Du som jobbar inom HR?

Jag har hittills haft två olika roller under mitt yrkesliv efter personalvetarutbildningen.

Mitt första jobb var som HR-administratör. Jag var inte specialiserad mot något arbetsområde utan arbetade brett med administrativa saker, var ett allmänt stöd för alla enheter.
I den rollen hade jag hand om rekryteringsprogrammet, la upp nya användare, tog emot många mail och samtal från chefer som behövde hjälp, utformade annonser, läste ansökningar och sållade så att cheferna sen kunde göra urval inför intervjuer. Återkopplade till kandidaterna, svarade på frågor. Jag hade också hand om hanteringen av LAS varje månad, tog fram listor ur lönesystemet på dem som var på väg att bli konverterade, som hade företräde till anställningar osv. Och sen var jag ansvarig för våra sidor på intranätet så jag blev vår objektspecialist på det programmet som skapar sidor, uppdaterade sidor, la till nya, skapade e-tjänster (digitala blanketter) mm. 

Nu är jag specialist och har ett affärsområde med "egna" chefer som jag supportar. Jag förväntas kunna deras verksamheter och de utmaningar de möts av dagligen. Jag får förstås hjälpa till med mer akuta situationer som uppstår och vara ett chefsstöd när det ska lämnas ut varningar, när medarbetare mår dåligt, vid hot och våld, vid anmälningar av arbetsskador, när det uppstår problem mellan medarbetare i en arbetsgrupp, vid avslut och mycket mycket mer. Ingen dag är den andra lik. Utöver det mer reaktiva arbetet försöker jag också vara proaktiv. Delta på enheternas APT och berätta om nya processer, som nu tex när vi är på väg in i en ny lönerevision så är det många frågor om det. Jag kan berätta om kollektivavtalet och regler som vi får många frågor om. Jag kan förbereda chefer på planering inför sommaren. Utbilda dem inom rehab etc.

Så jag kan ha en dag planerad där jag först har ett avstämningsmöte med mina kollegor. Därefter sitter jag med i en facklig förhandling gällande ett personalärende. Jag har ett platsbesök efter lunch och sen under eftermiddagen har vi en workshop kring digitaliseringen av personalarkivet. Men så ringer en kollega och talar om att hon måste vara hemma för vab och självklart dyker det upp en klurig situation inom ett område som jag normalt inte hanterar och jag får snabbt boka av workshopen och sätta mig och reda ut vad som hänt.

Det är mycket kontakt med människor på olika sätt. Och så gott som dagligen behöver jag slå i lagböcker eller förordningar (arbetstidslag, semesterlag, LAS, MBL etc) eller rådfråga kollegorna och se hur dom hade hanterat en liknande sits.

På mitt första jobb efter examen gick jag in på 29000kr. Det var ca 10 år sedan. Där stannade jag ett par år, fick upp lönen någon tusenlapp. Då var jag dock inte helt färsk inom området, jag hade jobbat extra med rekrytering på en konsultfirma under studietiden. När jag sökte mitt nuvarande jobb hade jag ett löneanspråk på 40000kr. Jag fick 38000kr, inskrivet i avtalet att lönen skulle revideras direkt efter provanställningen. Och där justerade vi litegrann. Så jag har strax över 40000kr idag. Jag uppfattar det absolut som en rimlig lön.

Tusen tack för så utförlig beskrivning! Blev absolut mer nyfiken på yrket nu och kanske också lite skrämd :D Det är verkligen brett och varierande!

Hur upplevde du utbildningen? Det är 3 år högskola va? Kände du dig väl förberedd när du skulle ut i yrkeslivet? Har du fått mer utbildning på plats?

Inte meningen att skrämmas. Men området är stort! Man kanske tycker att rekrytering är jättekul och bara jobbar med det. Eller så hamnar man på en kommun eller ett sjukhus där man får lära sig mer om massor av olika yrkesgrupper. Det går att vara extremt specialiserad likväl som den enda som jobbar med HR på ett mindre företag. Jag är helt övertygad om att alla kan hitta sin roll.

Utbildningen är bra, men beroende på intresse så kan man uppleva att vissa kurser inte är så intressanta. Det är bara att bita ihop. Litegrann tyckte jag att man kom ut och kunde väldigt mycket på papper, en massa teoretiskt. Utbildning på plats har handlat om analysverktyg i rekryteringsprocess tex. Och kortare fortbildning typ "svåra samtal", sånt som rör kollektivavtalet osv. Så jag tycker att jag har fått det jag behöver.

Förlåt OT.

Men jag har en längre tid undrat vart detta behov/fenomen "HR" kommit ifrån..

Jag tog anställning på ett medelstort företag med runt 100 kollektivare för 12år sen, då klampade jag bara in på avdelningschefens kontor och hade ett samtal på 10min, en handslag senare så började jag nästföljande måndag.

Nu är det en hel "grupp" administativa inblandade i "rekryteringsprocesser" som tar 3-4månader. T.ex har vi deadline för att söka sommarjobb 15Feb...

Vad är det som hänt de senaste 10åren?

Jag vet inte om frågan var riktad till mig. Men beroende på verksamhetens storlek så är det ofta orimligt att en chef har koll (och förväntas ha koll) och lika bra kompetens inom alla frågor inom ramen för att leda en verksamhet. 
Och framför allt att hen har den tiden.
Det är liksom allt ifrån rekrytering, lönesättning, arbetstidslag, semesterlag, sjuklönelag, föräldraledighet, rehab-processer, arbetsskador och försäkringsfrågor kring det, systematiskt arbetsmiljöarbete och processer kring fysisk och psykosocial arbetsmiljö. Mellan varven behöver du kanske göra en risk-och konsekvensanalys av vad som händer om du bestämmer dig för att lägga om scheman från 2 till 3-skift? Eller om du har 3 pers som ska gå på föräldraledighet samtidigt.. vad kan det leda till?

Och sen själva ledarskapet. Som chef har du ofta insyn i företagets strategier, du är högre upp i näringskedjan. Du har krav på dig att leverera och du har en budget. Med detta i bakhuvudet ska du leda och motivera dina medarbetare. Se till att de gör sitt bästa och att de mår bra. De ska uppleva en rättvis lönepolitik och att de har rättigheter och förmåner i sin anställning som gör att de känner sig trygga.

Givetvis kan en chef ha ansvar för och sköta allt detta. Men ärligt talat tror jag det är få större arbetsplatser som fungerar så idag. Antingen så har man en HR-person till stöd. Eller så är man ett antal chefer som delar upp dessa ansvarsområden sig emellan, det har jag också varit med om. Dvs någon hanterar ekonomibitarna, sitter med beräkning av lönerevision ihop med ny budget, nån är bättre på arbetsmiljöbitarna, nån får hand om rekrytering, nån har hand om eventuella sjuk-och rehabprocesser osv.

Tack för svaret.

Det jag egentligen undrade var hur vi på min arbetsplats upplever att allt detta fungerade så mycket bättre innan?

Vi är som sagt runt 100 kollektivare på golvet, både nu och för 10 år sen. Men den administrativa avdelningen har mer än dubblats på dessa år, från ca 15 tjänster till runt 40?!?

Det är inga kvalificerade arbetsuppgifter vi pratar om, utan vanligt skitigt tungt industrijobb.
Som det funkade innan så var det ren "svåger-politik" på rekryteringarna, alla som kom in kände eller var släkt med någon som redan var anställd och rekommenderade.....
Nu får vi in allt möjligt som knappt duger nått till, kanske 1 av 10 som blir kvar mer än några månader.... Enligt tidigare modell så var de som anställdes kapabla att tutföra jobbet och blev i de allra flesta fall kvar till pension.

Jag ber om ursäkt för OT.

Ja alltså om de inte tillför något så ska de ju inte behöva sitta där. En industri är främst beroende av sina resurser vilket i många fall är medarbetarna. Men vad ska man svara på det, jag känner igen det. Det är väl så mycket jag kan säga.
Och idag är det nog få yngre som tänker när de tar sin första anställning att de ska bli kvar där till pension.
Jag personligen har inga problem med det tänket, trivs man så stannar man. Man trivs på orten, vill bo kvar, vill ha trygghet.