BF Januari 2022 ????
Känns helt galet att jag fick chansen att göra en tråd om att vänta barn!
Vi väntar första barnet med bf 3 Januari 2022 :D
Fler med bf Januari 2022 som vill byta lite ord och tankar om den kommande fantastiska resan? <3
Känns helt galet att jag fick chansen att göra en tråd om att vänta barn!
Vi väntar första barnet med bf 3 Januari 2022 :D
Fler med bf Januari 2022 som vill byta lite ord och tankar om den kommande fantastiska resan? <3
Hej!! Var på rutinultraljud igår och allting såg jättebra ut! Vi väntar en liten flicka!!! Känns mer verkligt nu för både mig och sambon. Är så glad att han fick följa med!
Har blivit avstängd från jobbet pga hög smittorisk. Blir en låååång ledighet?. Kanske man ska börja sticka eller nåt? Haha
Jag bor i Skåne :)
Hej! Har rul i Skåne om ett par dagar. Inte hört något om att partner får vara med och när jag går in och läser på nätet står det fortfarande att partner inte får vara med på ultraljud. Får man fråga var i Skåne du gjorde ditt RUL? Var det privat eller på regionens mottagning?
(Hade varit så härligt om sambon fick vara med!!)
Får en flicka i slutet av januari!
Jag vet inte om ni alla är med i facebookgruppen vid det här laget, men om inte så skriver jag här med. Jag lämnar den här tråden nu, då det inte kommer komma någon januaribebis.
I lördags föddes våran lilla flicka i 20+1, pga prematura värkar. En vecka tidigare hade jag sökt hjälp för oro över mycket sammandragningar, men tappen var då opåverkad. På måndagen var jag på RUL som såg perfekt ut. Under veckan fortsatte jag ha sammandragningar, och det kom även lite blod i mina flytningar. Var hos min barnmorska på torsdagen som inte var orolig, inte ens kollade tappen eller lyssnade på hjärtljuden. Morgonen efter fick jag tätare och tätare sammandragningar som började göra ont. Det kändes precis som när sonen föddes så jag kastade mig i en taxi till gynakuten. Väl där konstaterades att jag var rätt mycket öppen med buktande hinnblåsa. Sen lugnade det ner sig av sig självt. Jag fick antibiotika och man pratade om möjligheten till ett nödcerklage om min crp gick ner. Men vi kom aldrig så långt. På lördagen drog värkarna igång igen och efter bara 25 minuter föddes hon. Hon levde runt 5 minuter innan hon somnade in i min famn, nära mitt hjärta, där hon kommer vara krav för alltid.
Livet är fruktansvärt orättvist och jag hoppas jag behöver vara den enda här som behöver uppleva denna smärtan. Lycka till i era graviditeter, era förlossningar och med era små hjärtan.
Jag kanske kikar in i framtiden för att se hur det gått för er alla.
Jag vet inte om ni alla är med i facebookgruppen vid det här laget, men om inte så skriver jag här med. Jag lämnar den här tråden nu, då det inte kommer komma någon januaribebis.
I lördags föddes våran lilla flicka i 20+1, pga prematura värkar. En vecka tidigare hade jag sökt hjälp för oro över mycket sammandragningar, men tappen var då opåverkad. På måndagen var jag på RUL som såg perfekt ut. Under veckan fortsatte jag ha sammandragningar, och det kom även lite blod i mina flytningar. Var hos min barnmorska på torsdagen som inte var orolig, inte ens kollade tappen eller lyssnade på hjärtljuden. Morgonen efter fick jag tätare och tätare sammandragningar som började göra ont. Det kändes precis som när sonen föddes så jag kastade mig i en taxi till gynakuten. Väl där konstaterades att jag var rätt mycket öppen med buktande hinnblåsa. Sen lugnade det ner sig av sig självt. Jag fick antibiotika och man pratade om möjligheten till ett nödcerklage om min crp gick ner. Men vi kom aldrig så långt. På lördagen drog värkarna igång igen och efter bara 25 minuter föddes hon. Hon levde runt 5 minuter innan hon somnade in i min famn, nära mitt hjärta, där hon kommer vara krav för alltid.
Livet är fruktansvärt orättvist och jag hoppas jag behöver vara den enda här som behöver uppleva denna smärtan. Lycka till i era graviditeter, era förlossningar och med era små hjärtan.
Jag kanske kikar in i framtiden för att se hur det gått för er alla.
Jag vet inte om ni alla är med i facebookgruppen vid det här laget, men om inte så skriver jag här med. Jag lämnar den här tråden nu, då det inte kommer komma någon januaribebis.
I lördags föddes våran lilla flicka i 20+1, pga prematura värkar. En vecka tidigare hade jag sökt hjälp för oro över mycket sammandragningar, men tappen var då opåverkad. På måndagen var jag på RUL som såg perfekt ut. Under veckan fortsatte jag ha sammandragningar, och det kom även lite blod i mina flytningar. Var hos min barnmorska på torsdagen som inte var orolig, inte ens kollade tappen eller lyssnade på hjärtljuden. Morgonen efter fick jag tätare och tätare sammandragningar som började göra ont. Det kändes precis som när sonen föddes så jag kastade mig i en taxi till gynakuten. Väl där konstaterades att jag var rätt mycket öppen med buktande hinnblåsa. Sen lugnade det ner sig av sig självt. Jag fick antibiotika och man pratade om möjligheten till ett nödcerklage om min crp gick ner. Men vi kom aldrig så långt. På lördagen drog värkarna igång igen och efter bara 25 minuter föddes hon. Hon levde runt 5 minuter innan hon somnade in i min famn, nära mitt hjärta, där hon kommer vara krav för alltid.
Livet är fruktansvärt orättvist och jag hoppas jag behöver vara den enda här som behöver uppleva denna smärtan. Lycka till i era graviditeter, era förlossningar och med era små hjärtan.
Jag kanske kikar in i framtiden för att se hur det gått för er alla.
Jag vet inte om ni alla är med i facebookgruppen vid det här laget, men om inte så skriver jag här med. Jag lämnar den här tråden nu, då det inte kommer komma någon januaribebis.
I lördags föddes våran lilla flicka i 20+1, pga prematura värkar. En vecka tidigare hade jag sökt hjälp för oro över mycket sammandragningar, men tappen var då opåverkad. På måndagen var jag på RUL som såg perfekt ut. Under veckan fortsatte jag ha sammandragningar, och det kom även lite blod i mina flytningar. Var hos min barnmorska på torsdagen som inte var orolig, inte ens kollade tappen eller lyssnade på hjärtljuden. Morgonen efter fick jag tätare och tätare sammandragningar som började göra ont. Det kändes precis som när sonen föddes så jag kastade mig i en taxi till gynakuten. Väl där konstaterades att jag var rätt mycket öppen med buktande hinnblåsa. Sen lugnade det ner sig av sig självt. Jag fick antibiotika och man pratade om möjligheten till ett nödcerklage om min crp gick ner. Men vi kom aldrig så långt. På lördagen drog värkarna igång igen och efter bara 25 minuter föddes hon. Hon levde runt 5 minuter innan hon somnade in i min famn, nära mitt hjärta, där hon kommer vara krav för alltid.
Livet är fruktansvärt orättvist och jag hoppas jag behöver vara den enda här som behöver uppleva denna smärtan. Lycka till i era graviditeter, era förlossningar och med era små hjärtan.
Jag kanske kikar in i framtiden för att se hur det gått för er alla.
Nej men snälla fina du<3 Jag hoppas verkigen du finner en styrka i det här. Vet du vad som orsakade det?
Jag vet inte om ni alla är med i facebookgruppen vid det här laget, men om inte så skriver jag här med. Jag lämnar den här tråden nu, då det inte kommer komma någon januaribebis.
I lördags föddes våran lilla flicka i 20+1, pga prematura värkar. En vecka tidigare hade jag sökt hjälp för oro över mycket sammandragningar, men tappen var då opåverkad. På måndagen var jag på RUL som såg perfekt ut. Under veckan fortsatte jag ha sammandragningar, och det kom även lite blod i mina flytningar. Var hos min barnmorska på torsdagen som inte var orolig, inte ens kollade tappen eller lyssnade på hjärtljuden. Morgonen efter fick jag tätare och tätare sammandragningar som började göra ont. Det kändes precis som när sonen föddes så jag kastade mig i en taxi till gynakuten. Väl där konstaterades att jag var rätt mycket öppen med buktande hinnblåsa. Sen lugnade det ner sig av sig självt. Jag fick antibiotika och man pratade om möjligheten till ett nödcerklage om min crp gick ner. Men vi kom aldrig så långt. På lördagen drog värkarna igång igen och efter bara 25 minuter föddes hon. Hon levde runt 5 minuter innan hon somnade in i min famn, nära mitt hjärta, där hon kommer vara krav för alltid.
Livet är fruktansvärt orättvist och jag hoppas jag behöver vara den enda här som behöver uppleva denna smärtan. Lycka till i era graviditeter, era förlossningar och med era små hjärtan.
Jag kanske kikar in i framtiden för att se hur det gått för er alla.
Jag skulle gärna vilja vara med i den hemliga fb-gruppen, vem kan jag kontakta?
Jag vet inte om ni alla är med i facebookgruppen vid det här laget, men om inte så skriver jag här med. Jag lämnar den här tråden nu, då det inte kommer komma någon januaribebis.
I lördags föddes våran lilla flicka i 20+1, pga prematura värkar. En vecka tidigare hade jag sökt hjälp för oro över mycket sammandragningar, men tappen var då opåverkad. På måndagen var jag på RUL som såg perfekt ut. Under veckan fortsatte jag ha sammandragningar, och det kom även lite blod i mina flytningar. Var hos min barnmorska på torsdagen som inte var orolig, inte ens kollade tappen eller lyssnade på hjärtljuden. Morgonen efter fick jag tätare och tätare sammandragningar som började göra ont. Det kändes precis som när sonen föddes så jag kastade mig i en taxi till gynakuten. Väl där konstaterades att jag var rätt mycket öppen med buktande hinnblåsa. Sen lugnade det ner sig av sig självt. Jag fick antibiotika och man pratade om möjligheten till ett nödcerklage om min crp gick ner. Men vi kom aldrig så långt. På lördagen drog värkarna igång igen och efter bara 25 minuter föddes hon. Hon levde runt 5 minuter innan hon somnade in i min famn, nära mitt hjärta, där hon kommer vara krav för alltid.
Livet är fruktansvärt orättvist och jag hoppas jag behöver vara den enda här som behöver uppleva denna smärtan. Lycka till i era graviditeter, era förlossningar och med era små hjärtan.
Jag kanske kikar in i framtiden för att se hur det gått för er alla.
Får en flicka i slutet av januari!
Jag har bf 1/1 2022. Det är första barnet så jag tar dag för dag. Fått ett tidigare MA, orolig den här gången även om ultraljudet såg fint ut.
Får en flicka i slutet av januari!