Älskar inte mina barn

Ja då är det dags att kontakta både vården och socialtjänsten. Nu.

Vissa perioder i livet är sådana. Sen kämpar man på och kommer vidare i alla fall. När man ser tillbaka kommer man mest ihåg det bra i alla fall.

Du har tre alternativ:

Du inser att du är sjuk. Något är på tok. Därför låter du pappan ta över ansvaret för barnen medan du söker vård. Kanske det är något du kan medicinera men kanske det är något som tar en livstid att reda ut.

Du bestämmer dig för att du är olycklig pga barnen. Då lämnar du man och barn utan att se dig om. De har det bättre utan dig.

Du vet inte vad som är fel och vill ha enklast möjliga lösning. Du orosanmäler dig själv på socialen och begär att barnen ska få flytta till fosterhem. Det fungerar bara om de inte har någon pappa som kan och vill ta hand om dem.

För att du nämner att du inte vill ha dina barn och inte heller älskar dessa. Barnen kan komma att bli skadade när de inser att de är oälskade. Men kommer de i händerna hos socialen/fosterfmailj/adoptivafamilj, så kan de bli älskade.

Du får ro och kan vid senare i livet kanske hälsa på dem.

Det finns många människor som hamnat hos fosterfamiljen och de har inte alls blivit traumatiserade, utan många gånger så säger de: ''Jag är inte alls arg på min mamma, utan jag förstår varför det hände''.

Men fortsätter du så som du gör, så drabbar det bara dig hårt och dina barn.

Du är inte sjuk. Det finns säkert många som ångrar sitt föräldrarskap. Det där med att du är tokig är att ta i.

Men om du bara tar steget till att kontakta socialen, så blir allt väldigt bra med snabb tempo. :)

Du och dina barn kommer må bra!

Japp, kontakta socialen för barnens skull och vårdcentralen för din skull, snarast. Det du säger till dina barn skadar dem, sök hjälp!

Barnen behöver verkligen inte bli omhändertagna för att du ska få hjälp. Om du pratar med socialtjänsten så kan du få hjälp med alltifrån städhjälp och avlastning kring barnen till samtalskontakter och liknande. Ring socialtjänsten redan imorgon och berätta tydligt vad du behöver hjälp med, så kan de hjälpa - kanske tar det lite tid eftersom det nu är sommar, men om du själv ber om hjälp så finns de där för att hjälpa dig.

Jag vill tillägga att barnen inte blir omhändertagna av socialtjänsten enbart för att de är oälskade. Däremot kan du få avlastning och hjälp och stöd.

Jag har sett många föräldrar som har fått en otroligt bra och trevlig hjälp från socialtjänsten enbart på grund av att föräldern helt enkelt är slutkörda och där de säger att de inte älskar sina barn eftersom de inte orkar mer. Dessa personer har, efter min erfarenhet, fått bäst hjälp av socialtjänsten.

Jag har också sett barn som har varit högt älskade, men där i princip all omvårdnad har brustit men där socialtjänsten inte kan göra ett skit, eftersom föräldern "inte sammarbetar." Det ska otroligt mycket till för att ett barn ska bli omhändertaget. Om föräldern inte vill att barnet ska bli omhänertaget, så spelar i stort sett inga som helst missförhållanden någon som helst roll, om det inte är så att barnet i praktiken håller på att dö.

Du är inte den andra föräldern i mitt exempel, utan den första föräldern. Ring till socialtjänsten. De hjälper dig och jag lovar att ingen kommer att ta dina barn ifrån dig, utan att de istället ger dig stöd och hjälp - oavsett vilken stöd och hjälp du behöver.