• Anonym (I)
    Tue 8 Jun 2021 18:01
    1285 visningar
    50 svar
    50
    1285

    Påverkas av andras syn på mig

    Jag blir väldigt lätt påverkad av andras syn på mig. Om människor runt mig har en allmänt positiv bild av mig är det inget problem, då är det bara positivt! Om jag får höra positiva saker, att jag är positiv, empatisk, driven, rolig etc så blir jag mer så! Det är väl egentligen ganska naturligt, men jag kanske är mer lättpåverkad.

    När någon tycker något negativt om mig, påpekar att jag är tyst t.ex blir jag ännu mer tyst. Jag kan inte låta bli. Jag låser mig liksom. Om någon säger att jag är dålig på någonting slutar jag göra det eller gör det ännu sämre än innan. Även om någon säger något som jag inte håller med om eller känner igen mig i så påverkas jag av det.

    Ett stort problem som jag har nu är att min partner är väldigt bra på att påpeka negativa saker, små saker, ofta, typ du pratar för lite, du verkar oengagerad, du verkar sur, du är så kall, du beter dig icke kärleksfullt, du är negativ, du beter dig konstigt etc etc. Han anklagar mig också för att inte vilja vara med honom, bara ha honom som tidsfördriv, att jag undanhåller saker, att jag inte vill träffas, inte prata med honom etc etc. Han tycker inte att han varken klagar eller anklagar utan bara yttrar saker han tänker på.

    Han säger såklart positiva saker också,att han aldrig känt så här för någon, att jag är den vackraste han träffat etc, men de här negativa sakerna läggs på hög, och jag får heller inte höra motsatsen, att jag är kärleksfull, positiv, engagerad etc. Med konsekvensen att jag känner mig mer som alla de här negativa sakerna och blir mer av de här negativa sakerna. Jag blir negativ, mindre kärleksfull, mer kall, oengagerad etc och allmänt känner mig icke avslappnad och onaturlig. Jag blir hans negativa syn på mig. Och jag avskyr det! Det är som att jag speglar mig i hans syn på mig (den som jag tänker att han har baserat på alla negativa påpekanden), och även fast jag tycker att den bilden som framträder är gräslig så blir jag mer sådan.

    Någon som känner igen sig eller vet hur man kan bryta det?

  • Svar på tråden Påverkas av andras syn på mig
  • LFF
    Thu 10 Jun 2021 08:33
    #21
    Anonym (I) skrev 2021-06-08 21:07:04 följande:
    Ja han säger att han bara vill göra mig uppmärksam på det. Men det har ju bara kass och negativ effekt. Så nu har jag satt paus på negativt kommenterande i 2 veckor. Det går sådär. Bara idag har jag fått kommentar på att jag pratar lite, och insinuering om att jag är deprimerad på något sätt.
    Nämen vad "snällt" av honom att berätta för dig hur dålig du är så du kan "jobba" på det. Det är ju väldigt "snällt" att han påpekar dina fel och brister hela tiden.

    *ironisk till tusen*
  • Anonym (Linn)
    Thu 10 Jun 2021 08:46
    #22

    Ts, du måste lämna. Han bryter ner dig totalt. Det är psykisk misshandel han håller på med.

    Han mår inte bra i sig själv och istället för att ta itu med det själv, lägger han allt på dig. Du ska se till att han mår bra. Du ska finnas till för honom, jämt. Mår han det minsta dåligt, så är det du som har gjort fel enligt hans tankesätt. Då är det du som har brustit.

    Detta är fruktansvärt destruktivt och det kommer att sluta med att du går in i väggen. Det går inte att ändra på honom. Han förstår inte hur fint och pedagogiskt du än förklarar. Du måste rädda dig själv.

  • Anonym (I) Trådstartaren
    Thu 10 Jun 2021 10:51
    #23
    LFF skrev 2021-06-10 08:33:43 följande:

    Nämen vad "snällt" av honom att berätta för dig hur dålig du är så du kan "jobba" på det. Det är ju väldigt "snällt" att han påpekar dina fel och brister hela tiden.

    *ironisk till tusen*


    Eller hur. Han är ju bara omtänksam, det är vad han säger själv. Snygg omtanke.

    Enligt honom är det inte klagande, och inte att han vill ändra på mig, han ser det inte som negativt heller. Så motsägelsefullt att man kan svimma.
  • Anonym (.)
    Thu 10 Jun 2021 10:52
    #24
    Anonym (I) skrev 2021-06-10 10:51:31 följande:
    Eller hur. Han är ju bara omtänksam, det är vad han säger själv. Snygg omtanke.

    Enligt honom är det inte klagande, och inte att han vill ändra på mig, han ser det inte som negativt heller. Så motsägelsefullt att man kan svimma.
    Vad ska du göra åt det, stanna kvar och fortsätta förundras, eller lämna?
  • LFF
    Thu 10 Jun 2021 10:56
    #25
    Anonym (I) skrev 2021-06-10 10:51:31 följande:
    Eller hur. Han är ju bara omtänksam, det är vad han säger själv. Snygg omtanke.

    Enligt honom är det inte klagande, och inte att han vill ändra på mig, han ser det inte som negativt heller. Så motsägelsefullt att man kan svimma.
    Nej, det ligger inte ett dugg omtanke bakom det hela. Speciellt inte när han inte kan ta samma skit själv om jag förstår det hela rätt. Han verkar dessutom lägga hela er relations framtid till att bero på hur du ska ändra dig. Och även om du gör det han ber om (visar mer kärlek etc) så verkar det ju inte bra nog. 

    Tycker du ska ta dig en funderare på vad du faktiskt får ut av en relation med honom. Får han dig att må bra? Gör han dig lycklig? Känner du dig trygg med honom om det skulle storma? Har han din rygg om något händer? 
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Thu 10 Jun 2021 11:07
    #26
    Anonym (.) skrev 2021-06-10 08:22:49 följande:

    Så vad ska du göra, fortsätta försöka eller lämna honom?


    Anonym (Linn) skrev 2021-06-10 08:46:27 följande:

    Ts, du måste lämna. Han bryter ner dig totalt. Det är psykisk misshandel han håller på med.

    Han mår inte bra i sig själv och istället för att ta itu med det själv, lägger han allt på dig. Du ska se till att han mår bra. Du ska finnas till för honom, jämt. Mår han det minsta dåligt, så är det du som har gjort fel enligt hans tankesätt. Då är det du som har brustit.

    Detta är fruktansvärt destruktivt och det kommer att sluta med att du går in i väggen. Det går inte att ändra på honom. Han förstår inte hur fint och pedagogiskt du än förklarar. Du måste rädda dig själv.


    Ja gränsen är nådd snart. Jag har försökt så mycket. Jag har försökt ändra på det han påpekar, men det funkar inte. Jag flyttade hem till honom, men han påpekade så mycket att det verkar som att jag inte vill bo med honom, inte visar tillräckligt tydligt, är oengagerad etc etc oavsett vad jag gjorde, så jag tröttnade och flyttade ut igen. Jag trodde att han skulle lära av sina misstag men han har fortsatt på samma sätt. Nu försökte jag något annat i och med att sätta paus på negativa kommentarer i två veckor, men han klarade knappt en dag. Jag har försökt att bara inte bry mig om hans kommentarer, ignorera dem, upprepa att jag duger som jag är (vilket han sagt till mig att jag gör) men det verkar provocera honom. Jag har blivit arg, jag har blivit ledsen, jag har förklarat på flera olika sätt etc etc. Men han fortsätter ändå på samma sätt, som något jäkla tvång att påpeka negativa saker.

    Samtidigt blåser han upp sig som en blåsfisk och hävdar sin enorma kärlek och hur mycket han anstränger sig och bryr sig. Skulle alla dar i veckan ta lite enkel respekt för vad jag säger framför överdådiga kärleksförklaringar.

    Hans största hangup just nu är kärlekslösheten, att han tycker att jag är mindre kärleksfull, detta trots att jag bara för några veckor sedan skickade en kärleksdikt som jag skrivit till honom.
  • Anonym (I) Trådstartaren
    Thu 10 Jun 2021 11:37
    #27
    LFF skrev 2021-06-10 10:56:40 följande:

    Nej, det ligger inte ett dugg omtanke bakom det hela. Speciellt inte när han inte kan ta samma skit själv om jag förstår det hela rätt. Han verkar dessutom lägga hela er relations framtid till att bero på hur du ska ändra dig. Och även om du gör det han ber om (visar mer kärlek etc) så verkar det ju inte bra nog. 

    Tycker du ska ta dig en funderare på vad du faktiskt får ut av en relation med honom. Får han dig att må bra? Gör han dig lycklig? Känner du dig trygg med honom om det skulle storma? Har han din rygg om något händer? 


    Nej precis, jag kan inte ta upp en sak som ett problem, det eviga påpekandet, utan att han tar illa upp, men han ska kunna ta upp 10-15 olika grejer.

    När han har en bra period så tycker jag om att vara med honom, annars skulle jag inte ha stannat så länge. Men det går i perioder liksom. I perioder är det helt normalt, inget kommenterande och utfrågningar. Då, när man bara kan vara är det bra, behagligt, trevligt roligt. Men sen kommer perioder där kommentarer och utfrågningar är allt han gör, som att han totalt fastnar i det.

    Men nej, jag kan inte riktigt lita på honom när det stormar. Han säger att han vill vara där för mig, men när jag var väldigt sjuk för 1,5år sen betedde han sig jättekonstigt, avigt, kunde inte träffas på 5 veckor etc. Så utifrån det kan jag inte lita på att han är där om jag behöver.
  • Anonym (relat­ionskn­epigt)
    Thu 10 Jun 2021 12:29
    #28

    Jag har haft att göra med osäkra killar tidigare och ts, din kille låter som en sån.

    Det här ständiga bekräftandet. Typ "Du beter dig annorlunda", "är jag bara ett tidsfördriv för dig?", "tycker du inte om mig längre?"

    Han verkar väldigt osäker. Han tycker nog att du inte släpper in honom i ditt liv när du är tyst. Han är nog en sån känslig typ som måste höra att du älskar honom hela tiden för att inte för för sig motsatsen. Det är min uppfattning.
    Verkar det som att han söker din bekräftelse och uppmärksamhet hela tiden?
    Är nog extremt rädd att förlora dig i kombination med att vara bekräftelsesökande.

    Däremot tycker jag inte att det låter som psykisk misshandel. Men frågan är om man som lite mer laidback orkar med en som är tvärtom i längden?

  • Anonym (I) Trådstartaren
    Thu 10 Jun 2021 12:40
    #29
    Anonym (relationsknepigt) skrev 2021-06-10 12:29:30 följande:

    Jag har haft att göra med osäkra killar tidigare och ts, din kille låter som en sån.

    Det här ständiga bekräftandet. Typ "Du beter dig annorlunda", "är jag bara ett tidsfördriv för dig?", "tycker du inte om mig längre?"

    Han verkar väldigt osäker. Han tycker nog att du inte släpper in honom i ditt liv när du är tyst. Han är nog en sån känslig typ som måste höra att du älskar honom hela tiden för att inte för för sig motsatsen. Det är min uppfattning.

    Verkar det som att han söker din bekräftelse och uppmärksamhet hela tiden?

    Är nog extremt rädd att förlora dig i kombination med att vara bekräftelsesökande.

    Däremot tycker jag inte att det låter som psykisk misshandel. Men frågan är om man som lite mer laidback orkar med en som är tvärtom i längden?


    Ja han är väldigt osäker och behöver konstant bekräftelse. Samtidigt som han säger att han inte alls behöver det, och inte alls är osäker. Evig motsägelsefullhet.

    Lättare vore om han bara erkände saker. Och kunde erkänna att problemet ligger hos honom själv, inte i vad jag gör eller inte gör. Han lägger över sina problem på mig att lösa hela tiden. Om jag bara visade mer kärlek, om jag bara berättade mer saker, om jag bara förklarade bättre, om jag bara kunde ta bort hans känsla, om jag bara bevisade, om bara om bara. Jag har gjort allt, fullkomligt öst bekräftelse och kärlek på honom men det rinner av som vatten på att en gås, samtidigt som minsta negativa lilla sak sätter sig som en oändlig tagg för honom att älta för alltid.

    Det som gör mig frustrerad är att ingenting nånsin blir löst, att jag aldrig är tillräcklig för honom för att sluta kommentera, vilket får mig att tänka att jag är allt det som han säger, och i längden bli mer sån. Jag är absolut ingen icke kärleksfull person t.ex utan snarare motsatsen, men han gör mig till det.
  • Anonym (Lara)
    Thu 10 Jun 2021 13:16
    #30
    Anonym (I) skrev 2021-06-10 12:40:21 följande:
    Ja han är väldigt osäker och behöver konstant bekräftelse. Samtidigt som han säger att han inte alls behöver det, och inte alls är osäker. Evig motsägelsefullhet.

    Lättare vore om han bara erkände saker. Och kunde erkänna att problemet ligger hos honom själv, inte i vad jag gör eller inte gör. Han lägger över sina problem på mig att lösa hela tiden. Om jag bara visade mer kärlek, om jag bara berättade mer saker, om jag bara förklarade bättre, om jag bara kunde ta bort hans känsla, om jag bara bevisade, om bara om bara. Jag har gjort allt, fullkomligt öst bekräftelse och kärlek på honom men det rinner av som vatten på att en gås, samtidigt som minsta negativa lilla sak sätter sig som en oändlig tagg för honom att älta för alltid.

    Det som gör mig frustrerad är att ingenting nånsin blir löst, att jag aldrig är tillräcklig för honom för att sluta kommentera, vilket får mig att tänka att jag är allt det som han säger, och i längden bli mer sån. Jag är absolut ingen icke kärleksfull person t.ex utan snarare motsatsen, men han gör mig till det.
    Åh, jag hade aldrig orkat vara tillsammans med en sådan i längden och jag misstänker att ditt tålamod också tar slut.

    Jag hade en pojkvän när jag var 18-19 som var narcissist - en sak han gjorde var att han varvade kärleksförklaringar med kritik mot mig, och kunde berätta hur folk inte tyckte om mig, tyckte jag var kall, för tyst, konstig eller andra saker. Detta visste han på något sätt och berättade så "snällt" för mig efter ett möte med t.ex. hans vänner, eller nya bekantskaper till oss båda. Sedan gick det vidare med att han sa att mina vänner inte heller tyckte om mig av ovan nämnda orsaker. Men jag behövde ju aldrig oroa mig för HAN älskade ju mig trots alla mina brister och jag var ju fantastisk i hans ögon, fast inte då.

    Kör samma stil mot honom - om han kritiserar dig så negga som han gör - "konstigt, det är bara du som tycker så, får många komplimanger för att jag är så varm" osv, och kritisera honom tillbaka och om han neggar så säg att det ju bara är för hans eget bästa.

    Men det är ju bara om du har tålamod att stå ut med honom ett tag till förstås. Om de övriga sidor han har väger upp emot den tunga blöta yllefilten som hans bekräftelsebegär representerar...
Svar på tråden Påverkas av andras syn på mig