• Fri 16 Apr 2021 11:12
    5039 visningar
    94 svar
    94
    5039

    Jag bjöd alla i byn på kräftskiva och ingen kom

    Hej!

    Jag vänder mig till Familjeliv för jag känner mig allmänt nedstämd och ledsen och har varit detta sedan i september förra året i samband med en kräftskiva jag försökte anordna efter att få fått tips från en nära vän.

    Det är nämligen så att jag har flyttat in i mitt nuvarande samhälle ute på landet och det gjorde jag år 2019 när jag separerade från min dåvarande fru. Jag lider av Asperger (högfungerande autism) och detta gör att jag ogillar att umgås och socialisera med främmande folk. Detta har skapat enorma problem i mitt liv som ingen riktigt förstår eller tar på allvar. Jag gillar t.ex. hundar mer och hälsar alltid på alla hundar. Människor har jag undvikit maximalt (verkligen) och det har tagit sitt pris vilket Ni ska få höra om nedan. Det finns ju oskrivna sociala koder i samhället.. Det vore ju idiotiskt att tro något annat - som jag har de facto har gjort.

    Jag ska komma till sak här strax för jag har insett att det bevisligen är så att andra människor verkligen måste avsky min persona.

    Detta beror på mina sociala problem - eller rättare sagt min (a)-sociala avvikelse. Jag har svårt att le när jag möter andra människor här där jag bor. Jag har hört säkert 50 gånger varför jag "ser så sur ut", fast det är jag inte. Jag går ofta i bekväma kläder och faktiskt samma kläder därtill så mycket det går.

    Jag undviker folk in i det minsta och går t.ex. bara ut till min brevlåda när det är mörkt så jag slipper prata med någon om vädret eller något annat oviktigt - eller i värsta fall - var jag anser för privat/opassande. Jag låtsas alltid vara på språng inne i affärer utifall någon försöker få kontakt med mig. Särskilt kvinnor gör mig nervös och jag förstår dem oftast inte eller hur dem tänker. Jag har inte förstått när kvinnor har stött på mig och mina vänner (2 st) har skrattat åt att jag fungerar som jag gör. Jag tolkar allting abstrakt (ordagrant) och förstår inte sociala uttryck eller undertoner.

    Jag har alltid varit ensam i mina egna aktiviteter och intressen och många har påpekat hur jag kan välja att lägga tid på så "meningslösa saker" som t.ex. när jag satt med ett stort teleskop på kvällarna och tittade på stjärnhimlen i min ensamhet. Jag har suttit vid datorn i 28 år numera och programmerat och hållt på, det har väl "kostat" en hel del socialt. Jag spelade biljard förut men min dåvarande fru och jag kom ofta ihop oss om detta eftersom jag fokuserade 100% på det och minimalt på något annat just då, för det intresserar mig inte just då. Jag lever ett liv i "kapitel av intressen".

    Det låter kanske hemskt men jag förstår inte vad jag får ut av att prata med främlingar om vardagsinslag? Vädret, hur grön deras gräsmatta är, vilken bil dem har, etc.

    Nu till saken.. Min ena vän Fabian rekommenderade mig att ta itu med detta i september år 2020. Han sa "Petrus du måste vara mer välkomnande.. visa att du släpper in andra människor i ditt 'space'". Jag tvekade några dagar sen lyckades han övertyga mig att anordna en kräftskiva och bjuda in ett 25-30-tal personer i byn. Jag tänkte att det här borde jag ju kunna om jag dricker lite alkohol före så kan jag "låtsas" vid kräftskivan att jag är mer intresserad av grannarna än vad jag faktiskt är. Så frågar jag helt enkelt sådant som jag hört människor fråga andra. Jag tänkte att nu kommer det stora genombrottet här. Nu har jag min chans att få en identitet i samhället och kunna se mig själv i spegeln och le.

    Jag skrev därför till slut ut ett A4 med en inbjudan och la i ca 25 st brevlådor här i byn när det var mörkt ute.

    Väl, dagen D kom för kräftskivan. Detta var den 28e september och den minns jag aldrig. För så j* förnedrad (av mig själv) har jag aldrig känt mig. Jag hade gjort i ordning ett långbord med vacker duk med kräftor på utomhus, kräfthattar och  och åkt till IKEA och köpt stolar till alla som jag ställt upp. Jag ställde även fram lite olika snacks och läsk samt alkohol till de vuxna utifall barn skulle komma. Jag frågade hela tiden Fabian vad som var rätt och fel eller lagom. Han jobbar med människor nämligen medan jag jobbar med datorer, så han borde veta bäst tänkte jag.

    Sen blev klockan18.00 och det var tiden jag bestämt. Jag hade då druckit en halv flaska vin och var "välkomnande klädd" med skjorta och en kräfthatt på huvudet.

    Jag såg ett par komma gåendes och jag vinkade men dem gick vidare.
    Men.. Ingen kom. Inte en enda människa dök upp. Jag fick ett enstaka sms från ett äldre par att dem hade behövt åka iväg akut till en släkting. Så där satt jag ensam vid bordet och när jag insåg runt kl 19.30 (minns inte exakt tid) så bröt jag ihop.

    Jag tänkte att jag har ju fötts med ett permanent fel som gjort att jag inte är kompatibel ens att prata med någon i min by och TRIVAS med det. Jag dukade av medan jag grät och gick in och drack upp alkoholen. Jag ringde upp min andra nära vän Martin och sa att det nog är dags att flytta igen för jag har ju förstört allt för mig själv här ute på landet nu. Men jag var även förbannad i samtalet minns jag för jag kan inte fatta hur INGEN kom. Det var som om folk suttit o tänkte hemma hos sig "ja du Bronnet älskling den där typen som säkert suttit inne och är sur jämt kan vi knappast gå hem till". Alltså som om jag vore en j* brottsling? Jag känner hur pulsen går upp när jag skriver om det här och nu. Jag vet inte ens vem jag blir förbannad på faktiskt.. Fabian? Mig? Byn? Inbjudan?

    Finns det någon chans tror Ni för mig att försöka få ett bättre rykte här i byn? Kan jag bli socialt accepterad eller är det för sent nu när jag gjort bort mig något så kopiöst? Jag kan ju knappast be om att få gå och klippa andras gräsmattor precis för att bli accepterad nu, det vore ju "awkward" som ungdomarna säger. Det finns t.ex. en kyrka en bit bort, kanske jag kan börja gå dit och försöka passa in och därigenom kunna börja prata?

    Bara för att visa att det var en vänlig inbjudan så laddar jag upp bild på den så att Ni kan se.

    Inte för att låta vidskeplig men för övrigt så har faktiskt aldrig Jorden känts som mitt riktiga hem. Jag menar inte att det är synd om mig i sammanhanget, det bara är så. När jag satt med teleskopet förr (som jag fick sälja pga bodelningen) så kände jag mig hemma. Jag tänker alltid på mig själv när jag hör "I'm An Englishman in New York" av Sting.

    Familjeliv tack för att Ni finns! Mina vänner Martin och Fabian vet jag inte om jag kan lita på därför vänder jag mig till Er. Jag har misstänkt att dem kan ha drivit med mig angående kräftskivan bara för att göra mig till åtlöje. Bara för att dem skulle ha något att skratta åt. För mig var det ett personligt helvete, på ren svenska.

    Alla tips emottages varmt. Jag vet att det kan vara svårt med tips dock då jag besvisligen är en svår person/outsider.

    Tack!

    Vänligen
    Petrus
  • Svar på tråden Jag bjöd alla i byn på kräftskiva och ingen kom
  • Anonym (.)
    Sat 17 Apr 2021 19:27
    #72
    mari123 skrev 2021-04-17 17:45:05 följande:
    WHAT? Har svensken blivit mer rasistisk? Är det därför ingen kom på TS kräftskiva? Är TS inte svensk? 
    Vad sägs om att läsa tråden?
  • Anonym (S)
    Sat 17 Apr 2021 20:30
    #73

    Jag tänker rent spontant att det är ju en pandemi. 25-30 pers var väl inte ens tillåtet i sep? Jag hade aldrig gått till en främmande person i dessa tider och alla jag känner har mest suttit hemma el träffat några enstaka ute för inte riskera att bli smittad el smitta någon!

    Förstår att det kändes snopet och förjävligt när du väl tog tag i saken och bli lite mer social. Kanske börja lite mer smått. Följa med Fabian å din andra vän på någon fest el krogen å mingla lite (efter pandemin). Lycka till!

  • Anonym (men varför­?)
    Sat 17 Apr 2021 20:59
    #74

    Kanske lite underligt att bjuda in till stor fest ett pandemiår, tänker jag?

    Alla våra årliga fester var liksom inställda hela förra året så det är inte troligt att jag hade gått på något som en vilt främmande person ställer till med då.

  • Sat 17 Apr 2021 21:22
    #75

    Bott i en grotta uppe vid Kebnekaise under de senaste 1,5 åren? Googla Covid-19, så faller en hel bitar på plats......

  • Anonym (Om)
    Sat 17 Apr 2021 22:22
    #76

    Att ingen kom kan ju ha med covid-19 att göra. Sen tänkte jag på en annan sak. Du måste kanske träna lite på ditt beteende mot människor? Träna på att le åt, titta på och tilltala människor. Det vore en bra start att hämta posten på dagtid. Då kan du råka träffa någon. Då ler du och säger hej. Mer måste det inte vara. 

  • Anonym (y)
    Sat 17 Apr 2021 23:02
    #77
    +1

    Att skapa relationer i en (svensk) by är inte det lättaste. Det sades i "min" by att det tar 3 generationer (75 år) innan man är till fullo integrerad i byn. 
    Att skicka ut inbjudningar till alla i byn var modigt gjort och en lite "sticka-ut-hakan" gest. Jag gillar det för det "ruskar" om lite men kanske sämre för dig som behöver börja försiktigt och med ett fåtal från byn. Dessutom drar du igång mitt i en pandemi. DET är att be om en smäll på hakan. Så var inte så nedslagen för detta. Det var läge för ett misslyckande men den som inte försöker kommer heller aldrig att lyckas.
    Rekommendation? Ta dagspromenader genom byn. Stanna utanför staketet, på vägen, och hälsa på nån granne. Prata väder och gräsklippning under nån minut eller två. Gå sen vidare. Gör så i 60 år....nejdå. Skojjar. Men fortsätt så och sen kanske du blir bjuden på kaffe i trädgården. De du pratar med blir din "PR-byrå". 
    Om du har svårt för folk så lär du göra nåt åt det. Du behöver inte älska andra och vara supersocial.


    En fråga; Dina två vänner. Känner du dig obekväm med dem också? Du för i förlängningen kunna utöka skaran "nära kontakter".

  • Anonym (....)
    Sat 17 Apr 2021 23:48
    #78
    mari123 skrev 2021-04-16 18:08:08 följande:

    "Bjuda på en öl över staketet"? Skulle jag aldrig göra. Grannar har man en YTTERST avmätt hållning till i min värld! Artig och respektfull, hälsa och se trevlig ut......men umgås!? NEJ!


    Stackars dina grannar som har en så otrevlig tant bredvid sig.
  • Anonym (....)
    Sat 17 Apr 2021 23:49
    #79
    mari123 skrev 2021-04-17 06:20:47 följande:

    Nja "dömer" vet jag inte. Jag bara konstaterar att familjen STOR återigen äter korv på min bekostnad. Jag är ju med och betalar! Det blir väldigt lite städat och väldigt mycket KORV är min känsla.


    Och du själv struntar i att bidra till städningen?
  • Anonym (Mer än en diagno­s)
    Sun 18 Apr 2021 01:32
    #80
    Anonym (Nn) skrev 2021-04-17 07:22:24 följande:
    Nej du blir inte utesluten för att den så kallade ?standard-svensken? är funkofobisk. Du blir utesluten för att du väljer att inte följa de sociala koderna när du är mycket väl medveten om vad som behövs för att skapa en kontakt. Det är ingen som vet om att du har Aspergers när du flyttat till ett nytt ställe och kan därmed inte vara funkofobiska och utesluta dig på grund av det. Men anpassar du dig inte det minsta för att passa in i den sociala strukturen, som jag skrev om innan, så är det klart att det blir svårt. Folk är inte heller funkofobiska för att de inte umgås med dig, alla har rätt att umgås med vem de vill (sålänge den andre vill såklart).
    Jag verkar helt klart ha missbedömt dig iaf, så felfri är jag inte och har aldrig utgett mig för att vara, men frågan är hur det står till med din läsförståelse? Jag är inte ts och flyttar inte runt till nya ställen, ja faktiskt är allt du skriver här helt fel.

    Vilken rappakalja hela ditt inlägg är.
  • Anonym (Mer än en diagno­s)
    Sun 18 Apr 2021 01:40
    #81
    Anonym (N) skrev 2021-04-17 16:05:46 följande:
    Testa att inte berätta att du har aspergers då. Du har ju ingen skyldighet att upplysa nya bekantskaper om det och om din teori stämmer bör de då behandla dig som vem som helst. Själv gissar jag på att det finns andra anledningar.
    Det enda du vet om mig är de få meningarna jag skrev, och ändå antar du att det jag skrev inte stämmer, just för att jag har aspergers. Vilket är precis min poäng.
Svar på tråden Jag bjöd alla i byn på kräftskiva och ingen kom