Hej!
Jag har fått mitt första missfall någonsin. Det pågår just nu. Ska på vul nästa vecka men kan inte tänka mig att det finns något levande kvar. Har lite ont och blöder stadigt. Tidigt mf i v. 4+4.
Så nu ska vi köra på igen! Väntar på att sluta blöda och ska sexa på direkt har vi tänkt.
Någon mer som är i samma sits och vill följas åt med mig? :)
Åh nej vad tråkigt det låter! Jag fick missfall i vecka 12 och mitt började med bruna flytningar för att övergå till rosa och sedan klarrött på kvällen. Dagen efter hade jag mensvärk har jag för mig och det började droppa mer i toaletten och kom även slem. Tredje dagen sent på kvällen drog det igång rejält med klumpar och fruktansvärd mensvärk.
Beklagar så mycket om det är missfall! Men det är inte säkert, finns så många anledningar till att blöda i graviditeten. Åk in till gynakuten och se om du kan få ett vul kanske, eller är det för tidigt för att se något?
Är så less på alla som frågar "hur går det med bebisverkstaden". GAHHHHHHHHHHH Det lägger på sån stress på mig att alla går och undrar.
(Alla tycker tydligen det är ok att fråga bara för att vi berättat om missfallet, iom det var i vecka 12).
Startar 5 försöket nu. Känner mig helt uppgiven. :(
Jag har helt glömt bort att uppdatera, sorry. Jag stod på mig och barnmorskan gick med på ett ultraljud, hjärtat tickade på så fint. Jätteskönt! Nu känner jag mig lite mer lugn och glad. Vecka 11+3 idag, exakt samma dag som jag fick missfall förra gången.
Tack för kloka tankar <3
Nu har vi faktiskt bara sagt att vi tar det lugnt och inte stressar, vilket är komiskt när man innerst inne är så sjukt stressad. Men just omgivningen tycker jag lägger på en onödig stress på en. Måste bli bättre på att skita i vad andra säger (och jag förstorar garanterat allt då jag blivit så känslig i denna situation).
Åh, det känns så så långt för mig med de tre gångerna och samtidigt när du skriver tre gånger vill jag skriva till dig att det inte är alls lång tid. Knäppt hur man ser så olika på andra och sig själv.. Tack för medlidande ;) Ja, snart ska det banne mig vara vår tur!!!
Åh vilken underbar överraskning när ni kämpat första gången. Förstår att du blir fruktansvärt orolig nu. Tyvärr hjälper oro ingen vart så försök vara lugn och tänka positivt tills du vet mer <3
Precis 3:e dagen. Men precis som för Hallonglass91 hade bebisen varit död sen länge. Eller jag fick aldrig något vul eller så men jag är ganska säker eftersom jag var helt utan symptom och även hade flytningar med nån liten strimma blod ett par veckor innan missfallet med några dagars mellanrum. Kände på mig att något inte stod rätt till. Men jag fick aldrig komma in och göra nån koll, fick instruktioner att vänta 4 veckor och ta ett nytt test då, gjorde så, det var positivt, ringde igen och fick nya instruktioner att ta ett test om 1,5 vecka, mensen kom, tog testet, det var negativt. 3 veckor senare plussade jag och är nu i vecka 12 igen. Har även passerat dagen jag fick missfall senast samt fått ett vul så bara det känns skönt. Men oron är mycket värre än när jag väntade sonen, kommer nog vara svårt att slappna av denna gång.
Gud vad jag lider med dig! Den där hemska väntan på en eventuell blödning är tortyr. När man inte vet om eller när den ska komma, hur mycket det blir, hur ont det kan göra. Exakt var kommer man vara, blir man fast på toaletten i timmar. Jag tycker jättejättesynd om dig och hoppas verkligen att du slipper missfall!! Men blir det det så hoppas jag din sambo är hemma och tar hand om ert barn samt stöttar dig så du kan ta hand om det på bästa sätt. Tyvärr har vissa mer seglivade missfall, det är så olika för alla <3
Varför får du ingen hjälp? Fattar inte, gynakuten är väl till för just såna här problem, om det är där du har varit. Men de kanske inte kan se något såhär tidigt och då kanske det bara är mer oroande än hjälpande att ens kolla. Kanske blir missvisande :(
Åh vilken underbar överraskning när ni kämpat första gången. Förstår att du blir fruktansvärt orolig nu. Tyvärr hjälper oro ingen vart så försök vara lugn och tänka positivt tills du vet mer <3
Precis 3:e dagen. Men precis som för Hallonglass91 hade bebisen varit död sen länge. Eller jag fick aldrig något vul eller så men jag är ganska säker eftersom jag var helt utan symptom och även hade flytningar med nån liten strimma blod ett par veckor innan missfallet med några dagars mellanrum. Kände på mig att något inte stod rätt till. Men jag fick aldrig komma in och göra nån koll, fick instruktioner att vänta 4 veckor och ta ett nytt test då, gjorde så, det var positivt, ringde igen och fick nya instruktioner att ta ett test om 1,5 vecka, mensen kom, tog testet, det var negativt. 3 veckor senare plussade jag och är nu i vecka 12 igen. Har även passerat dagen jag fick missfall senast samt fått ett vul så bara det känns skönt. Men oron är mycket värre än när jag väntade sonen, kommer nog vara svårt att slappna av denna gång.
Gud vad jag lider med dig! Den där hemska väntan på en eventuell blödning är tortyr. När man inte vet om eller när den ska komma, hur mycket det blir, hur ont det kan göra. Exakt var kommer man vara, blir man fast på toaletten i timmar. Jag tycker jättejättesynd om dig och hoppas verkligen att du slipper missfall!! Men blir det det så hoppas jag din sambo är hemma och tar hand om ert barn samt stöttar dig så du kan ta hand om det på bästa sätt. Tyvärr har vissa mer seglivade missfall, det är så olika för alla <3
Varför får du ingen hjälp? Fattar inte, gynakuten är väl till för just såna här problem, om det är där du har varit. Men de kanske inte kan se något såhär tidigt och då kanske det bara är mer oroande än hjälpande att ens kolla. Kanske blir missvisande :(
Åh vilken underbar överraskning när ni kämpat första gången. Förstår att du blir fruktansvärt orolig nu. Tyvärr hjälper oro ingen vart så försök vara lugn och tänka positivt tills du vet mer <3
Precis 3:e dagen. Men precis som för Hallonglass91 hade bebisen varit död sen länge. Eller jag fick aldrig något vul eller så men jag är ganska säker eftersom jag var helt utan symptom och även hade flytningar med nån liten strimma blod ett par veckor innan missfallet med några dagars mellanrum. Kände på mig att något inte stod rätt till. Men jag fick aldrig komma in och göra nån koll, fick instruktioner att vänta 4 veckor och ta ett nytt test då, gjorde så, det var positivt, ringde igen och fick nya instruktioner att ta ett test om 1,5 vecka, mensen kom, tog testet, det var negativt. 3 veckor senare plussade jag och är nu i vecka 12 igen. Har även passerat dagen jag fick missfall senast samt fått ett vul så bara det känns skönt. Men oron är mycket värre än när jag väntade sonen, kommer nog vara svårt att slappna av denna gång.
Gud vad jag lider med dig! Den där hemska väntan på en eventuell blödning är tortyr. När man inte vet om eller när den ska komma, hur mycket det blir, hur ont det kan göra. Exakt var kommer man vara, blir man fast på toaletten i timmar. Jag tycker jättejättesynd om dig och hoppas verkligen att du slipper missfall!! Men blir det det så hoppas jag din sambo är hemma och tar hand om ert barn samt stöttar dig så du kan ta hand om det på bästa sätt. Tyvärr har vissa mer seglivade missfall, det är så olika för alla <3
Varför får du ingen hjälp? Fattar inte, gynakuten är väl till för just såna här problem, om det är där du har varit. Men de kanske inte kan se något såhär tidigt och då kanske det bara är mer oroande än hjälpande att ens kolla. Kanske blir missvisande :(