BF Januari 2022 ????

Illamåendet har äntligen lagt sig lite och brösten gör inte lika ont. Halleluja moment! Förlamande trött fortfarande dock och kissar konstant.. halsbrännan är också bättre. Puh.

Har KUB på onsdag och vi är bägge så nervösa att vi inte ens kan prata om det längre..

Förstår känslan. Har KUB på fredag och jag känner att dagarna verkligen inte kan gå saktare? är också nervös!

Hur har ni gjort när ni har berättat för familj/vänner? Jag är lite kluven i om vi ska vänta till efter KUB, eller om vi ska berätta för sambons familj idag då vi ska ses allihopa. Känns ju tråkigt om vi väntar till efter KUB och så har man fått ett dåligt resultat eller att fostret hemskt nog inte lever längre? blir ju liksom inte lika kul att berätta då. Vad hade ni gjort? Har en väldig beslutssvårighet kring detta haha :(

Förstår känslan. Har KUB på fredag och jag känner att dagarna verkligen inte kan gå saktare? är också nervös!

Hur har ni gjort när ni har berättat för familj/vänner? Jag är lite kluven i om vi ska vänta till efter KUB, eller om vi ska berätta för sambons familj idag då vi ska ses allihopa. Känns ju tråkigt om vi väntar till efter KUB och så har man fått ett dåligt resultat eller att fostret hemskt nog inte lever längre? blir ju liksom inte lika kul att berätta då. Vad hade ni gjort? Har en väldig beslutssvårighet kring detta haha :(

Vi berättade efter ett tidigt ultraljud v.9+0. :) vet själv att det är så bra att nära och kära vet om gravditeten när det skiter sig (på RUL för oss förra gången) så man bara kan ringa i tårar utan att behöva förklara allt. Skönt att de visste att vi hade RUL den dagen så vi bara kunde ringa och gråta efteråt!

Håller tummarna på onsdag. Har mitt nästa torsdag, men gjort del 1. Va kul att se ultraljudet hur mycket som hänt sen sist.

Mitt illamående och ömma bröst börjar också lägga sig. Kunde träna första gången på 5 veckor igår så skönt!

Förstår känslan. Har KUB på fredag och jag känner att dagarna verkligen inte kan gå saktare? är också nervös!

Hur har ni gjort när ni har berättat för familj/vänner? Jag är lite kluven i om vi ska vänta till efter KUB, eller om vi ska berätta för sambons familj idag då vi ska ses allihopa. Känns ju tråkigt om vi väntar till efter KUB och så har man fått ett dåligt resultat eller att fostret hemskt nog inte lever längre? blir ju liksom inte lika kul att berätta då. Vad hade ni gjort? Har en väldig beslutssvårighet kring detta haha :(

Ja precis, det är lite så jag tänker. Om det skiter sig på KUB känns det nog bättre att de vet än att man berättar om graviditeten när den redan är över? får se om sambon är ombord med att berätta idag! Vi har tidigare kommit överens om att vänta till efter KUB

Vi berättade efter KUB av samma anledningar som du berättar ovan. Det blev en liten turné, men det var mysigt det också. :) Samtidigt tänker jag, som en del säkert redan nämnt, att om det inte går som man hoppats på KUB, så kanske man vill ha det stödet från sin familj också. 

Håller tummarna för oss bägge! <3

Vi har berättat för de som står oss nära. Vi tänker som så att skulle vi tvingas avbryta graviditeten såhär sent så vill vi inte behöva hålla det hemligt heller om vi inte vill. Som min sambo säger, och han hatar (!!) Att prata; skulle det vara så att det inte går vägen så måste vi våga prata om det också. Och visa världen hur den faktiskt ser ut och sluta försköna allt och undanhålla det jobbiga. Han har rätt tror jag.

Illamåendet har äntligen lagt sig lite och brösten gör inte lika ont. Halleluja moment! Förlamande trött fortfarande dock och kissar konstant.. halsbrännan är också bättre. Puh.

Har KUB på onsdag och vi är bägge så nervösa att vi inte ens kan prata om det längre..

Kub gick inte så bra som jag hoppades.

Fick resultatet 1/39 på trisomi 21 och 1/143 på både trisomi 13 och 18. Tror det var främst pga. nackspaltens mått som var brett (vet inget mått) och kanske min ålder? Är 36. Tror inte de två blodvärdena de tog var varken låga eller höga egentligen. Röker inte, måttlig alkohol, bra bmi.

Fick där och då en tid för läkarsamtal nästa vecka om vad nästa steg är. Jag uppfattade att fostervattensprov är nästa steg och att det är intill 100 procentigt svar. De gör detta direkt istället för att först göra nipt. Jag vill göra fostervattensprovet och fattar ju att det är 38/39 chans att det visar att allt ser bra ut, men känslan kvarstår hela tiden att kub hade kunnat vara så j-a mycket bättre, 1/2000 eller 1/20000.

Känner mig så otroligt ledsen och maktlös. Varför blev det så här för mig/oss efter att äntligen lyckats med ivf? Allt känns så hopplöst och orättvist. Bara tanken på den lilla som låg där inne och sprattlade och fejade med sina små armar och ben på ultraljudet gör mig gråtfärdig men också liksom känslokall på samma gång. Vill inte tänka på varken den eller att jag är gravid förens vi vet svar på fostervattensprov.