Anonym (K) skrev 2021-05-24 06:23:09 följande:
Ts, det du beskriver är ledsamt men faktiskt ingen brist som skulle göra någon skillnad gällande omfattningen av umgänget. Om du vore en bra förälder skulle du försöka stötta honom, på ett sätt som han är mottaglig för, istället för att försöka sätta käppar i hjulet. Du tror väl inte det blir bättre om de ses ännu mer sällan så pappan inte alls får träna på sitt föräldraskap? Och att han köper leksaker som han tror ska göra sonen glad är ju bara bra, det visar att han åtminstone försöker. Han har mycket att jobba på, men som du håller på gör du bara saken värre. Försök sätta ditt barn först här! Jag fattar att du tror att du gör det men det bästa vore som sagt om du försökte stötta istället för att stjälpa ännu mer.
Han ser själv inga brister och är inte intresserad av föräldrautbildningar. Jag har försökt tipsa honom samt erbjudit mig att jag kan gå tillsammans med honom.
Han har själv en aspergerdiagnos som gör att han har svårt med det sociala och känslomässiga.
På vilket sätt kan jag stötta honom när vi inte bor tillsammans? Jag har försökt under den tiden vi bodde tillsammans genom att ge tips och råd. Jag har läst böcker för honom om barns behov av känslomässig närhet etc. Han tar inte till sig det.
Gameofthrones skrev 2021-05-24 07:31:54 följande:
Jag skulle bli förvånad att du skulle få din vilja igenom. Det här är en en utav det vanligaste saker som sker i de flesta hem. Och du vill bara för att du är mamman och ser det negativa hos ditt ex du vill bara hämnas. Han har en papparoll som du har tagit över som du vill göra själv. För att det inte passar dig. Även du har brister i din mammaroll. Du är inte pefekt själv.
Jag tror inte att ditt ex ger pizza varje dag och hamburgare. Säger din 4 åring det? En 4 åring kanske upllever det så. De kanske äter de ibland/ofta? Jaa och om han har nu haft exempel varannan helg tills nu rätten kommer. Vad fan gör det om han nu får pizza och hamburgare ?
Du får liksom tagga ner lite. Jisses.' Kvinnor som du borde tagga ner bra för att du vill. Redan där britser du som mamma tar bort mer papparoll låt han växa i rollen fyfan.
Ja, jag är själv kvinna med 3. Gift.
Ja. Han äter pizza och hamburgare varje dag. Han kan intelaga mat själv utan beställer alltid mat. Detta är inte något som kommer från 4-åringen utan från honom själv när jag frågar vad de ätit under veckan. Han ser inget problem med det.
Hans känslomässiga brist är en stor anledning till att vi separerade. Att han inte tog ansvar för barnet. Var jag inte hemma satt barnet endast vid skärm och han satt vid sin dator och spelade.
Är det en bra uppväxt? Att sitta vid en tv hela sin fritid och äta beställd pizza framför teven? Ingen stimulans eller något. Detta kommer påverka hans utveckling.
Handlar inte om att jag vill hämnas utan att jag vill det som är det bästa för barnet. Om barnet är hos honom varannan helg och lov t ex så gör det inget att det är mycket snabbmat och tv tittande för det blir under en relativt kort period. Men att spendera halva sitt liv framför en skärm påverkar utvecklingen negativt. Att inte prata med sitt barn och bekräfta, trösta etc det är en brist. Om barnet är ledsen vara strunta i denna t ex. Jag har när vi bodde tillsammans fått ge instruktioner. Att "Nu är X ledsen. Du borde lyfta upp honom." När han väl lyft upp har mab fått säga att "Du kanske måste trösta honom. Prata med honom." Då gör han det. Men han förstår det inte själv. Som jag skrev i tidigare svar har han en asperger diagnos som gör att han har svårt med det sociala och känslomässiga.
Anonym (Klarice) skrev 2021-05-24 07:44:37 följande:
Hej. Jag förstår absoöut din oro, framför allt på bristen på känslomässigt engagemang. Jag tycker absolut du ska lyfta problemen, men träna på att göra det sakligt och neutralt, så att du inte upplevs som "gnällig".
De som har svarat att detta är normalt... Jag kan bara hoppas att de trollar.
Tack!
Elis73 skrev 2021-05-24 10:31:25 följande:
Tycker att ditt ex låter lite omogen och oförmögen... Men helt ärligt så kanske han inte är så mycket sämre än vad stor andel av föräldraskaran är. Glorian hänger nog på sned i fler hushåll än vad du kan ana - även hos föräldrar som bor i hop. Tänk om alla som använde skärmar som barnvakt och serverade skräpmat skulle förlora vårdnaden av sina barn....
Ditt ex har ju dessutom fint stöd av sina föräldrar - och du kan ju själv stötta och väga upp tillvaron på den tid barnet bor hos dig. Alltså: jag tror att barnet på sikt mår bättre av en närvarande pappa som inte är perfekt, än en pappa som p.g.a för lite tid blir en sidofigur mer än förälder. (Min åsikt är givetvis annorlunda om det blandas in missbruk, våld eller annan grövre misskötsel.)
Här handlar det inte om att det serveras snabbmat eller använder skärmen som barnvakt. Jag köper också pizza ibland. Sonen sitter framför skärm här också. Utan det handlar om en onormal mängd. Det är snabbmat VARJE dag förutom om hans föräldrar lagar middag. Det är skärm HELA barnens fritid eller att barnet leker själv. Pappan sitter vid dator. Uppmärksammar inte om barnet gör sig illa och om han gör det så tröstar han inte.
Jag tänker om man vänder på steken. Om du hade enkark som inte svarade dig på tilltal, uppmärksammar när du är ledsen etc. Hur skulle det få dig att känna dig? När du söker kontakt och vill prata om något tittar din sambo inte ens på dig. Hur skulle det påverka dig om det pågick varje dag?
Jag har levt med denna mannen och jag vet hur det påverkar en människa. Jag tror att det kan vara svårt för en utomstående att förstå. När man är glad och vill berätta något men möts av en vägg och någon som stirrar in i en skärm. Att man kan gråta framför någon utan att det uppmärksammas. Man känner sig till slut ganska obetydlig och värdelös och så blir det ju för barnet till slut också. Det är ingen idé att söka kontakt för man får ingen respons, man får ingen tröst och man får inte hjälp när man behöver det. Hur påverkar det anknytningen t ex?
Plus det så blir ens vilja överkörd hela tiden. Barnet gråter för att den inte vill äta pizza, men det struntar pappan i.
Jag blir förvånad över att flera tycker detta är normalt och acceptabelt. Känns som att ni kanske inte förstått omfattningen utan tror att jag överdriver eller att jag menar att det är snabbmat då och då.
Han stimulerar aldrig barnet. Går aldrig ut med barnet. Leker aldrig med barnet. Ligger aldrig med barnet vid nattning. Tröstar aldrig när denne är ledsen. Hjälper aldrig när barnet ber om hjälp. Svarar inte på tilltal. Prioriterar istället att spela datorspel eller jobba övertid.
Anonym (ooo) skrev 2021-05-24 10:41:07 följande:
Detta kräver ju en utredning via socialtjänsten. Det brukar göras när man ansöker om enskild vårdnad. Vad har gjorts i ärendet hittills?
Ingenting. Ska till rätten första gången snart. Inget annat har skett.