Midsommar. Glädje att träffa kära släktmedlemmar igen. Men fick veta att en av de yngre, välutbildad och skötsam, dricker för mycket. Det smärtar mig. Partnern anförtrodde att hen dricker efter jobbet på vardagar ibland när denne är helt ensam hemma. Är ni flera där ute som har samma bittra eftersmak efter helgen?
Låter som en som är eller håller på att bli alkis. Frågan är varför hen mår dåligt så hen måste dricka så mycket. Kan du prata med personen och försöka visa ditt stöd så kan det göra stor skillnad.
Det är mest troligast ett substitut för att döva känslor. Brukar vara den vanligaste orsaken. På midsommar och liknande är det tillåtet att dricka och då kan de dricka för att de är glada, sen kommer vardagen och dess utmaningar. En del människor har aldrig lärt sig att känslor är normalt, och försöker döva de, håller emot, distraherar sig, allt för att putta undan det som gör ont, ger ångest eller vad det nu är för känslor. Alkohol och annat som handlar om vårt belöningssystem är svårt att reda ut på egen hand. Man måste först sluta med det destruktiva, hitta den man är. Bara det kan ta tid. Många går ett helt liv utan att förstå varför man är som man är.
Ett exempel är jag själv. Har alltid sett mig som udda och känt mig utanför, men gjort mitt bästa för att vara som andra. Det gick är helvete och jag började missbruka, hamnade i destruktiv relation, blev allvarligt sjuk av all stress, fick flera kroniska sjukdomar och opererats flera gånger osv.
För bara några månader sedan lyssnade jag på en podcast om olika personligheter och då äntligen hittade jag en förklaring till varför jag är som jag är, och det visade sig att jag inte är ensam. Jag läste på, gick till terapeut och jobbade med mig själv stenhårt. Satte upp strategier och nu lider jag inte längre. Jag känner inte behov av att skjuta iväg känslorna. Nu låter jag dom komma. Vill jag inte att andra ska se så går jag in på wc en stund.
Vad jag skulle komma till är just att hittar ni orsaken till varför han vill fly sina känslor och sitt liv, så kommer ni också kunna hjälpa honom. Om han vill ha hjälp... han kanske inte har förstått vem han själv är ännu.
Ni som lever vid sidan om någon som dricker för mycket, hur tänker och mår ni? Jag tänker på er som lever med en parter som på ytan är helt fungerande men där det krackelerar i hemmet när ingen annan ser. Typ runt storhelger. Det måste tära på relationen.
*välutbildad och skötsam
Så det skulle vara mer okej eller förutsägbart, om hon var lågt utbildad och skötsam?
Vi behöver väl inte märka ord. TS vill väl bara beskriva att det är en person som har ett fungerande liv på ytan och i detta fall råkar vara välutbildad. Det säger ju ändå att man haft motivation att ta sig igenom x år efter teoretiskt gymnasium. Dvs att detta med ökad alkoholkonsumtion kanske är relativt nytillkommet. Att det inte var något som TS hade förväntat sig. men missbruk kan väl finnas där man minst anar och många är bra på att dölja?
Ingen som lever nära någon som har riskbeteebde runt alkohol som vill ge råd, tips? Ska man ta upp sin oro lite försiktigt "jag är lite orolig över ditt drickande "
Ingen som lever nära någon som har riskbeteebde runt alkohol som vill ge råd, tips? Ska man ta upp sin oro lite försiktigt "jag är lite orolig över ditt drickande "
Tack. Partnern har tagit upp det. Gick väl delvis in. Det jag undrar är vad jag som nära släkt kan göra. Har så varna känslor för min unga släkting. Men ses ju mest till högtider.
Tack. Partnern har tagit upp det. Gick väl delvis in. Det jag undrar är vad jag som nära släkt kan göra. Har så varna känslor för min unga släkting. Men ses ju mest till högtider.
Släktingen är vuxen. Jobbar i stabil anställning efter avslutade universitetsstudier. Jag anade inte detta alls. Känner sorg.