Anonym (Lotta) skrev 2021-07-31 00:17:44 följande:
Respons till Elefantmannen2 inlägg 89
För min del är problemet det omvända när det varit jag som "begränsats" och inte min man. Hänger med i dina generella resonemang men instämmer knappast i allt du framför. Det optimala enligt mig är om våra behov möts hyfsat inom våra partnerrelationer. Vår längtan att söka oss utåt förändras... Ett ständigt behov hos en eller båda parter av att "gå över ån efter vatten" skapar tyvärr en rastlöshet och stress i relaterande.
Om man som par är någorlunda kompatibla på alla plan reduceras som sagt behovet av input utifrån radikalt. Önskemål om anonyma kontakter över internet (såväl komplett anonyma inlägg som här eller mer privata i e-kontakter med någon vi mött och funnit intressant att bolla våra tankar med) minskar när våra behov och fantasier möts på hemmaplan.
Är själv en tillfällig besökare på FL med tankar om min mans internetromans. Håller inte med om att vattentäta skott råder mellan internetkontakter och möten i verkligheten. I min partners förehavanden inleddes förbindelsen på nätet för att utvecklas till en fullskalig affär IRL.
Besitter själv en fullständig förståelse inför att ett äktenskap aldrig får inkräkta i våra vänskapsband eller i våra prioriteringar av arbete/studier eller i våra relationer till barn från tidigare förhållanden och så vidare. I väsentliga frågor behöver de goda kompromisserna komma till!
Det är väl närmast en självklarhet att vår integritet kvarstår i våra parförhållanden vad gäller onani, sexleksaker, porrfilm eller annat som tillför i relaterandet. Stannar emellertid där när jag tror ämnet platsar i ny tråd eller hamnar en bit bort från TS:s frågeställning: "Nätromans om man är gift". Såklart behövs vidare en öppen dialog mellan parterna om ett komplett öppet förhållanden praktiseras.
För min del är problemet det omvända när det varit jag som "begränsats" och inte min man. Hänger med i dina generella resonemang men instämmer knappast i allt du framför. Det optimala enligt mig är om våra behov möts hyfsat inom våra partnerrelationer. Vår längtan att söka oss utåt förändras... Ett ständigt behov hos en eller båda parter av att "gå över ån efter vatten" skapar tyvärr en rastlöshet och stress i relaterande.
Nu menar jag inte bara sexuellt, jag menar hela mentala och känslomässiga spektret.
Ja, det är ju givet att ju mer kompatibla man är desto mindre friktion och gränsdragning behövs. Fast jag tycker att det är väldigt tråkigt att leva med en klon ????
Det behövs manöverutrymme för alla inblandade parter att odla sin egen person och utvecklas. Precis som du själv skriver nedan får inte ?förhållandet? eller partnern stå i vägen för vänskap, hobbies, arbete och annat. Eller att behovet av egentid skuldbeläggs. Personlig utveckling och intryck tas ju tillbaks till det gemensamma och utvecklar relationen.
Om man som par är någorlunda kompatibla på alla plan reduceras som sagt behovet av input utifrån radikalt. Önskemål om anonyma kontakter över internet (såväl komplett anonyma inlägg som här eller mer privata i e-kontakter med någon vi mött och funnit intressant att bolla våra tankar med) minskar när våra behov och fantasier möts på hemmaplan.
Såklart. Till en viss gräns. Allt stillastående stagnerar. Och det måste fortfarande vara ett eget val för att det ska uppskattas.
Är själv en tillfällig besökare på FL med tankar om min mans internetromans. Håller inte med om att vattentäta skott råder mellan internetkontakter och möten i verkligheten. I min partners förehavanden inleddes förbindelsen på nätet för att utvecklas till en fullskalig affär IRL.
Det var inte vad jag sa heller, det är förutsättningarna i trådstarten. Såklart nätromanser kan utvecklas till äkta vara.
Personligen har jag haft de vattentäta skotten i de fall jag dragits in i nätromanser. Det har varit med personer med helt annorlunda livsstil och på andra kontinenter. Jag vet med mig att vi aldrig kommer att beröra ens varandras allra yttersta cirklar fysiskt eller gällande bekantskaper. Just det har varit en parameter till att jag kunnat vara helt ärlig med mina tillkortakommanden och mindre smickrande detaljer i mitt liv.
Besitter själv en fullständig förståelse inför att ett äktenskap aldrig får inkräkta i våra vänskapsband eller i våra prioriteringar av arbete/studier eller i våra relationer till barn från tidigare förhållanden och så vidare. I väsentliga frågor behöver de goda kompromisserna komma till!
Bra. Fast enligt min erfarenhet ovanligt.
Jag har haft stora problem med flera partners som inte klarar av relationen jag har med barnens mammor eller ex genom tiderna. Många av dem är mina allra käraste vänner. Att vi har starka band och respekt sinsemellan är endast fint och bra. Jag ska inte behöva avstå, minska eller villkora dessa relationer för att en ny uppstått tycker jag. Svart- och/eller avundsjuka ligger hos den nya partnern och är deras problem att hantera/övervinna. Jag gör helt rätt i att bibehålla och odla livslånga relationer. Just detta är nog min tydligaste gräns för egen integritet och där jag inte vill kompromissa och ett bra exempel hur jag omvänt resonerar gentemot en partner.
Det är väl närmast en självklarhet att vår integritet kvarstår i våra parförhållanden vad gäller onani, sexleksaker, porrfilm eller annat som tillför i relaterandet. Stannar emellertid där när jag tror ämnet platsar i ny tråd eller hamnar en bit bort från TS:s frågeställning: "Nätromans om man är gift". Såklart behövs vidare en öppen dialog mellan parterna om ett komplett öppet förhållanden praktiseras.
Då tycker vi likadant. Men det finns väldigt många på det här forumet som resonerar annorlunda. Några av de mest använda orden här är antagligen ?otrohet? och ?svek? och de svingas både högt och lågt. Gränserna för vad som är det är minst sagt olika, men allt som oftast sorteras allt in under beteckningen ?monogamt förhållande? som att den svepande skulle förklara för andra, inklusive partnern, var personliga gränser går.