Gravid och ledsen - adoption, praktiska hinder

Jag tycker du ska kontakta din BM på MVC och be om att få prata med en psykolog, för att bearbeta dina känslor.

Tack för svar. Men jag har gått hos väldigt många psykologer genom åren och testat många mediciner också. Gått tre omgångar i långvarig terapi. Ingenting av det har hjälpt. Så ser inte att det skulle göra det nu.

Det praktiska löser sig, man behöver inte ha vatten. Det finns många som inte ens har skötbord utan har en handduk och våtservetter, är det bajs överallt får man väl ta och bada barnet.

Tycker oxå att du borde kontakta din bm och få en samtalskontakt så att du inte även får en förlossningsdepression. Å andra sidan så kan det hända att du blir totalt förälskad i ditt barn (även om det råkar vara en pojk) när han väl kommer ut. Och du kommer göra allt som dina föräldrar inte gjorde och du kommer istället bli världens bästa mamma som gör allt för ditt barn <3

Eftersom ni är gifta så har ni väl automatiskt delad vårdnad (om inte den regeln är ändrad) så att adoptera bort barnet är ju inte möjligt om inte din make går med på det? Men jag kan ju ha missuppfattat reglerna runt det.

Jag tror också att du behöver träffa en psykolog för att få ordning på dina tankar.

Hur tror du din make skulle reagera om du säger till honom att du vill adoptera bort barnet?

Hur var det innan? Iom att du gick med på att skaffa barn så måste du väl ha haft någon positiv tanke om det förut?

Det du skriver om, att du kommer "skada barnet som dina föräldrar skadade dig", att du kommer bli en dålig mor, att du inte längtar längre osv, låter som tankar som du har låtit växa och ta över. Jag gissar att det började med en tanke, och den farhågan växte och med det kom obehaget. Låt inte de onda tankarna psyka dig!! hitta de positiva tankarna, gott föder gott. Ta små steg tillbaka. Andas. Livet är så mycket mer, glöm inte det.

Förlossningsdepression är relativt vanligt, det kanske finns någon grupp på facebook där du kan prata med andra? Om psykologen inte har hjälpt kanske det vore ett alternativ.

Behöver inte vatten? Hur gör man då? Man vill väl tvätta av? Har sett kompisars barn som får bajs upp på ryggen. Då måste de ju sköljas av. Och då vill man ju ha nära till kranen. Alla vi känner har skötbord i badrummet.

Jag tror jag kommer bli precis som min mor. Hon har berättat att hon kände likadant inför barn som jag gör nu... och det gick inte bra.

Jo han måste gå med på det. Och jag har sagt att det är det jag vill. Han tror att det är en känsla som kommer gå över för ?allt blir bra sen, du är bara nojig som vanligt?. Men han förstår inte, jag kommer utsätta det här barnet för samma sak som min mor utsatte mig för och det är inte rätt.

Varför skulle din man gå med på att adoptera bort sitt barn? Känns inte troligt. Förhoppningsvis har han rätt att det kommer kännas bättre när barnet kommit. Annars är väl separation och att han får vårdnaden mer troligt.

Angående skötbord tror jag inte vi kommer ha det i badrummet. En bunke med ljummet vatten bredvid skötbädden och torka med tvättlapp. I vårt hus finns det inte ens hiss men jag tror som din man, sånt löser sig.

vadå han måste gå med på det? Han måste inte alls gå med på att adoptera bort sitt barn bara för att DU säger det. Du behöver hjälp och håller med om att dui inte ska ha ansvar för något barn alls. Ge vårnaden till pappan och skilj dig och skona barnet från dig.

Det var inte så jag menade. Om adoption ska ske så måste han gå med på det. Det kan inte ske mot hans vilja.

Men jag tror han hellre adopterar bort barnet när han ser hur det blir med mig som mor än skiljer sig. Och det är ju det jag vill, skona barnet från mig.

Jag har lagt över 60 000 på terapi sista vändan. Vad för hjälp kan hjälpa mig?