för det finns det ju uppenbarligen för många omföderskor.

    Sen förstår jag inte riktigt hur du menar att det hade kunnat gå värre om jag inte hade fött barn innan. En total sfinkterruptur grad 4 är liksom den största förlossningsskadan. Eller menar du att det kunnat gå värre utöver själva skadan? Att barnet fastnat och skadats eller liknande? För ja, det hade definitivt varit värre!!!
  • Anonym (L)
    Sat 19 Dec 2020 22:19
    #12
    Anonym (K) skrev 2020-12-19 21:50:52 följande:

    Det du skriver i sista stycket är ju precis det jag säger, det finns fler riskfaktorer än att vara förstföderska. Då pratar jag om riskfaktorer för att få en förlossningsskada. Att vara förstagångsföderska är en riskfaktor, att föda ett barn på minst 4 kg är en annan. Sen är det klart att flera riskfaktorer tillsammans ökar risken och när det är första barnet är det en riskfaktor som inte går att komma ifrån.

    backenbottenutbildning.se går det att läsa att de största riskfaktorerna för bristning är just att vara förstagångsföderska och hög födelsevikt hos barnet men även en instrumentell avslutning på förlossningen. Just instrumentell avslutning är visserligen vanligare hos förstagångsföderskor men inte heller något som aldrig händer omföderskor. Det går även att läsa att "kvinnor utan kända riskfaktorer drabbas också av sfinkterskador".

    Jag har aldrig påstått att förstagångsföderskor inte löper större risk att få en förlossningsskada än en omföderska. Det jag säger är att jag tycker det är fel att påstå att det inte finns några riskfaktorer alls med att vara omföderska, oavsett hur många år det är sedan senaste förlossningen (som du skriver i första stycket) eftersom det helt enkelt inte stämmer.

    Följande är kopierat från backenbottenutbildning.se:

    Riskfaktorer relaterade till kvinnan:

    - Förstföderska

    - Ålder över fyrtio år

    - Könsstympad kvinna

    - Tidigare kejsarsnitt, första vaginala förlossningen

    - Tidigare sfinkterskada

    - Bristande kommunikation

    - Kort perineum

    Riskfaktorer relaterade till barnet:

    - Hög födelsevikt >4000 g

    - Avvikande bjudning: vidöppen hjässbjudning

    - Stort huvudomfång

    Om du som omföderska prickar in minst en av dessa finns det minst en känd riskfaktor för att du ska drabbas av en bristning. Då tycker inte jag man kan säga att "det finns inga riskfaktorer alls med att vara omföderska", för det finns det ju uppenbarligen för många omföderskor.

    Sen förstår jag inte riktigt hur du menar att det hade kunnat gå värre om jag inte hade fött barn innan. En total sfinkterruptur grad 4 är liksom den största förlossningsskadan. Eller menar du att det kunnat gå värre utöver själva skadan? Att barnet fastnat och skadats eller liknande? För ja, det hade definitivt varit värre!!!


    Men vad babblar du om. Ts frågade om kroppen kommer ihåg eller om det blir som första gången igen och svaret på det är JA. Har kroppen en gång fött barn blir den aldrig som en förstföderska igen. Din förlossningsskada är helt irrelevant för ts fråga.
  • Anonym (L)
    Sat 19 Dec 2020 22:20
    #13
    Anonym (L) skrev 2020-12-19 22:19:31 följande:

    Men vad babblar du om. Ts frågade om kroppen kommer ihåg eller om det blir som första gången igen och svaret på det är JA. Har kroppen en gång fött barn blir den aldrig som en förstföderska igen. Din förlossningsskada är helt irrelevant för ts fråga.


    Alltså JA. Kroppen kommer ihåg.
  • Anonym (Mami)
    Sun 20 Dec 2020 09:00
    #14
    Anonym (L) skrev 2020-12-19 22:19:31 följande:

    Men vad babblar du om. Ts frågade om kroppen kommer ihåg eller om det blir som första gången igen och svaret på det är JA. Har kroppen en gång fött barn blir den aldrig som en förstföderska igen. Din förlossningsskada är helt irrelevant för ts fråga.


    Exakt så. Tack!
  • Anonym (Mami)
    Sun 20 Dec 2020 09:11
    #15
    Anonym (K) skrev 2020-12-19 21:50:52 följande:

    Det du skriver i sista stycket är ju precis det jag säger, det finns fler riskfaktorer än att vara förstföderska. Då pratar jag om riskfaktorer för att få en förlossningsskada. Att vara förstagångsföderska är en riskfaktor, att föda ett barn på minst 4 kg är en annan. Sen är det klart att flera riskfaktorer tillsammans ökar risken och när det är första barnet är det en riskfaktor som inte går att komma ifrån.

    backenbottenutbildning.se går det att läsa att de största riskfaktorerna för bristning är just att vara förstagångsföderska och hög födelsevikt hos barnet men även en instrumentell avslutning på förlossningen. Just instrumentell avslutning är visserligen vanligare hos förstagångsföderskor men inte heller något som aldrig händer omföderskor. Det går även att läsa att "kvinnor utan kända riskfaktorer drabbas också av sfinkterskador".

    Jag har aldrig påstått att förstagångsföderskor inte löper större risk att få en förlossningsskada än en omföderska. Det jag säger är att jag tycker det är fel att påstå att det inte finns några riskfaktorer alls med att vara omföderska, oavsett hur många år det är sedan senaste förlossningen (som du skriver i första stycket) eftersom det helt enkelt inte stämmer.

    Följande är kopierat från backenbottenutbildning.se:

    Riskfaktorer relaterade till kvinnan:

    - Förstföderska

    - Ålder över fyrtio år

    - Könsstympad kvinna

    - Tidigare kejsarsnitt, första vaginala förlossningen

    - Tidigare sfinkterskada

    - Bristande kommunikation

    - Kort perineum

    Riskfaktorer relaterade till barnet:

    - Hög födelsevikt >4000 g

    - Avvikande bjudning: vidöppen hjässbjudning

    - Stort huvudomfång

    Om du som omföderska prickar in minst en av dessa finns det minst en känd riskfaktor för att du ska drabbas av en bristning. Då tycker inte jag man kan säga att "det finns inga riskfaktorer alls med att vara omföderska", för det finns det ju uppenbarligen för många omföderskor.

    Sen förstår jag inte riktigt hur du menar att det hade kunnat gå värre om jag inte hade fött barn innan. En total sfinkterruptur grad 4 är liksom den största förlossningsskadan. Eller menar du att det kunnat gå värre utöver själva skadan? Att barnet fastnat och skadats eller liknande? För ja, det hade definitivt varit värre!!!


    Du blandar ihop saker. TS frågar om hon som har några år mellan förlossningar kommer att bli som en förstföderska igen vid nästa förlossning. Det enda svaret på det är nej, det kommer hon inte. En omföderska är alltid en omföderska och har, statistiskt sett, om hon tidigare har haft okomplicerade vaginala förlossningar betydligt mindre risker vid förlossningen än om hon var förstföderska. Kroppen vet hur den ska göra när den föder, och förlossningskanalen är vidgad sen innan.

    Din förlossningsskada vid din andra förlossning berodde på otur. Så kan det bli ibland. Det betyder dock INTE att alla omföderskor har större risker än förstföderskor när de föder sitt andra/tredje osv barn. Jag talar nu inte om omföderskor med med komplicerade förlossningar i bagaget eller med kända riskfaktorer.

    Riskerna du nämner i ditt inlägg är risker som gäller alla som föder. Det kan gälla en förstföderska och det kan gälla en omföderska. MEN! En omföderska har statistiskt sett ändå en betydligt mindre risk att skadas vid en förlossning, likaså hennes barn. Det kvittar vad som hände vid din specifika förlossning, förstår du? Statistiskt sett är det mindre risker när du har fött barn vaginalt tidigare. Det går liksom inte att argumentera mot för det är vetenskapligt bevisat.

    Och ja, din andra förlossning hade kunnat gå mycket värre. En sfinkterruptur är tyvärr inte det värsta som kan hända vid en förlossning. Jag beklagar att du råkade ut för det, men om du hade varit förstföderska så hade bebisen kanske fastnat helt och skadats allvarligt eller dött av syrebrist.
  • Anonym (Mami)
    Sun 20 Dec 2020 09:11
    #16
    Anonym (K) skrev 2020-12-19 21:50:52 följande:

    Det du skriver i sista stycket är ju precis det jag säger, det finns fler riskfaktorer än att vara förstföderska. Då pratar jag om riskfaktorer för att få en förlossningsskada. Att vara förstagångsföderska är en riskfaktor, att föda ett barn på minst 4 kg är en annan. Sen är det klart att flera riskfaktorer tillsammans ökar risken och när det är första barnet är det en riskfaktor som inte går att komma ifrån.

    backenbottenutbildning.se går det att läsa att de största riskfaktorerna för bristning är just att vara förstagångsföderska och hög födelsevikt hos barnet men även en instrumentell avslutning på förlossningen. Just instrumentell avslutning är visserligen vanligare hos förstagångsföderskor men inte heller något som aldrig händer omföderskor. Det går även att läsa att "kvinnor utan kända riskfaktorer drabbas också av sfinkterskador".

    Jag har aldrig påstått att förstagångsföderskor inte löper större risk att få en förlossningsskada än en omföderska. Det jag säger är att jag tycker det är fel att påstå att det inte finns några riskfaktorer alls med att vara omföderska, oavsett hur många år det är sedan senaste förlossningen (som du skriver i första stycket) eftersom det helt enkelt inte stämmer.

    Följande är kopierat från backenbottenutbildning.se:

    Riskfaktorer relaterade till kvinnan:

    - Förstföderska

    - Ålder över fyrtio år

    - Könsstympad kvinna

    - Tidigare kejsarsnitt, första vaginala förlossningen

    - Tidigare sfinkterskada

    - Bristande kommunikation

    - Kort perineum

    Riskfaktorer relaterade till barnet:

    - Hög födelsevikt >4000 g

    - Avvikande bjudning: vidöppen hjässbjudning

    - Stort huvudomfång

    Om du som omföderska prickar in minst en av dessa finns det minst en känd riskfaktor för att du ska drabbas av en bristning. Då tycker inte jag man kan säga att "det finns inga riskfaktorer alls med att vara omföderska", för det finns det ju uppenbarligen för många omföderskor.

    Sen förstår jag inte riktigt hur du menar att det hade kunnat gå värre om jag inte hade fött barn innan. En total sfinkterruptur grad 4 är liksom den största förlossningsskadan. Eller menar du att det kunnat gå värre utöver själva skadan? Att barnet fastnat och skadats eller liknande? För ja, det hade definitivt varit värre!!!


    Du blandar ihop saker. TS frågar om hon som har några år mellan förlossningar kommer att bli som en förstföderska igen vid nästa förlossning. Det enda svaret på det är nej, det kommer hon inte. En omföderska är alltid en omföderska och har, statistiskt sett, om hon tidigare har haft okomplicerade vaginala förlossningar betydligt mindre risker vid förlossningen än om hon var förstföderska. Kroppen vet hur den ska göra när den föder, och förlossningskanalen är vidgad sen innan.

    Din förlossningsskada vid din andra förlossning berodde på otur. Så kan det bli ibland. Det betyder dock INTE att alla omföderskor har större risker än förstföderskor när de föder sitt andra/tredje osv barn. Jag talar nu inte om omföderskor med med komplicerade förlossningar i bagaget eller med kända riskfaktorer.

    Riskerna du nämner i ditt inlägg är risker som gäller alla som föder. Det kan gälla en förstföderska och det kan gälla en omföderska. MEN! En omföderska har statistiskt sett ändå en betydligt mindre risk att skadas vid en förlossning, likaså hennes barn. Det kvittar vad som hände vid din specifika förlossning, förstår du? Statistiskt sett är det mindre risker när du har fött barn vaginalt tidigare. Det går liksom inte att argumentera mot för det är vetenskapligt bevisat.

    Och ja, din andra förlossning hade kunnat gå mycket värre. En sfinkterruptur är tyvärr inte det värsta som kan hända vid en förlossning. Jag beklagar att du råkade ut för det, men om du hade varit förstföderska så hade bebisen kanske fastnat helt och skadats allvarligt eller dött av syrebrist.
Svar på tråden Hur var tredje förlossningen?