3,5 år, pedagoger pratar illa om mitt barn

Usel attityd! Oavsett så ska man som pedagog ha en trevlig ton. Prata med rektorn.

Usla attityder

Även om pedagoger skulle nog tycka det så kan dem hålla det för sig själva.

Barn är ju olika.

Boka tid med rektorn ( ja nu kanske - deras digitala videosamtal)

Säg Vad du tycker och tänker skriv ner datum, namn på pedagogerna, vad som sägs så du kommer ihåg för din skull. Hjälps inte det blir det inge förändringar.

Kontakta Skolinspektionen. Dem tar nog också dagis.?

Jag hade nog bett om ett möte (går ju även över telefon mtp corona) för att prata närmre, utan barnet närvarande.

För om hon är i närheten när de säger detta (som ju barn ofta är när vid hämtning) är det ju inte så bra, särskilt inte om hon är "känslig".

Treåringar som bryter ihop när de inte får som de vill, eller har svårt att dela med sig, är ju knappast ovanligt. Men då är frågan 1) om det är ett problem (och alltså inte bara vanliga utvecklingen), 2) hur de hanterar detta och 3) fortfarande inte tar det inför barnet (eller med dig om det inte hänt nåt ovanligt/kräver något av dig).

Några kommentarer om barnets personlighet, åtminstone negativa, tycker jag inte man ska behöva ta om det inte kräver nån insats.

Hej Ts. Nej så där ska det inte vara, förstår att du tycker det är jobbigt. Men jag tycker du ska börja hämta igen och börja ställa lite motfrågor till pedagogerna. Tex så fråga "Hur jobbar ni med detta på förskolan? Vad gör ni för att hon ska få stöd och hjälp i det sociala samspelet med de andra? Ifrågasätt även vad deras syfte är med att lyfta detta hela tiden. Säg ifrån att du är medveten om eftersom de tar upp det ständigt och vad de tänker att du ska göra.

På vår förskola har jag aldrig hört något liknande. Om någon av förskollärarna lämnar över barnen, så kan de ta upp ändringar av tider och mer praktiska saker. De kan också nämna om det varit någon särskild aktivitet under dagen. I övrigt - och det gäller all personal; barnskötare och vikarier - så svarar vi på föräldrarnas frågor. Om barnet ätit bra t ex. Viktiga händelser tas också upp förstås. Om barnet ramlat och fått en bula eller om barnet bitit någon eller blivit biten själv.

På vår förskola får vi veta om (åtminstone ena) varit ovanligt stökig/det blivit en konflikt (mest ur perspektivet "så ni vet om han säger nåt hemma" och ev lite kort om vad de gjort under dagen. Saker som sägs om deras personlighet vid lämning/hämtning är bara positivt.

Hos dottern som kan ha sina sammanbrott, visserligen mest hemma, heter det snarare att det är bra att vara envis, och för sonen "han håller på att lära sig lekens regler". Alltså sånt som ligger i normala utvecklingsfaser.

Pedagogerna säger detta inför barnet. Jag kan ibland prata engelska, för att jag är rädd att hon hör. Jag har varit upprörd över att min dotter kommer hem och säger att hon blir kallad tjockis av andra barn och att hon inte kan ha vissa kläder pga barn säger att de är fula. Har pratat med pedagogerna och frågat vad de gör åt att barnen pratar såhär med varann. Har då fått till svar att ?de går inte att hålla för munnen på barnen, de kan säga ännu värre saker? ???? Känns hopplöst.

Eeh... Nu blev jag nästan mållös.

Finns det äldre dagisbarn där också?

I vårat gamla var det i olika grupper för dem som ska börja i skolan, det var uppdelat. Och ofta träffades dem på rasterna. Har ni så också?

Tänkte en 3.5 åring uttrycker "att man inte kan ha andra kläder?" har du hört det själv? Vad säger din dotter?med sina egna ord.?

Usch vad jobbigt. Vet du vad? Jag tycket att du ska boka ett videosamtal med rektorn. Blir det inte bättre anmäl dagiset 's personal.

Hon går med barn som är äldre. Barnen på hennes avdelning är mellan 3-5 år. Det finns även äldre barn, och alla är ute på gården och leker. Dottern tog upp det direkt när jag kom häromdagen, att hon blev kallad tjockis. Då tog jag det direkt med pedagogen, som sa att det inte går att hålla för munnen på barnen.

Jag frågade en pedagog hur barnen pratar med varandra. Sa vad min dotter sagt hemma om sina kläder, varav hon sa ?ja, de kan säga ännu värre saker till varandra?...

Hon säger tex ?Elsa sa att den där klänningen inte var fin, vill inte ha den på mig?

Det är fruktansvärt sorgligt att små barn både kritiserar klädsel och framförallt blir kallade/kallar varandra tjocka, nedsättande. Tyvärr är det nog inte helt ovanligt.

MEN då måste ju förskolan ha en plan för hur de hanterar det! Här hade det låtit ungefär "vi pratar mycket om hur man bemöter varandra, hur man är en bra kompis. Vi läser kompisböcker och arbetar med gruppförstärkande lekar. Vi pratar om att alla kroppar är bra och att man har på sig det man vill." (på ett ungefär, jag jobbar inte där utan är "bara" förälder.

Var det ordinarie personal som du pratade med?

Åh, hade jag varit du skulle jag säga till på skarpen. Man uttrycker sig inte vad som helst. Som pedagog eller som förälder. Man ska gå på dagis och skola antal år.

Men när ngt går för långt ska man försöka säga ifrån. Man man spela in ljud som du kan ha för dig självt vid hämtning om du behöver göra en Skolinspektion's anmälan. Dom vill ha så mkt underlag som möjligt. Först gå till rektorn. Ha gärna inspelning. ( jag tror att man får spela in samtal och speciellt när man vill göra ngt åt saken. Tänker jag.)

Precis det svar jag trodde jag skulle få när jag tog upp detta, det du skriver. Men det blev helt annat. Det var ordinarie personal. Den mest erfarna, jag pratade med. Just nu är det kaotiskt på avdelningen då två ordinarie är sjukskrivna av olika orsaker så nu finns bara en ordinarie kvar och det verkar ansträngt. Jag vet att en annan förälder pratat med rektorn, och rektorn tycker inte att de finns några problem.

Jag är rädd att ta upp saker med rektorn av anledningen att min dotter ska bli sämre behandlad av pedagogerna..

Jag hade bytt förskolan. Om dem tycker att det finns ett problem med barnets beteende, så skulla dem försöka att tillsammans reda ut varför barnet gör såhär och hur man kan hjälpa henne. Vad dem gör är nog bara att klaga på din dotter utan någon poäng. Inte heller verkar dem tycker om din dotter.

Dem ska göra sitt jobb så är det bara. Är det dåligt dagis (personal) så är det oftast dålig chef.

Det fanns en kille på vårat gamla dagis han tvingade en kamrat äta mask under sin rast. Han var en triggare, satt igång barn och utsatte vissa barn för extrema dåliga påhitt. Och fuffens,dumheter, kränkningar.

Idag är han fortfarande kaxig, manipulerar fortfarande och föräldrarna helt lost i huvudet. Mot mina barn vågade han inte för mina barn är rappa i munnen. Har sagt många ggr under åren, att vara kaxig, stå på er, det man rätt till sålänge man är en bra kompis. När ngn är dum försvara er med svar på tal. Börja aldrig kaxa, stöddiga mm. Skinn på näsan brukar jag säga. Då vinner ni inte situationen. Man måste känna och veta vad som är rätt och fel. Mina barn är mkt äldre än ditt.

Tyvärr måste jag säga att barn blir inte snällare större dem blur större problem får man. Tjejer brukar vara jäkligt elaka. Grupperingar etc..

Så jag förstår dig. I denna, situation. Kvinnodominerade arbetsplats. Det brukar vara så. Mkt snack lite gjort.

Upplever exakt samma sak på vår förskola. Har en son på 4 år och jag får ångest vid varje hämtning numera, det är som att de måste lyfta något negativt varenda gång. Det är väl klart att man ska belysa mindre bra beteenden, men att jag 3-4 gånger i veckan får höra att min pojke ?varit sur, inte lyssnat, varit bråkig,? är så förbannat ledsamt. Vi pratar ständigt om vikten att vara snäll, aldrig slåss, lyssna osv.. Hemma är han otroligt kärleksfull, vill alltid kramas, berättar att han älskar oss osv. Sen har han självklart stunder då han ignorerar, bli arg osv - jag tycker inte att det är särskilt annärkningsvärt, speciellt inte för en 4-åring. Jag vet inte hur jag ska göra för att påverka hans ?beteende? på förskolan när vi inte är närvarande. Hade utvecklingssamtal för ett par veckor sedan, jag grät så otroligt hela dagen när jag åkte därifrån, det bestod utav 1h negativt prat om min pojke. T o m de egenskaper jag upplever som positiva vinklades till något negativt. Jag var i total chock och förmådde mig inte att säga ifrån eller ifrågasätta.

Fullständigt oacceptabelt!

Hur har det gått, ts?