• Sopkvasten

    Fler som vill bli gravida efter mf och vill följas åt?

    Hej!
    Jag har fått mitt första missfall någonsin. Det pågår just nu. Ska på vul nästa vecka men kan inte tänka mig att det finns något levande kvar. Har lite ont och blöder stadigt. Tidigt mf i v. 4+4.

    Så nu ska vi köra på igen! Väntar på att sluta blöda och ska sexa på direkt har vi tänkt. 

    Någon mer som är i samma sits och vill följas åt med mig? :) 

  • Svar på tråden Fler som vill bli gravida efter mf och vill följas åt?
  • Wave Mother
    Syren93 skrev 2021-09-02 10:45:06 följande:

    Hej igen! Jag blev ju gravid efter mitt missfall och skulle nu vara i vecka 8+5, hade bruna flytningar för ca 3 veckor sedan som höll i sig i en vecka men sen slutade helt. Idag var vi på tidigt ultraljud och fick tyvärr bekräftat det värsta.. Fostret mättes till 5+3 och har förmodligen dött i samband med flytningarna. Vi ska in till gynakuten på måndag för att bekräfta med VUL och förmodligen då påbörja abort.

    Jag känner mig så otroligt ledsen och uppgiven. Känns totalt hopplöst, kommer det någonsin gå? Kommer man ens våga försöka igen?? Denna gången kände jag mig så inställd på att det skulle gå.. ) ':


    Så väldigt ledsamt att höra. Stor medkänsla härifrån <3
  • Steeph
    Syren93 skrev 2021-09-02 10:45:06 följande:

    Hej igen! Jag blev ju gravid efter mitt missfall och skulle nu vara i vecka 8+5, hade bruna flytningar för ca 3 veckor sedan som höll i sig i en vecka men sen slutade helt. Idag var vi på tidigt ultraljud och fick tyvärr bekräftat det värsta.. Fostret mättes till 5+3 och har förmodligen dött i samband med flytningarna. Vi ska in till gynakuten på måndag för att bekräfta med VUL och förmodligen då påbörja abort.

    Jag känner mig så otroligt ledsen och uppgiven. Känns totalt hopplöst, kommer det någonsin gå? Kommer man ens våga försöka igen?? Denna gången kände jag mig så inställd på att det skulle gå.. ) ':


    Hej, beklagar så mycket <3 jag har gått igenom 2 ma och livet är bra tungt. Man blir så orolig och rädd inför framtiden, men du är inte ensam.

    Nu har vi valt att köra privat ivf för att känna att vi får prova något annat. Det tog sist 1 år att bli gravid igen vilket känns alldeles för lång tid att vänta på en ny graviditet. Skickar största kramen till dig <3
  • Syren93
    Steeph skrev 2021-09-02 13:19:32 följande:

    Hej, beklagar så mycket <3 jag har gått igenom 2 ma och livet är bra tungt. Man blir så orolig och rädd inför framtiden, men du är inte ensam.

    Nu har vi valt att köra privat ivf för att känna att vi får prova något annat. Det tog sist 1 år att bli gravid igen vilket känns alldeles för lång tid att vänta på en ny graviditet. Skickar största kramen till dig <3


    Tack, skönt att känna att man inte är ensam. Det tog det 4 månader för mig att bli gravid igen, men nu känns det bara så otroligt läskit. Och jobbigt att man inte har någon aning om varför..

    På måndag ska jag i alla fall få göra VUL, vilket jag har velat göra sedan mitt förra missfall men inte fått. Det känns lite som en trygghet att se så det inte är något uppenbart fel där..

    Spännande med IVF, har ni kommit igång med det? :)
  • September1518
    Wave Mother skrev 2021-08-22 11:10:39 följande:

    Ja, nu är det i alla fall igång med blödningen här. Första gången jag har riktig mens på säkert fem år (plussade direkt efter att jag slutade med p-piller i våras). Lite överskattat känner jag nu, haha, hur kunde jag gå och vänta på detta? :) Nåja, det är som sagt skönt att veta vad som pågår i alla fall. 

    Det är jättefint att höra att BM har stötta bra! Och det är ju bra att det finns alternativ fast så dumt att man ska behöva betala för privat UL just när man gått igenom missfall.

    Så här i efterhand tycker jag att vården runt själva avbrytandet, som var på sjukhus för mig, var nästa perfekt i bemötande etc.. Kontakten runt att jag fick reda på mitt MA via privat UL och sedan interaktionen med BM på barnmorskemottagningen där jag var inskriven var förfärlig, tycker jag, tyvärr. Med tanke på hur vanligt det är med missfall och vilken chock det är borde man kunna hantera det bättre, och det borde kunna finnas rutiner så att man kan undvika att förvärra psykologiskt. Samma med bemötande och insatser vid nästa graviditet.


    Haha jadu det är så mycket man längtar till och väntar på som man sen undrar vad man tänkte.

    Åh vad skönt att den delen ändå var bra. Men synd att något alltid ska skötas dåligt!! Håller med att det är så vanligt men välkänt vilken chock och hur hemskt det är för de som råkar ut för det. Sjukt att det sköts så rutinmässigt likgiltigt av vården.
  • September1518
    Hallonglass91 skrev 2021-08-22 21:41:28 följande:

    Det har inte gått så bra med att bli gravid, vi har försökt varje månad men inte blivit gravida (ännu). Vi har legat i och jag har försökt att stressa ner, men det har inte blivit något. Hoppas på denna månaden, annars blir det paus en cykel då vi ska gifta oss i oktober och då tänker jag att jag lika gärna kan ha en paus en cykel och kunna festa lite på potentiell möhippa och bröllopet. Vet att man kan det när man försöker men känns ändå lite skönt att inte vara orolig och behöva hålla igen.

    Underbart att höra om magen, så spännande att tänka på vem som gömmer sig där inne <3<3 Hur mår du?


    Hm vad tråkigt att höra<3

    Stort grattis till kommande bröllopet! Kanske din kropp behöver en kort paus, slippa känna skuldkänslor när du dricker osv. Bara kunna slappna av och njuta på bröllopet utan att tänka på testet och mens hit och dit. Bra att ha bröllopet även som tar upp mycket av dina tankar och fokus kan jag tänka mig :D Sen kanske det tar sig på bröllopsnatten hihi

    Verkligen spännande! Sparkarna är äntligen igång! Lite svagt nån gång ibland bara men det kommer väl mer. Jag har haft lite ont i magen och varit trött samt illamående men fortfarande inte farligt alls. Mår egentligen jättebra, tränar, äter bra och så :D Ser att magen växer.
  • September1518
    Syren93 skrev 2021-09-02 10:45:06 följande:

    Hej igen! Jag blev ju gravid efter mitt missfall och skulle nu vara i vecka 8+5, hade bruna flytningar för ca 3 veckor sedan som höll i sig i en vecka men sen slutade helt. Idag var vi på tidigt ultraljud och fick tyvärr bekräftat det värsta.. Fostret mättes till 5+3 och har förmodligen dött i samband med flytningarna. Vi ska in till gynakuten på måndag för att bekräfta med VUL och förmodligen då påbörja abort.

    Jag känner mig så otroligt ledsen och uppgiven. Känns totalt hopplöst, kommer det någonsin gå? Kommer man ens våga försöka igen?? Denna gången kände jag mig så inställd på att det skulle gå.. ) ':


    Blir förkrossad av att läsa ditt inlägg! <3 :(( Jag som var så glad när bruna flytningarna slutade. Lät verkligen lovande. Beklagar, så ledsen för er skull! :( Förstår din känsla verkligen. När jag fick blödningar denna graviditet efter att jag fått missfall senast var jag tvärsäker på missfall igen! Kände sån ren panik hur jag skulle gå vidare. Hur skulle jag våga bli gravid igen när min kropp inte kunde behålla bebisarna. Min plan var att boka in samtal med en barnmorska och diskutera. Jag ville ha statistik hur vanligt allt var och en plan hur vi skulle gå vidare, framförallt om det skulle hända igen. Boka in samtal med någon tycker jag. Så himla ledsen för er skull, beklagar djupt <3
  • Syren93
    September1518 skrev 2021-09-02 20:32:21 följande:

    Blir förkrossad av att läsa ditt inlägg! <3 :(( Jag som var så glad när bruna flytningarna slutade. Lät verkligen lovande. Beklagar, så ledsen för er skull! :( Förstår din känsla verkligen. När jag fick blödningar denna graviditet efter att jag fått missfall senast var jag tvärsäker på missfall igen! Kände sån ren panik hur jag skulle gå vidare. Hur skulle jag våga bli gravid igen när min kropp inte kunde behålla bebisarna. Min plan var att boka in samtal med en barnmorska och diskutera. Jag ville ha statistik hur vanligt allt var och en plan hur vi skulle gå vidare, framförallt om det skulle hända igen. Boka in samtal med någon tycker jag. Så himla ledsen för er skull, beklagar djupt <3


    Ja det känns verkligen så tråkigt. Jag har dock haft en konstant oro i bakhuvudet att det inte stått helt rätt till, men såklart hade jag fortfarande hoppet och tänkte att det måste vara vår tur nu! Men ikke...

    Kändes som det var sån otroligt jobbig tystnad där i rummet med barnmorskan som gjorde ultraljudet. Tillslut fick jag fråga henne vad hon såg, då svarade hon "ja, det är just det, jag vet inte vad jag ser". Hennes kollega fick komma in Och bekräfta vad hon misstänkte.. Sen sa hon i princip inget mer på hela tiden. Fick en remiss i handen och info om att åka till gynakuten på måndag. Så nu vet jag inte riktigt vad som väntar, förmodligen någon form av medicinsk abort?
  • Wave Mother
    Syren93 skrev 2021-09-03 18:16:08 följande:
    Ja det känns verkligen så tråkigt. Jag har dock haft en konstant oro i bakhuvudet att det inte stått helt rätt till, men såklart hade jag fortfarande hoppet och tänkte att det måste vara vår tur nu! Men ikke...

    Kändes som det var sån otroligt jobbig tystnad där i rummet med barnmorskan som gjorde ultraljudet. Tillslut fick jag fråga henne vad hon såg, då svarade hon "ja, det är just det, jag vet inte vad jag ser". Hennes kollega fick komma in Och bekräfta vad hon misstänkte.. Sen sa hon i princip inget mer på hela tiden. Fick en remiss i handen och info om att åka till gynakuten på måndag. Så nu vet jag inte riktigt vad som väntar, förmodligen någon form av medicinsk abort?
    Känner igen det du berättar så mycket. Det var samma sak för mig. Jag fick visserligen lite information, men var för chockad för att kunna förstå den.

    Troligen kommer du att få påbörja en medicinsk behandling när du kommer in igen, om de redan har bekräftat att det är MA (tror en läkare ska göra det). Annars kommer de att göra det på måndag, med ett ytterligare VUL (så blev det för mig, jag fick komma på återbesök för VUL först). Men det är så dumt att de inte förklarade något eller skickade med någon information. Säg till om du vill veta mer om hur behandlingen går till. 

    Kram <3
  • Syren93
    Wave Mother skrev 2021-09-03 20:20:50 följande:

    Känner igen det du berättar så mycket. Det var samma sak för mig. Jag fick visserligen lite information, men var för chockad för att kunna förstå den.

    Troligen kommer du att få påbörja en medicinsk behandling när du kommer in igen, om de redan har bekräftat att det är MA (tror en läkare ska göra det). Annars kommer de att göra det på måndag, med ett ytterligare VUL (så blev det för mig, jag fick komma på återbesök för VUL först). Men det är så dumt att de inte förklarade något eller skickade med någon information. Säg till om du vill veta mer om hur behandlingen går till. 

    Kram <3


    Jag var på en privat klinik där det bara fanns barnmorskor. Och allt hon kunde säga var typ "jag tror inte att det lever". Vad jag förstod så kommer jag göra VUL på måndag, för att få det bekräftat av en läkare (som du säger) sen förmodligen påbörja behandling då. Men ja, vi kände oss väldigt utlämnade. Fick stå ute i en korridor hos barnmorskan och vänta på att få en pappersremiss i handen, samtidigt som det kom och gick andra gravida :(
  • Wave Mother
    Syren93 skrev 2021-09-03 20:51:07 följande:
    Jag var på en privat klinik där det bara fanns barnmorskor. Och allt hon kunde säga var typ "jag tror inte att det lever". Vad jag förstod så kommer jag göra VUL på måndag, för att få det bekräftat av en läkare (som du säger) sen förmodligen påbörja behandling då. Men ja, vi kände oss väldigt utlämnade. Fick stå ute i en korridor hos barnmorskan och vänta på att få en pappersremiss i handen, samtidigt som det kom och gick andra gravida :(
    Det gör mig ledsen att höra att andra har samma dåliga erfarenhet. Jag gjorde också mitt VUL där det upptäcktes på en privat klinik där jag inte kände barnmorskan. Men vet förstås inte om det hade varit bättre på min vanliga mottagning, och de var väldigt kalla och oförstående när jag ringde och berättade också, fast jag grät i telefonen. På kliniken märkte jag bara att barnmorskan blev tyst, och sedan visade hon mig att det inte fanns några hjärtslag. Sedan är allt lite rörigt i minnet, jag tror hon rabblade information från en lista och gav mig ett papper :(

    Kanske är det omöjligt att ge helt rätt bemötande till en person i chock/krisläge, men lite bättre än att låta någon stå i korridoren kan man ju tycka att de kunde vara.  För mig var en av de konstigaste sakerna att ingen frågade hur jag mådde. Först en vecka senare när jag skrevs in för behandlingen (jag fick göra det på sjukhus efter att ha bett om det för jag var rädd) var det någon som ställde den frågan.
Svar på tråden Fler som vill bli gravida efter mf och vill följas åt?