Hade du en fritidsaktivitet som barn, som du fortfarande utövar idag som vuxen?

Nej, jag spelade fotboll. Hade jag varit några år yngre hade jag garanterat spelat innebandy också men det hade inte riktigt kommit organiserat när jag var liten. Innebandy spelar jag ibland med kollegor - ja när det inte är corona då.

Annars är ju många lagidrotter ganska slitiga för kroppen, samt att man ju då behöver vara ett gäng som kan samtidigt vilket gör att det inte är det enklaste att bara göra när man är vuxen och inte håller på aktivt. Så de flesta som jag känner som var aktiva i lagidrotter som yngre springer, cyklar, styrketränar, åker skidor (platt) och såna saker nu för tiden. De allra flesta är dock aktiva i någon form även om de inte jagar en boll längre.

Jag provade nog på det mesta som barn, men som för de flesta andra så upphörde även jag med lagidrottandet.

Däremot har jag fortsatt med löpning och orientering inom föreningslivet, i klubb ihop med andra, samt lite MTB och dans (det sistnämnda är helt och hållet på enskild basis).

Eftersom jag räknar rollspel som kulturell aktivitet i sammanhanget, så ja. Började rulla märkligt formade tärningar vid 11 års ålder och har inte slutat än. Fyller 40 om en dryg månad.

Nu har jag förvisso inte idrottat, med har sysslat med annat som jag delvis har återupptagit/fortsatt med in i vuxen ålder.

8-10 år: teater
12-14 år: scouterna
12-19 år: teater
16-30 år: politik
23 år: teater
37- år scouterna.

Jag har alltid älskat teater men i gymnasieåldern blev det komplicerat eftersom jag även blev aktiv i ett politiskt ungdomsförbund. De flesta som sysslar med teater är långt ut åt vänster på den politiska skalan, vilket är motsatsen till mina åsikter. Jag gjorde ett snabbt inhopp i teatervärlden igen när jag var 23 år, men lade ner det igen samma dag som sista föreställningen var slut, eftersom jag kandiderade till val och alla, såväl okända som kända människor på teatern, drogs till mig för att diskutera politik varenda sekund, ofta på ett direkt otrevligt och aggressivt vis. Då gick det över huvud taget inte att koncentrera sig på föreställningen som vi höll på med. Där och då lade jag ner teatern för gott.

Scouterna lade jag ner eftersom teatern tog för mycket tid, men det har jag återupptagit nu i vuxen ålder eftersom mina barn är med i scouterna.

Roligt med så många svar!

Tror också att det är enklare att fortsätta med individuella idrotter eller enskilda kulturaktiviteter.

Synd att lagsporten verkar upphöra för många. Hur ska man göra för att bibehålla lagen tro?

Musik (instrument), började iofs sent, i högstadiet.

Saknar många varianter att svara tex:

Hade både individuell och lagsport och har fortsatt med individuella sporten
som ovan fast fortsatt med lagsporten
som ovan fast fortsatt med annan lagsport
som ovan fast fortsatt med annan individuell sport

Det känns som att det finns tusen varianter...

Har själv som barn varit med på individuella sporter + lagsporter + kulturella aktiviteter och som vuxen utan barn testat nya lagsporter och individuell träning

När barnen kom så blev det så att lagsporterna tog för mycket tid, det ska vara matcher mm under helger och varje träning tar tid då man byter om tillsammans och har eftersnack osv. Det gick ca 2-3 h varje träningskväll.

Tränar man själv så kan man byta om på 3 minuter, sticka ut och gå/springa till ett utegym och köra lite där sen hem. 45 min-1h senare är man hemma igen och kan natta barn eller fixa läxläsning. Är det kris kan man ta en powerwalk på 20 min och det märks knappt att man varit borta.
Så tidsåtgången är väldigt mycket mindre.

Dessutom "sviker" man ingen om man blir sjuk eller känner att man behöver prioritera att laga mat till barnen, i ett lag så blir det konsekvenser när många uteblir.

Så nu är det uteträning som gäller för mej, när coronarestriktionerna försvinner så blir det väl gymmet igen? På väg till eller från jobbet, så att det inte tar så mycket extra tid...

Hade mycket idrottsaktiviteter som barn och hatade det. I vuxen ålder lider jag nu av prestationsångest och jag kommer nog aldrig utsätta mina döttrar för lagsporter om de själva inte verkligen vill. När jag körde träningar med killagen så var de schysstare och inte lika elaka som tjejerna.

Nu som vuxen väljer jag hellre aktiviteter där jag kan utföra själv. Och mitt måleri intresse behöver jag inte utöva i grupp även det är trevligt att göra ihop med någon likasinnad ibland.

Jag hittade inget klockrent svar som passade.
Jag simmade och det är ju både en individsport samt att man tillhör ett lag/en grupp och kan tävla i lagkapp.
Var väldigt aktiv upp till 12-13 år. Tog en paus. Valde att satsa med allt vad det innebär av morgonträning och flera pass per dag. Men sen kände jag att nej - det här är inte värt det, så jag och några till i min grupp knoppades av till en egen liten grupp vid sidan av som fick tider i hallen men där ingen hade några krav på att vi skulle prestera eller delta i tävlingar tex. Med det gänget fortsatte jag något år till. Men jag vet att jag hade slutat helt innan jag började gymnasiet. 
Idag simmar jag några gånger i månaden, för att det känns bra, men helt utan mål. Samt att jag löptränar och kör styrka (gärna i grupp typ body pump) så jag blandar lite.

För några år sedan var jag på väg att gå in i en satsning inom "Masters" dvs att simma och tävla strukturerat i äldre ålderskategorier. Föreningen kör även triathlon och swimrun. Men jag blev gravid så jag hoppade av och sen dess har jag inte haft tid. Men det kanske skulle vara roligt, vi får se om möjligheten dyker upp igen.

Jag höll på med jujustsu och karate upp i tonåren. Tyvärr utvecklade jag en reumatisk sjukdom och lederna klarade inte av många av rörelserna.

Jag spelade piano också. Det gör jag än idag.

Problemet är ju inte att halvtrasiga 30-40-åringar inte kan spela fotboll med sina gamla kompisar. Det är faktiskt ganska få som håller för det och de som verkligen brinner för det gräver upp ett korplag (jag tror just fotboll på korpnivå är landets typ mest skadedrabbade sport - om jag inte minns helt fel)

Det som däremot är ett problem är att många lag försvinner medans barnen fortfarande hade varit intresserade av att fortsätta spela. Sonen som är 15 har precis fått byta lag för att hans gamla gick upp i rök och när det blir såna manövrar är det ju tyvärr många som slutar. Samtidigt så blir det rätt naturligt att det kommer en brytpunkt där då många håller på med flera idrotter samtidigt men någonstans kring 15 brukar det vara svårt att kombinera och då väljer barnen med resultatet att antalet lag minskar på alla håll. Samtidigt så börjar de sista som bara hållit igång för att föräldrarna säger att de måste röra sig ge upp och inta en permanent plats framför datorn.

Utmaningen ligger ju i övergången från lagidrotter till att hitta ett eget driv att träna på annat sätt och det problemet har man ju även i ett antal individuella idrotter där det krävs utrustning och redskap som gemene man inte har tillgång till utan som följer med den klubben du är med i som aktiv.

Var med i mulle och strövarna som liten, håller fortfarande på med friluftsliv.

Rollspel
Körsång

Samlande på olika saker
(fast andra saker än luktsuddgummin och klistermärken numera )