Kommer han lämna sin fru?

Har inte tänkt så utan uppskattar att hon är ärlig mot just mig!

Min vän ser det inte som att "kasta bort sitt liv", hon tycker att stunderna med honom och deras telefonkontakt är värt mycket. Tar hellre det än är utan honom helt...

Jag läser allt ni skriver men kan inte svara enskilt på varje inlägg.

Min vän ser det inte som att "kasta bort sitt liv", hon tycker att stunderna med honom och deras telefonkontakt är värt mycket. Tar hellre det än är utan honom helt...

Jag har förstått det som att hans förhållande inte är dött, det flyter på med en ganska trist ton. Jag lyssnar inte bara på vad hon säger när jag drar mina slutsatser kring dem utan jag läser det han skriver, det hon skriver och försöker förstå vad som händer mellan dem. Jag tror det är kärlek. Därmed inte sagt att jag verkligen tror att de kommer bli tillsammans, men inte heller att de inte kommer bli det. Jag tror han vill lika mycket som henne, men jag vet inte om han någonsin kommer våga ta steget. Detta pga att jag tolkar det som att han själv inte vet...

Det verkar som att han inte varit otrogen innan och han verkar tycka situationen är så pass jobbig att han inte kommer sätta sig i samma sits igen, tror jag! Min vän har aldrig varit otrogen och kommer nog heller aldrig vara det. Sen är ju det hon gör lika fel som det han gör, det vet både hon och jag (fast jag tycker hennes agerande är mer okej än vad hon själv verka tycka).

Hon har bestämt sig för att vänta på denna mannen, tills de blir tillsammans eller tills han bestämmer sig för att avsluta med henne och jag har valt att stötta henne i det valet. Samtidigt säger jag vad jag tycker och tänker om det, både positiva och negativa saker.

Någon frågade om jag kände frun och nej, det gör jag inte. Jag känner inte mannen heller egentligen. Men det känns ju så genom min vän...

Tycker att tråden börja spåra ur just nu men några klargöranden i all enkelhet;
* Jag träffade en dam obetydligt yngre än mig
* Vi var tillsammans under mkt kort period innan jag talade om det för mitt X
* Vi har en mkt bra kommunikation med våra vuxna barn
* Vi gjorde en rättvis fördelning av våra tillgångar (50-50)= Vi hade båda två möjlighet att köpa lägenheter utan belåning
*Det känns att många har tråkiga liv och är totalt fastspända med en fet tråkig gubbe man måste försvara...
*....eller är det så att man måste försvara sig själv? Det tråkiga inrutade livet?

Jag läser allt ni skriver men kan inte svara enskilt på varje inlägg.

Min vän ser det inte som att "kasta bort sitt liv", hon tycker att stunderna med honom och deras telefonkontakt är värt mycket. Tar hellre det än är utan honom helt...

Jag har förstått det som att hans förhållande inte är dött, det flyter på med en ganska trist ton. Jag lyssnar inte bara på vad hon säger när jag drar mina slutsatser kring dem utan jag läser det han skriver, det hon skriver och försöker förstå vad som händer mellan dem. Jag tror det är kärlek. Därmed inte sagt att jag verkligen tror att de kommer bli tillsammans, men inte heller att de inte kommer bli det. Jag tror han vill lika mycket som henne, men jag vet inte om han någonsin kommer våga ta steget. Detta pga att jag tolkar det som att han själv inte vet...

Det verkar som att han inte varit otrogen innan och han verkar tycka situationen är så pass jobbig att han inte kommer sätta sig i samma sits igen, tror jag! Min vän har aldrig varit otrogen och kommer nog heller aldrig vara det. Sen är ju det hon gör lika fel som det han gör, det vet både hon och jag (fast jag tycker hennes agerande är mer okej än vad hon själv verka tycka).

Hon har bestämt sig för att vänta på denna mannen, tills de blir tillsammans eller tills han bestämmer sig för att avsluta med henne och jag har valt att stötta henne i det valet. Samtidigt säger jag vad jag tycker och tänker om det, både positiva och negativa saker.

Någon frågade om jag kände frun och nej, det gör jag inte. Jag känner inte mannen heller egentligen. Men det känns ju så genom min vän...