• Anonym (H)
    Fri 16 Jul 2021 20:23
    7826 visningar
    200 svar
    -1
    200
    7826

    Otrohet, nu flyttar de ihop

    Mitt numera ex och den nya som han var otrogen med flyttar ihop. Varannan vecka ska de ha mitt barn. Går sönder.

    Hur hanterar man det här?

  • Svar på tråden Otrohet, nu flyttar de ihop
  • Anonym (Tråki­gt men sant)
    Fri 16 Jul 2021 20:30
    #1
    +3

    Även om han varit en skitstövel mot dig så är det ERT barn, inte bara ditt. Så du får svälja stoltheten, och se till att samarbeta så bra det går för ert barns skull.

  • Anonym (Ell)
    Fri 16 Jul 2021 20:37
    #2
    +2

    Det är så fruktansvärt jobbigt, men du behöver lyfta blicken och se bortom dig själv. Barnet har all rätt till er båda och har ingenting att göra med er konflikt. Du hanterar det hela genom att fokusera på ert barn, genom att lyfta på hakan och göra det absolut bästa för barnet i den här situationen. Prata väl om ditt ex. Eventuellt också om den nya kvinnan, för ditt barns skull. Hjälp barnet så att allt det här går så smidigt som möjligt.

    Det är hårt - och bittert, men ja, det här handlar inte om dig utan om ert barn. Barnet tillhör inte bara dig, så är det.

  • Anonym (T)
    Fri 16 Jul 2021 20:39
    #3

    Vilken svår situation, förstår att du mår dåligt. Det finns nog ingen mall för hur man tar sig igenom något sådant men det viktigaste är att det inte på något sätt påverkar barnet, fast det vet du förstås.

    Prata med din familj och dina vänner när du behöver ventilera ilska och sorg. Boka in roliga saker även om du inte känner för det. Kanske börja dejta lite okomplicerat?

    Försök framför allt att tänka bort dem, undvik deras sociala medier och ha bara nödvändig kontakt med pappan om barnet.

    Livet är så jäkla orättvist ibland och i det här läget förväntas du vara vuxen fast det sker på din bekostnad. Försök att ta hand om dig själv så gott det går och även om du inte ser det nu så kommer du att kunna gå vidare och må bättre med tiden. Jag har varit tvungen att göra det själv av olika skäl och idag mår jag toppen.

  • Anonym (StorP­erson)
    Fri 16 Jul 2021 20:40
    #4

    Håller med föregående talare.

    Alltför många låter sina känslor spela in när det gäller ens barn och låter även detta gå ut över barnet/barnen. Man får helt enkelt bita ihop och försöka samarbeta med sitt ex och tänka att man gör det för barnets skull.

    Du får hata honom, men i det tysta. Föräldrar som visar sin avsky och sitt hat gentemot den andre föräldern samt pratar skit om denne till barnen är avskum. Usch vad jag ser ner på sådana personer.

  • Anonym (H) Trådstartaren
    Fri 16 Jul 2021 20:57
    #5

    Hur går man vidare och mår bättre?

    Ska aldrig mer lita på en man och önskar jag kunde radera exet, men det går ju inte eftersom vi har barn. Ska inte prata illa om honom till vårt barn, han är ju pappan, men jag önskar honom inte gott.

    Måste måste vara vuxen här, men jävlar vad svårt det är. Känns som livet är slut. Ska såklart göra allt jag kan för vårt barn.

  • Anonym (Ell)
    Fri 16 Jul 2021 22:28
    #6
    Anonym (H) skrev 2021-07-16 20:57:50 följande:

    Hur går man vidare och mår bättre?

    Ska aldrig mer lita på en man och önskar jag kunde radera exet, men det går ju inte eftersom vi har barn. Ska inte prata illa om honom till vårt barn, han är ju pappan, men jag önskar honom inte gott.

    Måste måste vara vuxen här, men jävlar vad svårt det är. Känns som livet är slut. Ska såklart göra allt jag kan för vårt barn.


    Det kan kännas som att livet är slut, men det är det inte. Långt ifrån, och du kommer att komma igenom detta. Hur? Varför? För att du måste. För att man gör det när man har barn.

    Låter hård, men har levt länge på ett sätt som gör att jag själv kan relatera till vad du går igenom. Jag tänkte på att begå självmord var femte minut. Var trött till tusen. Men jag har barn och att lämna dem var och är inte ett alternativ. Man ska inte leva för sina barn, inte lägga bördan av ens liv på dem, men för en kort stund kan man det, enligt mig. För ett kort tag var det det enda som höll mig uppe - att göra allting så bra för dem som möjligt. Som att det ska bli den bästa jävla skilsmässan som någon skådat. Typ så. Och tänkte på det utifrån, som i tredje person. Och vet du vad? Det fungerade!

    Tog mig igenom det värsta på det sättet. Som att mitt liv var en tv-show, eller ngt. Men det har fungerat och ja, just nu är saker och ting harmoniskt och jag har funnit kärleken, som är djupare än jag någonsin har upplevt tidigare. Kanske för att jag själv har varit mer sårbar än jag någonsin har varit. Du kommer också att ta dig igenom detta. Sekund för sekund, minut för minut och timme för timme. Efter ett tag inser du att du kan ta det dag för dag och plötsligt har det gått en vecka, en månad och plötsligt år.
  • Anonym (Kram)
    Fri 16 Jul 2021 22:57
    #7
    Anonym (H) skrev 2021-07-16 20:57:50 följande:

    Hur går man vidare och mår bättre?

    Ska aldrig mer lita på en man och önskar jag kunde radera exet, men det går ju inte eftersom vi har barn. Ska inte prata illa om honom till vårt barn, han är ju pappan, men jag önskar honom inte gott.

    Måste måste vara vuxen här, men jävlar vad svårt det är. Känns som livet är slut. Ska såklart göra allt jag kan för vårt barn.


    Det är väldigt lätt att sitta här och skriva utan att gå igenom det som du tvingas gå igenom just nu, Fy jag lider så med dig!!:( men ja, var stark för ditt barn, han,hon har dig kvar<3

    Låt tiden läka dig, det kommer att bli bättre och sen kommer du undra istället att vadf*n såg jag i han.." jag förtjänar respekt och bli behandlad med full trogenhet!"

    Men, Ni fick erat barn, och pappan gjorde bort sig och det får han leva med sin nya, kanske tröttnar han på henne också senare ? Vem vet, men stäng din dörr och var stark du fixar detta! Har själv gått igenom denna biten,och det blir bättre, en sådan "man" vill man inte ha!
  • Anonym (Man 42)
    Fri 16 Jul 2021 23:13
    #8

    Jag har gått igenom liknande. Det är klart att det som har hänt kommer påverka barnet och det är klart att du inte kan dölja ditt hat och låtsas vara vänner för barnens skull. Även om du tror dig lyckas kommer du verka schizofren.

    Beror på hur gamla är barnen men jag tror att barn har rätt att veta en anpassad version av sanning. I ditt fall skulle jag säga att jag är arg mot pappan och andra kvinnan för vad de gjorde är inte okej men att det är okej att älska sin oappa och tycka om den nya kvinnan. Du vill inte att barnen inte vågar prata om henne alls för du vill veta om hon behandlar dem väl. Du behöver inte vara kompis med pappan, om det är möjligt organisera så att hämtning och lämning sker på skolan så att ni träffas minimalt.

    Du kommer att ta dig igenom. Du kommer älska och bli älskad igen. Inte alla män är lika. Förneka inte dina känslor utan ventilera (inte inför barnen dock). Träna. Ät ordentligt, lägg dig tidigt och gå upp tidigt. Styrkekram.

  • Anonym (Ell)
    Sat 17 Jul 2021 00:56
    #10
    Anonym (Man 42) skrev 2021-07-16 23:13:35 följande:

    Jag har gått igenom liknande. Det är klart att det som har hänt kommer påverka barnet och det är klart att du inte kan dölja ditt hat och låtsas vara vänner för barnens skull. Även om du tror dig lyckas kommer du verka schizofren.

    Beror på hur gamla är barnen men jag tror att barn har rätt att veta en anpassad version av sanning. I ditt fall skulle jag säga att jag är arg mot pappan och andra kvinnan för vad de gjorde är inte okej men att det är okej att älska sin oappa och tycka om den nya kvinnan. Du vill inte att barnen inte vågar prata om henne alls för du vill veta om hon behandlar dem väl. Du behöver inte vara kompis med pappan, om det är möjligt organisera så att hämtning och lämning sker på skolan så att ni träffas minimalt.

    Du kommer att ta dig igenom. Du kommer älska och bli älskad igen. Inte alla män är lika. Förneka inte dina känslor utan ventilera (inte inför barnen dock). Träna. Ät ordentligt, lägg dig tidigt och gå upp tidigt. Styrkekram.


    Jag tillhör dem som inte tycker att man bör säga till sitt barn vad som ligger till grund för skilsmässan. Det tillför ingenting av värde, enligt mig. Visst har jag blivit arg på barnens far. Ibland så det rykt ur mina öron och gnistor har haglat, men då har jag sagt att jag och pappa är osams just nu, men det blir bättre när vi lugnat ner oss. När barnen har frågat har jag bara sagt att det är mellan pappa och mig.

    Om mina vuxna barn frågar mig i framtiden, då kan jag berätta, för då har de andra möjligheter att ta till sig och processa den informationen och vad den innebär. Förhoppningsvis har jag även landat och är stabil nog att de kan se i backspegeln att det ju gick bra. Det sista jag vill verkligen, är att de ska känna någon form av behov att ta hand om mig, vilket jag är rädd för att det blir om de förstår upprinnelsen till skilsmässan. Jag vill inte att våra barn ska behöva känna ett sådant ansvar.
  • Anonym (H) Trådstartaren
    Sat 17 Jul 2021 06:56
    #11
    Saicko skrev 2021-07-16 23:25:00 följande:

    Du får tänka såhär. Det dom gjorde mot dig, kommer dom göra mot varandra inom några månader.. Förhållanden som startar och byggs på otrohet brukar väldigt sällan hålla. Förmodligen kommer det gå en liten stund, sen kommer hans nya o tröttna och börja ligga med någon på sitt jobb istället.

    Under tiden, eller ja, inte under tiden, för du ska skita i han totalt. Så måste du börja fokusera på dig själv och blicka vidare. 

    Låt det ta den tid det tar, o låt dig själv dra dig undan o läka. Lägg massa omtanke bara på dig själv och dina barn. O sen om något halvår så är du förmodligen sugen på o börja träffa någon annan. Men det är ingenting man måste stressa.


    Brukar tänka så också, att en gång otrogen alltid otrogen. Men jag känner båda litegrann (hon är kollega till honom) och de är normalt inte otrogna nån av dem, båda kommer från långa förhållanden, de bara blev väldigt kära och känner att de funnit sin andra hälft. Vilket är oerhört sårande såklart. Vi hade 15 år ihop.

    Jag kommer aldrig mer att lita på en man. Om man kan krossa nån efter 15 år, vem kan man då lita på.

    Jag ska inte prata illa om honom till barnet. Men jag fattar fasen inte hur den här smärtan ska gå över.
Svar på tråden Otrohet, nu flyttar de ihop