Hej!
Är det någon som lever med en cancergen/genmutation som ökar risken för cancer kraftigt (har det själv eller i närmsta familjen)? Har precis fått besked och tycker det känns så otroligt tungt. Är orolig inför framtiden & känner mig så ensam då detta trots allt är relativt ovanligt. Har liksom ingen i min närhet som är drabbad och som verkligen kan förstå vad det innebär att leva med detta. Skulle vilja hitta fler i samma sits som kanske kan bidra med lite uppmuntran.
Oj, vad tungt besked.... hur kommer detta påverka dig i framtiden? Blir det mycket kontroller eller operationer i förebyggande syfte?
Om jag får fråga...
Kontroller 1gång/år, så det är inte särskilt betungande, värre är det med oron som man ska lära sig leva med. Det finns dock dom med samma genmutation i släkten som nu är över 70 år och aldrig blivit sjuka. Andra har insjuknat först när dom varit 80+ och då kan ju vem som helst (cancergen eller ej) få cancer. Försöker fokusera på det och tänker att det inte behöver bli värsta tänkbara scenariet - men det är såklart svårt.
Min mamma och min morfar har haft tarmcancer och min syster och jag har blivit erbjuden att kolla om vi har cancergener men vi har tackat nej. Anledningen är att vi inte vill gå och oroa oss.
Jag förstår din oro och jag hoppas att du får fortsätta vara frisk.
Min mamma och min morfar har haft tarmcancer och min syster och jag har blivit erbjuden att kolla om vi har cancergener men vi har tackat nej. Anledningen är att vi inte vill gå och oroa oss.
Jag förstår din oro och jag hoppas att du får fortsätta vara frisk.
Min bästa vän hade alla dåliga gener man kan ha för att få bröstcancer, hennes mamma hade det och hennes moster dog i det.
Hon gjorde dubbel mastektomi när tumör upptäcktes i ena bröstet, bara för att slippa oroa sig mer. Hon valde rekonstruktion med egen fettvävnad och har kommit igenom hela processen och även femårskontrollen OK, men det var en helvetesresa.
Och om min vän som oroade sig för sin fars Alzheimer hade gentestat sig lite bredare så hade han nog fått veta tidigare att han var adopterad och det inte var hans biologiska far (!).
Men det som du får om du kollar upp det är ju fler kontroller, så att du ökar din överlevnadschans. Svårt att förstå hur man kan tacka nej till det.
Jag tyckte koloskopi var helt okej som undersökning, hade gärna gjort det var tredje år om man fick det för att utesluta tarmcancer, som är en av de vanligaste.
Jag är rädd för att om jag skulle få veta att jag har cancergenen skulle jag gå omkring och vara rädd och orolig hela tiden. Nu vet jag inte och behöver inte oroa mig. Risken är annars stor att jag nog skulle tänka att jag har cancer så fort jag får ont i magen :)
Som sagt tacksam om andra med cancergen kan bidra med lite uppmuntran. Ber er att inte skriva några skräckhistorier, jag mår redan nog dåligt som det är.