Jag TÅL INTE min svärmor

Tycker mest det låter som att hon älskar sina barnbarn och kanske inte känner sig så behövd längre nu när hennes barn är vuxna. Om du tänker Efter, är det hon gör verkligen några problem egentligen? Eller väljer du att tolka saker negativt utan att det behöver vara det?

Låter som att din plan är bra:
* Träffa sällan eller aldrig, det är bättre att hon och sonen har en bra relation än att du ska vara en kil mellan dem
* Strunta i hennes kommentarer, det är säkert så att hon känner sig ensam och obetydlig i sina barns liv och letar desperat efter något som påminner om när barnen var små och hon var mamman = viktigast i deras liv

Hur ska du hantera henne? Inte alls!
Låt henne hålla på. Var neutral och artig. Tävla inte med henne, låt henne "vinna" som man gör med småbarn och de som inte förstår bättre.

Passa på att ta en promenad om det blir långdraget, skyll på något tex: "sen jag fick barn har jag lite problem med ryggen, så jag ska helst inte sitta ner för länge utan ta promenader med jämna mellanrum" = du får 30 min ensamtid med jämna mellanrum då du kan samla kraft för att orka vara neutral och förstående ett tag till.
Invig din make i planen eller säg något annat till honom om han inte kommer kunna hålla masken tex att du vill få upp konditionen mer genom att gå 10 000 steg per dag eller att du börjat få trötthetskänslor i ländryggen och ska testa att gå kortare promenader dagligen för att se om det hjälper.

Ja, det låter som du överreagerar.

En del kvinnor blir tyvärr lite knäppa när de får barnbarn. Det blir ju liksom som att deras barn tar ännu ett kliv ifrån dem när de får som egna familj och de får svårt att hantera det.

Tycker du ska hålla på dina gränser för vad du känner är ok, markera om hon är för jobbig osv. Men jag tror du får acceptera att hon inte kommer att förändras. Så träffas inte så ofta om du inte orkar och försök tänk att hon inte rår för att hon är sån, då tycker iaf jag att det är lite enklare att stå ut med det.

Hon låter som en vanlig mormor eller farmor tycker jag. De flesta är väl så där? Inget att gå i taket över enligt min mening

Tack för tips! Ytterst svårt att vara neutral och artig kan jag säga.

Tack för bra svar! Tycker det är svårt att markera utan att upplevas som otrevlig. Kokar inombords istället och det är ju inte bra. Ska försöka tänka så som du säger och se om det blir lättare att stå ut med henne!

Tycker du överreagerar något ofantligt.

Jag tycker du överdriver en del, men antagligen har det gått så långt att minsta grej gör dig jätteirriterad vilket jag kan förstå. Försök ta ett steg tillbaka och slappna av lite.

Att hon påpekar ögonfärg och likhet är väll inget att bry sig om? Hon vet ju hur sina barn såg ut när de var små och tycker väll att det är lite mysigt att prata om det. Det betyder ju inte att barnet inte kan va lik dig.

Att barnet är varm/ kallt, asså visst kan det vara irriterade men herregud, hon vill barnets bästa. Säg bestämt att det är bra som det är punkt.

Ja men precis, så är det. Minsta grej gör mig irriterad, det kan inte hjälpas.

Nej jag vet det med ögonfärgen är ju verkligen skitsamma egentligen och jag hade inte reagerat om hon sagt det någon gång sådär, men nu är det 10 ggr på en timme och då blir det bara löjligt. Hon kan tillomed dra referenser till sig själv ibland haha. Och typ om vårt barn gör en sak så är det för att hens pappa gjorde så när han var liten, det är aldrig för att jag gjorde eller var på ett visst sätt. Det blir komiskt för det blir så självklart att hon inte gillar mig.