• Soff

    Vi som försökt en längre tid - första barnet

    Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan. 


    (Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid) 


    Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3 


    Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3 


    Kram till alla kämpar därute <3 


     

  • Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet
  • Melsson
    snedtak skrev 2022-11-06 14:46:36 följande:

    Hej, första gravid-relaterade inlägget från mig även om jag hängt på FL i många år. Har läst i tråden men aldrig postat själv. Igår plussade jag efter exakt 3 års försök (inte riktigt 36:e försöket pga missat några ÄL pga sjukdom m.m.). Är både glad och chockad och behövde skriva av mig någonstans, det känns som att det inte räcker med sambon. Hoppas att jag inte tränger mig på {#emotions_dlg.flower}

    Det känns som en bisarr slump att plussa just denna gång för i onsdags var vi på första mötet för en fertilitetsutredning. Jag vågar fortfarande inte riktigt ta ut all lycka i förskott, för man vet ju aldrig om graviditeten utvecklas som den ska. Så vi tänker fortfande gå vidare med utredningen (bortsett från äggledarspolning?) för att förhoppningsvis fått svar på varför det tagit sån tid.


    Åhhh stort grattis <3 Vilken känsla det måste vara!!

    Hoppas det hela går vägen! Ibland är det ju inget fel bara det att det tar lite tid <3
  • Vickan31
    snedtak skrev 2022-11-06 14:46:36 följande:

    Hej, första gravid-relaterade inlägget från mig även om jag hängt på FL i många år. Har läst i tråden men aldrig postat själv. Igår plussade jag efter exakt 3 års försök (inte riktigt 36:e försöket pga missat några ÄL pga sjukdom m.m.). Är både glad och chockad och behövde skriva av mig någonstans, det känns som att det inte räcker med sambon. Hoppas att jag inte tränger mig på {#emotions_dlg.flower}

    Det känns som en bisarr slump att plussa just denna gång för i onsdags var vi på första mötet för en fertilitetsutredning. Jag vågar fortfarande inte riktigt ta ut all lycka i förskott, för man vet ju aldrig om graviditeten utvecklas som den ska. Så vi tänker fortfande gå vidare med utredningen (bortsett från äggledarspolning?) för att förhoppningsvis fått svar på varför det tagit sån tid.


    Åååh men wow, så himla stort ju!! GRATTIS! SkrattandeHjärta Har du plussat någon gång tidigare eller är det här första pluset någonsin? När det gått så pass lång tid som tre år så förstår jag att ni skulle vilja veta varför. Välkommen till vår lilla grupp! Här har många av oss försökt länge också, så vissa i gänget har hunnit bli gravida och/eller fött barn sedan vi började följas åt här på Familjeliv för flera år sedan, och andra som jag och Melsson kämpar fortfarande med att få det där efterlängtade pluset (och att det ska stanna kvar). Hoppas att allt ska gå bra för dig nu!
  • snedtak
    Melsson skrev 2022-11-07 13:06:20 följande:
    Åhhh stort grattis <3 Vilken känsla det måste vara!!

    Hoppas det hela går vägen! Ibland är det ju inget fel bara det att det tar lite tid <3
    Vickan31 skrev 2022-11-07 14:51:30 följande:
    Åååh men wow, så himla stort ju!! GRATTIS! SkrattandeHjärta Har du plussat någon gång tidigare eller är det här första pluset någonsin? När det gått så pass lång tid som tre år så förstår jag att ni skulle vilja veta varför. Välkommen till vår lilla grupp! Här har många av oss försökt länge också, så vissa i gänget har hunnit bli gravida och/eller fött barn sedan vi började följas åt här på Familjeliv för flera år sedan, och andra som jag och Melsson kämpar fortfarande med att få det där efterlängtade pluset (och att det ska stanna kvar). Hoppas att allt ska gå bra för dig nu!
    Tack! Det är första plusset nånsin, så även om allt går bra vill man ju gärna veta varför.
  • Melsson
    snedtak skrev 2022-11-07 22:40:09 följande:
    Vickan31 skrev 2022-11-07 14:51:30 följande:
    Åååh men wow, så himla stort ju!! GRATTIS! SkrattandeHjärta Har du plussat någon gång tidigare eller är det här första pluset någonsin? När det gått så pass lång tid som tre år så förstår jag att ni skulle vilja veta varför. Välkommen till vår lilla grupp! Här har många av oss försökt länge också, så vissa i gänget har hunnit bli gravida och/eller fött barn sedan vi började följas åt här på Familjeliv för flera år sedan, och andra som jag och Melsson kämpar fortfarande med att få det där efterlängtade pluset (och att det ska stanna kvar). Hoppas att allt ska gå bra för dig nu!
    Tack! Det är första plusset nånsin, så även om allt går bra vill man ju gärna veta varför.
    Ja det förstår jag! Hann ni göra blodprov och spermaprov? 
  • Ava86

    Hej allihopa! 


    Jag och maken har försökt i strax över ett år nu, vilket känns som en evighet. Vi har precis gjort en utredning som inte visade några fel, men ändå verkar inte kroppen vilja samarbeta. Känner mig så otroligt ensam i hela processen (trots en väldigt stöttande make) och känner mig ännu sämre nu när jag fått reda på att en närstående precis plussat utan att ens försökt bli gravid. Jätteglad för hennes skull men det blir såklart tudelat när man själv sörjer sin egen oförmåga. Hur hanterar ni dessa stunder? 

  • Melsson
    Ava86 skrev 2022-11-08 15:08:00 följande:

    Hej allihopa! 


    Jag och maken har försökt i strax över ett år nu, vilket känns som en evighet. Vi har precis gjort en utredning som inte visade några fel, men ändå verkar inte kroppen vilja samarbeta. Känner mig så otroligt ensam i hela processen (trots en väldigt stöttande make) och känner mig ännu sämre nu när jag fått reda på att en närstående precis plussat utan att ens försökt bli gravid. Jätteglad för hennes skull men det blir såklart tudelat när man själv sörjer sin egen oförmåga. Hur hanterar ni dessa stunder? 


    Men åh vad skönt att allt såg bra ut ändå, då är jag helt säker på att det kommer komma ett barn till er, det kanske tar lite tid bara <3 


     


    Jag känner mig också otroligt ensam ibland, men försöker tänka att bara för att någon annan blir gravid snabbt så påverkar det ju inte min "chans". Men ibland när någon bara "åååååhhh blev gravid på första försöket tiihiii" så vill man ju typ låsa in sig i ett rum och skrika rakt ut. 

    Tycker också det är rätt jobbigt att i princip alla mina vänner har barn/är gravida och allt dom säger är typ "slaaaaaaaaaaappna aaaav bara"

  • Ava86
    Melsson skrev 2022-11-08 15:24:28 följande:

    Men åh vad skönt att allt såg bra ut ändå, då är jag helt säker på att det kommer komma ett barn till er, det kanske tar lite tid bara <3 


     


    Jag känner mig också otroligt ensam ibland, men försöker tänka att bara för att någon annan blir gravid snabbt så påverkar det ju inte min "chans". Men ibland när någon bara "åååååhhh blev gravid på första försöket tiihiii" så vill man ju typ låsa in sig i ett rum och skrika rakt ut. 

    Tycker också det är rätt jobbigt att i princip alla mina vänner har barn/är gravida och allt dom säger är typ "slaaaaaaaaaaappna aaaav bara"


    Ja du har helt rätt och det är vad jag försöker påminna mig själv om. HATAR alla välmenande råd som ?slappna av? ?ni behöver bara ligga mer? då får man bita sig i läppen och försöka le igenom det. Skönt ändå att höra att denna ensamhetskänsla finns hos andra också på något sätt känner man sig mindre ensam. Men såklart så hemskt att man ens ska behöva känna igen sig. Det löser sig för oss båda, det är jag helt säker på. Så hoppet finns kvar, men vissa dagar är bara tuffare än andra <3 fint att det finns sånna här forum så man kan få dela ensamheten. 
  • Vickan31
    Ava86 skrev 2022-11-08 15:08:00 följande:

    Hej allihopa! 


    Jag och maken har försökt i strax över ett år nu, vilket känns som en evighet. Vi har precis gjort en utredning som inte visade några fel, men ändå verkar inte kroppen vilja samarbeta. Känner mig så otroligt ensam i hela processen (trots en väldigt stöttande make) och känner mig ännu sämre nu när jag fått reda på att en närstående precis plussat utan att ens försökt bli gravid. Jätteglad för hennes skull men det blir såklart tudelat när man själv sörjer sin egen oförmåga. Hur hanterar ni dessa stunder? 


    Hej och välkommen till ett jättefint gäng som peppat och stöttat mig mycket under min tid av ofrivillig barnlöshet. Jag är, precis som du och Melsson, en av dem som fortfarande kämpar och väntar på det där efterlängtade pluset och känner verkligen igen mig i det du skriver! Jag och min sambo har väl bara försökt ett halvår egentligen, men jag och mitt ex försökte i två år och då hann jag göra en fertilitetsutredning också. Skönt att er utredning inte visade något fel, men jag förstår också om det blir lite tudelade känslor och att man då blir frustrerad på sin egen kropp att man inte plussar om nu allt ändå ser bra ut. Jag vet inte om jag har några bra tips på hur man hanterar sådana besked, mer än att skriva av sig här till oss! Jag tycker att det är jätteskönt att få ventilera och skriva av mig här till kvinnor i en liknande sits, just för att det känns som att alla andra omkring en plussar på första försöket och att man inte har så många IRL att prata med som verkligen kan relatera och förstå. Så du ska veta att här kan du skriva av dig om stort som smått Hjärta Vad sa kliniken nu efter att resultaten hade kommit, vad är nästa steg och hur går ni vidare nu?
  • AllGoodNamesRGone

    Hej! Hoppar gärna på denna tråd! Jag och min sambo har försökt sedan februari och mensen kommer som klockan varje månad. Har nu köpt clearblue Fertilitetsmonitor i hopp om att den ska hjälpa på något vis.


    Tycker det är så jobbigt att folk runt om mig börjar gå ut med sina graviditeter till höger och vänster, är såklart glad för deras skull men man vill ju att det ska vara en själv? speciellt när man hör hur lätt det varit för dom att bli gravid. Alltid är det på första, andra eller tredje försöket.


    Det enda jag kan se fram emot är att snart har vi försökt 1 år och får ställa oss i kö för utredning. 


    Har verkligen ingen att prata och ventilera med då den enda jag berättat för är min syster. Får jättebra stöd där men hon förstår inte riktigt då hon fått 3 barn varav 2 st helt oplanerat. 

  • Ava86

    @Vickan kunde inte citera dig, men ja, jag är så glad över att ha hittat hit. Bara dessa första meddelandena har fått mig att känna en gemenskap. Just nu väntar vi på besked från landstinget som borde dimpa ner i brevlådan närsomhelst om man tror på läkarens ord. Efter det hoppas vi på att kunna börja ivf så snart som möjligt. Vart är du i processen? 

Svar på tråden Vi som försökt en längre tid - första barnet