• Anonym (TS)
    Mon 12 Apr 2021 17:03
    1958 visningar
    15 svar
    15
    1958

    Berätta om din lyckliga separation, snälla!

    Jag blir för varje dag mer och mer säker på att jag behöver lämna min sambo, men det är så svårt! Det är stort, jobbigt och skrämmande.

    Vi har 2 barn under 7 år tillsammans och de är största anledningen till både att lämna och att stanna.

    Jag skulle behöva höra positiva erfarenheter. Själva separationen behöver såklart inte varit enkel och "lycklig" men att det blev bra sen, det behöver jag höra.

  • Svar på tråden Berätta om din lyckliga separation, snälla!
  • Anonym (?)
    Mon 12 Apr 2021 17:07
    #1

    Men varför behöver du lämna? Är han elak mot barnen eftersom de är en av orsakerna till varför du behöver lämna? I sådana fall måste du anmäla honom!

    Att de är en av anledningarna till att du stannar kan jag förstå.

  • Mon 12 Apr 2021 17:35
    #2

    Jag och mitt ex separerade som hyfsat goda vänner. Vi kom knappt överens om någonting i förhållandet tillslut, men när vi slapp vardagstjatet så kunde vi ha en vänskapsrelation. Vi har en dotter tillsammans och samarbetet funkar till 95% mycket bra. JAG mår otroligt mycket bättre som singel med barn, där jag fullt ut kan vara mig själv och fokusera på dottern, utan att irritera mig på vad någon annan gör eller inte gör.

    Även mina föräldrar har en god relation, det är ca 15 år sedan de skiljde sig. De umgås otvingat med varandra och den andres nya respektive, framför allt när barnen är med, men även utan oss närvarande ibland på tex födelsedagar.

  • Mon 12 Apr 2021 17:54
    #3

    Mina barn var visserligen 16, 10 och 8 när jag bestämde mig att separera, men jag har aldrig ångrat det. Inte en sekund. Trots att det inte hände något dramatiskt. Men jag mådde inte alls bra i relation, det var helt fel man för mig. Och han var egentligen inte relationsduglig heller och har numera ingen relation. Jag har däremot hittat rätt man och har en lycklig relation. 

    Barnen har klarat det ganska bra. Visserligen ställde exet till det lite, men jag ignorerade allt trams och så småningom kunde vi även kommunicera runt barnen (i början fick jag göra det via email).

  • Anonym (Lotta­)
    Mon 12 Apr 2021 18:08
    #4

    Mina föräldrar skiljde sig när jag var 10 år och det var en odramatisk skilsmässa. Pappa flyttade bara några kvarter bort så jag och min bror kunde gå till vem vi ville. Vi hade egna rum hos både mamma och pappa. Ingen av mina föräldrar har någonsin baktalat sitt ex. När de senare träffade nya partners så var det heller inget drama.

    Själv har jag inte gått igenom någon skilsmässa men min bror och hans fru skiljdes när de hade tre barn under 8 år... svägerskan träffade en annan man.

    Inte heller där blev det uppslitande. De löste det så att barnen bodde kvar i huset och svägerskan och brorsan bodde varannan vecka hos barnen i huset.

    De tyckte båda att barnen var för små för att flytta fram och tillbaka varannan vecka.

    Min brorsa säger att han hade våra föräldrars odramatiskta skilsmässa att tacka för mycket. Att man kan dela på sig på ett bra sätt.

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 12 Apr 2021 18:25
    #5
    Anonym (?) skrev 2021-04-12 17:07:57 följande:

    Men varför behöver du lämna? Är han elak mot barnen eftersom de är en av orsakerna till varför du behöver lämna? I sådana fall måste du anmäla honom!

    Att de är en av anledningarna till att du stannar kan jag förstå.


    Nej, han är absolut inte elak mot barnen. Men vi bråkar konstant. Varje dag. Respekten har försvunnit, främst från hans sida så han kan kalla mig idiot, dum i huvudet, värdelös, nolla o.s.v - framför barnen. Jag vill inte att de ska behöva växa upp så. Så de tror att det är så en relation ska vara.

    Och det innebär såklart stress för mina små barn att ha föräldrar som alltid är arga på varandra.
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 12 Apr 2021 18:27
    #6
    Cizi skrev 2021-04-12 17:35:26 följande:

    Jag och mitt ex separerade som hyfsat goda vänner. Vi kom knappt överens om någonting i förhållandet tillslut, men när vi slapp vardagstjatet så kunde vi ha en vänskapsrelation. Vi har en dotter tillsammans och samarbetet funkar till 95% mycket bra. JAG mår otroligt mycket bättre som singel med barn, där jag fullt ut kan vara mig själv och fokusera på dottern, utan att irritera mig på vad någon annan gör eller inte gör.

    Även mina föräldrar har en god relation, det är ca 15 år sedan de skiljde sig. De umgås otvingat med varandra och den andres nya respektive, framför allt när barnen är med, men även utan oss närvarande ibland på tex födelsedagar.


    Har så svårt att se att vi skulle kunna ha en vänskapsrelation. Han är tyvärr väldigt barnslig och kommer med största sannolikhet göra allt för att försvåra ett samarbete.
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Mon 12 Apr 2021 23:13
    #7

    Fler lyckliga historier?

  • Anonym (Knöli­gt i början­.)
    Mon 12 Apr 2021 23:44
    #8

    Jag och min sambo. Separerade hade en 2,5 åring. Jag flyttade några kvarter bort.

    Vi firar jul och högtider ihop. Jag har haft andra och hon många andra.

    Vi var färdiga med varandra och hade väldigt olika uppfattningar om saker. Hon försökte styra lite även hos mig i början, men jag satte ned foten ordentligt.

    Första året var det väl lite polarisering men det är ju ingenting emot de bråken vi hade haft om vi stannat kvar i förhållandet.

    Idag är vi typ kompisar, snackar förhållanden och familj.

    Man ska ta det lugnt och man ska fasiken ha det bra i livet. Vår son är jätteglad och fin.

  • Tue 13 Apr 2021 02:12
    #9
    Anonym (TS) skrev 2021-04-12 18:25:59 följande:

    Nej, han är absolut inte elak mot barnen. Men vi bråkar konstant. Varje dag. Respekten har försvunnit, främst från hans sida så han kan kalla mig idiot, dum i huvudet, värdelös, nolla o.s.v - framför barnen. Jag vill inte att de ska behöva växa upp så. Så de tror att det är så en relation ska vara.

    Och det innebär såklart stress för mina små barn att ha föräldrar som alltid är arga på varandra.


    I den mån det finns lyckliga separationer handlar det i så fall om par som växt ifrån varandra och delar på sig som vänner. Som du beskriver din sambo låter det tyvärr inte som att det kommer hända för er. Om du väljer att lämna vilket du borde göra asap om det är så illa som det låter så skulle jag nog rekommendera att du kontaktar någon opartisk medlare, typ familjerätten eller liknande, redan från början för att hjälpa till med att lösa vårdnad och samarbete kring barnen. På så sätt kan du kanske lindra den påverkan separationen kommer få på barnen.
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Tue 13 Apr 2021 05:21
    #10
    LillaTjockaBertil skrev 2021-04-13 02:12:15 följande:

    I den mån det finns lyckliga separationer handlar det i så fall om par som växt ifrån varandra och delar på sig som vänner. Som du beskriver din sambo låter det tyvärr inte som att det kommer hända för er. Om du väljer att lämna vilket du borde göra asap om det är så illa som det låter så skulle jag nog rekommendera att du kontaktar någon opartisk medlare, typ familjerätten eller liknande, redan från början för att hjälpa till med att lösa vårdnad och samarbete kring barnen. På så sätt kan du kanske lindra den påverkan separationen kommer få på barnen.


    Jag formulerade mig fel när jag skrev ts. Jag ville mer höra av dem där det blev bra sen. Där de blev lyckliga efter separationen. Inte de som skiljdes som vänner för det kommer vi aldrig göra.
  • Tue 13 Apr 2021 09:04
    #11
    Anonym (TS) skrev 2021-04-12 18:25:59 följande:
    Nej, han är absolut inte elak mot barnen. Men vi bråkar konstant. Varje dag. Respekten har försvunnit, främst från hans sida så han kan kalla mig idiot, dum i huvudet, värdelös, nolla o.s.v - framför barnen. Jag vill inte att de ska behöva växa upp så. Så de tror att det är så en relation ska vara.

    Och det innebär såklart stress för mina små barn att ha föräldrar som alltid är arga på varandra.
    Ni behöver väl inte bråka framför barnen! Det kan man undvika, oavsett. 
    Där är det verkligen viktigt att inte barnen får det som exempel för senare relationer.

    Jag märkte att mina barn reagerade positivt när jag hade en kärleksfull relation igen. Det var helt enkelt bra stämning hemma och de satt oftare och tittade på TV med oss, eller annat, medans de tidigare höll sig borta oftare när det inte var bra stämning med exet. 
  • Anonym (Separ­erad)
    Sat 1 May 2021 19:18
    #12

    Hej!!

    Jag separerade från mina barns pappa för fyra år sedan. Aldrig varit lyckligare!!

    Visst var det jobbigt till en början trots att jag visste att det var rätt beslut, men mer och mer började jag känna mig levande igen!! Något jag inte kände tillsammans med honom. Barnen tyckte också att det var jobbigt till en början men de kom snart in i varannan vecka livet.

    Jag har fått så många nya perspektiv på livet efter separationen och är, hur löjligt det än på låta, glad att jag har den här livserfarenheten med mig.

  • Anonym (Glad)
    Mon 10 May 2021 19:38
    #13

    Jag och min man skildes utan några större åthävor. Det var jag som ville skiljas  då vi mer var som vänner i slutet. Vi bråkade inte men jag funderade om livet verkligen skulle vara såhär, skulle man inte ha passion eller längtan. Vi hade inga barn så det var inget som vi behövde tjafsa om heller. Nu några år senare är han en mycket god vän till både min nya make och även hans barn och finns naturligt i våra liv. Han är en fantastisk människa och en god vän och jag hoppas att vi kommer vara vänner i många många år framöver. 

  • Mon 10 May 2021 21:56
    #14

    Var tillsammans med exet i 7 år. Förhållandet blev bara mer och mer destruktivt och vi tappade respekten för varandra. Kunde vara riktigt elaka mot varandra trots att vi egentligen älskade varandra, det var bara det att kärleken inte längre var av romantisk typ. Vi blev eniga om att gå isär och bägge blev mycket lyckligare som personer. Nu som vi inte går runt och är irriterade på varandra var endaste dag så har vi fått en fin vänskap.

  • Anonym (Låt det gå)
    Mon 10 May 2021 22:03
    #15
    Anonym (TS) skrev 2021-04-12 18:25:59 följande:

    Nej, han är absolut inte elak mot barnen. Men vi bråkar konstant. Varje dag. Respekten har försvunnit, främst från hans sida så han kan kalla mig idiot, dum i huvudet, värdelös, nolla o.s.v - framför barnen. Jag vill inte att de ska behöva växa upp så. Så de tror att det är så en relation ska vara.

    Och det innebär såklart stress för mina små barn att ha föräldrar som alltid är arga på varandra.


    Tyvärr låter som ditt bästa och barnens bästa att separera.När respekten är borta så är det förstörd.Du ska inte behöva lyssna på sånt och barnen ska slippa detta.
Svar på tråden Berätta om din lyckliga separation, snälla!