• Anonym (Dålig mamma?­)
    Fri 11 Jun 2021 06:25
    646 visningar
    16 svar
    16
    646

    Är det ok att "dela upp" barnen?

    Liten bebis och krävande storasyster som vill ha uppmärksamhet. Är sambo med barnens pappa. Är det då ok att "dela upp barnen?" inte så att vi slutar vara en familj men att pappan tar större del av tiden med storasyster så att jag kan fokusera på bebisen?

    Storasyster verkar vara väldigt nöjd med arrangemanget och är "mindre krävande" även när pappa inte har kommit hem från jobbet ännu då hon istället väntar på pappa, och jag är betydligt piggare. Men jag är rädd att pappan och bebisen inte bondar, och att jag och henne glider från varandra. Hon har blivit väldigt pappig och det snabbt. Nästan direkt när hennes lillasyster föddes. 

    Men det är ju förhoppningsvis bara en period. Kan sådant här hålla i sig med pappighet även senare att det blir som vi har varsitt barn typ och inte två barn tillsammans? 

    Nu har jag ingen som helst tanke på att skilja mig...men många par skiljer ju sig, och man vet ju aldrig vad som händer...skulle det då bli "Jag vill bo hos pappa!" och hon väljer honom över mig?  

  • Svar på tråden Är det ok att "dela upp" barnen?
  • Anonym (llll)
    Fri 11 Jun 2021 06:36
    #1

    Givetvis kan ni göra så precis nu en period, men det måste också finnas tillfällen när pappa tar bebisen och du gör något kul med storasyster (kan ju räcka med att man leker en stund). Om upplägget pågår i flera månader så tror jag inte det i längden blir bäst, även om säkert inget av barnen tappar sin kontakt med den förälder den är minst med eftersom ni bor ihop. 

    Jag får bara lite vibbar av bekvämlighet i det du skriver, att det här är lättast för dig/er? 

  • Anonym (Dålig mamma?­) Trådstartaren
    Fri 11 Jun 2021 06:47
    #2
    Anonym (llll) skrev 2021-06-11 06:36:32 följande:

    Givetvis kan ni göra så precis nu en period, men det måste också finnas tillfällen när pappa tar bebisen och du gör något kul med storasyster (kan ju räcka med att man leker en stund). Om upplägget pågår i flera månader så tror jag inte det i längden blir bäst, även om säkert inget av barnen tappar sin kontakt med den förälder den är minst med eftersom ni bor ihop. 

    Jag får bara lite vibbar av bekvämlighet i det du skriver, att det här är lättast för dig/er? 


    Bekvämlighet ja. Det är enklast, storasyster är gladare, bråkar inte längre och är inte arg på sin lillasyster. Hon väntar på pappa istället. Nu är jag kanske barnslig...men det känns lite ledsamt samtidigt när hon är så väldigt pappig.
  • Anonym (Hanna­)
    Fri 11 Jun 2021 06:47
    #3

    Mina föräldrar gjorde så med oss barn. Min mycket äldre storasyster hade anorexi, åkte in och ut på sjukhuset och krävde konstant uppmärksamhet även när hon inte var där. Min mamma ägnade sig åt henne och min pappa åt mig som fortfarande var liten. Jag och mamma har aldrig lyckats reparera det. Vi har ett bra förhållande men jag har aldrig blivit nära henne.

    Med det sagt så tror jag absolut att ni kan dela upp barnen och det verkar ju fungera just nu. Det kan dock vara bra att byta då och då så att rollerna inte blir cementerade. Jag tänker båda så att pappan och bebisen kan jobba på anknytningen men också så att du och flickan inte tappar relationen. Kanske att ni byter på helgen, eller att du är ansvarig för en rolig fritidsaktivitet i veckan med dottern? Har pappan redan haft sin pappaledighet med bebisen? Annars kan det vara ett logiskt tillfälle för dig att ta huvudansvaret för dottern och pappan för bebisen.

  • Fri 11 Jun 2021 07:10
    #4

    Jag tycker det låter som ett jättebra upplägg. Alla mår bra och det är en övergående period. Kör på! Snart kommer bebisen vara stor och rolig att leka med så då blir det fullt upp med syskonbus istället (för båda föräldrarna :)

    Som andra skrivit kan du ju försöka hitta små stunder av egentid med dottern, tex läsa saga/baka chokladbollar/måla naglar eller vad som nu passar hennes ålder och ingressen om pappa går på promenad med bebisen.

  • Fri 11 Jun 2021 07:21
    #5

    Vi valde att göra så.
    När vi fick syskon så hade vi en 11-åring. Han hade alltså "haft oss för sig själv" i ganska många år och hade förstås inte valt att få syskon.  Så för att inte tappa den nära relationen vi hade och lägga fokus på bebisen har vi delat upp oss väldigt mycket.
    Pappan har umgåtts mest med den äldre, skjutsat till och från träningar, åkt på matcher, fortsatt snacka "killsnack" mm.
    Den yngre har en selektiv ätstörning och att äta middag med honom är ett helt företag. Så middagarna är också uppdelade (oftast) där jag och lillebror äter först, och sen äter pappan och äldre sonen gemensamt när han kommer hem från sin träning. Så att man ändå håller ihop det på något sätt.

    Vi har också delat upp oss på helgerna ibland, jag är hemma med den lilla, hänger i lekparker, plaskar i poolen på baksidan, träffar kusinen som är i samma ålder osv. Medan pappa + äldre åker till lantstället och fiskar, umgås osv och gör mer sånt som han gillar, han är 15 nu. Hade lillebrorsan och jag följt med så hade hela konceptet blivit ett annat och ibland är det bättre att vi gör småbarnsgrejer och de gör annat.

    Men alla hör ju till samma familj! Min man jobbar skift och den yngre går på dagis 3-4 dagar per vecka. Resten är han hemma med pappan. Och jag är oftast den som har hand om läxläsning med den äldre, följer med på utvecklingssamtal osv. Så det är ingen som har en sämre relation med någon, inte alls. Man får göra det bästa av situationen och det är inte för alltid. Det går i perioder. Flaggar min äldsta son för vissa behov, det dyker upp något i skolan eller i övrigt som gör att vi vill dra honom tätare till oss en tid så att vi inte tappar den nära kontakten så kanske min man lägger mer fokus på det ett slag.

  • Fri 11 Jun 2021 07:35
    #6

    Tycker det låter jättebra. 
    Min erfarenhet är att det där med "mammig" och "pappig" går i perioder, ibland är vissa barn mer fästa vid den ena föräldern och det är inget konstigt heller.

    Det jag kan tycka man bör vara försiktig med är om det blir så att bara den ena föräldern står för det "tråkiga" kring uppfostran och rutiner och den andra tar det "roliga" med lek och bus, lite "good cop, bad cop"-stuket alltså. Blir ofta inte så kul för den som måste vara "bad cop". 

  • Anonym (Mamma­)
    Fri 11 Jun 2021 07:53
    #7

    Klart ni kan ta varsitt barn! Men byt barn då och då så att båda barnen får tid med respektive förälder. Pappans egentid med bebis kan ju successivt slussas upp fram till han ska vara föräldraledig.

  • Anonym (Ulrik­a)
    Fri 11 Jun 2021 08:10
    #8

    Att ta ett barn var är bra, men turas om, så att du får/behåller en bra relation till dottern! Annars kommer hon att känna att bebisen har "tagit" hennes mamma, och hon känner sig sviken av dig. Den känslan kan hänga i resten av livet.

  • Fri 11 Jun 2021 08:12
    #9
    Anonym (Dålig mamma?) skrev 2021-06-11 06:25:58 följande:

    Liten bebis och krävande storasyster som vill ha uppmärksamhet. Är sambo med barnens pappa. Är det då ok att "dela upp barnen?" inte så att vi slutar vara en familj men att pappan tar större del av tiden med storasyster så att jag kan fokusera på bebisen?

    Storasyster verkar vara väldigt nöjd med arrangemanget och är "mindre krävande" även när pappa inte har kommit hem från jobbet ännu då hon istället väntar på pappa, och jag är betydligt piggare. Men jag är rädd att pappan och bebisen inte bondar, och att jag och henne glider från varandra. Hon har blivit väldigt pappig och det snabbt. Nästan direkt när hennes lillasyster föddes. 

    Men det är ju förhoppningsvis bara en period. Kan sådant här hålla i sig med pappighet även senare att det blir som vi har varsitt barn typ och inte två barn tillsammans? 

    Nu har jag ingen som helst tanke på att skilja mig...men många par skiljer ju sig, och man vet ju aldrig vad som händer...skulle det då bli "Jag vill bo hos pappa!" och hon väljer honom över mig?  


    Jag tycker inte alls det är konstigt att man delar upp barnen mellan föräldrarna på det sättet du beskriver. Vi har gjort så när småsyskon fötts, att jag fokuserar på bebisen (vilket innebär bland annat all natt-matning) och han på de äldre syskonen under de första två-tre månaderna. När sedan bebisen börjat sova hela nätter (sju-åtta timmar i sträck) så har vi slutat dela upp det så tydligt.

    När jag skriver att vi fokuserar på varsitt barn så innebär det ju inte att man ignorerar de andra barnen. När vi har haft bebis så har jag såklart umgåtts med de äldre syskonen också, och maken har tagit hand om och burit på bebisen. Det är ju bara, som du skriver, en kort period man gör så.

    För oss blev det ett undantag från det ovan, när vår näst yngsta dotter föddes så blev jag dålig några dagar efter förlossningen och klarade inte av att ta hand om bebisen, så maken tog över och skötte alla barn inklusive bebisen (flaskmatning) i några veckor tills jag var bättre. Än i dag är dottern pappas flicka, även om hon och jag också har en nära relation, så finns det något speciellt mellan de två. Om det beror på den där första tiden, eller om det skulle ha blivit så ändå vet jag såklart inte.
  • Anonym (Kalle­)
    Fri 11 Jun 2021 08:19
    #10

    Nja, jo. Helt okej, men dottern behöver ju tid med dig också. Och du behöver förmodligen tid att vila från båda barnen eftersom du är den som är hemma.

  • Anonym (xxx)
    Fri 11 Jun 2021 09:29
    #11
    Anonym (Dålig mamma?) skrev 2021-06-11 06:25:58 följande:

    Liten bebis och krävande storasyster som vill ha uppmärksamhet. Är sambo med barnens pappa. Är det då ok att "dela upp barnen?" inte så att vi slutar vara en familj men att pappan tar större del av tiden med storasyster så att jag kan fokusera på bebisen?

    Storasyster verkar vara väldigt nöjd med arrangemanget och är "mindre krävande" även när pappa inte har kommit hem från jobbet ännu då hon istället väntar på pappa, och jag är betydligt piggare. Men jag är rädd att pappan och bebisen inte bondar, och att jag och henne glider från varandra. Hon har blivit väldigt pappig och det snabbt. Nästan direkt när hennes lillasyster föddes. 

    Men det är ju förhoppningsvis bara en period. Kan sådant här hålla i sig med pappighet även senare att det blir som vi har varsitt barn typ och inte två barn tillsammans? 

    Nu har jag ingen som helst tanke på att skilja mig...men många par skiljer ju sig, och man vet ju aldrig vad som händer...skulle det då bli "Jag vill bo hos pappa!" och hon väljer honom över mig?  


    Men du tar väl ansvaret för storasyster om dagarna, när han jobbar? Eller är hon på förskolan då?

    Inga problem att dela upp, men ni kan ju inte ha det strikt, ni måste ju låta pappan också ta hand om lillasyster och du om storasyster, samt göra saker tillsammans som familj. 
  • Anonym (Mam)
    Fri 11 Jun 2021 10:44
    #12

    För oss blev det uppdelat i samband med att yngsta barnet föddes. Äldsta sökte sig helt naturligt till pappan för uppmärksamhet. Pappan gjorde några tafatta försök att närma sig bebisen, men precis som med första barnet fick jag ha hand om hela bebistiden. Det var inget jag ville, men heller inget jag kunde göra mycket åt utan samarbete från pappan. Tre år senare kämpar jag fortfarande för att återställa relationen med det äldsta barnet. Pappan och den yngsta har börjat finns varandra. Men vi är tyvärr en delad familj även om vi lever ihop.

  • Fri 11 Jun 2021 12:18
    #13

    Är väl inte svårare än så än att ta varannan dag.

  • Anonym (Ylva)
    Fri 11 Jun 2021 12:26
    #14

    Hur man än gör under barnens liv får det konsekvenser som man behöver tänka på. Självklart ska man göra det som fungerar och njuta av att man har en lösning som gör familjen nöjd.

    Sen behöver man tänka på att bygga de relationer som inte blir lika naturliga genom att göra saker som stärker de relationer som inte kommer så naturligt.

    1-14 gånger i veckan beroende på tid och ålder behöver man lära känna det andra barnet för att bygga en fungerande relation.

  • Anonym (Dålig mamma?­) Trådstartaren
    Fri 11 Jun 2021 17:24
    #15
    Anonym (xxx) skrev 2021-06-11 09:29:38 följande:

    Men du tar väl ansvaret för storasyster om dagarna, när han jobbar? Eller är hon på förskolan då?

    Inga problem att dela upp, men ni kan ju inte ha det strikt, ni måste ju låta pappan också ta hand om lillasyster och du om storasyster, samt göra saker tillsammans som familj. 


    Jo men hon väntar på pappa liksom. Eftersom hon vet att pappa kommer hem och han kommer ägna sig åt henne så är hon väldigt "lätt" eller vad man säger, lugn och stillsam (hänsynsfull?) mot mig och bebisen sedan är hon på honom som en igel.
  • Anonym (säger­)
    Fri 11 Jun 2021 19:29
    #16
    Anonym (Dålig mamma?) skrev 2021-06-11 17:24:36 följande:
    Jo men hon väntar på pappa liksom. Eftersom hon vet att pappa kommer hem och han kommer ägna sig åt henne så är hon väldigt "lätt" eller vad man säger, lugn och stillsam (hänsynsfull?) mot mig och bebisen sedan är hon på honom som en igel.
    Säger som de flesta andra; givetvis kan ni göra så, men ni behöver byta barn ibland så att du tar storasyster och pappa tar bebis. 
Svar på tråden Är det ok att "dela upp" barnen?