Vi som startar ivf behandling 2021

Hej alla! Jag och sambon har försökt att bli gravida i många år, enda svaret på sjukhusen var att köerna var fulla.. förra året lyckades vi anmäla oss om att gå utredning. Den blev klar i november och visade att sambon hade för lite spermier så de skickade kallelse för ivf på RMC i linköping. Väntar nu med spänning på att få kallelse och hoppas på att väntetiden inte är allt för lång!

Alla mina vänner har barn så det är väldigt jobbigt att aldrig bli gravid.

Blir ni glada eller ledsna när människor runt er blir gravida med sitt kanske 3 barn?

Jag själv blir både ledsen och irriterad av att vissa kan skaffa massor med barn och vi går kämpa.. känns hemskt att känna så dock.

Tack för svar!

Vet du vad det var för blodprov ni fick ta? Vi har tagit en del prover när vi gjorde vår utredning, men det finns säkert mer som behöver kompletteras kan jag tänka mig.

Vad spännande med andra mötet :)

Nä det var under utredningen jag menade. Vi har börjat planera IVF i samband med utredningen eftersom jag endast har 1 äggledare och vi har redan bestämt med läkaren att vi ska göra en IVF oavsett, vi ska bara reda ut allt runt om så att vi vet hur. Så de blodprov vi tog var äggreserverna, hepatit/könssjukdomar osv och sköldkörteln. På måndag blir då mötet när de kollar spermierna och går igenom min livmoder med ultraljud, och då vi ska boka nytt möte för spolningen och börja planera för att starta IVF. Hur har processen sett ut för er? Har ni gjort klart utredningen men ska komma igång med IVF?

Jag blir faktiskt aldrig ledsen eller irriterad när folk i min närhet blir med barn. Det är deras upplevelse och många i min närhet kämpar också så jag blir bara glad för deras skull. Deras liv är liksom deras och mitt är mitt. Däremot blir jag näst intill deprimerad vi varje mens. Får liksom svårt att komma upp på morgonen, tappar hoppet om att det någonsin kommer att gå. Får lust att kasta ut alla hopp genom fönster och satsa på karriären istället. Sen byggs hoppet upp efter ägglossning och hela processen börjar om igen...

Jag blir faktiskt aldrig ledsen eller irriterad när folk i min närhet blir med barn. Det är deras upplevelse och många i min närhet kämpar också så jag blir bara glad för deras skull. Deras liv är liksom deras och mitt är mitt. Däremot blir jag näst intill deprimerad vi varje mens. Får liksom svårt att komma upp på morgonen, tappar hoppet om att det någonsin kommer att gå. Får lust att kasta ut alla hopp genom fönster och satsa på karriären istället. Sen byggs hoppet upp efter ägglossning och hela processen börjar om igen...

Jaha! Då förstår jag:) Hur länge har ni försökt?

Ja, vi började med utredningen i början av 2020. Har tagit blodprover, ultraljud, spolat äggledarna, spermaprov osv. Allt ser normalt ut (förutom misstänkt endometrios). Regelbunden mens och ägglossning men har fått testa letrozol och ovitrelle några omgångar. Inget resultat så nu skickades remissen till ivf som nästa steg. Hoppas att det blir vårt mål nu!!

Skönt att du inte blir det! Hur många år har ni försökt?

Vi har försökt i ca 6 år så är nog därför jag blir bitter av att andra blir gravida hela tiden och att jag är ensam bland mina vänner utan.

Mina närmsta vänner blir jag iofs väldigt glad åt när de får barn såklart!

Ja mensen är alltid lika jobbigt när den kommer, därför är det väldigt skönt nu när ivf ska påbörjas och det inte kommer vara varje månad man hoppas på att vara gravid.

Vi har försökt aktivt i lite mer än ett år, men jag har en dotter på 3 år som jag fick innan jag fick utomkvedshavandeskap, och sedan den operationen då jag fick ta bort en äggledare har det inte gått alls, och jag hade lite svårt att bli gravid redan innan det. Jag ville egentligen kolla upp mig med än gång för det kändes som att någonting var fel men de ville att vi skulle försöka ett år först.

Hur kommer det sig att ni väntat så länge som 6 år innan ni påbörjar en utredning? Det måste ha varit 6 hemska år, jag tror inte att jag hade pallat det. Vet ni när ni får starta ivf?

Ja ett år brukar de vilja att man försöker iallafall Men ett år är jobbigt det också!

I början så trodde jag att det var jag som gjorde fel vid ägglossningstest osv. Men tillslut ringde jag runt till olika kliniker men det var fullt överallt. På ett ställe skrattade de nästan åt mig i luren när jag sa vad det gällde fick svaret "Ja men du det är inte bara du med detta problem, kön är full nu, försök nästa år".

Efter det så tappade jag allt och orkade inte mer. Jag har även telefonfobi så det blev ju inte bättre av det.

Men tillslut så såg vi på 1177 att man kunde fylla i ett formulär där och då gick det jätte fort! Så alla undersökningar är klara nu sen mitten av november.

Jag kontaktade RMC förra veckan för att se hur det är nu under cornona men de visste inte nått förrän nästa vecka. Men mötet innan ivf skulle vi bli kallade till snart så det känns väldigt skönt!