• Sun 6 Jun 2021 15:21
    362768 visningar
    3955 svar
    -2 +10
    3955
    362768

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan. 


    (Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid) 


    Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3 


    Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3 


    Kram till alla kämpar därute <3 


     

  • Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
  • Fri 11 Jun 2021 10:24
    Soff skrev 2021-06-10 22:24:30 följande:

    Välkommen hit <3 

    Har också av någon anledning tänkt tankar om att det skulle bli svårt för mig, vet inte varför. Så känner igen mig mycket i det du skriver. Men hade ändå en förhoppning såklart från början att jag skulle ha fel. Men nu är vi på 15:e försöket :( så hoppet om att det ska gå på normal väg är i princip bortblåst för mig. Men hoppas på ett mirakel i sommar. Och hoppas för dig också <3 

    Du är inte ensam <3 


    Jag känner exakt likadant. Det värmer och gör mig ont på samma gång att veta att andra är i samma situation och känner liknande känslor. För jag önskar ingen denna smärta, men ändå vill man inte vara ensam om det?

    Håller tummarna <3
  • Fri 11 Jun 2021 10:32
    Memestar skrev 2021-06-11 10:15:49 följande:
    Hmm, vet inte vad man kan göra för förändringar för jag tycker jag lever hälsosamt ändå.

    Jag är normalviktig (66kg 174cm lång) och till och med vältränad skulle jag säga(tränar 3-5ggr vecka) och äter hälsosamt.

    Men kanske mitt prov visade falskt högt av någon anledning?
    Samma för mig, jag har en bra vikt, rör på mig och äter hälsosamt. Men jag har börjat ta några tillskott som ska stötta sköldkörteln, dragit ner på gluten och i princip uteslutit koffein. Ska börja med yoga och meditation igen efter uppehåll när vi skaffade valp (hon skulle bara busa med mig så det var svårt hehe). Stress är ju inte bra för sköldkörteln, så det kan vara bra att hitta något sätt att komma ner i varv på :)

    Mitt TSH låg på 4,3 i januari, 3,3 i mars och nu på 3,1. Läkaren tycker att 3,1 är helt okej, och jag kommer inte medicineras. Vulverine har ett webbinarium om sköldkörteln om du är intresserad av att veta mer.
  • Fri 11 Jun 2021 10:33

    Hej allihopa i sommarvärmen!

    Igår kom beskedet på 10e försöket - ingen graviditet.

    Mensen kom en dag före BIM. Kände redan på förmiddagen och gick ner i depp totalt.. känns verkligen lönlöst även om vi är inom ?normalspannet? än så länge. Vad kommer 2-3 månader till göra för skillnad

    Idag kommer sambons barn och stannar till nästa söndag. Känner att jag inte orkar se dom just nu även om dom betyder jättemycket för mig. Kvittot på att HAN kan men med en annan kvinna. Första försöket bägge gångerna. Det är bara jag som är fel.. och det känns som jag inte förtjänar att få barn med han typ.

    Alla orostankar man får, han är verkligen mannen i mitt liv och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men jag är livrädd för hur mycket det kommer tära på mig om jag och han inte får barn. Jag hade inget emot att han hade barn sedan innan.. men om det inte går för oss så vet jag inte om jag kommer klara att leva med honom psykiskt.. bli påmind varje dag. Går det att leva så?

    Alla dessa tankar gör mig galen av sorg?

    Hade varit lättare om jag delade barnlösheten MED han? men det gör jag ju inte hur man än vrider på det

  • Fri 11 Jun 2021 10:36
    Mizzi26 skrev 2021-06-11 09:37:02 följande:
    Har pratat med vår privata som bara tar prover o sen skickar vidare till landstinget som slår ner oss direkt tyvärr. Känner att jag inte orkar mer just nu. Får se om jag får ny energi till hösten.
    Fy vad tråkigt att höra, kramar till dig! :( <3 
  • Fri 11 Jun 2021 10:43

    Hej!

    Nu har vi fått alla provsvar och haft uppföljningsmöte med läkaren. De hittar inget fel på oss, men kan inte skicka remiss för ivf än pga att det inte riktigt gått ett år. Så vi får vänta till efter sommaren, sen skickar de remiss och sen får vi vänta i 8-9 månader på att få börja med ivf. Satt och grät på mötet, hade hoppats på att få någon typ av stöttning och inte vänta i typ ett jävla år innan något mer händer. Vet att jag borde vara tacksam för att allt ser bra ut, men vi har gjort snart 12 aktiva försök utan att något har hänt.. :( 

  • Fri 11 Jun 2021 11:01
    Memestar skrev 2021-06-11 10:33:23 följande:

    Hej allihopa i sommarvärmen!

    Igår kom beskedet på 10e försöket - ingen graviditet.

    Mensen kom en dag före BIM. Kände redan på förmiddagen och gick ner i depp totalt.. känns verkligen lönlöst även om vi är inom ?normalspannet? än så länge. Vad kommer 2-3 månader till göra för skillnad

    Idag kommer sambons barn och stannar till nästa söndag. Känner att jag inte orkar se dom just nu även om dom betyder jättemycket för mig. Kvittot på att HAN kan men med en annan kvinna. Första försöket bägge gångerna. Det är bara jag som är fel.. och det känns som jag inte förtjänar att få barn med han typ.

    Alla orostankar man får, han är verkligen mannen i mitt liv och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men jag är livrädd för hur mycket det kommer tära på mig om jag och han inte får barn. Jag hade inget emot att han hade barn sedan innan.. men om det inte går för oss så vet jag inte om jag kommer klara att leva med honom psykiskt.. bli påmind varje dag. Går det att leva så?

    Alla dessa tankar gör mig galen av sorg?

    Hade varit lättare om jag delade barnlösheten MED han? men det gör jag ju inte hur man än vrider på det


    Jag känner med dig då sånna tankar poppar upp i mitt huvud också vid mensen. Du får påminna dig om att det är inom normal spannet att försöka 1 år, så ett mirakel kan faktiskt ske inom dom kommande 2-3 månaderna även fast det inte känns så nu. Sen kan ni ju söka hjälp om det fortfarande inte hänt nått. Det måste vara jätte tufft att tänka i dom banorna du gör nu att det blir en konstant påminnelse om att han har barn men att det inte är med dig. En tröst är ju att det är otroligt få personer som aldrig någonsin kan få barn. Det finns all möjlig hjälp att få för att lyckas på ett eller annat sätt. Hoppas det känns bättre om någon dag <3
  • Fri 11 Jun 2021 11:23
    Memestar skrev 2021-06-11 10:33:23 följande:

    Hej allihopa i sommarvärmen!

    Igår kom beskedet på 10e försöket - ingen graviditet.

    Mensen kom en dag före BIM. Kände redan på förmiddagen och gick ner i depp totalt.. känns verkligen lönlöst även om vi är inom ?normalspannet? än så länge. Vad kommer 2-3 månader till göra för skillnad

    Idag kommer sambons barn och stannar till nästa söndag. Känner att jag inte orkar se dom just nu även om dom betyder jättemycket för mig. Kvittot på att HAN kan men med en annan kvinna. Första försöket bägge gångerna. Det är bara jag som är fel.. och det känns som jag inte förtjänar att få barn med han typ.

    Alla orostankar man får, han är verkligen mannen i mitt liv och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men jag är livrädd för hur mycket det kommer tära på mig om jag och han inte får barn. Jag hade inget emot att han hade barn sedan innan.. men om det inte går för oss så vet jag inte om jag kommer klara att leva med honom psykiskt.. bli påmind varje dag. Går det att leva så?

    Alla dessa tankar gör mig galen av sorg?

    Hade varit lättare om jag delade barnlösheten MED han? men det gör jag ju inte hur man än vrider på det


    Usch, fy vad tråkigt att mensen kom igen! :'( Som MAKL säger så kan mirakel ske, och det är ju många som blir gravida under sommaren när man har semester och är ute i solen. Jag hoppas på att få se så många plus här i gruppen under sommaren! Kramar <3 
  • Fri 11 Jun 2021 12:12
    Soff skrev 2021-06-10 22:33:14 följande:

    Åh kramar till dig :( skönt att det såg bra ut, men tungt att du ska behöva vänta (som att man inte gör det nog!??!) och gå igenom allt det där. 

    Alltså det suger verkligen det där :( har också en vän som blivit gravid och fått sitt barn innan jag ens blivit gravid.. och min bror och hans sambo har också hunnit bli gravida och kommer få ett barn i september. Vill inte ens tänka tanken hur jag ska kunna hantera situationen om jag inte blivit gravid tills den bebisen kommer... som jag mer eller mindre känner mig tvungen och träffa eftersom det är min brors. 

     


    Så sjukt att det ska ta så lång tid för oss. Jobbigt för dig att din bror och sambo ska ha barn, de kan man ju inte direkt undvika hur länge som helst :( förhoppningsvis så är du gravid tills dess och då är allt lättare. Jag har turen att mina syskon är äldre, så deras yngsta barn är 6 år. Så slipper nya bebisar inom närmsta familjen iaf.
  • Fri 11 Jun 2021 12:33
    Mizzi26 skrev 2021-06-11 09:30:23 följande:

    Hej alla, Jag lämnar gruppen nu för jag har gett upp lite.

    Skulle egentligen fått börja utredning i augusti för då har det gått ett år men dom ringde igår och sa att vi måste vänta till april nästa år för att man räknar 1 år efter senaste missfallet. Och jag vet att jag inte kommer få behålla nästa kommande graviditeter heller pga mina hormonbrister.. får tydligen ingen hjälp för att utreda missfall osv heller.

    Hoppas att allt går bra för er andra!


    Usch, fy vad tråkigt att höra! Så jävla tråkiga riktlinjer vården har, att man måste vänta så himla länge och inte få den vård man behöver :( vi finns här om/när du kommer tillbaks. Kram på dig <3
  • Fri 11 Jun 2021 12:35
    Msofie skrev 2021-06-11 08:37:21 följande:

    Ruvardag 4.

    Det är intressant hur många tycker att ruvardagarna är värst. Jag håller inte alls med. Tyckte det var mycket värre att vänta på besked om något ägg blev befruktat. Jag har känt lite att jag är i en bubbla av hoppfullhet. Eftersom det bara var våra ICSI ägg som blev befruktade så känns detta som vår första riktiga chans och det var ett bra embryo.

    Tror dock att jag är så lugn i dessa dagarna för att jag är rädd för testdagen. Nu kan jag leva i god tro. Tror så mycket på detta men det har aldrig varit något annat än negativt, svårt att tänka sig annat. Jag tror vi kommer ta ett testa tidigt på söndag.


    Herregud så spännande! Vi är så många som håller tummarna för er! När sa läkarna till er att ni skulle testa? Sorry om jag har fel, men kan man inte få falska positivt test om man testar tidigt när man gjort ivf? Eller kanske blandar ihop det med något annat.
Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet