• Anonym (Hjälp­)
    Sat 17 Apr 2021 15:40
    2195 visningar
    94 svar
    94
    2195

    Abort eller behålla?

    Hej! Syftet med denna tråd känns något oklar, jag behöver väl få lite annat perspektiv och kanske råd vad andra hade gjort i denna situationen?

    Jag är 19 år och tar snart studenten, har under sommaren lyckats få sommarjobb och kommer jobba heltid, har ett seriöst förhållande sen 4 år tillbaka. Vi har precis fått reda på att jag är gravid, plussade för några veckor sedan och ska på vul om en vecka för att bestämma hur många veckor jag är i. I början var vi stensäkra på vad vi ville - behålla. Men nu känns det inte så himla självklart längre.

    Alla tankar om framtiden, utbildning, jobb och ekonomi dök upp och det har snarare blivit ett ångestmoment. Vi har ingen lägenhet (bor hemma), vi KANSKE kan få en etta i sommar, men det är inte säkert. Jag har som sagt jobb över sommaren och killen har anställning tills nästa år efter det vet vi inte om han blir förlängd. Vi har aldrig bott ensamma tillsammans, aldrig vart ute och rest och ingen av oss har börjat med någon högre utbildning. Är det något man kommer ångra? Är det bättre att göra abort för att utbilda sig och hinna få en säkrare ekonomisk grund och hinna njuta av att vara själva? Är så osäker på vad jag vill göra, ena sekunden vill jag behålla och tänker ?allt löser sig? och andra får jag panik och tänker på abort. Men det känns i för sig inte heller helt ok.

    Vet inte riktigt vad jag vill med denna tråd, kanske ha nån att bolla tankarna med gällande detta :(

  • Svar på tråden Abort eller behålla?
  • Anonym (Lisa)
    Sat 17 Apr 2021 17:27
    #1
    +2
    Anonym (Hjälp) skrev 2021-04-17 15:40:57 följande:

    Hej! Syftet med denna tråd känns något oklar, jag behöver väl få lite annat perspektiv och kanske råd vad andra hade gjort i denna situationen?

    Jag är 19 år och tar snart studenten, har under sommaren lyckats få sommarjobb och kommer jobba heltid, har ett seriöst förhållande sen 4 år tillbaka. Vi har precis fått reda på att jag är gravid, plussade för några veckor sedan och ska på vul om en vecka för att bestämma hur många veckor jag är i. I början var vi stensäkra på vad vi ville - behålla. Men nu känns det inte så himla självklart längre.

    Alla tankar om framtiden, utbildning, jobb och ekonomi dök upp och det har snarare blivit ett ångestmoment. Vi har ingen lägenhet (bor hemma), vi KANSKE kan få en etta i sommar, men det är inte säkert. Jag har som sagt jobb över sommaren och killen har anställning tills nästa år efter det vet vi inte om han blir förlängd. Vi har aldrig bott ensamma tillsammans, aldrig vart ute och rest och ingen av oss har börjat med någon högre utbildning. Är det något man kommer ångra? Är det bättre att göra abort för att utbilda sig och hinna få en säkrare ekonomisk grund och hinna njuta av att vara själva? Är så osäker på vad jag vill göra, ena sekunden vill jag behålla och tänker ?allt löser sig? och andra får jag panik och tänker på abort. Men det känns i för sig inte heller helt ok.

    Vet inte riktigt vad jag vill med denna tråd, kanske ha nån att bolla tankarna med gällande detta :(


    Förstår att ni är en jobbig sits. Rent spontant säger jag abort, av de skäl du  själv skriver om, dvs plugga klart, skaffa jobb, boende. Det är det viktigaste, tycker jag. Sedan träffades ni så unga, det är sällan man är tillsammans och skaffar barn med den man träffade när man var 15 år. Ni har hela livet framför er, skaffar ni barn nu blir ni bundna på ett sätt som era jämnåriga inte är.
  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Sat 17 Apr 2021 18:02
    #2
    Anonym (Lisa) skrev 2021-04-17 17:27:04 följande:

    Förstår att ni är en jobbig sits. Rent spontant säger jag abort, av de skäl du  själv skriver om, dvs plugga klart, skaffa jobb, boende. Det är det viktigaste, tycker jag. Sedan träffades ni så unga, det är sällan man är tillsammans och skaffar barn med den man träffade när man var 15 år. Ni har hela livet framför er, skaffar ni barn nu blir ni bundna på ett sätt som era jämnåriga inte är.


    Hej tack för ditt svar! Jag förstår hur du menar men jag vill bara säga att jag inte på något sätt tvivlar på att jag och min kille kommer hålla, vi ska gifta oss nästa år så det känner jag mig säker på. Jag glömde även att nämna i tråden att min kille kommer att bli fastanställd bara han utbildar sig inom yrket, men som sagt ångesten kring att kanske ångra sig och önska att man hade väntat kvarstår ju! Så himla jobbig situation vet varken in eller ut, min kille vill dock gärna behålla
  • Anonym (A)
    Sat 17 Apr 2021 18:06
    #3
    +2

    Abort. Ni har ju inget i livet på plats än och kommer få det väldigt tufft både nu och efteråt, främst du kanske som missar tid på arbetsmarknaden eller i vidareutbildning. Ni har i princip ingenting att erbjuda ett barn just nu.

  • Anonym (A)
    Sat 17 Apr 2021 18:08
    #4
    +1

    Jag kan också varna för att väldigt många av de som skaffar barn tidigt känner att de gått miste om ungdomstiden och ofta slår det bakut med att de istället försöker ta igen det på ett sätt som påminner mest om medelålderskris med allt det innebär. Blir inte bra.

  • Anonym (Matil­da)
    Sat 17 Apr 2021 18:59
    #5
    +2

    Det ett barn behöver mest är ett hem och ordnad ekonomi. Hur kära ni än är så hjälper inte det ert barn om ni varken har pengar eller boende. Det kommer slita enormt på er att inte veta hur ni ska försörja ert barn. Hur ska ni ha råd att gifta er om ni skaffar barn?

    Det finns trots allt en anledning till att vartannat förhållande spricker innan barnet fyller 3 år, så ser statistiken ut i verkligheten. Småbarnsåren är skittuffa och sliter hårt och allra helst om man är ung och sårbar och inte har det skyddsnät man behöver ha i form av jobb och pengar.

    Jag var 21 når jag fick mitt första barn och det var otroligt kämpigt eftersom jag ställdes inför vuxna beslut jag inte var mogen för eftersom jag inte hade den vuxna erfarenhet jag hade behövt. Och det hade räckt med 1 eller 2 år till av väntan så hade jag varit bättre förberedd för ett barn.

  • Sat 17 Apr 2021 19:04
    #6

    Utbildning är nog det minsta problemet. Det är mååååånga föräldrar som studerar!

    Men ekonomin är jätteviktig. Du måste kunna försörja ditt barn, det är ditt ansvar som förälder. Ett litet barn kräver inte så mycket, och har du aldrig haft någon lön blir det ju inget stort inkomstbortfall heller. Räkna NOGA på hur du ska få ihop det. Räkna inte med att pappan kommer kunna bidra, dels kan det ta slut mellan er, och dels brukar unga killar ha hobbys och annat som kostar pengar.

    Ni har aldrig bott ihop. Ni har visserligen varit ihop i fyra år, men det är stor skillnad på att bo ihop. Det kommer fram nya sidor hos båda, som kanske inte är så kompatibla. Särskilt om man inleder sitt samboliv med påfrestningar som dålig ekonomi, skrikande bebis, trång bostad osv. Risken är stor att ni separerar om man ser till statistiken för tonårsföräldrar.

    Det KAN förstås gå bra ändå. Lycka till hur det än blir.

  • Anonym (Anna)
    Sat 17 Apr 2021 19:07
    #7
    +2

    Jag gjorde abort när jag var 19. Det var lika bra, för det hade begränsat mig så mycket under den härliga studietiden. Jag träffade en annan kille som jag bildade familj med några år senare.

  • Sat 17 Apr 2021 19:09
    #8
    +1

    Dessutom, OM ni behåller så är det extremt oerhört superviktigt att ni delar 50/50 på föräldraledigheten. Annars hamnar du omedelbart efter och halkar längre och längre ner jämfört med honom.

    Att vara en ung förälder är en stor riskfaktor för separation. Att ha ett ojämställt föräldraskap är i det närmaste en garanti för separation.

    Kombinerar du dessa två så ser statistiken mycket dyster ut, hur gärna ni än vill gifta er just nu.

  • Anonym (Q)
    Sat 17 Apr 2021 19:20
    #9
    +1

    Rent spontant så bör ni vänta, utefter de förutsättningar du radar upp. Det finns ingen säkerhet och ni kommer göra det onödigt tufft för er själva.

    Ingen av er har fast anställning. Ni har aldrig bott ihop och ert första boende blir eventuellt en liten etta, vilket bara i sig är rätt krävande på förhållandet. Ingen utbildning. Ingen stabil ekonomi.

    Jag säger inte att det är omöjligt men det kommer troligtvis bli väldigt tufft. Samtidigt så är det lättare sagt än gjort att göra abort. Det är lätt för mig att sitta här och vara rationell och säga hur du bör göra. Jag tycker synd om er och önskar er lycka till, vilket val ni än gör.

  • Anonym (Jag)
    Sat 17 Apr 2021 19:21
    #10
    -1

    Som motpol till alla andra kan jag säga att det har gått bra för alla de som fick barn direkt efter gymnasiet då jag gick. Både de som har hållit ihop och de som inte gjort det. Alla har jobb och andelen som utbildat sig och fått "finare" jobb är samma som för de som inte fick barn. Man kan resa med barn och om några år när barnen är lite större kan man ju lämna dem några dagar med t.ex. mor- eller farföräldrar. Det brukar va uppskattat från alla håll och då är ni fortfarande väldigt unga.

Svar på tråden Abort eller behålla?