Hur hantera dålig relation med svärmor bättre?

Genom att du gör det du själv vill och inte gör som svärmor vill kommer du att bli bättre på att strunta i vad hon säger.
Men du måste ha en barriär mot en person som duschar dig med negativitet. Din man ska sköta den huvudkontakten med sin mor. Precis som du sköter kontakten med din släkt. 
Ha henne inte på sociala medier . Utsätt dig inte för att ständigt vara under hennes lupp.
Du behöver inte träffa svärmor oftare än du orkar med. Låt din man åka och hälsa på henne ensam emellanåt.
Sukta inte efter svärmors bekräftelse. 
Var artig mot svärmor. När hon kommer med sina åsikter låter du det gå genom ena örat och ut genom det andra.

Du behöver mer luft mellan dig och svärmor
Hon ska inte vara huvudpersonen i ditt liv

När jag vacklar i beslut brukar det underlätta att skriva ned vad jag tycker. När jag formulerat mig i text blir det tydligare för mig vad jag vill och varför och det är lättare att stå upp för mina beslut och känna mig trygg med dem.

Ett annat sätt är att tänka att det inte är svartvitt, det finns fler sättän ett att vara en bra förälder på. Även om hon var en bra förälder på sitt sätt behöver du jnte göra likadant för att också vara en bra förälder. Ett sånt tänk gör att det inte behöver finnas en konfliktzon inom dig, du behöver inte ta ställning till att det ena är fel och det andra är rätt, det finns bara olika bra sätt.Jag tror att det är lätt att hamna i att för att mitt sätt ska kunna vara rätt måste det innebära attden andres sätt måste vara fel, ochså sätter man sig i en situation där man måste ta ställning.

Tänk att svärmor resonerar som i min sista mening och att hennes konflikt med dig och ditt föräldraskap mer handlar om hennes uppgörelse med sitt egetföräldraskap, att hon för att kunna vara stolt över sina val måste sätta dem i kontrast mot andras val som då måste vara dåliga för att hennes sätt ska kunna vara. Som en osäkerhet över det egna valet och som ett bekräftelsebehov.

Om du ser det på det "mänskliga" planet kan det också vara lättare att hantera henne och haöverseende med hennes gränsöverträdelser. Istället för att börja diskutera om ditt föräldraskap - beröm henne förhennes. Om hon säger " Det är uselt föräödraskap att lämna en ettåring på förskola" svara "Jag tycker du var en jättefin mamma åt X som prioriterade att vara hemma med honom". Många gånger tror jag attdet bemötandet är det bästa att bromsa en uppstartande konflikt.

Det är lätt att gå i försvarsposition, men tänk på att du inte har någotsom du måste försvara dig mot inför henne.

Ja verkligen måste fixa mig själv en bättre barriär. Och låta hennes ord gå in o ut utan att det fastnar och börjar gro liksom... bara ibland svårt i praktiken tyvärr för mig.

Enklast måste ju vara att när hon börjar kritisera dig nästa gång så svarar du bara att du tycker att hon varit en fantastisk mamma men att du valt en annan väg och att from nu inte ska diskutera detta då då gjort ditt val. Fortsätter hon får du snällt tala om att du inte kommer umgås med henne om hon inte slutar.

Tack för dina konkreta tips det är precis sådant jag behöver!

Jättebra poäng att det man själv tycker är rätt (hon) inte måste betyda att de andra har fel (jag). Fast man ju önskade ju att hon då uttryckte sig på lite annat sätt. Men jag får väl snäll-tolka henne mer! 

 Själv tycker jag det är självklart att människor är olika, med olika preferenser, erfarenhet och mål. Blir bara så osäker när hon kommer med sin tvärsäkerhet kring allt som ligger mig nära hjärtat. 

Ska absolut testa att "berömma" henne för sitt föräldraskap när möjligheten ges, kanske är det precis det hon behöver!

Att kunna lyfta sig till ett högre plan och ignorera den första emotionella reaktionen vore ju absolut det bästa, att lugna ner konflikten och inte bli defensiv. Bara så sjuuuukt svårt när det gäller stora beslut, man kanske är trött och lite osäker (har en sund självkritisk inställning?) att vara den "smartare" parten i diskussionen. Men jag måste uppenbart bli bättre på det och då hjälper det ju inte att stoppa huvudet i sanden. 

Så min strategi blir att faktiskt skriva ner varför jag ska plugga på hösten så jag inte måste leta fram argument från noll/ blir själv osäker om o om igen, när jag känner beslutet ifrågasatt, och att aktivt tolka "kritik" från svärmor som lika bra alternativ som inte är menad att mina val är sämre, och att hon kanske behöver få lite bekräftelse själv för hennes val. Får se hur det går 

Håll inte på och förklara en massa för henne, för hon kommer inte vilja/kunna ta in det. Blir det me diskussion så säg bara "jag ska studera detta och få jobb inom detta sen" Punkt, liksom. Vara bara stabil i dg själv att du vet vad du gör. Men också sm andra sagt, låt din man ta smällarna medicin morsa. Distansera dig lite grann från henne tills hon lugnar ner sig. När du väl är igång med studierna och hon märker att hemmet, maken och barnen inte alls går under av det så lär hon bli lite tystare. 

Barnen blir ju äldre och ska gå i skolan och får längre skoldagar ju äldre de blir. Det behövs inte att någon är hemma på heltid. 

Du behöver inte försvara dina val inför svärmor
Du kan konstatera att ni valt olika
Men gå aldrig och försvara dina val