Kommer han lämna sin fru?
Hur vanligt är det egentligen? Eller ovanligt... Att en gift man träffar en kvinna, blir kär i henne, har en relation bakom sin frus rygg i flera år för att slutligen skilja sig för ett liv med älskarinnan?
Hur vanligt är det egentligen? Eller ovanligt... Att en gift man träffar en kvinna, blir kär i henne, har en relation bakom sin frus rygg i flera år för att slutligen skilja sig för ett liv med älskarinnan?
Jag läser alla era inlägg och skriver ner saker jag eventuellt ska ta med min vän. Jag kommer chocka henne...
Känner mig nästan medberoende i det här, JAG tror typ han är världens finaste man och den mest perfekta för min vän.
Tack för all feedback, även jag behövde visst ett uppvaknande!
Har varit både älskarinnan och den otrogne och kan säga att det är inte så enkelt som folk i tråden vill få det till.
I mitt fall lämnade han inte för mig på grund av avsaknad av känslor eller att han inte ville, utan för han var extremt konservativ, trygghetsnarkoman och allmänt rädd. Finns inte en tvekan om att han hade valt mig om vi två från dag ett stått bredvid varandra. Och ja, ibland är barnen ett triumfkort. Alla prioriterar olika och alla fungerar inte så att de lämnar även om de älskar någon annan och inte den de lever med. Många biter ihop och står ut, kan man ju läsa i många trådar här.
Jag själv är däremot inte sån och skulle aldrig klara att leva med någon jag inte älskar så jag skilde mig.
Har varit både älskarinnan och den otrogne och kan säga att det är inte så enkelt som folk i tråden vill få det till.
I mitt fall lämnade han inte för mig på grund av avsaknad av känslor eller att han inte ville, utan för han var extremt konservativ, trygghetsnarkoman och allmänt rädd. Finns inte en tvekan om att han hade valt mig om vi två från dag ett stått bredvid varandra. Och ja, ibland är barnen ett triumfkort. Alla prioriterar olika och alla fungerar inte så att de lämnar även om de älskar någon annan och inte den de lever med. Många biter ihop och står ut, kan man ju läsa i många trådar här.
Jag själv är däremot inte sån och skulle aldrig klara att leva med någon jag inte älskar så jag skilde mig.
Något du kan be henne göra är ju att hon ber sin älskare om bevis på hans sanning. Vad exakt gör han rent konkret för att han ska kunna skilja sig? Kan han visa upp att han står i bostadskö? Finns det skilsmässopapper förberedda han kan visa? Bankpapper på vem som äger huset? Kan dom gå tillsammans till banken och prata om framtiden?.. Allt det där dom.planerar för måste ju existera på riktigt i nån form. Att sälja ett hus tar ju liksom inte en kvart utan minst ett år så kontakta mäklare vore ju rimligt att göra tillsammans nu.
Alltså be honom visa sanningen i alla hans bortförklaringar och löften med konkreta bevis. Hon behöver börja bli misstänksam och kritisk. Du vet uttrycket "källa på det?"..
Har han inte lämnat på flera år så kommer han aldrig att lämna.
Tar det ett år att sälja ett hus gör man antingen fel eller bor i ett ruckel där vägen tar slut. Ingen jag vet har fått vänta mer än 2-3 månader på en bostadsförsäljning de senaste tio åren.
Att splittra familjen för en annan är ett stigma. Gör man inte det inom kort då blir det inte av förrän frun har kastat ut honom. Det är inte kärlek, det är uppfyllnad av ett tomrum i hans liv. Hon väntar som en trogen hund och slösar bort sitt liv.
Hur vanligt är det egentligen? Eller ovanligt... Att en gift man träffar en kvinna, blir kär i henne, har en relation bakom sin frus rygg i flera år för att slutligen skilja sig för ett liv med älskarinnan?
Har varit både älskarinnan och den otrogne och kan säga att det är inte så enkelt som folk i tråden vill få det till.
I mitt fall lämnade han inte för mig på grund av avsaknad av känslor eller att han inte ville, utan för han var extremt konservativ, trygghetsnarkoman och allmänt rädd. Finns inte en tvekan om att han hade valt mig om vi två från dag ett stått bredvid varandra. Och ja, ibland är barnen ett triumfkort. Alla prioriterar olika och alla fungerar inte så att de lämnar även om de älskar någon annan och inte den de lever med. Många biter ihop och står ut, kan man ju läsa i många trådar här.
Jag själv är däremot inte sån och skulle aldrig klara att leva med någon jag inte älskar så jag skilde mig.
Har varit både älskarinnan och den otrogne och kan säga att det är inte så enkelt som folk i tråden vill få det till.
I mitt fall lämnade han inte för mig på grund av avsaknad av känslor eller att han inte ville, utan för han var extremt konservativ, trygghetsnarkoman och allmänt rädd. Finns inte en tvekan om att han hade valt mig om vi två från dag ett stått bredvid varandra. Och ja, ibland är barnen ett triumfkort. Alla prioriterar olika och alla fungerar inte så att de lämnar även om de älskar någon annan och inte den de lever med. Många biter ihop och står ut, kan man ju läsa i många trådar här.
Jag själv är däremot inte sån och skulle aldrig klara att leva med någon jag inte älskar så jag skilde mig.