Otrohet?

The cat is out of the bag. Nu när allt blev klart runt omkring så kunde jag inte hålla mig. Under en helt annan diskussion så hoppade bara en groda ut ur munnen på mig och sen var det igång. Utan att dra massa detaljer kan jag ju bara säga att det var bra att jag visste lite mer än hon trodde i alla fall. Till slut efter att jag berättade att jag såg henne hoppa in i Volvon så erkände hon att hon varit otrogen. Det var bra att ha förberett sig för det kom ingen ilska som förstörde diskussionen utan den kunde bottna om varför och hur. Det var lugnt och nästan vänligt när vi gick och la oss. Vi får se hur länge det varar.

Bra att ni kunde prata om det utan att det blev bråk.
Och bra att hon erkände.
Lögner och svek kan såra mer än otroheten i sig.
Uppdatera gärna om hur det går.

Jag vill också tillägga att jag tycker du har hanterat det här otroligt bra!

Så skönt att det gick så smidigt ändå! Åtminstone första diskussionen.... Ja, det var ju tur att du visste mer än hon trodde, de som är otrogna försöker alltid få det till att låta som mycket mindre än det är. Och det är bra att du bearbetat det lite innan så du kunde ta det på ett bättre sätt. Var beredd på att hon kanske inte alltid håller sig så lugn, särskilt när ni ska börja diskutera bodelning etc. Hon kanske fortfarande tror att ni ska fortsätta relationen, att du kommer kunna förlåta henne eftersom du var så lugn, att det här bara är en tillfällig dipp, tills hon inser att nej, en del saker går kanske inte att laga. Tänker du fortfarande skiljas eller funderar ni på familjeterapi?

Hej TS, jag lider med dig...
Det finns ju nu två vägar framåt för er. Att lämna kan vara lätt eller innebära att vara stark, likaväl som att hålla ihop kan vara lätt eller innebära att vara stark. Det är anledningen till valet som avgör om du/ni är starka. 

Jag verkar som du lutar åt att ha bestämt dig för att lämna, och jag tänker att du har fattat det beslutet väldigt nära efter att blixten slog ner för dig. Det kan vara värt att låta det sjunka in under lite länge tid. 

Min reflektion kring min egen erfarenhet är att även om jag skulle ha lämnat så har man ju erfarenheten med sig att även den man håller allra högst kan svika, och varför skulle det inte kunna hända i en annan relation som man eventuellt skulle gå in i - även om den känndes helt rosenskimmrande.

Du skrev att ni hade tillfälligt delat på er en gång tidigare, så det som har hänt nu är kanske "sista spiken i kistan"? Och det är förfärligt att bli sviken/bedragen av den man trodde man litade på mest i hela liet. Men å andra sidan, om du kan få förståelse för varför hon var otrogen, och hon inser att det hon har gjort är inte en sådan människa som hon vill vara så kanske det finns förutsättningar att hitta en väg tillsammans. I så fall gäller det att skapa ramar som gör att ni kan känna er trygga med varandra. Men ramarna får inte bli så snäva att man kväver varandra...

Angående att berätta för mannens fru, så tycker jag att du rent egoistiskt kan göra det, för då kommer han förmodligen bli mindre sugen på att "störa" din fru med sin skit... Dessutom bör ju hon få ta ställning till förutsättningarna för hennes relation.

Oavsätt vilken väg ni slår in på tillsammans, så har ni en familj ihop, så jag är glad att er konfrontation inte urartade. Jag hoppas att ni tar ledigt från jobbet och satsar på att komma framåt i konfronationen. 

Om jag vill också lägga till att jag tycker att du har hanterat din situation imponerande bra!

Man kan bara hålla med om att du har hanterat hela situationen på ett imponerande sätt, med tanke på omständigheterna. 
Hur det än blir framöver för dig/er, önskar dig lycka till.

Hej TS

Vad bra att du fick veta ATT det hänt, fick du reda på hur längre det pågått också?

Som andra sagt, du har hanterat detta på ett mycket starkt sätt.
En dryg vecka från första misstanke till att det erkändes är nog nån form av tids-rekord...och du har redan hunnit säkra upp det ekonomiska!
Starkt jobbat med tanke på hur omtumlande detta måste känts för dig!

Tog du upp separation vid samtalet? I såna fall, hur tog din fru det?

  

Hon erkände att hon varit otrogen vid det tillfället som jag såg (när hon klev in i Volvon) och ett par gånger till innan. Hon berättade en tidslinje utifrån hennes perspektiv och jag har inget intresse eller möjlighet att kolla om det är sant, det som har hänt har hänt. Jo jag har talat om för henne att jag vill att vi delar på oss och har i stora drag berättat hur jag vill att det ska se ut och gå till. Hon förstod verkligen som hon uttryckte det att jag såg henne som "förbrukad och smutsig".
Hon bad om ursäkt för att hon inte kunde motstå att agera på impulser om att få ha sex där hon inte är fru och inte är mamma utan bara få ha sex och inget annat. Hon var på slutet samlad men också ledsen vilket var tydligt. Som det verkade igår så vill hon ju inte ta strid om någonting men vi får se. Hon nämnde bara några få saker som hon anser är hennes vilket dem tveklöst är. Jag är ju rädd men beredd på att nu börjar det riktigt svåra.

Många kvinnor känner som hon gör när man skaffar familj, synd bara att ni inte kunde lösa det tillsammans. Ofta säger ju inte ens partnern hur de känner, då går det ju inte alls att få till.