• Anonym (TS)
    Sun 4 Jul 2021 07:54
    965 visningar
    18 svar
    +2
    18
    965

    Skriver ni om era barns diagnoser?

    Det är ju en diskussion som pågår om hur mycket man ska dela bilder och info om barn på sociala medier. Jag funderar på hur ni med barn med npf och andra känsliga diagnoser gör. Jag har många personer i min omgivning som skriver om sina barn. Det är fina inlägg, inget kränkande, som skrivs för att informera och öka acceptans. Men jag tänker ändå att det är problematiskt. Har barnen verkligen accepterat att det står att de har svårigheter med vänner, är hemmasittare, lider av ångest, måste ta mediciner, har självmordstankar eller könsdysfori? Kan föräldrarna verkligen bedöma vad det får för konsekvenser när det skrivs ut på facebook eller IG?

    Jag har själv två barn med npf. Jag skriver aldrig om det öppet. Däremot är jag med i två slutna grupper. Ibland ställer jag frågor och då försöker jag skriva så lite information som behövs, och jag går också igenom grupperna några gånger per år och har bort mina inlägg.

    Jag kanske tänker fel. Vi borde kanske vara mer öppna för att minska stigmat kring vissa diagnoser. Samtidigt, vem är jag att vara öppen åt mina barn?

    Jag pratar en hel del om dem, men då väljer jag ju sammanhang, och ord fastnar inte som inlägg på sociala medier.

    Hur tänker ni?

  • Svar på tråden Skriver ni om era barns diagnoser?
  • Anonym (Lok)
    Sun 4 Jul 2021 07:57
    #1
    +1
    Anonym (TS) skrev 2021-07-04 07:54:57 följande:

    Det är ju en diskussion som pågår om hur mycket man ska dela bilder och info om barn på sociala medier. Jag funderar på hur ni med barn med npf och andra känsliga diagnoser gör. Jag har många personer i min omgivning som skriver om sina barn. Det är fina inlägg, inget kränkande, som skrivs för att informera och öka acceptans. Men jag tänker ändå att det är problematiskt. Har barnen verkligen accepterat att det står att de har svårigheter med vänner, är hemmasittare, lider av ångest, måste ta mediciner, har självmordstankar eller könsdysfori? Kan föräldrarna verkligen bedöma vad det får för konsekvenser när det skrivs ut på facebook eller IG?

    Jag har själv två barn med npf. Jag skriver aldrig om det öppet. Däremot är jag med i två slutna grupper. Ibland ställer jag frågor och då försöker jag skriva så lite information som behövs, och jag går också igenom grupperna några gånger per år och har bort mina inlägg.

    Jag kanske tänker fel. Vi borde kanske vara mer öppna för att minska stigmat kring vissa diagnoser. Samtidigt, vem är jag att vara öppen åt mina barn?

    Jag pratar en hel del om dem, men då väljer jag ju sammanhang, och ord fastnar inte som inlägg på sociala medier.

    Hur tänker ni?


    Jag anser att det är mycket olämpligt eftersom det kan drabba barnet negativt i framtiden. De kan förlora arbetstillfällen och kompisar. Världen är inte särskilt tolerant.
  • Anonym (Remo)
    Sun 4 Jul 2021 08:05
    #2
    +1

    Jag skriver inte om mina barn på sociala medier öht. Inga bilder heller. Vilket har varit tur för när de blivit så stora att jag kunnat fråga dem om jag får göra det vid något enstaka tillfälle, så har den ena sagt blankt nej.

    Att skriva om mina barns problem vore ännu mer otänkbart.

  • Anonym (Lok)
    Sun 4 Jul 2021 08:06
    #3
    Anonym (Lok) skrev 2021-07-04 07:57:21 följande:

    Jag anser att det är mycket olämpligt eftersom det kan drabba barnet negativt i framtiden. De kan förlora arbetstillfällen och kompisar. Världen är inte särskilt tolerant.


    Upplever att vissa föräldrar gör det för att skicka skulden över på barnet. Så att föräldrarna inte kan beskyllas för barnets uppträdande.
  • Anonym (Maria­)
    Sun 4 Jul 2021 08:15
    #4
    +1

    Nä, det gör jag inte.Just för att det är ganska integritetskränkande. Plus som en ovanstående skriver, i framtiden...det som står på face t ex är väldigt öppet. Anonyma diskussionsforum kan ju däremot vara väldigt bra för att läsa och dela erfarenheter.

    Jag har 3 barn ett med Autism lättare form. Men särskilt lätt är det då inte att leva med. ;)

  • Anonym (Maria­)
    Sun 4 Jul 2021 08:21
    #5
    +1

    Är deras barn medvetna tror du Ts att de skriver om svårigheter med vänner, Hemmasittare osv?

    Hade tyckt det varit hemskt om mina föräldrar fläkt ut liknande om mig på sociala medier. Om jag varit ung.

    Det når ofta mycket längre än man tror. Man ser ju själv ibland vänners vänners inlägg på Facebook tex som man gärna varit utan. Just riktigt känsliga grejer.

  • Sun 4 Jul 2021 08:46
    #6
    +2

    Mitt barn på 4 år har inga diagnoser och jag har hittills delat färre än 10 bilder under hela hans livstid, och det är bara mina vänner som ser. Jag skulle aldrig skriva ut nåt om att han skulle vara dålig i magen eller andra saker som skulle vara pinsamma, däremot sånt som att vi haft en fin dag i trädgården eller liknande.

    Man kan fråga sig: skulle jag skriva det här om en vuxen person som jag inte är släkt med? Antagligen inte? Då låter man bli.

    Bilder är en helt annan sak gällande integritet, där ska man alltid vara restriktiv när det gäller barn. De har inte gett sitt godkännande, man vet inte om de hade det ifall de kunnat säga ifrån, så hellre för få än för många.

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Sun 4 Jul 2021 09:27
    #7
    Anonym (Maria) skrev 2021-07-04 08:21:33 följande:

    Är deras barn medvetna tror du Ts att de skriver om svårigheter med vänner, Hemmasittare osv?

    Hade tyckt det varit hemskt om mina föräldrar fläkt ut liknande om mig på sociala medier. Om jag varit ung.

    Det når ofta mycket längre än man tror. Man ser ju själv ibland vänners vänners inlägg på Facebook tex som man gärna varit utan. Just riktigt känsliga grejer.


    Det kan nog vara olika, hur medvetna barnen är. Men även om man är säg 14 år och säger ok när mamma frågar om hon får skriva något - är man verkligen mogen nog för att förstå konsekvenserna av att mammas jobbkompisar, bekanta, föräldrar till klasskompisar etc etc tar del av svårigheterna man kämpar med?
  • Sun 4 Jul 2021 09:50
    #8

    Jag tycker att du gör rätt där. Man ska vara lite försiktig där. Det kan bli "våg" av fördomar, det kommer och går. I vissa situationer kan det göra nytta att vara öppet med det, i andra situation är det ingen bra idé.

  • Anonym (Lok)
    Sun 4 Jul 2021 10:16
    #9
    Anonym (TS) skrev 2021-07-04 09:27:29 följande:

    Det kan nog vara olika, hur medvetna barnen är. Men även om man är säg 14 år och säger ok när mamma frågar om hon får skriva något - är man verkligen mogen nog för att förstå konsekvenserna av att mammas jobbkompisar, bekanta, föräldrar till klasskompisar etc etc tar del av svårigheterna man kämpar med?


    Nej, barnen är inte mogna för att fatta sådana beslut så man ska inte fråga över huvud taget.
  • Anonym (J)
    Sun 4 Jul 2021 10:39
    #10
    +1

    Självklart inte. Det är upp till barnen att när de är vuxna att dela med sig om sina diagnoser och andra svårigheter när / om de vill.

    Men vissa föräldrar verkar se sina barn som sin egendom/accessoarer och inte individer och då lägger de upp allt och vad som helst om sina barn för att få likes.

  • Anonym (k)
    Sun 4 Jul 2021 11:08
    #11

    Att skriva om barnens könsdysfori, självmordstankar är givetvis kränkande hur fint man än skrivet. Men bara för att det står på FB betyder inte att hela vänlistan kan se. Funktionen där man begränsar vem som ska se funkar bra.


    Men skriv anonymt eller som personen en bit upp i tråden som skriver så få detaljer som möjligt i slutna grupper och sedan raderar. Vissa 14åringar är väldigt öppna med sin diagnos och då får man moderera men ändå tillåta att det delas och då är det ju ok som förälder att skriva några inlägg som ungdomen godkänner.

  • Anonym (oooo)
    Sun 4 Jul 2021 11:38
    #12

    Mina barn är numera vuxna och det har hänt att jag skrivit något mycket kortfattat utan att nämna namn (alla fattar förstås att det är något av mina barn), men tex att den ena började på folkhögskola (underförstått för att det inte fungerade på gymnasiet) på min facebooksida. Den sortens saker har jag skrivit, mer som en positiv sak att ungdomen lyckats ta sig ett steg vidare i livet. 

    Jag är med i en del slutna grupper på Facebook på temat NPF/problematisk skolfrånvaro/särbegåvning, och där är man ju inte anonym i själva gruppen, även om inga andra kan se gruppen. Där försöker jag mest svara på frågor från föräldrar som har yngre barn och som är i den där jobbiga tidiga fasen när hela ens liv ställs på ände när man inser att barnet har svårigheter som man kanske inte vara beredd på. Vi har kommit igenom hela det och jag kan bidra med hur vi gjorde och hur det faktiskt är så mycket bättre idag, att tonåren var jobbigaste perioden både för ungdomen och oss föräldrar tex. 

    Jag har sett att det finns en del bloggar där föräldrar skriver om tex NPF, svårigheter i vardagen och så är det fullt med foton på barnet i fråga också. Där måste (hoppas jag) föräldrarna ha noga tänkt innan de startade. 

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Sun 4 Jul 2021 13:25
    #13
    Anonym (k) skrev 2021-07-04 11:08:10 följande:

    Att skriva om barnens könsdysfori, självmordstankar är givetvis kränkande hur fint man än skrivet. Men bara för att det står på FB betyder inte att hela vänlistan kan se. Funktionen där man begränsar vem som ska se funkar bra.

    Men skriv anonymt eller som personen en bit upp i tråden som skriver så få detaljer som möjligt i slutna grupper och sedan raderar. Vissa 14åringar är väldigt öppna med sin diagnos och då får man moderera men ändå tillåta att det delas och då är det ju ok som förälder att skriva några inlägg som ungdomen godkänner.


    Jo, det är klart att man kan begränsa, men vad är då poängen med att lägga ut inlägg för att synliggöra och öka acceptans om man bara skriver för närmsta familj och vänner? De borde ju veta om situationen. Och man ser ju folk som svarar på andras inlägg och berättar om sina barn, och då har man ju rätt dålig koll på spridningen.
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Sun 4 Jul 2021 13:28
    #14
    Anonym (oooo) skrev 2021-07-04 11:38:48 följande:

    Mina barn är numera vuxna och det har hänt att jag skrivit något mycket kortfattat utan att nämna namn (alla fattar förstås att det är något av mina barn), men tex att den ena började på folkhögskola (underförstått för att det inte fungerade på gymnasiet) på min facebooksida. Den sortens saker har jag skrivit, mer som en positiv sak att ungdomen lyckats ta sig ett steg vidare i livet. 

    Jag är med i en del slutna grupper på Facebook på temat NPF/problematisk skolfrånvaro/särbegåvning, och där är man ju inte anonym i själva gruppen, även om inga andra kan se gruppen. Där försöker jag mest svara på frågor från föräldrar som har yngre barn och som är i den där jobbiga tidiga fasen när hela ens liv ställs på ände när man inser att barnet har svårigheter som man kanske inte vara beredd på. Vi har kommit igenom hela det och jag kan bidra med hur vi gjorde och hur det faktiskt är så mycket bättre idag, att tonåren var jobbigaste perioden både för ungdomen och oss föräldrar tex. 

    Jag har sett att det finns en del bloggar där föräldrar skriver om tex NPF, svårigheter i vardagen och så är det fullt med foton på barnet i fråga också. Där måste (hoppas jag) föräldrarna ha noga tänkt innan de startade. 


    Då är vi kanske med i samma grupper. :) Det kan ju vara väldigt värdefullt att kunna ställa frågor och ta del av andras erfarenheter i sådana grupper. Det är en svår avvägning tycker jag, å ena sidan få stöd som hjälper oss här och nu, å andra sidan värna mina barns integritet.
  • Anonym (Nej)
    Sun 4 Jul 2021 13:30
    #15
    +1

    Skulle aldrig dela något sånt offentligt. Mina barn har också rättigheter och integritet. Vill dom berätta om sina diagnoser så får dom göra det själva, det är inte min sak att göra till allmänt känt.

  • Anonym (k)
    Sun 4 Jul 2021 14:03
    #16
    Anonym (TS) skrev 2021-07-04 13:25:22 följande:
    Jo, det är klart att man kan begränsa, men vad är då poängen med att lägga ut inlägg för att synliggöra och öka acceptans om man bara skriver för närmsta familj och vänner? De borde ju veta om situationen. Och man ser ju folk som svarar på andras inlägg och berättar om sina barn, och då har man ju rätt dålig koll på spridningen.

    Även om de är närstående så behöver de inte ha koll på vad diagnoserna innebär. Vissa behöver mycket förklaring :P Nämen det är inte optimalt alls.


    Jag har NPF men där fick jag diagnos som vuxen och föräldrarna är inte involverade så denna situation är inte riktigt för mig. Men jag har en annan diagnos där jag ser detta som ett stort problem ( kan inte ge problem med framtida jobb på samma sätt som en offentlig NPF men kan förstöra det rejält socialt om folk vet) när mammor håller på att dela med allt möjligt. Utan att kolla om de skriver i en mer offentlig grupp eller en stängd. Eller... postar extremt många bilder från när en 12åring låg inne för operation. "Vi har inget att dölja". Nej, men man vill ju inte alltid att saker ska finnas kvar ändå...

  • Anonym (anony­m anonym­)
    Sun 4 Jul 2021 14:18
    #17

    Min mamma skrev en anonym blogg om vår familj när jag var liten och där ingick så klart hur det var med mig, som har diagnoser och är afab. Den bloggen kan ingen använda och lista ut vilka vi är. Den är dessutom skriven på engelska, även om det framgår att vi bor i Sverige. Hon började skriva den för att lufta sina tankar och kanske komma i kontakt med andra i samma situation i världen, vilket fungerade. Jag är ok med det för jag är övertygad om att människor behöver nätverk. Det här började ju också för övrigt innan saker som facebook existerade. Hur jag hade känt om det hade handlat om facebook, där anonymisering är svorare, vet jag inte riktigt.

  • Sun 4 Jul 2021 14:24
    #18

    Ja usch, jag har sett personer på fb som skriver ganska ingående om diagnoser, att barnet är mobbat och kämpar med övervikt. Några gånger har jag faktiskt funderat på orosanmälan pga föräldrar som fläker ut barnens problem men inte verkar göra särskilt mycket åt det "irl".

    Men eftersom det är personer jag inte känner så vet jag förstås inte mycket om de verkliga förhållandena. Men inte ser det bra ut, utåt.

Svar på tråden Skriver ni om era barns diagnoser?