Vägen ur helvetet

Försök komma in på en bussförarutbildning, dom skriker efter busschaufförer. Du kanske kan få en gratis bussutbildning.

Börja med att inse att du INTE har ett helvete.

Oj, vilken undebar läkare du har som säger att du får sluta ta mediciner. Själv måste jag ta antipsykotisk medicin, trots att jag inte har schizofreni. 

Go for it!

Detta kommer bli bra!

En kommentar: sälj inte datorn. Du behöver den för att betala räkningar. Sätt upp en avbetalningsplan.

Även om du inte känner effekt av medicinerna så trappa ner. Gör det inte svårare än vad det behöver vara.

Tack för tipset, men jag vill inte jobba som bussförare. Det finns säkert människor som drömmer om det men inte jag.Jag kan inte ljuga för mig själv och negligera mina egna känslor av olust och vemod.Du måste ingenting, vet inte om du är tvångsinlagd eller liknande. Rym därifrån, jag hjälper dig gärna ut om det är så.Tack, finns bibliotek och dylikt där jag kan betala räkningarna. Mobilen funkar med. Men jag är med på din poäng, finns många praktiska saker med en dator.Ser ingen mening med att trappa ner om det enbart får mig att må sämre. Det blir en ytterligare faktor att ta hänsyn till när man knaprar piller. Man vet inte vad som är medicinen eller ens egna känslor längre. Jag vill minimera alla faktorer som starkt kan påverka mitt psyke.

Fåtal vänner beror väl främst på dig själv. Du har troligen själv varit en usel vän, och inte ställt upp. OBS det är vad jag tror.

Oj, vilka icke konstruktiva svar du fått.

Den situation du beskriver att du befinner dig i kan vem som helst råka ut för. Beroende på diverse olyckliga omständigheter.

Många de faktorer du radar upp är trots allt förhöjda riskfaktorer när det kommer till suicidriskbedömningar (arbetar inom psykiatrin) och bör tas på allvar.

Man, ensam, sjukskriven och depressiva på det.

Jag tycker det låter som att du har vettiga tankar kring vad du själv kan göra åt ditt mående och din nuvarande situation.

Däremot tror jag inte på att tvärsluta med SSRI/SNRI preparat. Utan hellre ta det varsamt och se vilka symtom som eventuellt dyker upp.

Annars har du inte bara din nuvarande situation att handskas med utav även en nedstämdhet som kanske faktiskt kräver behandling.

Har du testat samtalsterapi? Om det är lång kö att gå via landstinget kan man ofta hitta privata alternativ som är 'knutna' till landstinget och således gäller högkostnadsskydd även där och de tar 200kr/besök.

Jag har aldrig varit en förespråkare för bara läkemedel, men däremot kan läkemedel fungera som en bra skyddsfaktor i nuläget tills du har åstadkommit alla dina andra mål. Finns risk för att backen kommer kännas brantare att klättra uppför annars och du ramlar ner i ytterligare ett hål av nedstämdhet. Och därmed kommer du inte kunna bryta några negativa mönster alls. Vilket leder i sin tur till fortsatt nedstämdhet på grund utav den miljö och den situation du befinner dig i, i övrigt.

Samtalsstöd med inriktning KBT och att äta SSRI/SNRI under tiden kan vara en idé? Där du kan få hjälp och stöd med verktyg för att hantera vardagens alla problem som uppkommer och känslorna därtill.

I övrigt är kroppen så fantastisk så du får mycket på köpet bara av att träna och äta rätt. Det löser inte alla problem men är ett gott stöd på vägen.

Nej, att jag har ett fåtal vänner självvalt. Har umgåtts i de "tuffare" kretsar men det är inget jag vill beblanda mig med i dagsläget  eftersom jag valt en annan väg.

Börja med att inse att du INTE har ett helvete.