Anonym (Ööö) skrev 2021-07-29 23:23:20 följande:
Tycker det är du som blandar ihop det helt. Säg någon som tycker det är fel att ha vanliga vänner och även onlinevänner. Det som är fel är väl om man döljer det för en annan anledning och inte direkt för att prata om väder och vind utan för att ha en liten flört med sexutbyte.
Det är många som kontrollerar sina partners. Väldigt många. Svartsjuka och kontrollbehov är ett mycket stort problem. Just det faktum att man sätter för snäva gränser för ens partner är ju den största orsaken till skilsmässor och uppbrott.
Det är väldigt mycket som är villkorat med vänner, kollegor och online. Vad som anses ska stanna inom förhållandet och vad man får göra och säga med andra. Ser man ju inte minst på det här forumet, där folk ropar otrohet och svek till det allra mesta.
Man döljer saker för att man vet hur partnern reagerar även om man själv tycker att det är egoistiskt och inskränkt. För att det är ju så det är med att "diskutera igenom" allt inom ett förhållande att man omöjligtvis kan vara eniga om allt och alla "gränser", "regler". En måste oftast ge efter. För den som sätter snävast gränser. Man ska alltså ge avkall på sina egna känslor och åsikter för "förhållandet". Fast det är ju den andra parten man viker sig för. Fast denne menar ju att det är "tvåsamheten/familjen/what ever".
Alternativt att man döljer det för att man faktiskt behöver något privat. För det gör man. Och den som åberopar någon slags rapporteringsplikt och genomlysning på alla aspekter är totalt kontrollerande.
Alternativt att man faktiskt inte kan dryfta allt in i detalj och man faktiskt tror att saker är ok även för partnern. Även det ser vi hundratals exempel på i trådar på det här forumet.
" Allt man kan göra med sin partner närvarande är väl ändå helt ok annars inte och det är därför människor döljer det, för de vet att det inte är ok."
Jämför det med porrtittande eller onani.
Det kan vara privat. Min stund. Inget jag vill göra med min partner.
Många här verkar uppröras av partners som tittar på porr och onanerar. Tar det personligt. Känner sig otillräckliga. Ser det till och med som otrohet.
- Jag tycker fortfarande att det är naturligt och ett måste. Jag tycker att det är min partner som har fel om den försöker kontrollera min onani på olika vis.
Det är på intet vis sammanlänkat med en kärleksstund med en partner för mig. Det är för mig. För att skingra tankar. För att bara lätta på trycket. Vad som helst. Men privat.
Att partnern gör den kopplingen ligger på denne, det får hen jobba på.
Det är inget som tillhör "förhållandet" och det kan en partner inte heller använda som vapen i sin önskan att jag ska sluta masturbera. Det är ohederlig argumentation, tycker jag.
(Det finns såklart gränser. Det kan ju gå till överdrift och faktiskt gå ut över samlivet, men i regel gör det ju inte det. Normalt tillför det något till relationen.)
Om man ska applicera det på just trådens exempel ämnar man aldrig träffa personen man har romans med. På det viset opersonligt. Man vet ju själv med sig att man inte vill lämna relationen, bara få lite bekräftelse och bolla saker med någon man vet aldrig kommer att kunna rubba ens cirklar.
Vilket ofta är en av förutsättningarna till att man redan i ett tidigt stadie är väldigt öppen, det ligger en inte i fatet i framtiden eller riskerar att förstöra något IRL, som samma avslöjande kanske gör hos en vän eller kollega. Och just avlägsna och chatsugna råder det ju inte brist på.
Jag vet inte hur vanligt det är att det bara utvecklas därifrån och hur ofta man faktiskt har det i sikte att skaffa en romans. Jag har bara upplevt det förstnämnda.