Vi som försökt en längre tid - första barnet

God morgon! Uppdatering från mig, sk iväg och ta blodprov nu vilket egentligen känns rätt lönlöst. Är i upplösningstillstånd då mina starka plus som stegrat plötsligt blivit svaga igen och idag tog jag ett nytt digitalt som visade inte gravid. Pallar verkligen inte mer, vid nästa mens ska jag dessutom på praktik så känns svårt att få igång en ivf-omgång och springa på massa läkarbesök. Fyfan, ångest i hela jävla kroppen. Och som ett hån på det så mår jag så illa och har ont i brösten. Frågan är då om det är något som inte kommit ut som det ska. Förlåt för ett deppigt inlägg, men känns som jag nått min gräns för vad jag pallar med.

Jag hoppas ingen tar illa vid, vill bara dela med mig av vår positiva upplevelse och våra positiva nyheter från dagens insättning.

Jag var ganska nere när vi åkte till kliniken och tänkte om vi får 2 blastisar så blir jag mer än nöjd. Vi fick 5!!!! Alla riktigt snygga och den idag var tydligen en riktig 10 poängstenar. Vi har även 3 som odlas vidare till imorgon som varit lite sega i starten, så kanske någon mer kan frysas in om vi har den extra turen. Jag trodde aldrig på sånt här fint resultat av våra 9 befruktade. Så tacksam <3

Fina fina ni. Jag har fortfarande hängt med i tråden i bakgrunden, vill så gärna följa er resa fortfarande! Jag förstår precis vad ni beskriver. När min första IVF misslyckades har jag aldrig varit så nere i mitt liv. Allting kändes helt hopplöst, inte ens det kunde gå vägen. Det är tufft som fan, men fasiken om man inte överlever det mesta, fast det inte känns så. Sörj, var ledsen, men sen måste man kunna plocka upp sig själv och finna strategier att få vidare. Vet inte om de triggar eller hjälper, men min tog sig på den andra IVFn. Ingenting är omöjligt, de tar bara lite längre tid. Tänker på er!

<3 

Åh fy fan va jag lider med dig :'(( ...usch!! </3 ja den där känslan av att man känner sig värdelös och misslyckad är totalt hemsk!!.... och man vet inte riktigt vad man ska göra av alla dessa känslor ibland, man känner sig så hjälplös..det är tur man kan skriva av sig lite här ibland.. det kan verkligen kännas totalt hopplöst detta.. Nej jag känner likadant med min sambo. Han försöker förstå... men det gör han inte.. och så är det väl helt enkelt bara, men det kan vara lite knepigt ibland.. Han förstår inte helt hur jag kan tycka det är så jobbigt. 

Ja det får du verkligen göra <3 och det ska jag också göra nu <3 ... bara se på nån serie.. Tack <3 Kram <3 

Jag hade tänkt skriva typ exakt vad du skrivit. Känner igen vartenda ord du skrivit. Neg test för mig också, så himla nedslående. Toxisk positivitet passar väldigt bra in på min sambo, och det är så jobbigt, får typ dåligt samvete över att jag mår så himla dåligt över detta. Min sambo är ju såklart positiv "nästa gång går det, elleraå kanske det går naturligt i väntan på nästa omgång"

Det går verkligen inte att förklara för någon hur man mår och hur det påverkar en. Så för mig är det så skönt att skriva här där verkligen alla fattar!

Imorgon måste jag ringa kliniken och säga att jag testat negativt. Och så ska jag fråga när vi får sätta in den frysta blaston. Vet du nästa steg för er?

God morgon! Uppdatering från mig, sk iväg och ta blodprov nu vilket egentligen känns rätt lönlöst. Är i upplösningstillstånd då mina starka plus som stegrat plötsligt blivit svaga igen och idag tog jag ett nytt digitalt som visade inte gravid. Pallar verkligen inte mer, vid nästa mens ska jag dessutom på praktik så känns svårt att få igång en ivf-omgång och springa på massa läkarbesök. Fyfan, ångest i hela jävla kroppen. Och som ett hån på det så mår jag så illa och har ont i brösten. Frågan är då om det är något som inte kommit ut som det ska. Förlåt för ett deppigt inlägg, men känns som jag nått min gräns för vad jag pallar med.

Ååh älskade ni, vilken tung helg med så många sorgsna, jobbiga besked :( Jag önskar att jag kunde krama om er allihopa: Soff, Bx3, Längtartillvår, Tildasafira <3 (förlåt om jag glömt någon) Jag blir så ledsen, för ni förtjänar ju verkligen att få era efterlängtade bebisar snart - ja allra helst att ni hade varit gravida eller fått dem nu. Önskar att det fanns något jag kunde göra för er, men jag hoppas att ni hittar något sätt att ta er igenom den här veckan och att det kommer att kännas lite mer hoppfullt när nästa försök närmar sig <3 

Ringde kliniken imorse och berättade om mitt negativa test. De ringde tillbaks nu i eftermiddag. Nästa steg är ett uppföljningssamtal. Om 4 veckor! Och labbet är stängt hela December!! Så vi får inte sätta in vårt embryo förrän i Januari!! Alltså jag går under av den eviga väntan. Jag vet inte vart jag ska göra av min sorg längre, det känns outhärdligt. Det är en konstant väntan och paus på hela livet.

Jag känner mig desperat och funderar allvarligt på att självmedicinera överbliven ivf medicin för att få fler blåsor och större chans att något då blir befruktat. Vågar man ta några sprutor menopur eller bemfola fram tills ägglossning??

Usch fy vilken hemsk helg jag har haft. Och mensen har fortfarande inte kommit, så jäkla drygt att gå och vänta när man bara vill komma vidare.