Känns som jag ska gå sönder inombords
Hej!
Jag har ett stort ångestmoment i mitt liv som jag vill lösa. Jag som annars är en väldigt lycklig person känner inte den känslan längre, allt på grund av ett par tjejkompisar.
Jag har under tre år varit tillsammans med min pojkvän. Det har inte varit någon dans på rosor, men vi har utvecklats ihop och nu känner jag mig otroligt lycklig i hans sällskap. När vi lärde känna varandra hängde vi i samma kretsar, vi gick alltid på samma fester och det var så vi lärde känna varandra. Efter ca 1 år tillsammans blev jag utesluten från detta umgänget av hans tjejkompisar. De bjöd alla mina vänner inklusive pojkvän, men inte mig. Detta tog hårt på mig och jag undrade verkligen vad jag gjort för fel, men eftersom jag inte vill ta en rolig kväll ifrån min pojkvän sa jag till honom att gå ändå. Fel av mig att inte konfrontera tjejerna när de väl uteslöt mig, men det gjorde jag iallafall inte tyvärr.
Jag har fortsatt vara utesluten ur detta gäng sedan tjejerna uteslöt mig och min pojkvän har fortsatt umgås med dem. De flickvänner som dök upp samtidigt som jag har alla blivit en del av gänget, något jag tyckt varit otroligt jobbigt. Min pojkvän har lovat att ta med mig till gänget igen, men det har inte skett. Först tog han mig inte på allvar och nu har det inte funnits några chanser.
I perioder har jag känt likgiltighet inför att han umgås med tjejerna och hanterat situationen bra, men så är det inte nu längre. Jag önskar jag inte brytt mig, för det finns egentligen ingen anledning men varje gång han är med dem får jag panikattacker. Jag som så sällan fått panikattacker och i princip varit fri från dem i flera år får dem numera ofta. Jag känner mig olycklig både före och efter han umgåtts med dem, i dagar. Jag ligger bara i sängen och gråter. Situationen är helt ohållbar för mitt egna mående och den enda lösningarna jag ser är att göra slut alternativt att han slutar umgås med tjejkompisarna. Alternativ 2 går ju såklart inte, förbjuder jag honom att umgås med tjejkompisarna så kan han inte umgås med sina andra vänner heller då de umgås ihop, men att gör slut får mig att känna sån sorg. Bara tanken får mig att gå sönder inombords. Denna mannen, vi har så roligt ihop och efter några år ihop har vi äntligen lärts oss att överkomma våra olikheter. Vi är ett riktigt bra team samtidigt som jag ser en så tydlig framtid ihop och att känna fjärilar i magen efter mer än tre år, det hittar man ju inte överallt.
Jag känner mig helt vilsen, vad ska jag göra? Varför känner jag överhuvudtaget såhär? Är det någon av er som kan bidra med perspektiv eller hur ni skulle hanterat min situation? Är min enda lösning att göra slut eller blir det bättre av att härda ut? För min egna skull vill jag inte låta mig må såhär mer.
Mvh