• Mon 3 May 2021 18:58
    1139 visningar
    11 svar
    11
    1139

    Hjälp har gått och blivit rädd för förlossningen

    Sen jag gick hem från jobbet så har jag gått och blivit deprimerad och rädd, jag har alltså två veckor kvar till min förlossning och har fått så mkt tankar som snurrar nu.

    Är rädd för allt för att jag skall dö för att nått annat hemskt skall hända eller att bebis är inte är friskt.

    Tycker det är sjukt jobbigt att vänner skriver och frågar hur man mår och hur och hur det går och de räknar ner dagar åt en. Önskade typ att ingen visste om datumet så jag fick vara ifred.

    Finns det någon som förstår mig?

  • Svar på tråden Hjälp har gått och blivit rädd för förlossningen
  • Anonym (Sandr­a)
    Mon 3 May 2021 19:36
    #1

    Jag avskärmade mig den sista tiden eftersom jag inte ville prata om det, svarade inte på samtal. skickar de sen sms å undrar hur det är svara bara allt ok, men lite trött etc.

    Tänk inte på själva förlossningen utan försök se tiden efter bara, som blir fantastisk med din lilla bebis.

    Ta en dag i taget tills du får värkar, barnmorskan kommer att hjälpa dig genom det sen.

  • Anonym (Solit­ar)
    Mon 3 May 2021 20:01
    #2

    Det var ingen som ringde eller smsade och undrade vid mina graviditeter. Några på jobbet undrade ibland hur det gick och hur jag mådde men det var när vi jobbade samma skift. Det var trevligt med omtänksamheten tyckte jag men det kan vara för jag inte överöstes av meddelanden och telefonsamtal. :)

    Jag var rädd eller kanske orolig innan. Men när det väl drog igång var det som att kroppen handlade och jag mest försökte hålla mig fast. Då fanns inte utrymme för eftertanke eller uppmålade av olika scenarion. Du personligen har inte möjlighet att påverka utfallet. Det blir som det blir. Vårdpersonalen kommer göra det som krävs för att hjälp dig och barnet.

    I det flesta fall går allt bra! Glöm inte bort det. Kroppen vet vad den ska göra. Det är programmerat in i oss.

  • Anonym (Lilly­)
    Mon 3 May 2021 20:51
    #3

    Jag var livrädd innan. Såg framför mig att jag och barnet dog vid förlossningen. Det hände inte, men det var nära. Det blev riktigt dramatiskt och bebisen föddes svårt sjuk. Allt kan hända. Har du pratat med din barnmorska om din oro?

  • Anonym (Q)
    Mon 3 May 2021 20:59
    #4

    Känner igen mig. Jag var aldrig rädd för att dö men var rädd att bebisen skulle dö eller inte vara frisk (fick ej göra KUB). Jag var dessutom rätt trött på att vara gravid de sista två veckorna så var nog rätt otrevlig. Folk hörde av sig titt som tätt och frågade om något hänt än eller om hur jag mådde och allt jag egentligen ville göra var att be dem dra åt helvete med sina frågor.

    Den sista veckan grät jag konstant. Allt var tungt och jag var så sjukt trött på att vara gravid. Dessutom så var jag så sjukt rädd för att gå över tiden och behöva utstå en vecka eller till och med TVÅ veckor till.

    Så förstår dig helt och hållet.

  • Mon 3 May 2021 21:37
    #5
    Anonym (Q) skrev 2021-05-03 20:59:42 följande:

    Känner igen mig. Jag var aldrig rädd för att dö men var rädd att bebisen skulle dö eller inte vara frisk (fick ej göra KUB). Jag var dessutom rätt trött på att vara gravid de sista två veckorna så var nog rätt otrevlig. Folk hörde av sig titt som tätt och frågade om något hänt än eller om hur jag mådde och allt jag egentligen ville göra var att be dem dra åt helvete med sina frågor.

    Den sista veckan grät jag konstant. Allt var tungt och jag var så sjukt trött på att vara gravid. Dessutom så var jag så sjukt rädd för att gå över tiden och behöva utstå en vecka eller till och med TVÅ veckor till.

    Så förstår dig helt och hållet.


    Åhja känner verkligen igen mig i de du skriver, är också sjukt otrevlig och är lite smått irriterad hela tiden. Jag har inte gråtit så mkt alls under graviditet fram tills nu, nu gråter lite varje dag och det går inte att stå emot.

    Pratade men min mamma i telefon idag och har sagt att jag börjar bli väldigt stressad och orolig och att jag helt inte vill föda alls just som det känns nu.

    Hon svarar men så kan du ju inte säga och så tycker hon att jag låter så sur och att allt låter så besvärligt på mig och då blir jag var ennu mer irriterad och sa att jag kan ju inte låtsas vara glad bara för att hon vill de jag måste ju få känna det jag känner utan att hon då skall kommentera..
  • Mon 3 May 2021 22:04
    #6
    Anonym (Sandra) skrev 2021-05-03 19:36:00 följande:

    Jag avskärmade mig den sista tiden eftersom jag inte ville prata om det, svarade inte på samtal. skickar de sen sms å undrar hur det är svara bara allt ok, men lite trött etc.

    Tänk inte på själva förlossningen utan försök se tiden efter bara, som blir fantastisk med din lilla bebis.

    Ta en dag i taget tills du får värkar, barnmorskan kommer att hjälpa dig genom det sen.


    Ja jag kanske bara skall strunta i att svara på allt, tycker det är jobbigt att hålla någon fasad.

    Tack, skall försöka ta en dag i taget.
  • Mon 3 May 2021 22:07
    #7
    Anonym (Lilly) skrev 2021-05-03 20:51:18 följande:

    Jag var livrädd innan. Såg framför mig att jag och barnet dog vid förlossningen. Det hände inte, men det var nära. Det blev riktigt dramatiskt och bebisen föddes svårt sjuk. Allt kan hända. Har du pratat med din barnmorska om din oro?


    Åh låter som du haft det tufft, ja man vet ju faktiskt aldrig allt kan ju tyvärr hända, hoppas barnet mår bra idag.
  • Mon 3 May 2021 22:15
    #8
    Anonym (Solitar) skrev 2021-05-03 20:01:27 följande:

    Det var ingen som ringde eller smsade och undrade vid mina graviditeter. Några på jobbet undrade ibland hur det gick och hur jag mådde men det var när vi jobbade samma skift. Det var trevligt med omtänksamheten tyckte jag men det kan vara för jag inte överöstes av meddelanden och telefonsamtal. :)

    Jag var rädd eller kanske orolig innan. Men när det väl drog igång var det som att kroppen handlade och jag mest försökte hålla mig fast. Då fanns inte utrymme för eftertanke eller uppmålade av olika scenarion. Du personligen har inte möjlighet att påverka utfallet. Det blir som det blir. Vårdpersonalen kommer göra det som krävs för att hjälp dig och barnet.

    I det flesta fall går allt bra! Glöm inte bort det. Kroppen vet vad den ska göra. Det är programmerat in i oss.


    Jag hade tyckt det vore det bästa :) men beror säkert på hur man är som person jag har blivit mer introvert sista här men jobbar som frisör också och där måste du prata om dig och din graviditet så kan hända att jag fått nog av att dela med mig till folk jag egentligen inte känner. När kunder letar reda på ens nummer och addar en på facebook vill helst bara försvinna.

    Tack för peppen jag behöver det, skall försöka ta det lugnt med tankarna :)
  • Anonym (:))
    Fri 7 May 2021 06:46
    #9

    Känner igenom mig mkt i din text! Jag födde för 2 månader sen o var livrädd innan. Hade sån ångest, panik, stress & oro. Men nu i efterhand skulle jag kunna göra om förlossningen om o om igen. Våga lita på dig själv, din kropp kan föda barn & barnmorskorna o läkarna är ju experter o kommer kunna hjälpa med allt. De finns ju alltid skräckhistorier om allt men de e ju väldigt väldigt sällan mammorna dör under förlossningen. Oftast & typ alltid går ju allt bra både för mamman o barnet.

    O ja, de är sjukt jobbigt när folk hör av sig med flera frågor men sluta svara & hör av dej till dom när den lille är född bara. När man e gravid får man bete sig hur man vill så jag skulle inte lägga så mkt tid på att svara på andra. Lycka till:))))

  • Fri 7 May 2021 23:51
    #10
    Anonym (:)) skrev 2021-05-07 06:46:07 följande:

    Känner igenom mig mkt i din text! Jag födde för 2 månader sen o var livrädd innan. Hade sån ångest, panik, stress & oro. Men nu i efterhand skulle jag kunna göra om förlossningen om o om igen. Våga lita på dig själv, din kropp kan föda barn & barnmorskorna o läkarna är ju experter o kommer kunna hjälpa med allt. De finns ju alltid skräckhistorier om allt men de e ju väldigt väldigt sällan mammorna dör under förlossningen. Oftast & typ alltid går ju allt bra både för mamman o barnet.

    O ja, de är sjukt jobbigt när folk hör av sig med flera frågor men sluta svara & hör av dej till dom när den lille är född bara. När man e gravid får man bete sig hur man vill så jag skulle inte lägga så mkt tid på att svara på andra. Lycka till:))))


    Åh tack för peppen känns ändå bra att du säger så att du vill göra om det :D

    Låter som du hade en väldigt bra förlossning.

    Har börjat få lite förvärvar nu, är i v.38 (37+5) och har lite smått panik.. har inte känt mkt alls innan så detta är nytt för mig.

    Ja först kände jag som att de måste vara fel på mig att tänka så att de är drygt att alla ställer så mkt frågor.

    Man är så inne i sig själv den här tiden och det ändå som snurrar i huvudet på en mest hela tiden.

    Tack så mkt :) :) :)
  • Anonym (IBF in till)
    Sat 8 May 2021 00:23
    #11

    Undvik dem!

Svar på tråden Hjälp har gått och blivit rädd för förlossningen