När man stängde Fisksätraskolan i Nacka flyttades barnen i stället till Igelbodaskolan vilket innebar att många föräldra bytte skola då det kom många elever med invandrarbakgrund en sk "White Flight". Så nu är skolan dominerad av barn från andra kulturer. Så ärligt om det gäller era egna barn hade ni gjort likadant?
Vad betyder "många" här?
Skulle troligtvis byta skola. Språkutvecklingen sker till stor del i just skolan så det är viktigt att mitt barn omges till största delen av dem som talar hans modersmål utan brytningar.
Skulle jag vilja att han lär sig ett andra språk, som jag skulle vilja om vi hade invandrarbakgrund, skulle jag också vilja han omges till större delen av dem som pratar det språket utan brytningar.
Språk och kultur, man vill att barnen skall gå i en skola som präglas av svenska språket och svensk kultur.
Nej det skulle jag inte
Drt hade helt enkelt berott mycket på hur mitt barn hade trivts och vad h*n själv hade velat.
Hade aldrig i livet "offrat" något av mina barn på grund av politiska ideal och den situationen har redan ställts på sin spets för mig när det gällde friskola eller inte. Självklart var då mitt barns mående och vilja att överhuvudtaget leva betydligt viktigare än min eventuella ideologiska motvilja mot friskolor.
En hög andel invandrarbarn har aldrig varit huvudproblemet för mitt barn, som haft stora problem i den kommunala skolan. Huvudproblemet har istället varit lärare som varit totalt inkompetenta och oförstående inför de inlärningsproblem mitt barn har när det gäller vissa delar av skolarbetet. Den inkompetensen och den oförståelsen skulle de ju ha helt oavsett hur stor del av övriga elever som var invandrare eller inte.
Har man tur har just extra invandrartäta skolor ovanligt bra resurser när det gäller pedagoger med specialkomptetens vilket självklart kommer även svenskfödda elever till del.
Artikeln här
www.mitti.se/ettsthlm/skolsegregationen-nu-har-nastan-alla-etniska-svenskar-forsvunnit/reptlr!M@qezNa4O7Rj2Ec5DEcJ8Q/
LÄNK
Det handlar inte ens om hudfärg. Det handlar om att flytta sina ungar från det man tror kommer att skapa sociala problem.
I stort sett ingen förälder är beredd att offra sina egna barn för någon högre tanke om "integration".
Oavsett om integrationen handlar om Muhammed och Omar eller om det handlar om bondens ungar från byn utanför stan.
Eftersom skolorna i närheten av vårt hem hade 70-90% barn från socioekonomiskt svaga familjer, så valde vi att ställa vårt barn i kö till flera friskolor när han var liten. Precis när vi höll på att ge upp, så fick vi besked från en av friskolorna. Den låg mitt ute på landet: först en halvtimme buss och sedan en halvtimme prommenadavstånd. Det fick bära eller brista. Vi tog platsen och ångrar oss inte en sekund, speciellt inte efter att ha hört skräckhistorierna från ett par av hans gamla kompisar som hamnade på den närmaste skolan.
Jag skulle säga att det beror på undervisningen och vilket stadie det gäller.
Vi valde nämligen det i högstadiet eftersom vi var missnöjda med den kommunala skolan där vi bodde, och det fanns en profilskola i stan riktad mot matte/natur i stan men som då pga sin geografiska placering också hade mycket invandrade barn i klasserna. De var tre helsvenskar i en klass på 20, och en majoritet pojkar.
När han började hade skolan just kastat ut två elever från klassen som varit för stökiga och det var mycket fokus på ordning.
Risken att ett barn som redan hört sitt språk i 13 år och har välutbildade föräldrar börjar tala med brytning eller får ett mindre ordförråd är tämligen liten, skulle jag säga, så den oron kan man lämna om det gäller högstadiet. Men det är troligt att de lär sig svordomar på fler språk än normalt.
Han hade med sig sin bästa kompis som är halvsvensk, vilket gjorde deras gemensamma integration i klassen lättare. Båda hade också tränat kampsport sen de var fem, så det vore inte så smart av någon att bråka med dem fysiskt och det gjorde ingen heller under de tre åren vad vi vet. Inga försvunna mobiler eller andra saker heller.
Men jag vet klart att det finns högstadieskolor som är skräckexempel också med mobbing och slagsmål, min egen gamla skola som jag gick på en gång sägs vara helt hopplös idag.
Vad som hänt på de tre åren i en "invandrarklass" här:
Min son har lärt sig hur hans kompisar har det och bor, en hel del om andra kulturer och mat och nu finns det knappt något han inte äter, prova kan man alltid tycker han.
Han har lärt sig lite hur det nya Sverige tänker, och att man verkligen inte kan dra alla över samma kam. Det finns de som är superambitiösa, både barn och föräldrar, och det finns de som bara längtar hem, saknar att höra till någonstans och inte kan se hur de ska kunna bygga sig ett liv här. Föräldrarnas motivation har givetvis en stor betydelse också för barnen.
Han har sett klassens busar härja med fyrverkerier runt nyår, men höll själv säkerhetsavstånd. Han vet att de är lite galna, en kille vill bli youtuber och höll på att dränka sig själv en gång när han skulle spela in en film på tunn is.
De i klassen som hade svårast att fokusera skolkade ofta, men då störde de i alla fall inte resten av klassen. Även om både sonen och vi klart undrar hur det ska gå för de eleverna efter grundskolan.
Han fick bra betyg, övergången till gymnasiet har gått bra och betygen fortsätter komma. Så bara lärarna är okej och det finns studiero i klassen så finns det inget som säger att man "förstör" sin skolgång för att man bor i ett område med mycket invandrare.
Antalet invandrare är inte prio 1 för mig. Jag skulle framförallt titta på hur det ser ut med mobbing på skolan, hur den allmänna trivseln verkar vara och avståndet till skolan.
Jag har gjort det eftersom den skolan hade elitinriktning. Bla ingick obligatorisk undervisning vissa lördagar samt studiebesök och samarbete med universitet.
Kan nämna att skolan producerat en mycket större andel doktorander än de flesta skolor i Sverige. Skolan är dessutom kommunal. (För er som tror att friskolor betyder kvalitet och etnisk likriktning så kan jag bara säga att ni är lurade)
Det är alltså inte en fråga om etnicitet utan kvalitet på undervisningen som gäller.