Folk som inte träffat sina släktingar på hela coronaåret - varför?

Instämmer, folkhälsomyndigheten har ju sagt att man mycket väl kan träffas utomhus bara man håller avstånd.  

i vårt fall är det för att ena paret föräldrar är väldigt gamla och sjuka och föräldrarna inte vågar.  De törs inte ens träffas utomhus (ena personen har svårt att gå osv så vill helst bara stanna inomhus - äter mängder med mediciner, har fått  genomgå flera svåra operationer senaste åren och skulle (ungefär) dö om någon andades på hen) 

Det andra paret föräldrar har vi träffat ett par ggr utomhus, främst i somras. De är ungefär lika gamla men friskare än par nummer 1. 

Man får ju helt enkelt respektera detta. 

Mina föräldrar vill inte träffas som det är nu. I somras när allt var lite på paus så spenderade vi en vecka ihop och en middag med brorsans gäng i september fick vi till och sen kom andra svängen.
Visst skulle jag kunna ta tunnelbanan ut till deras förort och stå på gården och prata med dem en stund men det känns lite onödigt. Vi rings ofta istället.

I vårt fall så har vi två anledningar.
Flera av dem bor väldigt långt bort. Eftersom man avråder från icke nödvändiga resor så har bilresor iväg 40-50 mil gått bort, resorna är ju inte "nödvändiga".
Lite trist för mig att inte träffa syskon och för barn att inte träffa kusiner men vi överlever.
När det gäller 70+ arna så har vi dem närmare geografiskt. MEN eftersom vi har dagisbarn som varit sjuka i omgångar så har vi inte velat utsätta dem för eventuell smitta. De drar lätt på sig skit även icke-corona så att säga, så vi har tex. aldrig använt dem som barnvakter istället för vab (vilket många av våra kompisar gjort). Så dem har vi träffat 3-4 gånger totalt sen i mars. Och då utomhus. Vi hade en liten korvgrillning ihop senast kring jul. Men nu är barnen tillbaka i sina verksamheter = smittorna haglar så nu lär det dröja innan vi kan ses igen. Yngsta har också svårt för avstånd, även om det är sagt att vi ska träffa farmor och leka utomhus tex. så vill han ju bara slänga sig kring halsen på henne och det ska han helst inte. Så då har vi ibland valt bort det, det funkar inte i den åldern som han är nu.

Mina föräldrar vågar inte träffas utomhus för dom litar inte på att det faktiskt stämmer att det är säkert. Tyvärr. Vi bor även 100 mil bort så det spelar väl in lite också. 

Däremot så träffades vi i somras då det var lite lugnare, det är efter det som dom blivit väldigt oroliga. Den ena är dock i riskgrupp så jag förstår och respekterar ju dom. 

De jag vet som inte träffat föräldrar och/eller andra släktingar i riskgrupp under året så är det för att föräldrarna och släktingarna inte vågat ses ens utomhus. Vilket måste respekteras även om det för en själv känns överdrivet.

Sen är det väl lite som nämnts ovan också, att det känns konstigt att ses men stå långt ifrån varandra hela tiden. Då kan man lika gärna ringa till varandra samt Facetime:a.

För att det inte fungerat med tillgång till t.ex toalett. Jag vill inte heller dela serveringsbestick och liknande. Vissa har jag kunnat träffa ute men nu i vintertid är det svårare.

Nu är det bara en som jag inte lyckats träffa och denne fick flera påhälsningar av andra släktingar men visst saknar jag hen. Jag hade tänkt träffa hen nu men vädret har varit så dåligt.

För att min förälder bor 100 mil bort och det inte känns försvarbart att resa sån sträcka med tåg och dessutom byte i Sthlm. Plus att hen ska flytta dessa 100 mil nu så vi ville inte riskera att hen blir sjuk och inte kan flytta. För mycket som stått på spel, helt enkelt.

De bor 100 mil bort och jag vill varken resa eller har råd att fixa ett extra boende för att kunna ses utomhus. Större chans att de finns kvar efter detta om alla kan hålla sig på mattan.