• Anonym (X)
    Sat 10 Jul 2021 07:59
    944 visningar
    19 svar
    19
    944

    Ni som varit på gränsen till utmattning

    Men faktiskt lyckades förhindra att gå in i väggen. Vilka strategier använde ni er av? Vad gjorde ni för att läka och återhämta den skadan som redan var skedd?

  • Svar på tråden Ni som varit på gränsen till utmattning
  • Anonym (Jag)
    Sat 10 Jul 2021 08:02
    #1

    Bytte jobb.

  • Anonym (Ellie­)
    Sat 10 Jul 2021 08:07
    #2

    För mig var det väl helt enkelt att flera av de stora stresfaktorerna försvann/löstes på olika sätt. Att stressfaktorerna försvann och att det påverkade mitt mående aå kraftigt gav mig också en bättre insikt om mig själv och mitt liv. Jag hade inteförstått tidogare att de yttre faktorerna påverkade mitt mående så mycket utan tänkte mest att det var fel på mig. Så den aha- upplevelsen jag fick av det hjälpte också mycket, det störkte mig och min självkänsla.

    Jag gick också i terapi en period.

  • Anonym (Jag)
    Sat 10 Jul 2021 08:23
    #3

    Sedan fortsatte jag jobba heltid på den nya platsen i några år, det var inte någon bra lösning egentligen. Sedan skaffade vi barn och jag var hemma länge, laddade om batterierna, hittade tillbaka till lugnet och det är underbart. Kommer inte jobba heltid på ett bra tag som det känns nu, om jag inte byter yrke helt till något lättsammare. Insikten är väl att ett stressigt jobb tar musten ur en så antingen om man kan gå ner i tid eller hitta nåt annat.

    Sen är det viktigt att träna regelbundet och umgås med naturen, två timmar i veckan räcker faktiskt. Leva i nuet, göra roliga saker. Ta vara på relationer.

  • Anonym (Var ärlig)
    Sat 10 Jul 2021 08:26
    #4

    Jag vet inte riktigt om jag verkligen lyckades, min stresstålighet är mycket lägre nu än den var innan, tror inte den blir bättre igen.

    Jag var tvungen att vara väldigt tydlig mot både ledningen och mina anställda, jag var genuint ärlig och förklarade läget och varför jag själv upplevde att jag kommit dit.

    Tog en veckas ledigt, omorganiserade på jobbet och fördelade ut en del av mina ansvarsuppgifter.

    Ledigheten användes till att analysera mitt egna beteende och lägga upp en plan för att inte riskera att gå för långt

    Mina fyra fallgropar var dessa -

    Jag tog allt personligt, medgång som motgång.

    Jag vill bevisa för både kignajälv och alla andra att jag är kompetent, duktig och att jag löser alla utmaningar.

    Jag tog på mig arbetsuppgifter för att underlätta för andra

    Jag släppte på grund av ovanstående inte arbetet på fritiden.

    Min egen lösning på mitt problem blev -

    Ändra tankesätt - ett jobb är ett jobb, jag kan inte lösa alla problem åt alla och absolut inte på min fritid. Familjen går före allt.

    Stänger av synkning mail på fritid.

    Stängde av företagstelefonen på fritiden (under en period)

    Strukturerar min arbetsdag, gör en punktlista med uppgifter, detta för att se att jag faktiskt gör en jäkla massa som inte alltid märks.

    Ber om hjälp då jag känner att det blir för mycket.

    Ovanstående fungerar för mig, men det bygger på det jobb jag har och att jag har i princip full frihet att delegera uppgifter och styra arbetet själv.

    Något som inte ska förringas är privatlivets påverkan av detta. I mitt fall var det jobbet som var den utlösande faktorn, en av mina anställda höll på att gå in i väggen pga privatlivet. Här lyckades jag fånga upp det i tid och med hjälp av företagshälsovården förhindra en total kollaps.

    Mitt tips är iaf att ta reda på vad som orsakar problemet, var tydlig/ärlig och var inte rätt för att säga ifrån.

  • Anonym (arbet­smyran­)
    Sat 10 Jul 2021 08:48
    #5

    Bytte jobb inom företaget 10 månader. Men det var på håret att jag klarade mig.

    Nästa varv sex år senare var jag för sen på bollen och då blev det en sjukskrivning i några månader och sen fick jag byta både jobb och företag.

  • Anonym (Km)
    Sat 10 Jul 2021 08:53
    #6

    När jag varit i ett akut läge - se till att vila, sova och få fysisk återhämtning.

    Över tid när mer ork funnits:

    Varit tydligare hur mycket min man behöver göra hemma.

    Ha städrutiner - Torka av handfatet, starta igång en maskin tvätt ofta, betala räkningen direkt när den kommer osv.

    Ätit mer hämtmat om det behövts

    Skalat bort saker som man inte måste göra och säga nej till saker som inte ger energi t ex slutat vara sekreterare på föräldramöte, vara den som gör insamling för present, vara med i en styrelse osv, se till att få tillräckligt med sömn

    Tackat ja till sådant som ger återhämtning, se på 100 avsnitt av en tv-serie, promenera, träffa vänner, bada

    Förbereda saker i tid

    Ändra traditioner: Plocka ut det som är roligt att göra inför jul, födelsedagar, semester, resten gör vi inte. Då blir även de saker som blir gjorda roligare.

    Konmari metoden för att organisera hemmet.

    Ge mer ansvar till andra på jobbet och tillåta att de tar beslut

    Haft bestämda kläder på jobbet, hade under en tid 6-7 blusar/tunikor och svarta byxor som jag använde i princip varje dag, dessa skulle heller inte strykas, 2 kavajer om det behövdes.

    Nästa steg är att gå och prata med någon, har varit på ett besök och också pratat väldigt mycket med mina vänner.

  • Anonym (arbet­smyran­)
    Sat 10 Jul 2021 08:53
    #7

    Ska tillägga att jag inte hade några privata problem, det var bara för mycket på jobbet. Då jag hade hög kapacitet så kom cheferna med mer och mer avancerade och ofta akuta saker och det var roligt och utmanande så det var svårt att säga nej. På 15 år missade jag en deadline och det var inte ens mitt fel utan fastnade på byråkrati/prestige mellan två enheter ute i Europa.

    Jag kommer aldrig att få tillbaka de hjärncellerna jag brände på utmattningen och numera har jag lärt mig att gå hem någorlunda i tid. Blir saker inte klara så- får folk vänta, ibland. Och på mitt nya företag har ingen sett mina högsta varvtal från den tidigare perioden så de förväntar sig inte underverk.

  • Anonym (arbet­smyran­)
    Sat 10 Jul 2021 08:56
    #8

    Viktigt är också att lägga ner fasaden och tala om för sin chef att man mår dåligt, inte kan sova, inte orkar vara social utanför jobbet. För utmattningen börjar ju långt innan man blir sjukskriven.

    När arbetsdagen slutar ska du ha ca 20% energi kvar att göra saker för din egen räkning- inte bara få i dig mat och falla död ner i soffan. Man kan tulla på det en kortare period, 2-3 månader arbetstopp kanske.

    Men inte hela tiden.

  • Sat 10 Jul 2021 09:05
    #9
    +1

    Jag hade mer problem privat än i jobbet men ett stressigt konsultjobb som krävde tillgänglighet och flexibilitet utöver det normala gjorde det inte enklare att hantera. Jag har varit tvungen att ändra mitt liv på många sätt för att hitta tillbaka fotfästet men nu mår jag bättre än någonsin i mitt vuxna liv så det var helt klart värt det. Det jag gjort är

    - bytt jobb, jobbar fortfarande med roliga och stimulerande frågor men statligt så när jag går hem för dagen kan jag stänga av

    - flyttat till större (mindre tjafs och konflikter mellan barnen, mer space till mig)

    - nästan helt slutat dricka alkohol

    - tränar och tar långa promenader ensam i skogen (gör underverk för en stressad hjärna)

    - mer tid med böcker och musik, mindre tid med telefon och dator

    - lagt om kosten och gått ned i vikt

    - lämnade en relation som inte gav mig det jag behövde

    - träffat en psykolog (har jag gjort till och från i hela mitt vuxna liv men det var viktigt under omställningen)

    - pga ovanstående även kunnat sluta med sömntabletter och fått en bra, naturlig sömn

    Sömnen är jätteviktig. Allt man kan göra för att sova bättre stärker hjärnan. Sen är det ju inte så enkelt när man väl ligger där och stirrar upp i taket på nätterna? men bra kost och rörelse gör verkligen skillnad.

    Utöver mitt allmänna psykiska mående så märker jag att mitt minne har blivit mycket bättre än vad det var för tre-fyra år sedan.

  • Anonym (struk­tur)
    Sat 10 Jul 2021 14:25
    #10

    Även här ett ändrat tankesätt - strukturerar dagen och veckan med en punktlista med uppgifter varje fredag/måndag, visst tillkommer ofta akuta saker, men att beta av listan i prioritetsordning tycker jag hjälper.

    Mycket av min stress kommer av att inte ha rätt bakgrund, inte veta vem som kan hjälpa med det som begärs eller ens har kunskap om vad det som begärs ens är; försöker lära mig att släppa en del på ansvarskänskan, nämner vissa saker på strategiska möten och hoppas någon annan vet vad det handlar om. Att vänta lite längre på att någon annan i en e-mailkedja ska ge mer information innan jag försöker mig på ett svar är också en strategi.

    Försöker aktivt att inte börja jobba för tidigt på dagen, försöker aktivt ta ett par pauser och lägger in flextid vid behov ett par timmar där det går (inte krockar med möten) för att inte jobba alldeles mycket mer än normalt antal timmar.

  • Anonym (struk­tur)
    Sat 10 Jul 2021 14:26
    #11

     ^ Handlar ju om jobbet i mitt fall.

  • Anonym (arbet­smyran­)
    Sat 10 Jul 2021 14:29
    #12
    Anonym (struktur) skrev 2021-07-10 14:25:27 följande:

    Även här ett ändrat tankesätt - strukturerar dagen och veckan med en punktlista med uppgifter varje fredag/måndag, visst tillkommer ofta akuta saker, men att beta av listan i prioritetsordning tycker jag hjälper.

    Mycket av min stress kommer av att inte ha rätt bakgrund, inte veta vem som kan hjälpa med det som begärs eller ens har kunskap om vad det som begärs ens är; försöker lära mig att släppa en del på ansvarskänskan, nämner vissa saker på strategiska möten och hoppas någon annan vet vad det handlar om. Att vänta lite längre på att någon annan i en e-mailkedja ska ge mer information innan jag försöker mig på ett svar är också en strategi.

    Försöker aktivt att inte börja jobba för tidigt på dagen, försöker aktivt ta ett par pauser och lägger in flextid vid behov ett par timmar där det går (inte krockar med möten) för att inte jobba alldeles mycket mer än normalt antal timmar.


    Sant.

    Att tillåta sig själv att inte ha koll på allt/ behöva ta reda på allt är en viktig del.

    Ta hjälp av teamet oavsett om teamet är familjen, kollegorna på jobbet, eller att våga säga på jobbet att "vi har inte rätt kompetens i den här gruppen, nu måste någon tillföra kunskap eller timmar utifrån för att det här ska bli bra/vi ska hinna med".
  • Anonym (M)
    Sun 11 Jul 2021 00:32
    #13

    -Pratat med närmaste chef/chefer

    -Tackat nej till uppgifter

    -Börjat kolla nytt jobb

    -Pratat med min man

    -Sovit ut så ofta jag har kunnat

  • Anonym (En kvinna bara)
    Sun 11 Jul 2021 00:40
    #14

    Jag bytte jobb. Insåg att de är inte jag , vill inte leva ett liv som där jag ensast sover och jobbar, orkade verkligen inget annat. De att jag sa upp mig var en risk, men de bland jag gjort!

  • nernu
    Sun 11 Jul 2021 10:27
    #15

    Gick på semester och när jag kom tillbaka satte jag upp tydliga gränser och ramar och när jag närmade mig dom bromsade jag.

  • Anonym (Lia)
    Sun 11 Jul 2021 10:36
    #16
    +1

    Accepterat pauser och ineffektivitet. Bett om hjälp. Sen när jag har en riktigt stressig period kör jag på långsamhetsstrategin, där jag medvetet äter längre tid, duschar längre, promenerar långsammare, väljer längsta kön på Ica mm. Just detta att aktivt "söla" är väldigt effektivt för att varva ner för mig, förstås i kombination med en allmän acceptans.

  • Anonym (Konra­d)
    Sun 11 Jul 2021 18:51
    #17
    Anonym (Jag) skrev 2021-07-10 08:02:56 följande:

    Bytte jobb.


    Samma här, sedan bytte frugan också och det gjorde att vårt äktenskap överlevde och nu blomstrar 5 år senare.
  • Anonym (Struk­turera­d)
    Fri 30 Jul 2021 12:17
    #18
    Anonym (X) skrev 2021-07-10 07:59:27 följande:

    Men faktiskt lyckades förhindra att gå in i väggen. Vilka strategier använde ni er av? Vad gjorde ni för att läka och återhämta den skadan som redan var skedd?


    Identifiera först vad som stressar. I mitt fall var det riktigt tufft privat, med flera familjemedlemmar svårt sjuka.

    Det jag gjorde var att strukturera upp min tillvaro på ett sådant sätt att jag fick andningshål där jag fick möjlighet att så att säga tillfälligt stämpla ut från problemen så att hjärnan fick vila från all drama och alla problem.

    Ett sådant andningshål var mitt jobb. Jag hade nära kontakt med min chef angående familjesituationen och jag fick också stödsamtal via jobbet men utöver det var jag väldigt noga med att hålla mitt privata helvete utanför arbetsplatsen. Min chef var helt fantastisk i detta läge. Efter 8h på mitt roliga jobb kunde jag stämpla in igen i sjukdom, behandlingar och elände utan att gå under.

    Andra andningshål var mina fritidsintressen. Att syssla med något avkopplande och gärna fysiskt rensar hjärnan. Jag hade också min bästa vän att tillgå (vi delar ett intresse) som bara släpade med mig, helt kravlöst och utan frågor var otroligt avstressande.
  • Anonym (A)
    Fri 30 Jul 2021 20:35
    #19
    Anonym (M) skrev 2021-07-11 00:32:35 följande:
    -Pratat med närmaste chef/chefer
    -Tackat nej till uppgifter
    -Börjat kolla nytt jobb
    -Pratat med min man
    -Sovit ut så ofta jag har kunnat
    +1
Svar på tråden Ni som varit på gränsen till utmattning