• Anonym (Vet inte hur jag ska göra?)
    Sat 15 May 2021 10:51
    1597 visningar
    45 svar
    -1
    45
    1597

    Min 21åring vill inget. Snälla inga påhopp. Mår så dåligt

    Jag har en son på 21 år som fortfarande bor hemma. Han vill inget. Varken söker jobb eller soc. Han har alltså ingen inkomst. Han får mat och tak över huvudet. Det andra skiter han i. Han är ute ibland och träffar kompisar och kommer hem sent. Jag frågar om han sökt jobb men han säger ja och det är inte sant. Han vägrar gå till soc. Jag har även en dotter på 8år som jag har heltid är ensamstående och har utmätning. Jag kämpar varje dag. Och frågar sonen när han ska ta tag i saker. Och svaret blir ibland aldrig säger han. Vet inte om han skämtar men ibland undrar ja. Jag har mindre bostadsbidrag pga att han bor hemma och kan inte ta tag i saker. Vet att jag kanske birde slänga ut han. Men jag kan inte det heller. Han går med samma gamla kläder och jag köper inget till han. Jag vet inte vad jag ska göra längre

  • Svar på tråden Min 21åring vill inget. Snälla inga påhopp. Mår så dåligt
  • Anonym (Ja)
    Sat 15 May 2021 10:54
    #1

    Låter som depression? Kan du få honom att söka på vårdcentralen?

  • Anonym (Folki­s)
    Sat 15 May 2021 10:59
    #2
    +1

    Sök folkhögskola med internat åt honom. Ja, han måste så klart skriva under ansökan själv, men du kan leta upp några passande utbildningar och skriva ut ansökningsblanketter. Om ni har tur finns det tomma platser kvar till hösten.

    Folkhögskoleutbildningar är gratis och han har rätt till studiemedel.

    Om han inte är klar med alla ämnen från gymnasiet kan han läsa in det där också.

    Fixa blanketter för CSN. Skriv ut, fyll i och låt honom skriva under.

  • Anonym (Anna)
    Sat 15 May 2021 11:20
    #3
    +1
    Anonym (Folkis) skrev 2021-05-15 10:59:49 följande:

    Sök folkhögskola med internat åt honom. Ja, han måste så klart skriva under ansökan själv, men du kan leta upp några passande utbildningar och skriva ut ansökningsblanketter. Om ni har tur finns det tomma platser kvar till hösten.

    Folkhögskoleutbildningar är gratis och han har rätt till studiemedel.

    Om han inte är klar med alla ämnen från gymnasiet kan han läsa in det där också.

    Fixa blanketter för CSN. Skriv ut, fyll i och låt honom skriva under.


    Du förstår nog inte riktigt ts problem.
    Sonen är inte intresserad, det går liksom inte att tvinga honom att studera. Det skulle bli lika lite gjort där som det blir gjort hemma.

    Och vadå "sök åt honom"? Han är 21, inte 12. 

    OM han ens har minsta lilla motivation att studera så är definitivt ett besök hos studievägledare inom kommunen steg ett.
  • Anonym (*)
    Sat 15 May 2021 11:39
    #4

    Förklara för honom att du inte kan försörja honom längre pga att du måste försörja din dotter (som ju är minderårig till skillnad från honom), samt att du har utmätning. Säg att du egentligen inte alls vill slänga ut honom, men att du kan bli tvungen för att få ekonomin att gå ihop. Egentligen skulle han så klart behöva höra att han är vuxen och måste ta eget ansvar för sitt liv, men det kommer nog inte att bita på honom. Han måste inse att ni kommer att gå under allihop om han inte antingen flyttar ut eller skaffar sig ett jobb. Om det är psykisk ohälsa som hindrar honom att ta sitt ansvar, så måste han söka hjälp. Men även det är hans ansvar att göra. Hur länge har han varit så här passiv och oföretagsam? Var han det även under uppväxten eller kom det först i vuxen ålder?

  • Anonym (Folki­s)
    Sat 15 May 2021 11:44
    #5
    +2
    Anonym (Anna) skrev 2021-05-15 11:20:06 följande:

    Du förstår nog inte riktigt ts problem.

    Sonen är inte intresserad, det går liksom inte att tvinga honom att studera. Det skulle bli lika lite gjort där som det blir gjort hemma.

    Och vadå "sök åt honom"? Han är 21, inte 12. 

    OM han ens har minsta lilla motivation att studera så är definitivt ett besök hos studievägledare inom kommunen steg ett.


    Jag är inte så säker på det. Ett miljöombyte till en plats med vuxna som mött många, många i hans situation tror jag kan vara väldigt välgörande. Tvinga går så klart inte. Han måste åka dit frivilligt. Men han verkar ha hamnat i ett läge där han själv helt saknar initiativförmåga. Då måste någon annan gå in och ta initiativen.

    Han är 21 och bor fortfarande hos mamma, som egentligen inte har råd att ha honom där. Att komma ifrån pojkrummet och umgås med vuxna människor i en miljö där han ändå får mat serverad och elen betald kan bli en väldigt bra utslussning till vuxenlivet. Det är inte utbildningen han behöver utan frigörelsen från mamman och miljöombytet. En chans att ändra vanor. Jag tror att han behöver en uppstyrd vardag där han hålls sysselsatt med något han gillar. Sysslolöshet är förödande.

    Kanske blir reaktionen att han inser att någon sunkig folkhögskola vill han inte gå. Men då har han i vart fall tagit ett beslut och då får mamman hjälpa honom vidare därifrån. Hon kan leta jobbannonser, ställa honom i bostadskö, följa med till samtalsterapi, eller vad som nu kan tänka behövas.

    Han kommer inte klara att ta de initiativen själv. Då hade han ju gjort det för länge sedan.

    Jag har en kompis med ett barn som av olika skäl har svårare än andra att göra det som förväntas av en vuxen. Min kompis har landat i att hennes barn behöver mer stöd än en vanlig 20-åring. Men det är hennes barn och då gör hon vad som behövs. Hjälper till att hitta utbildningar, fylla i blanketter mm. Ibland behöver föräldraskapet sträcka sig lite extra långt fram. Men inte föräldraskap genom att hålla sonen hemma utan hjälp att ta sig vidare.

    Givetvis känner jag inte TS son. Men den bild jag får är att han fastnat och inte riktigt vet hur han ska ta sig vidare, från att vara skolpojke till att vara vuxen.
  • Anonym (Vet inte hur jag ska göra?) Trådstartaren
    Sat 15 May 2021 11:49
    #6
    Anonym (*) skrev 2021-05-15 11:39:17 följande:

    Förklara för honom att du inte kan försörja honom längre pga att du måste försörja din dotter (som ju är minderårig till skillnad från honom), samt att du har utmätning. Säg att du egentligen inte alls vill slänga ut honom, men att du kan bli tvungen för att få ekonomin att gå ihop. Egentligen skulle han så klart behöva höra att han är vuxen och måste ta eget ansvar för sitt liv, men det kommer nog inte att bita på honom. Han måste inse att ni kommer att gå under allihop om han inte antingen flyttar ut eller skaffar sig ett jobb. Om det är psykisk ohälsa som hindrar honom att ta sitt ansvar, så måste han söka hjälp. Men även det är hans ansvar att göra. Hur länge har han varit så här passiv och oföretagsam? Var han det även under uppväxten eller kom det först i vuxen ålder?


    I tonåren var han inte sån här. Han säger oxå han inte vill. Mamma fixar allt tänker han tror jag. Jag lagar mat, städar och tvättar. Och han verkar inte alls. Han städar inte ens efter sig när han lagar mat. Han gör i princip inget. Han vill inte jobba bara vara hemma och aedan har han epelipsi som han måste ha medicin för men jag har dåligt samvete för att jag inte kan betala den. Jag är så orolig lever med rädslan varje dag om att det skulle hända nåt när jag jobbar för hans anfall är inte små. Jag kommer ju ta hela skulden om det skulle hända nåt.
  • Sat 15 May 2021 12:03
    #7

    Finns det någon annan han har förtroende för som skulle kunna ta ett snack med honom? Mor- eller farföräldrar? Annan släkting, tex morbror eller äldre kusin? Kompis förälder? Gammal lärare?

    Ibland kan det hjälpa att det inte är "morsan som tjatar". Om någon behöver gå med honom till "soc" eller arbetsförmedlingen som stöd är det också mindre pinsamt om det inte är mamma.

  • Anonym (oooo)
    Sat 15 May 2021 12:08
    #8
    +1

    Finns det någon diagnos i bakgrunden? Eller är det att han mår dåligt? 

    Han skulle behöva hjälp att ta reda på detta. I varje kommun ska det finnas uppföljning för unga arbetslösa, hur ser det ut i er kommun? Där kan man få hjälp att försöka motivera sig till tex folkhögskola, hitta en med en kul profil som passar just honom. 

    Sedan rekommenderar jag verkligen folkhögskola - en chans att flytta hemifrån men ändå ha rätt mycket folk runt som hjälper till med det man inte riktigt klarar. Möjlighet att hitta nya vänner osv. Jag har en son som haft depression men som nu fullkomligt blomstrar på folkhögskolan. För ett par år sen hade han inga framtidsplaner alls, fick ångest av att inte komma på något. Satt mest hemma i källaren. Nu har han massor av idéer för framtiden och han trivs så bra på skolan. Åker hem bara på längre lov och har blivit så otroligt vuxen av detta. 

  • Anonym (*)
    Sat 15 May 2021 12:16
    #9
    Anonym (Vet inte hur jag ska göra?) skrev 2021-05-15 11:49:29 följande:
    I tonåren var han inte sån här. Han säger oxå han inte vill. Mamma fixar allt tänker han tror jag. Jag lagar mat, städar och tvättar. Och han verkar inte alls. Han städar inte ens efter sig när han lagar mat. Han gör i princip inget. Han vill inte jobba bara vara hemma och aedan har han epelipsi som han måste ha medicin för men jag har dåligt samvete för att jag inte kan betala den. Jag är så orolig lever med rädslan varje dag om att det skulle hända nåt när jag jobbar för hans anfall är inte små. Jag kommer ju ta hela skulden om det skulle hända nåt.
    Som sagt, förklara att din ekonomi kommer att krascha om han inte gör något. Då har han ingen som försörjer honom längre.
  • Sat 15 May 2021 12:20
    #10

    Sätt dig bredvid honom och prata med honom. Fråga honom på allvar varför han gör såhär ? Vad är det han vill uppnå ?

    Sitt kvar tills han svarar på allvar.

    Kolla om det finns nåt samordningsförbund där ni bor och om de har insatser i kommunen för unga vuxna.

Svar på tråden Min 21åring vill inget. Snälla inga påhopp. Mår så dåligt