• Anonym (Singo­alla)
    Tue 20 Jul 2021 18:22
    1495 visningar
    15 svar
    15
    1495

    Så obekväm av den nya frun+son

    Hej! Jag är en ung vuxen kvinna. Min pappa har en ny fru sen några år. Inte träffat dem så mycket för har bott utomlands bara hälsat på ibland men nu flyttat hem igen och vill såklart umgås med min farsa och hans nya familj(hon har en son) och lära känna dem bättre. Men jag tycker det är så jobbigt.
    Hennes son styr allt. Han får utbrott när han inte får spela dator. han vägrar äta, han dricker inte ens vatten så hans mamma får truga i honom allt och tjata på honom. Hade hon inte tjatat på honom hade han spelat dator dygnet runt skitit i sömn, mat och vatten. Detta verkar vara fruktansvärt jobbigt för mamman och hon blir spänd och tar ut ilska över min pappa och det ligger spänning i luften. Min pappa har mycket fokus på att undvika konflikter.
    Han har inte tid med annat än att försöka parera slitningar mellan sonen och mamman. 
    När vi är iväg och hälsar på några släktingar (jag+pappa+frun+son) då klänger han på sin mamma. Han vill ligga och mysa och kramas med henne när de har badkläder när vi är på stranden. Jag trodde inte mina ögon!
    Sen på kvällen så kräver han att få sova i samma dubbelsäng som sin mamma i gästrummet. Min pappa får ta extrasängen i ett annat rum. Tror alla blev förvånade när han krävde det men våran släkt höll god min såklart. Tycker bara det är så konstigt att mamman går med på det?
    han klänger på henne och kräver närhet som ett litet barn, vill sitta och smeka henne och bli smekt på ryggen o armarna tillbaks, och inte "i smyg" utan inför människor som han inte känner innan. Han är sen i utvecklingen men när man vet om att han gått ut grunskolan blir det helt bisarrt!
    Samtidigt är han elak mot sin mamma och kan säga jättetaskiga grejer, kräver svindyra presenter och blir arg om han inte får vad han "beställt"...
    Detta gör mig så irriterad. Har försökt köpa läget men kan inte hjälpa att jag blir så trött på situationen när jag anstränger mig och reser långt och bara skulle vilja ha trevligt med min pappa och helst det som ju är hans nya familj nu också men det går ju inte.
    Vad är det för fel? Kommer det bli bättre?

  • Svar på tråden Så obekväm av den nya frun+son
  • Anonym (F)
    Tue 20 Jul 2021 18:35
    #1

    För det första. Hur gammalt är barnet? Och för det andra. Finns det diagnoser du kanske inte känner till? Eller annan problematik?

  • Anonym
    Tue 20 Jul 2021 20:50
    #2

    Börja föreslå saker som bara du och din pappa gör.
    Tex en lunch / fika på stan

  • Anonym (NPF-p­roblem­atik)
    Thu 22 Jul 2021 03:36
    #3

    Sonen har antagligen en eller ett par NPF-diagnoser. Ett barn eller ungdom med NPF-problematik kan påverka livet för en hel familj. Fint att din pappa ändå har funnit en ny kärlek i den här kvinnan. Ha överseende med din pappas och kvinnans kämpiga situation och döm dem inte för hårt. Försök att träffa din pappa enbart på tu man hand, alternativt din pappa och hans nya kvinna när sonen är hos sin pappa. Din pappa behöver nog att träffarna med dig blir extra positiva nu när han är i den här kämpiga situationen, så försök ge honom det.

    Jag förstår att utomstående höjer på ögonbrynen inför mammans mjäkighet gentemot sonen. Men som sagt, sonen har antagligen NPF-problematik och för sonens mamma är varje dag som en minfält. Det kan explodera när som helst. Hon försöker parera och leva ett liv trots sonens svårigheter, och hon har hittat kärleken i din pappa. Det bästa du kan göra är att vara ett positivt, stöttande och icke dömande stöd för din pappa. Förhoppningsvis överlever deras relation de kommande åren fram till att sonen flyttar hemifrån. <3

  • Anonym (NPF mamman­)
    Sat 24 Jul 2021 12:25
    #4

    Acceptera eller träffa din pappa när inte hans sambo och hennes barn är med. 
    Du kommer aldrig kunna ändra på barnet hur mycket du önskar du kunde och nu har din pappa valt denna kvinna och verkar lycklig med henne och har öppnat sina armar för hennes barn. 
    Barnet kommer aldrig att ändra på sig och ett litet tips är att läs på inom NPF och skaffa dig kunskaper kring diagnosen kanske du kan acceptera det bättre. 

  • Anonym (Singo­alla) Trådstartaren
    Sat 24 Jul 2021 12:39
    #5
    Anonym (NPF mamman) skrev 2021-07-24 12:25:18 följande:

    Acceptera eller träffa din pappa när inte hans sambo och hennes barn är med. 
    Du kommer aldrig kunna ändra på barnet hur mycket du önskar du kunde och nu har din pappa valt denna kvinna och verkar lycklig med henne och har öppnat sina armar för hennes barn. 
    Barnet kommer aldrig att ändra på sig och ett litet tips är att läs på inom NPF och skaffa dig kunskaper kring diagnosen kanske du kan acceptera det bättre. 


    Vilken diagnos påstår du att han har? 
  • Anonym (NPF mamman­)
    Sat 24 Jul 2021 12:46
    #6
    Anonym (Singoalla) skrev 2021-07-24 12:39:02 följande:
    Vilken diagnos påstår du att han har? 
    Omöjligt för mig at säga såklart men låter lite som autism hållet. 
    Hur förbereder mamman sonen ngt innan han ska tex sluta spela på datorn och hur tex? 
    Han verkar kanske lite otrygg och finner sin mamma som trygghet när ni var borta hos era släktingar?
    Hur gammal är barnet? Vad säger din pappa om allt? för jag antar att du pratat med honom innan du startade tråden?
  • Sat 24 Jul 2021 12:46
    #7

    Du skriver inte om pojken är 5 eller 15. 

  • Anonym (oooo)
    Sat 24 Jul 2021 12:50
    #8
    Anonym (NPF mamman) skrev 2021-07-24 12:46:02 följande:
    Omöjligt för mig at säga såklart men låter lite som autism hållet. 
    Hur förbereder mamman sonen ngt innan han ska tex sluta spela på datorn och hur tex? 
    Han verkar kanske lite otrygg och finner sin mamma som trygghet när ni var borta hos era släktingar?
    Hur gammal är barnet? Vad säger din pappa om allt? för jag antar att du pratat med honom innan du startade tråden?
    Jag har ungdomar med autism och de gör inget av det som det här barnet gör, så man ska absolut inte säga någonting i den frågan utan att ens ha träffat personen i fråga. 
  • Anonym (NPF mamman­)
    Sat 24 Jul 2021 12:58
    #9
    Anonym (oooo) skrev 2021-07-24 12:50:13 följande:
    Jag har ungdomar med autism och de gör inget av det som det här barnet gör, så man ska absolut inte säga någonting i den frågan utan att ens ha träffat personen i fråga. 
    Autism är ju väldigt brett så
  • Anonym (Grund­skola)
    Sat 24 Jul 2021 13:03
    #10
    Törstiga tuppen skrev 2021-07-24 12:46:51 följande:

    Du skriver inte om pojken är 5 eller 15. 


    Vilken femåring har gått ut grundskolan i Sverige?

    Han är 15 år eller äldre.
  • Anonym (Singo­alla) Trådstartaren
    Sat 24 Jul 2021 20:11
    #11
    +1
    Anonym (Grundskola) skrev 2021-07-24 13:03:34 följande:
    Vilken femåring har gått ut grundskolan i Sverige?

    Han är 15 år eller äldre.
    Tack.
    Anonym (NPF mamman) skrev 2021-07-24 12:46:02 följande:
    Omöjligt för mig at säga såklart men låter lite som autism hållet. 
    Hur förbereder mamman sonen ngt innan han ska tex sluta spela på datorn och hur tex? 
    Han verkar kanske lite otrygg och finner sin mamma som trygghet när ni var borta hos era släktingar?
    Hur gammal är barnet? Vad säger din pappa om allt? för jag antar att du pratat med honom innan du startade tråden?

    Fattar inte hur du kan säga att jag ska "läsa på och skaffa kunskaper om diagnosen" när du inte vet själv vilken diagnos du pratar om?


    Tonåringen är utredd och har ingen diagnos. Alla problem beror inte på en diagnos! Dock håller jag med om att det är såpass mycket problem att det skulle kunna tyda på det. Men hans beteende ansågs inte bero på en funktionsnedsättning. Det hade på ett sätt varit lättare så man visste vad man hade att förhålla sig till. Det sker med en viss medvetenhet som gör att det är svårare att tolerera alla situationer som uppstår. 


    Min pappa är trött och ledsen och orolig för sin fru och sonen såklart. Han är konflikträdd och vill helst att allt ska vara lätt och trivsamt och går verkligen i stress för att göra alla till lags vilket gör att när vi umgås alla och det blir spänningar så försöker han lösa det. Har sagt att han får lämna över ansvaret till mig och hans fru att kommunicera och försöka skapa en relation han kan inte skapa den åt oss. Han hoppas att problemen ska försvinna i takt med att sonen växer upp.


     


    Anonym (NPF-problematik) skrev 2021-07-22 03:36:01 följande:

    Sonen har antagligen en eller ett par NPF-diagnoser. Ett barn eller ungdom med NPF-problematik kan påverka livet för en hel familj. Fint att din pappa ändå har funnit en ny kärlek i den här kvinnan. Ha överseende med din pappas och kvinnans kämpiga situation och döm dem inte för hårt. Försök att träffa din pappa enbart på tu man hand, alternativt din pappa och hans nya kvinna när sonen är hos sin pappa. Din pappa behöver nog att träffarna med dig blir extra positiva nu när han är i den här kämpiga situationen, så försök ge honom det.

    Jag förstår att utomstående höjer på ögonbrynen inför mammans mjäkighet gentemot sonen. Men som sagt, sonen har antagligen NPF-problematik och för sonens mamma är varje dag som en minfält. Det kan explodera när som helst. Hon försöker parera och leva ett liv trots sonens svårigheter, och hon har hittat kärleken i din pappa. Det bästa du kan göra är att vara ett positivt, stöttande och icke dömande stöd för din pappa. Förhoppningsvis överlever deras relation de kommande åren fram till att sonen flyttar hemifrån. <3



    Tack för ditt svar, ska ta till mig av ditt råd och föreslå att ses mer själva. Jag har ju såklart en önskan att vi ska fungera ihop allihopa men det är så svårt :( Och då kanske man ska ta det lugnt ett tag när man som jag känner att man inte kan hantera det på rätt sätt utan blir besviken/irriterad.


    Han har ingen npf-diagnos men håller med om att han har "drag" av det som skulle kunna göra att man misstänker det...


    Han är ju över 15 men knappt kommit i puberteten. Kan det bli bättre då?


    ja hoppas att det blir bättre snart, önskar ju min pappa all lycka och är så glad att han hittat någon han verkligen vill leva med!

  • Anonym (Singo­alla) Trådstartaren
    Sat 24 Jul 2021 20:15
    #12
    Anonym (oooo) skrev 2021-07-24 12:50:13 följande:
    Jag har ungdomar med autism och de gör inget av det som det här barnet gör, så man ska absolut inte säga någonting i den frågan utan att ens ha träffat personen i fråga. 

    Håller verkligen med, att bara utgå ifrån det när man inte har utbildning att bedöma och dessutom inte ens träffat barnet/tonåringen (!) , och börja tipsa folk om att läsa på om en viss diagnos och bemöta utifrån den kan bli så fel, det kan vara något helt annat som behövs för att det ska fungera.


     

  • Anonym (Singo­alla) Trådstartaren
    Sat 24 Jul 2021 20:15
    #13
    Anonym (oooo) skrev 2021-07-24 12:50:13 följande:
    Jag har ungdomar med autism och de gör inget av det som det här barnet gör, så man ska absolut inte säga någonting i den frågan utan att ens ha träffat personen i fråga. 

    Håller verkligen med, att bara utgå ifrån det när man inte har utbildning att bedöma och dessutom inte ens träffat barnet/tonåringen (!) , och börja tipsa folk om att läsa på om en viss diagnos och bemöta utifrån den kan bli så fel, det kan vara något helt annat som behövs för att det ska fungera.


     

  • Glinda från Oz
    Sat 24 Jul 2021 20:43
    #14

    Det låter som att han har en utvecklingsstörning.

    Jag tycker du ska träffa din pappa själv. Bjud hem honom till dig eller hitta på saker ute bara ni två.

  • Anonym (Camil­la)
    Sun 25 Jul 2021 11:06
    #15

    Håller med de som säger att du ska göra saker tillsammans med pappa. Höra vad han säger. Stötta honom i att hantera frun och sonen. De måste ju ha hjälp om grabben har någon diagnos. Att han har problem är ju helt klart. Att ha gått ut 9an och klänga på mamman som inte markerar var intimitets gränsen går. Att ha en 15 årig gosse i sängen är ju fan snudd på - ja välj vilket ni vill. Stt pappa får lägga sig i annat rum.

    Finns det någon pappa till grabben som är delaktig?

    Ett annat sätt är att etablera en kontakt med frun så ni kan försiktigt ta upp frågan om sonen. Fråga om hon tycker att han har ett rimligt beteende. Ingen idé att berätta vad du tycker i första läget utan mer lyssna för att skapa dig en bättre bild.

    Finns det inga kontakter med vården så gör en orosanmälan så de har en chans att få stöd.

    Förstår din frustration och att du vill skydda pappa.

Svar på tråden Så obekväm av den nya frun+son