Får dåligt samvete av att skaffa valp

Jag tänker så här: Om din äldre tik är nöjd som det är, lugn, kanske lite trött och inte intresserar sig för småbarn och valpar utomhus, låt bli. Låt henne få sina sista år, hur många det nu blir, som ensamhund med all er odelade uppmärksamhet. Men om hon däremot är pigg, glad och rörlig och tycker att valpar och småbarn som ni träffar ute/bland bekanta är det bästa som finns och både gärna leker med dem och tar hand om dem, skaffa en valp.

Själv har jag ju haft tripp-trapp-trull i både ålder och storlek men min aldsta var bara knappt 5 när yngsta valpen adopterades av henne själv.

Om er hund gillar valpar och uppskattar hundsällskap behöver ni inte ha dåligt samvete med tanke på att det förhoppningsvis tillför mer livskvalitet till er hund. Om ni däremot tror att hon kommer tycka det är påfrestande så får ni antingen avstå eller dela upp er så en tar valpen och en tar den äldre hunden så den äldre hunden får mycket egentid ihop med er.
Det är ju mycket jobb med två hundar som har olika behov. En valp som ska tränas/aktiveras själv samtidigt som man ska hinna med en valp som kräver 100% lång tid framöver så fundera om ni verkligen har tid och ork.