Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Jag har också AMH på 1,5. Var nyligen på återbesök och då sa hon att det är något lågt för min ålder (är 30 år), men absolut ingen fara. AMH kan ju även bli högre :)
Ruvardag 7.
Jag testade med "testa tidigt" test igår och idag. De mest blanka test jag har sett. Jag vet att det egentligen är för tidigt och inte behöver säga något, men har så mycket ångest att jag blir kräkfärdig. När vi fick veta om de andra embryona vände mitt hopp och energi till totala katastrof tankar och ångest. Önskar att vi aldrig hade läst det brevet, varje fall inte innan vi vet hur det går med embryot i magen. Men det är en liten röst i huvudet som säger: ha! Trodde du verkligen det skulle gå.
Min fästman och jag har kommit överens om att testa imorgon, han vet dock inte att jag har fuskat.
Det måste kännas superjobbigt! Även om jag inte kommit lika långt i processen som du så förstår jag att det måste kännas jobbigt..
Det är så märkligt det där med väntetiderna. Vi frågade nu när vi var på första besöket hos livio 2a juni om det kan bli aktuellt med IVF tills hösten och då uppfatadde jag att vår läkare sa ja?
Vi är där på landstingets bekostnad och har tagit blodprover plus VUL nu den 2a juni, på onsdag ska jag göra spolningen och den 29e tar min sambo spermaprov. Men på alla andra här låter det som att man får vänta i ett år från det att man är bekräftad "oförklarligt barnlös"? Nu kan vi ju visserligen bli "förklarligt barnlösa" men jag tror inte det eftersom min sambo fick barn hur lätt som helst med sitt ex och de ser ju inga fel på mig (har gjort spolning privat för två år sen), så är det nog oförklarligt..
Åh din stackare Det måste kännas superjobbigt!
Men var detta er första IVF betald?
Behöver ni betala igen för ett nytt plock? Eller har ni ett paket om tre?
Hoppas verkligen det tar sig för dig. Jag känner igen känslan av blanka test som tittar på en och säger "Ha! Vad trodde du egentligen?".... Även om jag inte kommit lika långt i processen som du så förstår jag att det måste kännas jobbigt..
Ruvardag 7.
Jag testade med "testa tidigt" test igår och idag. De mest blanka test jag har sett. Jag vet att det egentligen är för tidigt och inte behöver säga något, men har så mycket ångest att jag blir kräkfärdig. När vi fick veta om de andra embryona vände mitt hopp och energi till totala katastrof tankar och ångest. Önskar att vi aldrig hade läst det brevet, varje fall inte innan vi vet hur det går med embryot i magen. Men det är en liten röst i huvudet som säger: ha! Trodde du verkligen det skulle gå.
Min fästman och jag har kommit överens om att testa imorgon, han vet dock inte att jag har fuskat.
"Grattis, jag ser två starka fina hjärtan här!" - det var det första vi fick höra på VUL idag och vi började gråta hejdlöst bägge två.
Tills hon plötsligt ändrade sig och sa "ojdå, jag misstog visst navelsträngen för hjärta. Det händer ibland. Tyvärr, ni har fått ett MA på det ena fostret och hinnsäcken ser dessutom blodfylld ut vilket ökar risken för missfallsblödning vilket i sin tur kan påverka den andra graviditeten också. Vi får vänta och se samt följa upp med ett nytt ultraljud om en vecka".
Och där slukade det stora svarta hålet oss en gång till.
Näe men fy fan!!!!!! :'((( det gör så ont att läsa detta! Är sååå ledsen för din skull. Hoppas nu verkligen att ändå det andra fostret klarar sig!!! :'((( <3 men vilken fruktansvärd upplevelse att hon först säger "grattis, jag ser två starka fina hjärtan" och sen bara ändrar om!!! Det är ju inte klokt! Skickar så många kramar till dig! Fy fan va du får kämpa!! :'((
Jag hänger lite i bakgrunden. Mina spottings slutade men har tagit blodprov för att följa hcg och de ökar men inte så pass mycket som det ska? ska våga mig på att boka in ett VUL snart. Är ju 99% säker på att få dåliga nyheter. Men kanske värt att isåfall ta tag i ännu en medicinsk abort så snart som möjligt innan sommarsemestern är här. Har bara sån ångest.