• Anonym (älska­re i tanken­)
    Sun 31 Jan 2021 18:29
    5720 visningar
    235 svar
    235
    5720

    Nätromans om man är gift?

    Vart går gränsen för otrohet anser ni?

    Skulle ni anse att en nätromans på avstånd med en person du aldrig ämnar träffa är att vara otrogen? Låt säga att den pågått ett längre tag och innehållit både åtrå, sexchattande och även djupa konversationer och vänskapliga förtroenden. Något som mest fungerat som en flykt eller krydda i en ganska trisst och stagnerat liv? Båda älskar sina partners och vill förbli i de relationerna.

    Någon som haft nåt liknande?

  • Svar på tråden Nätromans om man är gift?
  • Fri 30 Jul 2021 12:58
    KimLinnefeldt skrev 2021-07-30 07:43:40 följande:
    I äktenskapet saknar jag vissa delar, som fantasi, rollspel, vissa gränsöverskridanden och experimenterande. Dessutom behöver jag en egen zon. ett eget sexliv. Har sexchattat i alla år, aldrig varit otrogen irl. 

    Chattstunderna ger spänning och upphetsning, anonymt kan jag ta ut svängarna och leka med sexualiteten, experimentera med bisexuella fantasier mm. Om min fru har något liknande för sig så kan jag bara gratulera henne, och hoppas att det utvecklar henne och gör att vår gemensamma sexliv utvecklas. 

    Chattandet har gjort mig modigare, mer lekfull. Det berikar vårt gemensamma sexliv, tycker jag. 

    Det är jag övertygad om. Jag antar att din partner också får ut mycket av det?


    Jag ser inte hur beteendet skadar partnern eller förhållandet, det är tvärtom bara positivt. Du vet ju själv var du drar din gräns och din partner litar på det. 

  • Fri 30 Jul 2021 13:12
    Anonym (Ööö) skrev 2021-07-30 04:22:34 följande:
    Orkar inte kommentera ditt långa svar i detalj. Du verkar vara mycket ego och hoppas att om du lever med någon att denne vet vad du tycker och gör. Bäst är att man är överens om vissa aspekter i sitt förhållande och vet var gränserna går för just dem. Jag skulle aldrig vilja ha en man som hittar energi hos andra kvinnor bakom ryggen för sin egna bekräftelse eller sexchatt, för det är jag inte en kontrollerande eller svartsjuk person, det är respekt bara.

    Då är det ju dina gränser och definitioner. Om de inte är i samklang med din partners är de ju begränsande för denne. Du begränsar den du älskar för att tillfredsställa DITT behov. Är inte det ego? Du begränsar dessutom något som kan gagna "förhållandet" som jag ser det. 


    Vad är det som skaver med sexchat? Följdfrågan är såklart varför. I mig skaver det inte ett dugg om en partner gör det. 


    Vad är det som är så farligt med känslochattande, förtroliga samtal och liknande? Varför? 


    Exemplen är ju för en persons mående och utveckling, inte mot en partner eller "förhållandet". Varför framställs det ofta så? Varför vill man inte att ens partner ska göra saker som får dem att må bra?


    Tycker du att det är ett svek mot partnern att titta på porr?

  • Småvar­mt
    Fri 30 Jul 2021 13:25

    Jag känner att sexchatt gör att jag inte lämnar min handikappade fru.

  • Fri 30 Jul 2021 13:50
    Anonym (Otrohet-ja!) skrev 2021-07-30 11:37:07 följande:

    Tror det är svårt att generalisera på ett sånt här forum därför att det kommer alltid komma in olika åsikter som differerar till vad man själv tycker.


    Och detta är ett känsligt ämne. Det finns väldigt många här på FL som erfarit otrohet, blivit bedragna eller på annat sätt skadade och förda bakom ljuset. Jag bland annat. Och detta har haft ingenting med att det funnits oklara gränser i relationen eller att jag eller partnern känt sig låst eller ej fått ha vänner av motsatt kön, eller kontakt med kollegor elr vad det nu skulle vara man behövt hämta energi från. Det har haft att göra med att man varit ohederlig och överskridit gränserna till vad ett monogamt förhållande innebär.


    Ett förhållande är givande och tagande, kompromissande och respekt till den andra partnern.


    Är du polyamorös?


     


    Nja, jag har levt i lite olika konstellationer av olika anledningar. 


    Men det är ovidkommande. Jag pratar inte från det perspektivet. Vad partners ska tåla från mig. Jag pratar om vad vilka "gränser" jag vill sätta på andra och varför. 
    Hur jag inte ser något någon gör för sitt välmående som ett hot mot mitt. Tvärtom. 


    Respekt är ett ord som ofta används i samma mening med "förhållande". Och i princip alltid då om att man vill tvinga en annan människa att göra som man vill för att man själv inte ska bli sårad. Ju mer självsvag, rädd att bli lämnad, känsla av otillräcklighet etc. desto mer respekt ska en partner visa. 
    För mig är det egentligen motsatsen. Allt som gagnar personlig utveckling, glädje, bildning etc. för en part är till glädje för förhållandet. Väldigt få restriktioner är det. 


    Vad är "gränserna för ett monogamt förhållande" för dig? Det läser jag i tid och otid. Fast hundratals trådar handlar ju just om olika gränser inom just den gränsen.  
    Och alltid är den försmåddas, den sviknes perspektiv. Förväntningar om att partnern ska vara lojal och visa respekt för mina behov betyder ju ofta motsatsen också, eller hur? Man visar ju inte lojalitet och respekt för dennes behov?


    Jag ställer mig frågan varför så många "förhållanden" är usla, varför så många spricker och varför Sverige har en så stor andel ensamhushåll. 
    Det verkar ju som att normer och gränsdragningar inte funkar så bra?


     

  • Fri 30 Jul 2021 15:44
    Elefantmannen2 skrev 2021-07-30 13:50:48 följande:

    Nja, jag har levt i lite olika konstellationer av olika anledningar. 


    Men det är ovidkommande. Jag pratar inte från det perspektivet. Vad partners ska tåla från mig. Jag pratar om vad vilka "gränser" jag vill sätta på andra och varför. 
    Hur jag inte ser något någon gör för sitt välmående som ett hot mot mitt. Tvärtom. 


    Respekt är ett ord som ofta används i samma mening med "förhållande". Och i princip alltid då om att man vill tvinga en annan människa att göra som man vill för att man själv inte ska bli sårad. Ju mer självsvag, rädd att bli lämnad, känsla av otillräcklighet etc. desto mer respekt ska en partner visa. 
    För mig är det egentligen motsatsen. Allt som gagnar personlig utveckling, glädje, bildning etc. för en part är till glädje för förhållandet. Väldigt få restriktioner är det. 


    Vad är "gränserna för ett monogamt förhållande" för dig? Det läser jag i tid och otid. Fast hundratals trådar handlar ju just om olika gränser inom just den gränsen.  
    Och alltid är den försmåddas, den sviknes perspektiv. Förväntningar om att partnern ska vara lojal och visa respekt för mina behov betyder ju ofta motsatsen också, eller hur? Man visar ju inte lojalitet och respekt för dennes behov?


    Jag ställer mig frågan varför så många "förhållanden" är usla, varför så många spricker och varför Sverige har en så stor andel ensamhushåll. 
    Det verkar ju som att normer och gränsdragningar inte funkar så bra?


     


    Människor är olika, har olika gränser och olika moraluppfattningar. Men en del som skriver inlägg här verkar vara helt övertygade om att just deras gränser är de rätta. "Stackars era ovetande fruar", som en skrev. 

    Det vore mer intressant om "de moraliska" kunde utveckla lite mer varför de själva har den uppfattning de har, vad det är som driver dem att dra upp just de gränser de gör. 

    Det har hänt att jag viskat en fantasi i min frus öra, som kommer från en sexchatt jag deltagit i. Hon vet inte var den kommer ifrån, bara att det är min fantasi. Jag tänder, hon också.
  • Anonym (Otroh­et-ja!­)
    Fri 30 Jul 2021 19:51
    Elefantmannen2 skrev 2021-07-30 13:50:48 följande:

    Nja, jag har levt i lite olika konstellationer av olika anledningar. 


    Men det är ovidkommande. Jag pratar inte från det perspektivet. Vad partners ska tåla från mig. Jag pratar om vad vilka "gränser" jag vill sätta på andra och varför. 
    Hur jag inte ser något någon gör för sitt välmående som ett hot mot mitt. Tvärtom. 


    Respekt är ett ord som ofta används i samma mening med "förhållande". Och i princip alltid då om att man vill tvinga en annan människa att göra som man vill för att man själv inte ska bli sårad. Ju mer självsvag, rädd att bli lämnad, känsla av otillräcklighet etc. desto mer respekt ska en partner visa. 
    För mig är det egentligen motsatsen. Allt som gagnar personlig utveckling, glädje, bildning etc. för en part är till glädje för förhållandet. Väldigt få restriktioner är det. 


    Vad är "gränserna för ett monogamt förhållande" för dig? Det läser jag i tid och otid. Fast hundratals trådar handlar ju just om olika gränser inom just den gränsen.  
    Och alltid är den försmåddas, den sviknes perspektiv. Förväntningar om att partnern ska vara lojal och visa respekt för mina behov betyder ju ofta motsatsen också, eller hur? Man visar ju inte lojalitet och respekt för dennes behov?


    Jag ställer mig frågan varför så många "förhållanden" är usla, varför så många spricker och varför Sverige har en så stor andel ensamhushåll. 
    Det verkar ju som att normer och gränsdragningar inte funkar så bra?


     


    Har lite svårt att förstå hur du menar. Och från vilket perspektiv du pratar ifrån om du inte talar om relationer man och kvinna. Man påverkas ju av vad någon gör som är i ens närhet. Vill du inte ha någon samhörighetskänsla alls med den du lever med? Annars kan jag fatta att  man kan inte vara lycklig med en annan människa om man känner sig låst eller dämpad, att man måste kuva sig för att göra en annan person lycklig.


    Eftersom vi alla har så olika syner på vad som är ok i en relation elr inte så kan man ju lugnt säga att har man en bra kommunikation och pratar om ALLT så borde det lösa sig.  Jag är en väldigt öppen människa, rest mkt och respekterar alla om de är lyckliga med det så länge man inte är en idiot och gör illa andra människor.


    Ja man kan ju undra vad det beror på, att det finns så många ensamma människor i Sverige. Detta är ju allmänt känt. 

  • Anonym (Lotta­)
    Sat 31 Jul 2021 00:17

    Respons till Elefantmannen2 inlägg 89

    För min del är problemet det omvända när det varit jag som "begränsats" och inte min man. Hänger med i dina generella resonemang men instämmer knappast i allt du framför. Det optimala enligt mig är om våra behov möts hyfsat inom våra partnerrelationer. Vår längtan att söka oss utåt förändras... Ett ständigt behov hos en eller båda parter av att "gå över ån efter vatten" skapar tyvärr en rastlöshet och stress i relaterande.

    Om man som par är någorlunda kompatibla på alla plan reduceras som sagt behovet av input utifrån radikalt. Önskemål om anonyma kontakter över internet (såväl komplett anonyma inlägg som här eller mer privata i e-kontakter med någon vi mött och funnit intressant att bolla våra tankar med) minskar när våra behov och fantasier möts på hemmaplan.

    Är själv en tillfällig besökare på FL med tankar om min mans internetromans. Håller inte med om att vattentäta skott råder mellan internetkontakter och möten i verkligheten. I min partners förehavanden inleddes förbindelsen på nätet för att utvecklas till en fullskalig affär IRL.

    Besitter själv en fullständig förståelse inför att ett äktenskap aldrig får inkräkta i våra vänskapsband eller i våra prioriteringar av arbete/studier eller i våra relationer till barn från tidigare förhållanden och så vidare. I väsentliga frågor behöver de goda kompromisserna komma till!

    Det är väl närmast en självklarhet att vår integritet kvarstår i våra parförhållanden vad gäller onani, sexleksaker, porrfilm eller annat som tillför i relaterandet. Stannar emellertid där när jag tror ämnet platsar i ny tråd eller hamnar en bit bort från TS:s frågeställning: "Nätromans om man är gift". Såklart behövs vidare en öppen dialog mellan parterna om ett komplett öppet förhållanden praktiseras.

     
      

  • Anonym (Lotta­)
    Sat 31 Jul 2021 00:23

    Respons till Anonym (Ööö) inlägg 91

    Huvudet på spiken! Du är inne på rätt spår enligt mig. Glad

  • Sat 31 Jul 2021 01:56
    Anonym (Lotta) skrev 2021-07-31 00:17:44 följande:

    Respons till Elefantmannen2 inlägg 89

    För min del är problemet det omvända när det varit jag som "begränsats" och inte min man. Hänger med i dina generella resonemang men instämmer knappast i allt du framför. Det optimala enligt mig är om våra behov möts hyfsat inom våra partnerrelationer. Vår längtan att söka oss utåt förändras... Ett ständigt behov hos en eller båda parter av att "gå över ån efter vatten" skapar tyvärr en rastlöshet och stress i relaterande.

    Om man som par är någorlunda kompatibla på alla plan reduceras som sagt behovet av input utifrån radikalt. Önskemål om anonyma kontakter över internet (såväl komplett anonyma inlägg som här eller mer privata i e-kontakter med någon vi mött och funnit intressant att bolla våra tankar med) minskar när våra behov och fantasier möts på hemmaplan.

    Är själv en tillfällig besökare på FL med tankar om min mans internetromans. Håller inte med om att vattentäta skott råder mellan internetkontakter och möten i verkligheten. I min partners förehavanden inleddes förbindelsen på nätet för att utvecklas till en fullskalig affär IRL.

    Besitter själv en fullständig förståelse inför att ett äktenskap aldrig får inkräkta i våra vänskapsband eller i våra prioriteringar av arbete/studier eller i våra relationer till barn från tidigare förhållanden och så vidare. I väsentliga frågor behöver de goda kompromisserna komma till!

    Det är väl närmast en självklarhet att vår integritet kvarstår i våra parförhållanden vad gäller onani, sexleksaker, porrfilm eller annat som tillför i relaterandet. Stannar emellertid där när jag tror ämnet platsar i ny tråd eller hamnar en bit bort från TS:s frågeställning: "Nätromans om man är gift". Såklart behövs vidare en öppen dialog mellan parterna om ett komplett öppet förhållanden praktiseras.

     
      


     


    För min del är problemet det omvända när det varit jag som "begränsats" och inte min man. Hänger med i dina generella resonemang men instämmer knappast i allt du framför. Det optimala enligt mig är om våra behov möts hyfsat inom våra partnerrelationer. Vår längtan att söka oss utåt förändras... Ett ständigt behov hos en eller båda parter av att "gå över ån efter vatten" skapar tyvärr en rastlöshet och stress i relaterande.

    Nu menar jag inte bara sexuellt, jag menar hela mentala och känslomässiga spektret.
    Ja, det är ju givet att ju mer kompatibla man är desto mindre friktion och gränsdragning behövs. Fast jag tycker att det är väldigt tråkigt att leva med en klon ????
    Det behövs manöverutrymme för alla inblandade parter att odla sin egen person och utvecklas. Precis som du själv skriver nedan får inte ?förhållandet? eller partnern stå i vägen för vänskap, hobbies, arbete och annat. Eller att behovet av egentid skuldbeläggs. Personlig utveckling och intryck tas ju tillbaks till det gemensamma och utvecklar relationen.


    Om man som par är någorlunda kompatibla på alla plan reduceras som sagt behovet av input utifrån radikalt. Önskemål om anonyma kontakter över internet (såväl komplett anonyma inlägg som här eller mer privata i e-kontakter med någon vi mött och funnit intressant att bolla våra tankar med) minskar när våra behov och fantasier möts på hemmaplan.

    Såklart. Till en viss gräns. Allt stillastående stagnerar. Och det måste fortfarande vara ett eget val för att det ska uppskattas. 


    Är själv en tillfällig besökare på FL med tankar om min mans internetromans. Håller inte med om att vattentäta skott råder mellan internetkontakter och möten i verkligheten. I min partners förehavanden inleddes förbindelsen på nätet för att utvecklas till en fullskalig affär IRL.

    Det var inte vad jag sa heller, det är förutsättningarna i trådstarten. Såklart nätromanser kan utvecklas till äkta vara.
    Personligen har jag haft de vattentäta skotten i de fall jag dragits in i nätromanser. Det har varit med personer med helt annorlunda livsstil och på andra kontinenter. Jag vet med mig att vi aldrig kommer att beröra ens varandras allra yttersta cirklar fysiskt eller gällande bekantskaper. Just det har varit en parameter till att jag kunnat vara helt ärlig med mina tillkortakommanden och mindre smickrande detaljer i mitt liv. 


    Besitter själv en fullständig förståelse inför att ett äktenskap aldrig får inkräkta i våra vänskapsband eller i våra prioriteringar av arbete/studier eller i våra relationer till barn från tidigare förhållanden och så vidare. I väsentliga frågor behöver de goda kompromisserna komma till!

    Bra. Fast enligt min erfarenhet ovanligt.
    Jag har haft stora problem med flera partners som inte klarar av relationen jag har med barnens mammor eller ex genom tiderna. Många av dem är mina allra käraste vänner. Att vi har starka band och respekt sinsemellan är endast fint och bra. Jag ska inte behöva avstå, minska eller villkora dessa relationer för att en ny uppstått tycker jag. Svart- och/eller avundsjuka ligger hos den nya partnern och är deras problem att hantera/övervinna. Jag gör helt rätt i att bibehålla och odla livslånga relationer. Just detta är nog min tydligaste gräns för egen integritet och där jag inte vill kompromissa och ett bra exempel hur jag omvänt resonerar gentemot en partner. 


    Det är väl närmast en självklarhet att vår integritet kvarstår i våra parförhållanden vad gäller onani, sexleksaker, porrfilm eller annat som tillför i relaterandet. Stannar emellertid där när jag tror ämnet platsar i ny tråd eller hamnar en bit bort från TS:s frågeställning: "Nätromans om man är gift". Såklart behövs vidare en öppen dialog mellan parterna om ett komplett öppet förhållanden praktiseras.

    Då tycker vi likadant. Men det finns väldigt många på det här forumet som resonerar annorlunda. Några av de mest använda orden här är antagligen ?otrohet? och ?svek? och de svingas både högt och lågt. Gränserna för vad som är det är minst sagt olika, men allt som oftast sorteras allt in under beteckningen ?monogamt förhållande? som att den svepande skulle förklara för andra, inklusive partnern, var personliga gränser går.

  • Anonym (Lotta­)
    Sun 1 Aug 2021 00:53

    Respons till Elefantmannen2 inlägg 109

    Intressant med din noggranna feedback!
    Inget av vad som presenteras omvärderar egentligen min uppfattning om var gränsen för otrohet löper. Mina synpunkter är följande:

    "Nu menar jag inte bara sexuellt, jag menar hela mentala och känslomässiga spektret. Ja, det är ju givet att ju mer kompatibla man är desto mindre friktion och gränsdragning behövs fast jag tycker det är väldigt tråkigt att leva med en klon???? Det behövs manöverutrymme för alla inblandade parter att odla sin egen person och utvecklas". "... Personlig utveckling och intryck tas ju tillbaks till det gemensamma och utvecklar relationen". 

    Jag förstår att du syftar på helheten och inte specifikt på det erotiska spektret. 

    Det finns väl knappast en endaste människa på vår jord som lever med en "klon" av sig själv! Möjligen - i bästa fall - med sin själsfrände. Som bekant gäller "opposites attract" i förhållandevis många parbildningar. Vi skiljer oss därtill väsentligt genom vår genetik, vår bakgrund och i våra erfarenheter av livet och berikar därmed varandra. För att inte nämna gender skillnader i heterosexuella relationer.
    Ditt "manöverutrymme" i relation till kvinnan/mannen verkar som en malplacerad ursäkt. Ett avståndstagande inför en äkta intimitet till en människa i taget.

    Javisst, vår personliga utveckling och våra intryck främjar äktenskapet - så länge ingen skadas av vårt tillvägagångssätt på vägen dit.

    "Allt stillastående stagnerar och det måste fortfarande vara ett eget val för att det ska uppskattas".

    Vad är det som får dig att sätta likhetstecken mellan "stillastående stagnation" och ett konstruktivt, spirituellt och utvecklande äktenskap? Har aldrig dessa lyckosamma betingelser existerat i din värld åtminstone ett kort tag innan du sökt dig utåt/vidare?

    Givetvis behöver alla val vi gör och beslut vi fattar vara våra egna. Om vi är inne i ett parförhållande är en dialog av godo.

    "Personligen har jag haft de vattentäta skotten i de fall jag dragits in i nätromanser. Det har varit med personer med helt annorlunda livsstil och på andra kontinenter. Jag vet med mig att vi aldrig kommer att beröra ens varandras allra yttersta cirklar fysiskt eller gällande bekantskaper. Just det har varit en parameter till att jag kunnat vara helt ärlig med mina tillkortakommanden och mindre smickrande detaljer i mitt liv". 

    Beklagar verkligen om du Elefantmannen2 inte kan/klarar/vågar ventilera dina tillkortakommanden och mer skämmiga sidor i en fullödig, nära och intim relation! :( Det kunde bli en ny och utvecklande erfarenhet att göra så tillsammans med en människa i verkliga livet. Under trygga förhållanden. Du riskerar annars missa något av det mest grundläggande och väsentliga i utvecklingshänseende. 

    Tar upp min återkoppling imorgon när klockan hunnit bli sen! 

       

Svar på tråden Nätromans om man är gift?